Hur kärleksbudet, den gyllene regeln, förenar religionerna

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)

********

Det som förenar religionerna är bland annat den gyllene regeln, kärleksbudskapet. Gör inte mot andra, det som inte ni vill att de ska göra mot er. Gör mot andra som ni vill att de ska göra mot er!

Den gyllene regeln kombineras ofta i religionerna med idén om det unika och STORA människovärdet: att människan har ett förhållande till Gud som liknar förhållandet mellan barnet och föräldern. Så värdefull är var människa, enligt detta sätt att se på han eller hon , att att var människa är en avbild av Gud eller speciellt utvald av Gud.

Kärleksbudet vilket gemensamt arv som finns hos mänskligheten som helhet, bortom de etniska, religiösa och kulturella skillnaderna.

Men kom ihåg att det i alla dessa religioner finns folk som säger sig företräda hela religionen, men som hatar människorna. Innehållet i religionen beror ytterst på vad som döljer sig i hjärtat på den som säger sig tro.

Här är några exempel på hur olika religioner innehåller kärleksbudet.

Islam

Abu Hamza Anas ibn Malik, profetens Muhammeds medhjälpare, berättade att profeten sa: Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv. /Hadith 13 Imam Al-Nawawi’s 40 Hadither

Abu Dharr Jundub ibn Junada och Abu ‘Abd ar-Rahman Muadh ibn Jabal berättade att Muhammed sa: Frukta Gud varhelst ni är och låt en ond gärning efterföljas av en god för att den onda ska utplånas. Och uppträd på bästa sätt inför andra människor. /Hadith 18

Abu Huraira berättade att Muhammed sa:Varje led i en människas kropp måste utföra en välgärning varje dag som solen går upp. Att medla mellan två människor är en välgärning, att hjälpa någon med hans riddjur, hjälpa honom att sitta upp eller slänga upp hans packning är en välgärning. Ett vänligt ord är en välgärning, varje steg ni tar (mot moskén) för att utföra bönen är en välgärning och att avlägsna ett skadligt föremål från vägen är en välgärning. /Hadith 26

O ni som tror, ni ska ge till välgörenhet av de goda ting ni förvärvar, och av det vi skapat åt er från jorden. Välj inte ut det som är dåligt till att ge bort, när ni själva inte accepterar det såvida era ögon inte är stängda. Ni ska vara medvetna om att GUD är Rik, Prisvärdig. /Koranen Sura 2:267

 

De söker ihärdigt sin Herre, iakttager Kontaktbönerna (Salat), spenderar från våra gåvor till dem i hemlighet och öppet, och de bemöter ondska med godhet. Dessa har förtjänat den bästa boningen. /Koranen Sura 13:22

 

På grund av detta fastställde vi för Israels Barn, att för den som mördar en person som inte begått ett mord eller hemska brott, ska det vara som om han mördat alla människor. Och för den som skonar ett liv, ska det vara som om han skonat livet på alla människor. Våra budbärare gick till dem med tydliga bevis och uppenbarelser, men de flesta av dem efter allt detta överträder ändå. Koranen Sura 5:32

Ni ska dyrka endast GUD – associera ingenting med Honom. Ni ska ta hänsyn till föräldrarna, släktingarna, de föräldralösa, de fattiga, den besläktade grannen, den obesläktade grannen, den nära vännen, den resande främlingen och era tjänare. GUD älskar inte de arroganta skrytmånsarna. De som är snåla, uppmanar människorna till att vara snåla, och döljer det som GUD har givit dem av Sina gåvor. Vi har preparerat ett skamfullt straff för de som inte tror. Koranen Sura 4:36-37

Martin Luther King

Kärleken är den enda kraft som förmår att förvandla en fiende till en vän.”

