”Kulturmarxism”: ett nazistiskt ord och en nazistisk myt

Posted on januari 14, 2017


Begreppet kulturmarxistet dyker upp gång på gång då man tittar på vad Sverigedemokraternas fanclub och andra ”nationellt” sinnade skriver. Flera sverigedemokratiska riksdagsmän använder regelbundet det ordet. Alla de som är kritiska till Sverigedemokraterna eller kritiserar muslimhatet beskrivs som censurivrande kulturmarxister. Det gör att det är på sin plats att granska ordet kulturmarxist än en gång. Varifrån kommer det egentligen?

Att ordet syns en hel del i debatten just nu beror på Breivik. Han populariserade ordet i sitt manifest och den video han spred i samband med terrordådet i Oslo. Kulturmarxister var i hans ögon alla som inte hatade islam och muslimer.  Efter Breiviks dåd har användningen av ordet exploderat i sociala media. Framför allt bland anhängarna till nazistpartier och Sverigedemokraterna.

Men även innan Breivik fanns det folk som pratade om kulturmarxism och det användes nu som då av många ”nationella”, nazister och sverigedemokrater för att beskriva alla som, kort och gott var det minsta positiv till invandring.  Ordet användes innan 2011 och hade använts i nationella kretsar i Sverige sen ca 1930. Och anledningen till att det ordet ens fanns var att nazisterna uppfann det på 20talet och spred det. Med nazisternas ökade makt i Tyskland växte användningen av ordet. Det blev ett modeord i vissa ”nationella” kretsar även här i Sverige.

svd-19351013

Som DN redan skrev  2011 kommer ordet från nazisterna. Om man läser nazitysk media från 30-talet ser man det ofta. Då kallades det ”kulturbolsjevism”. SvD rapporterade 13 oktober 1935 att tysk radio inte längre fick spela kulturbosjevistisk ”negerdansmusik”, dvs jazz. Den nazityska regeringen refererar då till ordet ”kulturbolsjevism”. Det var den officiella juridiska termen på det man från regeringens sida förde krig mot och ville stoppa, När bokbålen brann i Tyskland var det de s.k. kulturbolsjevikernas skrifter man brände.

Nazisterna menade att det pågick en judisk sammansvärjning mot Tyskland. Denna sammansvärjning leddes av en grupp judiska marxister i Frankfurtuniversitetet, menade man. Denna s.k. Frankfurtskolan var ute efter att förstöra det västerländska arvet med en massa ideer om ateism, fri sexualitet, demokrati och individualism, sa man. Samlingsnamnet för denna nazimyt var ”kulturbolsjevism”. (För en lite längre beskrivning av myten om Frankfurtskolan, läs min artikel 2012.)

Här följer två exempel på användningen av detta ord. Den första från Nazitidningen Völkischer Beobachter 17 december 1931… ”Kulturbolsjevistisk  triumf i Thuringen” och den andra från samma tidning den 18/ december 1931 som handlar om ”borgerligt marxistisk kulturbolsjevism”.

Dessa exempel handlar om konst och den konsttradition som man ansåg var fördärvlig: ”negerkulturen”… Det var som en del av ”kulturkampen” för en ”ren arisk upplyft kultur”, som begreppet myntades. Nazisterna klassade nämligen en del konst som var modern, jazz, Picasso, etc, som ”degenererad konst”, eller ”kulturbolsjevistisk konst. Tiotusentals kulturutövare förbjöds utöva sin kultur i den nazistiska kampen mot ”kulturbolsjevikerna”. En del kulturutövare utvisades ur landet. Andra flydde och många mördades.

