Vem är rädd för en liten hijab, del 3

Del tre i den serie som publicerades här och på Frihetssmedjan.

”Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut,
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.”
/Alf Henriksson

FÖRBUD, FÖRBUD Jag har i två artiklar behandlat frågan om slöja i skolan. I den senaste visade jag att det är viktigt att inte peka ut EN grupp som ”problemet”. Att extremformer av klädsel, som modekläder eller burka kan stoppas i skolorna genom enkla förhållningsregler och utan att antyda att en religiös grupps kläder är ett problem. I denna artikel ska jag analysera fördomarna om just slöjor, speciellt hijab. Fördomar som yttrar sig i att ganska många svenskar vill förbjuda viss klädsel inte bara för barn, utan även för vuxna.

Huvudduken, den s.k. slöjan, kluten eller hucklet, som det kallades i Sverige, är en del av den svenska kulturen.

En klut… Vad är det, kanske en och annan undrar? Och vad då huvudduk och svensk kultur, vi har väl aldrig tvingat folk att gå klädda i burkor och huvuddukar som andra kulturer, anser du kanske?

Då ska ni veta att min mormor berättade att när hon var liten, före första världskriget, gick fortfarande folk på svenska landsbygden klädda i huvudukar, sjalar, eftersom om man var man en ärbar gift kvinna skulle man dölja håret. Min mormors mor, Ida, vistades aldrig ute utan huckle på huvudet. Hon dog 1947. Jämför gärna detta med de  folk från muslimska länder bär hijab. Och religiösa fundamentalister förr, tex i Laestedianernas samfund, bar något som liknande islamisternas burka.

Det finns mycket skrämselpropaganda i Europa idag om islam och de arabiska kvinnornas klädsel har nästan blivit symboler för allt inom islam som folk är rädda för eller hatar. Islamofobin till trots, så har de klädskick som finns hos muslimerna idag har funnits i Sverige. Fast i Sverige kallade man inte det för en hijab utan för klut, sjal eller huckle eller huvudduk. Och folkdräkterna bär ännu spår av detta bruk.

Med tiden har den svenska slöjan befriats från allt tvång. Under den andra halvan av 1900-talet tog folk på sig huvuddukar av egen fri vilja, för att de tyckte det var snyggt, eller för att det ingick i ett mode för en kulturell eller politisk grupp (miljörörelsen). Detta kan också jämföras med hur muslimer bär sina ”slöjor”, hijab. De flesta som bär hijab idag i Sverige bär inte det för att vara ärbara, de bär det för att de tycker om det, och för att visa att de tillhör en kultur och religion.

När främlingsfientligheten blir löjlig

Var man en ärbar ogift kvinna förr i tiden i Sverige skulle man inte gå med utslaget hår. Håret skulle vara uppsatt eller flätat. En gift kvinna skulle bära huvudduk, huckle eller klut som det kallades.

Det traditionellt svenska, musik, dans och klädsel var omgjärdat av fördomar och regler.

Det är därför det bara blir skrattretande när man kan läsa på Nationaldemokraternas eller Sverigedemokraternas hemsidor att de svenska folkdräkterna är sååååå helsvenska och genuina och måste bevaras och skyddas mot det utländska. Mot arabernas hijab ställer man vår hellyllesvenska folkdräkt med klutar och knäfofsar. Som tex i denna lilla artikel i Nationell Idag: ”Vad utgör vår kultur? Vad gör oss unika i världen? Tre folkliga pelare av åldriga anor står stadigt i dessa stormiga tidevarv: folkmusik, folkdans och folkdräkt. Våra förfäders toner, rörelser och klädnad ekar från svunna tider, visar rättan steg i vinglig samtid…”

Problemet är bara att inget av detta är helsvenskt. Folkdanserna var en import från bland annat spanjorer, tyskar och polacker samt kanske araberna. Musikens toner bär också till 110% spår av 2000 år av sameuropeisk musikutveckling, med starka arabisk och judisk påverkan. Folkdräkternas utseende är inte heller det helsvenskt utan ett resultat av samma utveckling. Folkdräkten är för övrigt inte så mysigt romantisk som många tror. Den är resultatet av konventioner, moral och religion också som är är helt främmande för vår kultur idag. Varför tror ni att kvinnorna knäpper knapparna från vänstra sidan och männen från högra t.ex?

Samma med huvudduken som man ser på folkdräkterna ibland.