Judendom

”Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN”  (3:e moseboken 19:18)

”Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!” (Torah – Hillel, Shabbat 31a)

Hinduismen

”Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig.” (Mahabharata 5:17)

Buddism

”Plåga inte andra med det som pinar dig själv.” (Udanavarga 5:18)

”Hur skulle jag kunna göra det mot andra människor, som inte är behagfullt, eller en njutning, för mig?” Samyutta NIkaya v. 353

Kon-Fu-Tse (Konfusianism)

Finns det någon grundsats som bör tillämpas under hela livet? Säkert är regeln om kärleksfull godhet en sådan. Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig.” (Analekterna15:23)

”Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.” Mencius VII.A.4

Zoraoastrismen

”Endast den karaktär är god som inte mot andra gör något som inte är bra för honom själv.” (Dadistanidinik 94:5)

Det där om religion och ateism och mormoner…

Man har diskuterat mormoner och Richard Dawkins idag.  Det har diskuterats och debatterats om Dawkins var ohyfsad mot en mormon i TV eller inte.

Nu ska jag säga att Richard Dawkins tyvärr tillhör dem som brukar vara ganska brutalt ohyfsad mot religiösa. Han brukar ifrågasätta deras lämplighet som vetenskapsmän och politiker och människor. Det är inte speciellt trevligt. Därför har de som kritiserar honom faktiskt rätt.

Min åsikt är att allt måste kunna ifrågasättas. Vin som blir vatten, religiösa under, Kaba, synagogor, mormons bok, etc. Min princip är att religioner måste finnas sig i att bli behandlade på samma sätt som till exempel politiska ideologier. varje påstående som utgör deras grund ska dras ut i luften och synas. Om vi pratar om mormoner ska man givetvis syna det galna i t.ex. mormoners ”bevis” för att hästar, stål, får, europeiska hönor, bikupor och judar fanns i Amerika vid tiden för Kristus. Ja, jag säger galna för det strider mot alla bevis som någonsin funnits vetenskapligt. När det gäller kristendomen ska givetvis myterna analyseras och knäckas. Ingen muslimsk eller hinduisk sed ska undgå granskande ögon.

Och religioners grundläggande syn i olika frågor, deras idetraditioner ska analyseras. Precis som med alla andra mänskliga tankesystem. Och det både kan och bör drivas med, så man skrattar åt felslut och paradoxer, precis som man gör med politiska ideer och felslut.

Och att kalla något falskt och fel är lika rätt då man pratar om religion som då man pratar om politik. Eventuella känslor hos politiska anhängare eller religiösa behöver man inte ta hänsyn till om man inte vill.

Men… Det jag reagerar mot är när en del ateister behandlar religioner annorlunda. När man menar att folk är lite mer korkade, lite mer dumma i huvudet, oförmögna att tänka vetenskapligt eller vara bra politiker eller människor bara för att de är religiösa. Eller att de utgör ett hot kanske rentav. När jag ser sånt så reser sig raggen på mig. Det är för mig lika idiotiskt som att kalla en sosse dum i huvudet eller säga att liberaler inte kan tänka.

Så när nån ateist säger att ”du är nog lite dum i huvudet som tror” (med de orden eller med finare fikonspråk) så är det nåt jag ogillar mycket. faktum är att jag ogillar det lika mycket som jag ogillar när en religiös säger att ateister de är allt dumma i huvudet och omoraliska. Det är samma sorts skitprat.

När jag läser Humanistbloggen är jag kluven. Å ena sidan är det SÅ rätt att peka ut konstigheterna i tron. Å andra sidan dessa ständiga antydningar att nog är mormoner lite dumma i huvudet.

Läsare av min blogg vet vad jag tycker om negativa generaliseringar mot grupper. Det gäller även religioner! Att döma ut religiösa bara för att de är religiösa är för mig näst intill lika korkat som att döma ut romer för att de är romer!

Vad jag anser själv? Jag tror på Gud, ja. Men jag tror på en gud som gärna både häcklar och kritiserar religiöst hyckleri nere på jorden. En som gärna fikar med ateister och religionskritiker som Nietzsche, Tomas Paine och Hedenius och som asgarvar åt konstiga seder som utförs i hens namn. Men som gråter då människor generaliserar negativt om varandra.

Jag granskar Dalai Lama på Frihetssmedjan

Publicerat på Frihetssmedjan.

