Sverigedemokraternas begrepp ”kulturberikare” är nazistiskt!

Begreppet ”kulturberikare” används hej vilt av Sverigedemokrater, Nationaldemokrater och nazister. Det är ett skällsord för invandrare. Begreppet används för att kasta smuts på grupper av invandrare, genom att peka ut enstaka brottslingar och påstå att det de gör beror på deras kultur. Begreppet är nazistiskt och användes av Hitler och nazisterna för att smutskasta judarna innan förintelsen och det användes EXAKT som begreppet används idag av Sverigedemokraterna!

Jag satt och bläddrade igenom mina anteckningar från den tiden då jag läste tyska tidningar från 1920-talet för att förstå hur nazismen kom till makten..

Så här står det i mina anteckningar: ”Det ironiska ordet Kulturträger (kulturbefordrare), det hatiska Kulturschänder, Rassenschänder, används som synonymer i nazipressen… Idén är att smutskasta alla som framhåller det judiska som något positivt för Europa genom att använda ordet ”Kulturbefordrare” för judarna. ‘De omhuldade Kulturbefordrarna har gjort det igen, en jude i Hamburg har ertappats med våldtäkt på en German… Kulturbefordare dömd för mord. Rasbefordrare bygger bordell… Kulturbefordrarna slår till igen…'”

Begreppet Kulturberikare

Sverigedemokraterna använder ordet kulturberikare mycket. Men begreppet skapades av nazister. Som en läsare påpekat använde nazister begreppet redan runt 2001. Artikeln jag citerar nedan av Fenix är från 1999 och bemöter användningen av ordet hos Sverigedemokrater och nazister och refererar till nazistisk litteratur från 1970-talet.

Sverigedemokraterna lånade alltså begreppet direkt från nazismen. (Se Flashback tex )

Kulturberikare är sverigedemokratiska för invandrare och används oftast då man rapporterar om brott som begåtts av invandrare. Kent Ekeroth, partiets internationelle sekreterare och en av de i Sd som använder begreppet mest, har skrivit.

Helsingborgs Dagblad har uppmärksammat mitt användande av begreppet ”kulturberikare”. Vad menas med ordet? Jo, gammelmedia inbillar sig ofta, och gärna även andra, att invandring och mångkultur ”berikar” Sverige på alla möjliga sätt och det är därmed bra med massiv invandring och mångkultur. Som reaktion på denna helt absurda inställning har det ironiserande begreppet ”kulturberikare” börjat användas flitigt i bloggosfären som ett förtjänstfullt hån mot svensk pk-media. Del i det roliga med begreppet är självfallet den enorma diskrepans mellan medias bild och verkligheten, vilket våldet från vissa invandrargrupper så tydligt visar.

Vem som nyuppfann begreppet vet jag inte. Det vet kanske någon Sverigedemokrat. Det skulle vara mycket intressant att veta eftersom ordet är direkt hämtat från naziretoriken.

Egentligen kommer ordet från Adolf Hitler som först använde ordet i en beskrivning av olika kulturer i Mein Kampf. Senare använde han det ordet istället för negativa beskrivningar av judarna. Det mer ironiska ”kulturträger (kulturdragare/kulturbefordrare) användes för att bemöta alla de som ansåg att judarna hade en positiv påverkan på Europa. Som här:

”Vor allem aber die deutsche Kultur ist, wie schon ihr Name sagt, eine deutsche und keine jüdische, und es wird daher auch ihre Verwaltung und Pflege in die Hände unseres Volkes gelegt. Wenn aber die übrige Welt mit heuchlerischer Miene aufschreit über diese barbarische Austreibung eines so unersetzbaren, kulturell wertvollsten Elementes aus Deutschland. dann können wir nur erstaunt sein aber die Folgerungen, die daraus gezogen werden.

Denn wie mußte man uns dankbar sein, daß wir diese herrlichen Kulturträger freigeben und der anderen Welt zur Verfügung stellen. Sie kann nach ihren eigenen Erklärungen nicht einen Grund zur Entschuldigung anführen, weshalb sie diesen wertvollsten Menschen die Aufnahme in ihren Ländern verweigert.”