Religiöst tvång och huvudduk

En huvudduk på en kvinna signalerade inte bara att man var ärbar gift kvinna, utan den visade även rang och status i samhället. Besök gärna Almgrens sidenväverier i Stockholm där man kan se de huvuddukar de tillverkade för kvinnor av olika stånd och rang i samhället. 75.000 hijaber… nej förlåt huvuddukar, tillverkade de varje år under slutet av 1800-talet.

Jag citerar en sida om skånsk folkdräkt:

”Kvinnodräkt från Ingelstads Härad i Skåne, de tre första bilderna.  Kluten från Ingelstad är ett exempel på en av de allra största klutarna i Skåne. I Ingelstad har den knypplade spetsar medan den i Järrestad dekorerades med engelskt broderi. Järrestads härad ansågs genom sin sjöfart och fiskeläge ha råd med det. Det lite fattigare bondfolket inne i landet fick tillverka sina spetsar själva. Som i så många andra exempel anses den på fri hand knypplade spetsen finare än Vadstenas efter mönster knypplade spets.

I dag är det svårt att få tag i det dräktsilver som behövs. Det säljs inte vid auktioner längre. Från Ingelstads härad skriver Bruzelius: ”En högst owanlig bröllopssed bestod deri att brudgummen efter bröllopsmiddagen afklippte brudens långa hår, och, då den unga paret lagt sig, fäste mannen i gästernas närwaro på hennes hufwud den så kallade kluten, den gifta kvinnans hufwudbonad, med hwilken hon borde sofwa bröllopsnatten.”

Under folkdräktstiden (fram till omkring 1850) ansågs det som en stor skam om en gift kvinna visade håret. Däremot kunde hon medverka i skörden iklädd endast huvudbonad, kort överdel (blus) och särk. Och om sommarens vindar är nyckfulla och som andra underkläder inte förekom, kunde det skymta sådant som vi idag anser omoraliskt. Men den skördeklädda allmogekvinnan var högst anständig. Hon visade inte håret! Det var ju bara håret den gifta kvinnan inte fick visa.

Den unga flickans stora stolthet och prydnad för att locka friare var följaktligen ett långt hår flätat eller lindat med vackra band eller annan hårutsmyckning.

Den vita färgen var dygdens färg. En del kvinnor ansågs inte ärbara, tex de som fött barn utom äktenskapet. Då fick de bära en annan färg på huvudduken. Nämligen den skamliga färgen rött. De fick inte gå barhuvade som ungmöerna, och inte bära den huvudduk som gav de gifta kvinnorna status, utan fick bära en röd!

Varifrån kom denna sed. Jo, religionen. Nu är det lite knepigt att hitta direkta citat om just huvudduken, men om man läser religiösa böcker om skillnaderna mellan det manliga och kvinnliga från tiden innan 1850 ser man att det ansågs ganska allmänt i Sverige att det var kvinnan som lockade männen sexuellt, i synnerhet genom håret.

För att inte locka männen omkring dem att bli otrogna skulle de bära huvudduk. De ogifta kvinnorna fick visa håret, dock uppsatt och/eller flätat. Då de var med andra ogifta män kunde håret visas ibland. Allt i enlighet med Paulus ord i Nya testamentet om att kvinnor inte ska uppträda barhuvade då de utövar sin tro: ”En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad.” (1 Kor 11:4-6) Eller: ”En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. /…/ Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?” (1 Kor 11:4-6)

Och som sagt. På vissa håll i Sverige var det sed att man själv, eller mannen, klippte av håret på kvinnan på bröllopsnatten. Med kapat hår och huvudduk ansågs kvinnan ärbar.

Islam

Vad ska man då säga om bruket av burkor och sjalar i islam, som så många är rädda för och kallar osvenskt.

Det är exakt samma sak, varken mer eller mindre, än den svenska huvudduk vi pratat om ovan. En del bär slöja av religiösa skäl medan andra mer beter sig som de svenskar som mot slutet av förra seklet bar huckle för att de gillade det, eller som de miljöpartister som på 70-talet ville markera samhörigheten med bondesamhället genom att bära huckle. Eller som alla de som dansade folkdans eller bar folkdräkt och stolt visar upp sina hucklen…

Även muslimers hucklen har en mer otrevlig bakgrund, precis som ursvenska hucklen, det ska medges. Förr bar man inte hucklen i Sverige för att det var snyggt, utan för att det inte fanns annat val. man blev socialt utstött och kunde hamna i fängelse om man inte bar den. I en del muslimska länder finns samma problem kvar.