Alla religioner har en konservativ gren som är kvinnofientlig, homofobisk, och sexfientlig, utan undantag. Men i den allmänna debatten är det skillnad på religion och religion. Kristendom och islam kritiseras ofta, med rätta för sånt som t.ex. kvinnofientlighet och homofobi, medan buddhismen, speciellt Dalai Lamas tibetanska buddhism, sällan granskas och kritiseras. Detta trots att Dalai Lama är den enda sittande religiösa och politiska ledare som styrt över en stat där slaveri var lagligt, och detta trots hans medeltida idéer om t.ex sex.

Äkta guld? Givetvis! Går andlig upphöjdhet guld hand i hand i Dalai Lamas värld?

Jag har ofta märkt att om man kritiserar Dalai Lama så reagerar många ungefär som om man just sagt att man vill dränka kattungar levande: med chock och ilska. Laman anses av många även här i väst  personifiera godheten själv och att kritisera honom är otänkbart!

Hur har det blivit så? Hur kan det komma sig att just buddhismen och Dalai Lama är den religion som anses vara ett undantag, som inte lika ofta granskas kritiskt och som anses vara ”västerländsk” och ”modern”.

Jag menar. Tänk bara på Thailand som så många svenskar besöker. Borde inte kunskapen som många svenskar fått att kvinnor aldrig får röra en munk, ens av misstag, leda till att man börjar ställa lite frågor om buddhismens kvinnosyn?

Jag ska fokusera på Tibets buddhism och Dalai lama här. Det finns många anledningar att granska just honom. För att bara nämna ett: sexsynen.

Dalai Lamas syn på sex är primitiv. För att sammanfatta den är det att oralsex, analsex och sex med hans (mastrubation lika väl som petting) är fel, speciellt för buddhister. Homosexualitet är också fel.

Visst, enligt buddhister syndar alla människor, men just dessa synder är mer syndiga än andra synder.

Men innan jag går in på hur ”Hans Helighet” ser på sexualitet ska jag lite kort berätta hur Tibet var innan kineserna tog över på 1950-talet, under Dalai Lamas styre.

Hans Helighet

En av lamans troner i Tibet.

Låt oss börja med hans titel. Hans titel är på engelska Hans Helighet, på engelska ”Holy Lord, Gentle Glory, Compassionate, Defender of the Faith, Ocean of Wisdom”.

Jag hade velat vara en fluga på väggen vid mötet mellan Mao tse Tung och Dalai Lama 1954. Dalai Lama, då 19 år (men i andligt aveende flera hundra år, något som påpekades för Mao under mötet), och Tibets ledare sen 1950. Det måste ha varit en oförglömlig syn. Mötet mellan tyrannerna. Mellan medeltida tyranni och 1900-talets kommunistiska tyranni.

1900-tals tyrannen, Mao, erövrade Tibet och många hundra tusentals människor mördades under den kinesiska terrorn. 1 miljon, sägs det. Det bör vara korrekt med tanke på att man anser att 60 miljoner dog i Kina under Maos styre.

Men att en 1900-tals tyrann krossar ett medeltida tyranni rättfärdigar inte det medeltida tyranniet.

Tibet 1950 var en teokrati. En andlig elit satt i enorma, vackra, guldbeprydda palats, medan det vanliga folket levde i en extrem fattigdom. Slaveri var tillåtet. Sjukvård existerade inte (eftersom de flesta sjukdomar skyllde man på andarna).

Den som vill se hur laman levde kan kika på bilder på Potala palatset eller Norbulingka.

Tibet under Lamans tyranni

Michael Parenti har skrivit en del om Tibet 1950 i Friendly Feudalism.