Hitler bemöter kritiken mot den nazistiska antisemitismen internationellt genom att säga att kalla judarna ”dessa härliga kulturbefordrare”. I övriga delar av talet hittar man ”detta präktiga folk” och liknande beskrivningar.  För övrigt avslutas talet med att Hitler skriver att målet för nazisterna var ”judarnas förintande i Europa”.

Det finns MÄNGDER av liknande citat om judarna som ”kulturträger”  från Hitler och de nazistiska parti-ideologerna för den som orkar leta! Och för övrigt användes samma begrepp av svenska nazister. Det kanske vore en idé att leta efter ordet kulturberikare i den gamla svenska nazzelitteraturen från 30-talet?

Att rada upp en massa brott

Men hur använde nazisterna begrepp som kulturbefordrare och kulturberikare, och hur använder Sverigedemokraterna det sistnämnda begreppet? Jo, genom att koppla brott begångna av invandrare till religion och kultur för att HELA GRUPPEN ska smutskastas.

Om man läser nazitysk propaganda hittar man ofta liknande ironiska formuleringar som den om ”kulturbefordrare”. Framför allt om man studerar Völkischer Beobachter, partiorganet. Men även i Der Sturmer.

Om man studerar Der Sturmer ser man att man ofta radade upp en massa brott som man sa att judarna (kallade rasberikare och kulturbefordrare) begått och kopplade dessa till den judiska religionen för att det skulle verka som om judisk religion, ras och kultur låg bakom det som brottslingen gjorde.

Låt oss se på detta. I denna artikel tar jag exempel från ETT nummer av Der Sturmer (1936:16):

Man samlade riktiga och påhittade brott som judar ansågs ha begått i tidningen och pekade ut personerna genom att publicera namn bild på ”brottslingarna”. Givetvis alltid med referenser till hur ”judiska” brottslingarna var.

Låt oss se hur Kent Ekeroth använder ordet kulturberikare. Gör en sökning på hans blogg. Han radar upp brott som begåtts av invandrare, främst muslimer. Tex här i artikel om Gothia cup: ”Fröken Sverige har flera gånger uppmärksammat oss på våldsamheter vid sportevenemang i Sverige, där kulturberikare (spelare och deras familjer) attackerar motståndarlaget och domare. Se bl a Den mångkulturella ungdomsfotbollen kantas av våld, Mera mysig mångkultur.”

Fröken Sverige nämns. Det är en annan bloggare som stöder Sd och Kent Ekeroth. Hon radar också upp invandrares brott och skyller dem på deras kulturer. Det finns fler som använder samma. Allahu Akbar, Jihad i Malmö, Thoralf Alfsson, Feminix, Carin och Sten, i Landskrona, Demokratbloggen, för att bara nämna några exempel. Metoden är samma. Publicera INVANDRADE brottslingars namn och bild och koppla brottet till kulturen.

Vad gör de mer för att bevisa att kulturen är faktorn bakom brottet? Jo, Sverigedemokraterna och deras svans tar fram lösryckta citat från koranen. Se här hur bloggaren Allahu Akbar gör. Kent Ekeroth gör det också hela tiden. Här har ni ett exempel:

Enligt vers 9:5 stipulerar islamisk lag att avgudadyrkare och polyteister antingen måste konvertera till islam eller dödas. Samtidigt är vers 9:29 den primära källan för islams välkända diskriminering mot kristna och judar under islamisk överhöghet.

Svärdverserna, liksom otaliga andra verser i Koranen och de muntliga traditioner som tillskrivs Muhammed, ligger till grund för islams lärda; tjänstemän, shejker, muftis och imamer som genom tiderna alla nått konsensus bindande för hela det muslimska samfundet – att islam skall vara i ständigt krig med den icke-muslimska världen tills de förstnämnda kan dominera de sistnämnda.