I dessa länder måste man bära slöja, och det finns inget annat val. Detta med hänvisning till bland annat koranens sura 24:30 där det står att rättrogna kvinnor ska ”behärska sina blickar och akta sin lem och ej visa sina behag undantaget vad som alltid är synligt därav. Och de må kasta sin slöja över sin barm och ej visa sina behag annat än för sina män eller sina fäder eller sina mäns fäder.” I en annan sura, 24:59, står även att kvinnor ska ”svepa sina kläder omkring sig”. Detta är grunden för bruket att använda såväl burka som huvudduk.

Men att det är så i vissa länder betyder inte att det är så överallt.

Precis som i Sverige på 1800-talets slut börjar ganska många muslimer inse att det är lite konstigt att tro att en gud kan ha intresse av att detaljreglera vad kvinnor har på sig. De flesta slökjbärare i Sverige anser att man inte behöver ha huvudduk på sig av religiösa skäl, det är upp till individen själv att bestämma,  men många tar på det ändå, utan att anse att kvinnan är ”underlägsen”.

En hel  del väljer slöjan, hijab,  inte för att de måste för att anses ärbara, utan för att det är vackert, precis som folkdräkterna i Sverige är vackra. Andra anser att det är struntprat och manschauvinistiskt griseri att anse att just kvinnors klädsel måste regleras av nån gud, men tar på sig slöja ändå för att markera att de är stolta muslimer. Och en del är arga på fördomar och struntprat och bär hijab och niqab som protest, inte bara för att visa att de är stolta muslimer.

Kort sagt kan man inte dra alla över en kam. Skälen till varför folk bär de kläder de bär är många olika.

Förnuft istället för rädsla

Användandet av huvudduk är lika svenskt som svensk midsommar, köttbullar och knätofsar, så själva bruket av sjal är inget att vara rädd för. Minst av allt om man gillar folkdräkter!

Det som skiljer folkdräkt-kulturen från den religiösa vanan att använda hijab, eller de flesta svenskars syn på det här med huvud och hår för ca 130 år sen, är att vi övergett tron att man måste följa konventionerna om hårklädsel. Dessutom har det blivit frivilligt att bära huckle. Vi har ökat vår tolerans för vad som är acceptabel klädsel. Vi accepterar både kvinnor med och kvinnor utan huckle. Det är klädsel, inget annat, och ens mänskliga värde sitter inte i kläderna!

Och det är min poäng! Vi kan visa att ingen människa BEHÖVER klä sig på ett speciellt sätt, vi kan dra en gräns mellan fundamentalism och icke fundamentalism!  Det betyder att vi kan visa att kvinnor inte behöver bära slöja. Men de behöver inte heller känna tvånget att INTE bära slöja. Vi kan visa att vi går bortom kläderna och värderar kvinnorna som MÄNNISKOR. Vi dömer inte utifrån klädsel! Att de får göra sina egna livsval och klä sig som de vill, speciellt om de är myndiga!

Vuxna människor får ta konsekvenserna av sina egna val (barn i skolor och sånt är en annan sak). Vill de gå klädda i heltäckande burka så är det väl inget fel med det. Folk ska ha friheten att klä sig som man vill, och ta konsevenserna av detta.

Men jag ogillar skarpt hur man buntar ihop all muslimsk klädsel och demoniserar den, genom att påstå att man bara bär tex chador eller hijab på grund av grupptryck, t.ex.  Eller att man vill förbjuda s.k. grupptryck. Att en del pga kultur, religion, eget val eller kanske rent av grupptryck väljer att bära huvudduk, är deras egen sak. (Hur många av alla svenska kvinnor som rakar sina kön eller går i högklackat gör det av fri vilja? Hur många gör det för att alla andra gör det eller för att det är mode? Ska man förbjuda detta? )

Sen måste vi avmystifiera det här med den islamska huvudduken för oss själva.

Så länge vi romantiserar folkdräkterna som nåt genuint svenskt kan vi inte göra oss löjliga för omvärlden genom att gnälla på användandet av huvudduk hos islamska kvinnor. Det är skrattretande och gör oss bara till åtlöje i omvärlden.

Och för övrigt bör Sverige få fler moskéer och minareter! Genom att ge och erbjuda LIKA RÄTT kan man också dra gränsen mot det oönskade (islamsk fundamentalism) lättare.