Först slaveriet:

In old Tibet there were small numbers of farmers who subsisted as a kind of free peasantry, and perhaps an additional 10,000 people who composed the “middle-class” families of merchants, shopkeepers, and small traders. Thousands of others were beggars. There also were slaves, usually domestic servants, who owned nothing. Their offspring were born into slavery. The majority of the rural population were serfs. Treated little better than slaves, the serfs went without schooling or medical care, They were under a lifetime bond to work the lord’s land–or the monastery’s land–without pay, to repair the lord’s houses, transport his crops, and collect his firewood. They were also expected to provide carrying animals and transportation on demand. Their masters told them what crops to grow and what animals to raise. They could not get married without the consent of their lord or lama. And they might easily be separated from their families should their owners lease them out to work in a distant location…

One 22-year old woman, herself a runaway serf, reports: “Pretty serf girls were usually taken by the owner as house servants and used as he wished”; they “were just slaves without rights.”Serfs needed permission to go anywhere. Landowners had legal authority to capture those who tried to flee.

Munkarnas kloster ägde många av dessa slavar. Ibland var det här med att bli munk eller nunna i sig självt ett slaveri:

Young Tibetan boys were regularly taken from their peasant families and brought into the monasteries to be trained as monks. Once there, they were bonded for life. Tashì-Tsering, a monk, reports that it was common for peasant children to be sexually mistreated in the monasteries. He himself was a victim of repeated rape, beginning at age nine.  The monastic estates also conscripted children for lifelong servitude as domestics, dance performers, and soldiers.

Parenti beskriver hur kvinnor behandlades i Tibet 1950

Not all Tibetan exiles are enamoured of the old Shangri-La theocracy. Kim Lewis, who studied healing methods with a Buddhist monk in Berkeley, California, had occasion to talk at length with more than a dozen Tibetan women who lived in the monk’s building. When she asked how they felt about returning to their homeland, the sentiment was unanimously negative. At first, Lewis assumed that their reluctance had to do with the Chinese occupation, but they quickly informed her otherwise. They said they were extremely grateful “not to have to marry 4 or 5 men, be pregnant almost all the time,” or deal with sexually transmitted diseases contacted from a straying husband. The younger women “were delighted to be getting an education, wanted absolutely nothing to do with any religion, and wondered why Americans were so naïve [about Tibet].”

The women interviewed by Lewis recounted stories of their grandmothers’ ordeals with monks who used them as “wisdom consorts.” By sleeping with the monks, the grandmothers were told, they gained “the means to enlightenment” — after all, the Buddha himself had to be with a woman to reach enlightenment.

The women also mentioned the “rampant” sex that the supposedly spiritual and abstemious monks practiced with each other in the Gelugpa sect. The women who were mothers spoke bitterly about the monastery’s confiscation of their young boys in Tibet. They claimed that when a boy cried for his mother, he would be told “Why do you cry for her, she gave you up–she’s just a woman.”

Det bör räcka för att få en viss idé om hur det var i Dalai Jamas Tibet. Läs gärna Friendly Feudalism för mer information.

Det där om sex…

För att se att Hans Helighet behållit många av sina medeltida idéer kan man se hur han ser på sex. Det är med just sexsynen jag ska avsluta denna artikel.

Det har varit ganska tyst om Dalai Lamas syn på homosexualitet sen 1997 då det var en stor debatt kring detta.

As he prepares to meet today with gay Buddhist leaders, the Dalai Lama has clarified his position on the morality of homosexuality for Buddhists and non-Buddhists.

”We have to make a distinction between believers and unbelievers,” the exiled Tibetan leader said at a press conference yesterday in San Francisco. ”From a Buddhist point of view, men-to-men and women-to-women is generally considered sexual misconduct.

”From society’s viewpoint, mutually agreeable homosexual relations can be of mutual benefit, enjoyable and harmless.”

His comments were an effort to clarify statements in a book — ”Beyond Dogma,” published last year by North Atlantic Books in Berkeley — that upset some gay Buddhists.

The Dalai Lama said the same Buddhist scripture that advises against gay and lesbian sex also urges heterosexuals to refrain from oral sex, anal sex and masturbation. ”Even with your own wife, using one’s mouth or the other hole is sexual misconduct,” he said. ”Using one’s hand, that is sexual misconduct.”