Det är konsensus (ijma) inom den muslimska världen att svärdverserna är bland de sista avslöjandena rörande islams förhållande till icke-muslimer och att dessa har ersatt (abrogerat) omkring 200 av Koranens tidigare och mer toleranta verser, till exempel som vers 2:256 (”Inget tvång finns i religionen”)…

Koranens språk skiljer sig som nämnts från Gamla testamentet i det att Koranen inte är tidsspecifik eller platsspecifik, utan uppmanar till mord och krig mot de ”otroende” förr såväl som idag, något vare sig kristendomen eller judendomen gör. I princip alla våldsamma befallningar i Koranen har en öppen och generisk natur, både i Koranen (till exempel. 8:39) och Haditherna (”Jag har beordrats att föra krig mot mänskligheten tills de vittnar om att det inte finns någon gud utom Gud och att Muhammed är Guds budbärare”).

Inga nyanser, inga strider mellan olika idéer i religionen. Utifrån en del citat fördömer man en hel religion.

Men nog ser det onekligen läskigt ut att rada upp brott begångna av muslimer och sen dra fram galna lösryckta citat från koranen.

Exakt samma gjorde nazisterna, men mot judarna! Artiklarna om brottslingarna ovan åtföljdes av hetska artiklar om judiska Talmud med lösryckta citat för att bevisa att judendomen var skulden till att ”det fanns så många judiska brottslingar”.

De som kan tyska och kan läsa tysk fraktur stil ser att de verkligen hittat läskiga citat. ”det är förbjudet för en jude att bedra en broder, däremot får en jude bedra en ickebroder”. ”Juden är människa, ickejuden är inte människa”…

Syftet var givetvis att genom de lösryckta citaten skulle man smutskasta judarna som grupp, och avhumanisera dem.

Sverigedemokraterna har fel!

Sverigedemokraterna är inga nazister. Däremot är deras hets mot islam och muslimerna LIK den hets mot judarna som bland annat nazisterna stått för. I detta sammanhang är användningen av kulturberikare ytterst avslöjande. Det visar människosynen hos de som använder begreppet.

Begreppet används flitigt på interna möten och i interna dokument. Dessutom används det flitigt i debatten vilket man kan se genom en googlesökning.

Nazisterna hade givetvis fel då de påstod att judarna som GRUPP, deras religion och kultur var ond. Lika fel har Sverigedemokraterna då de tillskriver islam, islamsk kultur och muslimerna en viss ondskefull kultur.

Och visst. Brottsligheten är alltid större i ghetton. Folk som ställs utanför samhället och lider av ekonomisk kris och diskrimnering har alltid en tendens att hamna i problem. INNAN SVERIGEDEMOKRATERNA HETSAR MOT INVANDRARNA I ROSENGÅRD, RINKEBY OCH ALBY BÖR DE BETÄNKA ATT DET FANNS PROBLEM ÄVEN I JUDARNAS GHETTON I TYSKLAND PÅ 1920-TALET. Låg politiken eller judarna bakom de problemen+ Ligger politiken eller den muslimska kulturen och religionen bakom problemen idag?

Problem kan man lösa. Men att smutskasta och baktala en hel grupp är sjukt och vidrigt och samhällsfarligt!

Ur Louise P:s blogg

Louise P sparade signaturen Fenix artikel i detta ämne och publicerade den tidigare i år. Jag lägger till den här som en logisk avslutning på detta inlägg:

HATETS DIALEKT – NYSPRÅK

Mumbo – Kulturträger

Ånyo förnekas den uppenbart rasistiska förförståelsen av begrepp som KULTURBERIKARE. Det sägs att ”rasism” är rasism enbart om ‘rasen’ på föremålet för förnedringen skrivs ut. En lingvistisk expose känns av nöden. Den europeiska herrefolksmentaliteten, bl.a. den svenska, har i över hundra år producerat en mentalitet som ligger djupt i språkförståelsen. Ordboksdefinitioner av ”rasism” inbegriper inte att läsningen av ett ord – som kulturberikare – skulle vara neutrala. Tvärtom är ironin kulturberikare enbart möjlig för att det är i grunden ett positivt värdeomdöme som negeras genom föreställningen kring en etniskt underlägsen individ.