Flera av dessa figurerar i debatten i Sverige på 30talet.. DN skrev om Heinrich Hellmund 15 december 1937 som tvingats fly. Han utvisades för med motiveringen ”kulturbolsjevik”.

dn-19371215-heinrich-hellmund

Kompositören Bela Bartok intervjuades i DN 17 april 1934 och skriver att ”man förstår att jag är kulturbolsjevik”, alltså att han anklagades för det på nutida svenska.

dn-19340417-bartok Kurt Weill utvisades ur Tyskland också 1933 med samma beskyllning. DN rapporterade 29 augusti 1943 att han nu blivit amerikansk medborgare.

dn-19430829-weil
Nazisterna spred ordet

Ordet användes i begränsad omfattning i Sverige under 30talet. Det smög sig gradvis in i svenska språket genom nazisterna. Det kan man följa om man ser hur DN och Svenska Dagbladet använder ordet. Det förekommer för första gången runt 1930 och runt 1933 används det relativt flitigt. Det används då för att beskriva Tysklands nazistiska kulturpolitik eller i sammanhang när nazister vill rensa upp böland svenska politiker eller kulturutövare.

Här följer två exempel på DN:s rapportering från nazistiska möten 1933. Först Svenska Folkpartiets möte. Den nionde december 1933 skriver DN att talaren, kapten Ebbe Almqvist, avslutade med att varna för kulturbolsjevismen.

dn-19331209-svenska-folkpartiet

Sveriges Nationella Ungdomsförbund var en öppet fascistisk rörelse som var en del av Allmänna Valmansförbundet (senare Högern nuv Moderaterna) ännu i början av 30talet. De kom senare att kastas ut ur partiet. Den 20 mars 1934 höll de i ett antikommunistiskt möte och deras ordförande Elmo Lindholm varnade för kulturbolsjevism. DN rapporterade.

dn-19340320-nazimote Ett nazistiskt kampmöte i Umeå den 12 juni 1933.

svd-19330612-kulturbolsjevism

Ett annat profascistiskt möte, som SvD skrev om den 30 november 1936. 
svd-19361130-ungsvenskarna

En artikel om ett tal av Olov Sjöqvist den 27 december 1940 menade att pacifister som ogillade försvar och krig var kulturbolsjeviker.

svd-19401227-olof-sjoqvist

Även nazibeundraren och litteraturkritikern Fredrik Böök använde uttrycket i de artiklar . Det finns flera exempel på det i SvD:s arkiv. Så här skrev han 11 maj 1937 i Svd om den nazistiska kultursynen, som han såg som något positivt.

svd-19370511-book
Om man läser den svenska nazistiska pressen får man givetvis fler exempel på detta. Men de får jag presentera i en kommande bloggartikel.

Begreppet överlevde efter andra världskriget i den lilla nazistiska och fascistiska pressen men då vanligare som kulturmarxism. Om man googlar på ordets användning för bara 10 år sen ser man att det i princip bara användes av öppna nazister. Det var hos nazisterna i nuvarande Nordiska Motståndsrörelsen som ordet hade överlevt. Samma sak var det med ordet internationellt. Gradvis sökte det sig ut utanför nazisfären. De som började sprida ordet mer allmänt ute i världen var counterjihad, de radikala muslimhatarna. Breivik kom att använda ordet i sitt manifest 2011 men han lånade det från counterjihad. Efter 2011 blev ordet mer välkänt även utanför nazister och smala grupper av radikala islamhatare.

Det är med andra ord lagom fräscht att detta ord dammats av på nytt de senaste åren. Men det är mycket talande för vår tid. De flesta använder ordet för att beskriva nåt de ogillar, utan att de vet att ordet härrör från nazisterna. Att de använder ordet är bedrövligt men inte ett tecken på nazism i sig idag. Däremot är det sorgligt att se hur nazistiska ideer och ord och ideal sakta smyger sig in och blir rumsrena.

PS

För övrigt gillar många nazister, ”nationella” och sverigedemokrater helt klart återvinning. 2010 kartlade jag ursprunget för ordet ”kulturberikare”. Det härrör från det nazistiska ”kulturträger”, dvs kulturframdrivare. För at läsa en tidigare artikel jag skrivit om begreppet kulturmarxism klicka här.

 

Advertisements
Posted in: Uncategorized