Låt oss titta närmare på detta. Vi läser i Daily Telegraph:

Although he is known for his tolerant, humane views, he is a surprisingly harsh critic of homosexuality. If you are a Buddhist, he says, it is wrong. ”Full stop.

No way round it.

”A gay couple came to see me, seeking my support and blessing. I had to explain our teachings. Another lady introduced another woman as her wife – astonishing. It is the same with a husband and wife using certain sexual practices. Using the other two holes is wrong.”

At this point, he looks across at his interpreter – who seems mainly redundant – to check that he has been using the right English words to discuss this delicate matter. The interpreter gives a barely perceptible nod.

”A Western friend asked me what harm could there be between consenting adults having oral sex, if they enjoyed it,” the Dalai Lama continues, warming to his theme. ”But the purpose of sex is reproduction, according to Buddhism. The other holes don’t create life. I don’t mind – but I can’t condone this way of life.”

En intervju med franska Dimanche:

In an interview with the French magazine Dimanche, January, 2001, the Dalai Lama says:

“Q: Your Holiness, what do you think of homosexuality?

DL: It’s part of what we Buddhists call “bad sexual conduct.” (Pause.) Sexual organs were created for reproduction between the male element and the female element — and everything that deviates from that is not acceptable from a Buddhist point of view. (He counts off on his fingers.) Between a man and [another] man, a woman and another woman, in the mouth, the anus, or even using a hand (the DL mimes masturbation)…

Q: So you share this view with Christianity?

DL: We share much more than that: the same philosophy of love of one’s neighbor, the aspiration to elevate a human being above his/her vices, compassion and forgiveness…”

In the same interview, he specifically said he was “for” (heterosexual) sex with condoms or the pill. That is, it’s fine for heterosexuals to have non-procreative sex, recreational sex — as long as they go “straight” for it, with no foreplay involving the “hands,” “mouth” or “anus.”

Från debatten 1997 då dalai Lama mötte homosexuella buddhister i USA:

When in 1997, Jose Cabezon, a gay Tibetan Buddhist scholar, personally asked the Dalai Lama to comment on the lack of Buddhist teaching restrictions on vaginal sex, the Dalai Lama stated no traditional objection to several orgasms — “up to five consecutive orgasms (!) in one night” — for heterosexual vaginal sex partners. However, homosexual lovers and partners are not permitted to share one mutual orgasm ever under the sexual misconduct restrictions. With his characteristic hearty chuckle, the Dalai Lama did acknowledge that the question about the discrepancy in the teachings was a good one…

The Dalai Lama has said repeatedly that “The Buddha is the historical reference for Buddhists” — for daily practice and international discussion of Buddhist issues. Yet, when I personally asked him in 1997, “When and where did the Buddha give teachings prohibiting same sex partners?”, he replied, “I don’t know.” When Lourdes Arguelles, a respected lesbian professor of education, asked, “When and where did Buddha give teachings on inappropriate organs to use during sex?”, he again honestly replied, “I don’t know.” And he still doesn’t know because there is no record of the Buddha, “the ultimate historical reference”, ever giving such teachings. Later prominent teachers in the Dalai Lama’s Indo-Tibetan Buddhist lineage did make such ethical pronouncements.

För den som håller med, eller den som reagerat på denna artikel som om jag ungefär skulle förespråkat att dränka kattungar levande, rekommenderas denna läsning: WikipediaMichael ParentiSkepticBlog, och Q-Notes samt Feminisnt

Varför jag är MOT ett förbud av omskärelse.

Personligen är jag mot omskärelse av barn. Men politiskt sett väldigt mycket mot ett förbud av omskärelser på barn. Hur har jag kommit fram till detta? Jo, på många sätt. Dels för att frågan om rätten till kultur och religion kolliderar med rätten att slippa kroppslig åverkan hos barn, nåt jag skrivit om innan. Men den viktigaste orsaken till att jag ogillar förbudmot omskärelse är en annan: nämligen att jag är inkonsekvent och ologisk i min syn på kulturellt betingade operationer av barn. Jag ska lite kort förklara det.