Läsningen är tydlig även i en kortform. Svensk kvinna berikad. Betyder att hon våldtogs av en invandrare. (se vidare ”hatets dialekt”, nedan)

Men detta är inget nytt (vilket påståtts), inget avhängigt av nazismen (vilket antytts), inget man behöver förvånas över. Att det rör sig om en hundra år gammal föreställning om rasmässig överlägsenhet kan ses tydligt:

KULTURARBETARE MUMBO 1916 tillfångatogs en grupp senegalnegrer vid Verdun. De beskrevs i de franska krigsdagböckerna som stora hjältar. De hade stått emot upprepade gasattacker, 50 timmars granatregn och slagit tillbaka tyska pionjäranfall med eldkastare. Vatten, förnödenheter och ammunition hade tagit slut redan på ett tidigt stadium. Deras vita franska officerare var förstås de största hjältarna, men ententen var mycket nöjda med sina tvångsrekryterade kolonialnegrer. Tyskarna led en oerhörd chock dessa dagar. För första gången hade deras styrkor, preussiska elitsoldater dessutom, blivit tillbakaslaget av en hop numerärt underlägsna – negrer. Detta var allvarligt. Mycket allvarligt till och med. Tursamt nog hade man slutligen kunnat krossa denna föraktliga lilla hop svartingar, men det hade kostat mycket blod.

Det tyska överkommandot lät avfotografera dem med titeln KULTURTRÄGER och publicerade bilden i sin officiella tidning. Några nummer senare fanns en ny bild. Ett porträttfotografi. Bildtexten är intressant.

Französische Kulturträger: In den Kämpfen bei Verdun gefangener Senegalneger (‘Mumbo’, der Schönste von allen). Källa: Illustrirte Zeitung Nr 3826 (Kriegsnummer 117) sid 558 (J J Weber, Leipzig, oktober 1916)

På bilden ser man en fransk soldat från Senegal. En neger. Av de miljontals bilder, teckningar, etsningar, målningar och fotografier som tyska högkvarteret lät publicera över sina fiendesoldater återfinns aldrig någonsin begreppet KULTURTRÄGER annat än på franska negrer. Ironin är kopplad till hudfärgen. Hade det varit en fransk konstnär, komplett med basker och flaska rödvin, hade ironin varit omöjlig. Hade det varit en fransk vinbonde hade ironin varit omöjlig. Hade det varit en fiskare, en gatsopare eller en sumprunkare hade ironin varit omöjlig. Ironin är enbart kopplad till uppfattningen att samtliga tyska läsare anser sig förmer än den franske soldaten – visserligen hade han utvisat utomordentligt hjältemod, vilket är mera än majoriteten av läsarna – de är förmer enbart p.g.a. en ljusare kulör i skinnet. Inget annat sägs. Däri ligger skämtet – han är en neger – en kulturarbetare – otroligt roligt 1916. Inte kan en neger vara kulturträger. *Hahaha* kluckades det i de Böhmiska och Bajerska drängstugorna.

– Begreppet är en ironi. – Ironin är enbart rasistisk. – Ironin tillkom vid en tid då Adolf Hitler var en gasskadad korpral i ett Bajerskt regemente.

Detta är ett exempel på att den europeiska herrefolksmentaliteten som dagligen producerar dylika ironier har rötter långt tillbaka. Tankemönster som noga räknat kan sägas fått sin moderna form under 1800-talets kolonialism (läs vidare S Lindqvist Utrota varenda djävel).

DEN TYPEN av rasism är ingenting som uppkom med nazismen och heller ingenting som försvann med nazismen. Tysk nazism utgör rasismens och antisemitismens höjdpunkt – inte dess födelse och inte heller dess slutpunkt. Mentaliteten är tvärtom djupt inbäddad i vårt språk och vårt sätt att tänka – vi är förmer än dem enbart för att vi är vi. Kulturträgerironin är rasism. (Sedan kan man ordbajsa i det oändliga och införa nya hemmasnickrade begrepp; ”kulturism”, ”etnoism” – eller vad man vill – men hur intressant är det?)

Kalla det vad man vill, men gärna vid dess rätta namn. Bilden, ironin, begreppet, är rasism. Ordet täcker den betydelsen. Alla andra begrepp fallerar för att beskriva stackars Mumbo, kulturträger och kulturberikare. Det finns ingen annan plausibel tolkning av ironin. Ironin är ironi just för att kulturträger är ett begrepp kopplat till den vita civilisationen. Just själva exkluderandet av svartingen utgör förståelsen för bilden. En neger kan inte vara kulturträger – genom att trots det kalla honom kulturträger gör man via ett rasistiskt tankemönster honom till en löjlig svart pajas.

IDAG HAR de flesta fattat att man inte utan vidare är överlägsen på grund av sin kulör. Kanske var det logiskt att tänka så för hundra år sedan – de nya snabbskjutande eldvapnen kunde på några minuter utplåna gamla högkulturers arméer. Europa, en i omvärlden ganska ointressant världsdel, började exportera det de var bäst på; våld. In strömmade rövade råvaror och ut strömmade våld, massor av våld. Folkmord sattes i system för första gången i välden. Orderna gick ut: UTROTA VARENDA DJÄVEL. De, folken boende på andra sidan haven, utgjorde en återvändsgränd inom utvecklingen – underlägsna, dömda till undergång. Att mörda dem var att påskynda naturens gång. Man ansåg sig ha vetenskapliga belägg för sin utrotningspolitik i socialdarwinismen. Kanske är det en otäck förskräcklig logik i det hela. Man kan bevisa att man är överlägsen genom en tillfälligtvis högre kapacitet i våld. Under 1900-talet visade sig kolonialismens logik felaktig. Japanerna inledde århundradet med att krossa Europas största makt – Tsarryssland. Under första världskriget utmärker sig flera folkslag i europeiska arméer och efter andra världskriget är den tidigare Europeiska kolonialismen chanslös. Under 1970-talet visar araberna vad olja kan innebära i termer av makt. I det allmänna medvetandet tvättas sakta hudfärgen bort som ett absolut kännetecken på herrefolk och underlägsen individ. Vetenskapen tillbakavisar sina tidigare landvinningar. Rasbiologin, skallmätningen, socialdarwinismen försvinner i takt med ökad kunskap. Men förstås – rester av mentaliteten lever kvar djupt i våra sinnen. Vi är bäst för att vi är vi. Rasismens kärnpunkt och absoluta kännetecken.

Passagen 1999: Mumbo – Kulturberikare

Sedan har vi förstås rasismens katastrof. 1945 med befrielsen av de tyska koncentrations- och förintelselägren. Rasismens högsta stadium var det industriella folkmordet. Det mekaniska mördandet av ”rasmässigt underlägsna” människor som utfördes av ”helt vanliga män” (boken rekommenderas). De flesta tänkande människor finner dådet så fruktansvärt att man aldrig någonsin vill ha med det att göra – inte heller med de som utförde det.

Rasismens ideologer och hantlangare tvingas in på andra vägar. Det var inte längre ”politiskt korrekt” – helt enkelt riskerade man att få så jävla mycket stryk att man inte visste var man hade arslet om man i Europa hade gått omkring och hånat judar, zigenare, negrer (osv) för kulturträger 1945 – och det av folk som själva säkert hade förstått bilden av Mumbo och inte reflekterat över att det förelåg något absurt fel i tankemönstret. Nu visade sig resultatet. Högar av lik. Detta var inget nytt, men omfattningen och organiseringen var så oerhört obegripligt att det saknar allt motstycke (inkl Stalins o.a. folkmord). Inget brott är så välutrett. Man fick tillgång till Nazitysklands samlade källmaterial tio tusentals ton av papper och arkivalier. Tusentals bödlar erkände brotten och hundra tusentals offer och ögonvittnen kunde berätta. På så vis skiljer sig detta brott mot mänskligheten mot exv Stalin massutrensningar som skedde under tystnad och med igensopande av de flesta spår.

Vidare visade VK2 ett direkt resultat. 1941 hade nazisterna förklarat Operation Barbarossa för ett raskrig. Posters klistrades upp över hela det ockuperade Europa. Tidningar och radio fylldes med budskapet. Nazismen,”arierna”, skulle förslava folken i öster och krossa kommunismen som tolkades i termer av semitism och slavism. Vissa andra vita folkslag fick gärna hjälpa till med sin arbetskraft eller som frivilliga i Waffen-SS.

Nazityskland fick stryk. Bevisade raskriget något var det i så fall dess absoluta motsats – ”de semitiska, bolsjevikiska och asiatiska horderna” var militärt överlägsna ”arierna”. Efter 1943 var Tyskland chanslöst. 75% av tyska armén var i fullkomlig reträtt tillsammans med stora delar av sina allierade – italienare, bulgarer, ungrare, rumäner och finländare. Den resterande delen, 25%, skulle efter invasionen av Normandie 1944 hålla tillbaka USA:s och Storbritanniens samlade krigsinsats. Germanerna var inte herrefolket. Var och en med minsta slutledningsförmåga kan dra de självklara slutsatserna. Hitlers herrefolkslära var felaktig. Han motbevisade sig själv.

Men förstås, invanda tankemönster lever kvar i förändrad form.Mumbo – den franske hjälten och den förnedrade kulturarbetaren är idag Mumbo – kulturberikaren, våldtäktsmannen och knarklangaren på plattan. De svenska rasister som slängde sig med ord som KULTURJUDE så sent som på 1970-talet – ett begrepp med samma implikationer och tolkningsramar som kulturberikare, samma ironi, (samma årtionde berikar-metaforen åter börjar lysa i de svenska nazistiska tidskrifterna) är desamma som försöker leka rumsrena med berikarepitet.

Ironin är självklar. Mumbo är kulturberikare för att han är neger, eller om man så vill, invandrare. Idag har rasismen inte längre hudfärgen som enda kännetecken. Det är invandrare, icke-svensk. Men samma tankespråk, samma liknelser, samma självklara ironier i dagens Passagen Politik som det Imperiella Tysklands propagandaavdelning 1916. Intet har förändrats.

Om nyspråket bland passagens rasister

Däremot är kulturberikare e x a k t det som Eric Blair en gång beskrev i 1984. I kärleksministeriet torterar man folk, alla begrepp ges nytt innehåll, allt vitt blir svart och det vita blir svart. Ser man på själva ordet ”kulturberikare” är det vid ett första påseende positivt laddat. Ändock används det som begrepp i satser som:

– svenska kvinnor blir kulturberikade (=våldtagna, oftast anspelar det på gängvåldtäkter)

– kulturberikningen har idag lett till en ökad kriminalitet

– tack vare den s.k. kulturberikningen har vi idag en hög arbetslöshet

eller också beskriver man inom begreppet ”kulturberikning” en gärningsman alternativt ett brott följt av slutsatser som – vi måste stoppa invandringen eller – släng ut de kriminella invandrarna.

Kulturberikare har således i den rasistiska retoriken en negativ värdeladdning. En ”kulturberikare” är en värdelös, kriminell, invandrad människa. En som etniskt skiljer sig från uppfattning om god etnicitet. En människa som är ond av födsel och ohejdad vana. Det är en s.k. poetisk omskrivning. Man tar ett i grunden positivt sammansatt ord och ger det en negativt innehåll. Varför? Jo, därför att deras utsagor är kriminaliserade. De begår brott bara genom att öppna truten och från enskilda fall tillskriva grupper av människor händelsemönster som inte kan beläggas i verkligheten. Detta är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och vår lag. I vardagstal kallas det rasism, i lagrummet för hets mot folkgrupp.

Deras bakslughet följs av feghet – de vågar inte stå för sina åsikter.Därför förvränger de medvetet språket genom ordlekar, oftast tätt följda av gråtmilda utläggningar om hur fruktansvärt det är att inte få ”diskutera” invandringen eller hur man ”förföljs” av ”politiskt korrekta”. Övermaga så det förslår.

För att undvika att på goda grunder fällas av domstol försöker de dölja sina verbala missfoster genom omskrivningar. ”Kulturberikare” är typexemplet. En alltigenom falsk språkbehandling som är exakt det Blair en gång så träffande beskrev i 1984.

Dagens boktips George Orwell (Eric Blair) 1984 orig. 1949, London, UK.

Helt vanliga medborgares dialekt – en hatets dialekt

Vad Blair beskriver från sin anarkistiska ståndpunkt är den totalitära regimens kontroll över både dåtid och nutid. Den direkta måltavlan är stalinismen och fascismen som han aktivt och med vapen i hand bekämpade under spanska inbördeskriget. Både fascister och kommunister strävade efter att kontrollera historien, göra den till sin. Att skaffa sig legitimitet genom en sanning. De enda som existerar i det här landet som bär sådana tankar på sitt partiprogram är Sverigedemokraterna. Den som inte kan svensk historia förtjäna icke sitt medborgarskap? inte bara absurt (med tanke på att de inte behärskar den själva) utan Orwellskt så det förslår. Både i språkligt och ideologiskt hänseende.

Någon sådan beskriven ”Storebror” existerar inte i Sverige – och har heller aldrig gjort. Rättsskyddet fungerade till och med under 1600-talets absolutism bättre här än under exv Pinochets diktatur i Chile, vilket bör ge perspektiv.

Vad som existerar är dock en utmaning av de demokratiska grundvärderingarna från just det håll du beskriver som helt vanliga medborgare. I retoriken från s.k. ”invandrarkritiskt” (ännu en förskönande omskrivning) håll som återfinns exv här och annorstädes är (1) grundpåståendet att invandringen är skadlig på allehanda sätt, oftast klätt i propagandans terminologi ”kulturberikare” och (2) att det finns någon som är skyldig till detta.

Iakttagelsen av några individers propaganda är just tendensen att klä gammal naziretorik i omskrivningar. ”Kulturberikare” (judesvin/invandrare) är en, ”invandrarkramare” (landsförrädare) en annan. Oftast anses läsaren så införstådd med läsningen ”kulturberikare” (judesvin/invandrare) att den publiceras som självständigt subjekt.

Ex. Kulturberikare våldtog?

Skulle vid ett första påseende tolkas exv som att.. Konstnärer våldtog?

Men betyder i hatpropagandans tjänst? Invandrare våldtog?

Avsändaren utgår i det här fallet från att mottagaren har den negativa dikotomins begreppsförståelse klar för sig. Man skriver inte ”invandrade kulturberikare” – det är en speciell språkförståelse, en hatets dialekt, som tillhör en specifik grupp av individer i sitt samtal med varandra och sin propaganda till omvärlden.

Tag ett annat typiskt ord ur SD*-retorikens vokabulär; invandrarkramare? sammansatt av invandrare, dvs någon som förflyttat sig över en gräns och kram, omfamning. Vi har en människa plus en beskrivning över en vänlig handling, kram. I nyspråkets vokabulär är dock den som utför denna handling i det närmaste dömd till döden. Invandrarkramaren är en omskrivning av landsförrädare, ett ord från juridikens sfär och där straffsatsen fram till 1970-talets början var avrättning. Dessa ”invandrarkramare” beskrivs i inlägg efter inlägg som de egentligt skyldiga till företeelsen ”kulturberikningen”! Ibland preciseras de till yrkeskategorierna politiker och journalister, ibland namnges enskilda personer. Några gånger fälls uppmaningar att döda dem utan rättegång. Som synes ett helt eget språk med egenhändigt komponerade ordförståelse, ett språk som används av en specifik grupp människor i deras kommunikation sinsemellan och deras propaganda utåt. Vi kan kalla det en dialekt – en hatets dialekt. Man undviker medvetet de begrepp som finns i språket för att beskriva vad man åsyftar – rashat är ordet svenskar använder för att beskriva företeelsen rashat, rasism betyder rasism. I stället väljer man nyspråkets ”invandrarkritiker” osv i all oändlighet. Allt i akt och mening att undvika rättvisans gång och vanligt hederligt folks rättmätiga avsky.

Detta är nyspråk och ingenting annat än nyspråk. Orwellskt från början till slut. En grupp människor tar ett i grunden positivt ord, gör det till negativt slagord med närmast hatiskt innehåll. Helt vanliga medborgare – dessvärre inte.

*

* SD syftar på Sverigedemokraterna

Av signatur Fenix, 1999, borta från webbrymden men inte ur minnet.

Mer läsning. Aftonbladet debatt om Sd. Svensk Myndighetskontroll. Svd intervju med Åkesson, UNT

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, främlingsfientlighet, Jimmie Åkesson