Jag är personligen mot omskärelse, men jag är för att man ska kunna operera barn med utåtstående öron eller harmynthet, även utan medicinsk anledning och jag är för tandställningar på barn. Jag är för dessa sistnämnda operationer även då skälet är rent estetiskt.

Detta som är inkonsekvent av mig, det vet jag, eftersom skälet till alla operationerna är kulturella. Därför ropar jag inte på förbud mot omskärelser, tvärtom.

Ibland är det bättre att stanna upp och tänka till, än att vara snar att ropa högt på förbud.

Man kan säga att pojkar omskärs av judar och muslimer för att för att markera att de tillhör en kultur och en religion, ett normsystem. Många ogillar omskärelse av den orsaken. ”Fysiska ingrepp ‘bara’ på grund av att en gud sagt nåt i nån dammig bok”… Men hur är det i Sverige? Även vi opererar faktiskt barn här i Sverige för att de ska passa in i ett normsystem, för att de ska se ut som normen, VÅR svenska norm. Judar opererar alla pojkar, vi opererar de som avviker från den kulturella normen genom t.ex. utstående öron.

”Jamen, det måste vi, tänk på det stackars barnets självkänsla, och hur det kan bli mobbat”, kanske du tänker. Just det, exakt, säger jag! Ser du vad du själv just sa? Kulturella normer och mönster. Att avvika leder till att personen som avviker blir betraktad som… *trumvirvel* avvikande, och det kan skada barnets självkänsla, genom att det känner sig… jo, just det: avvikande.

Som bekant lever vi en kultur som inte alltid är speciellt tolerant mot avvikande beteende eller avvikande utseende.

Det finns barn som omskärs av medicinska orsaker, samma med barn som man opererar bort harmynthet eller utåtstående öron på. Där är det givetvis ingen tveksamhet att det behövs. Men hur ska vi göra med operationer av estetiska skäl, för att barn ska anpassas till en norm och slippa mobbas?

Ni ser: saken är inte lätt!

Faktum är att orsaken till många operationer av barns utseende är kulturell. I fallet med de utstående öronen är den nästan enbart kulturell. Men VI ser oftast inte detta som konstigt. VI i vår svenska, europeiska kultur.

Om du vill veta hur en judisk eller muslimsk förälder tänker som vill omskära sin lilla son, ska ni fundera över hur ni själva tänker om de exemplen på kulturella ingrepp jag angett här.

En judisk mamma eller en muslimsk pappa blir lika upprörd av att höra att de misshandlar sitt barn på grund av omskärelse som du skulle bli av att höra att du misshandlar ditt bara för att du sätter in tandställning av etstetiska skäl. (Eller för att det KAN bli problem senare i livet. Som bekant KAN man få problem med för trång förhud också senare i livet så argumentet är detsamma.)

Jag pekar på detta så att de som vill fundera på saken kan göra det. Detta är ingen enkel sak. Detta är INTE svart och vitt. Folks/barns rätt till kulturell och religiös integritet kolliderar med barns rätt till kroppslig integritet. Ska vi förbjuda operationer mot harmynthet av icke medicinska skäl på omyndiga, eftersom det bara är kulturella fördomar om utseende som ligger bakom? Eller utstående öron? Eller missformade näsor? Eller utstående tänder?

Vi kan inte bli av med allt som vi anser vara fördomar genom förbud. Inte heller folks kulturellt rotade vanor…

Jag är extra noga med detta själv. Jag ogillar omskärelse MYCKET personligen men GILLAR operationer mot t.ex. utstående öron. Nånstans inom mig ser jag det ologiska o paradoxala med detta. När man gör det är det dags att stanna upp och fundera, inte bara ropa på förbud. Speciellt om man håller på med politik.

Vem är rädd för en liten hijab, del 3

Del tre i den serie som publicerades här och på Frihetssmedjan.

”Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut
,
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.”

/Alf Henriksson

FÖRBUD, FÖRBUD Jag har i två artiklar behandlat frågan om slöja i skolan. I den senaste visade jag att det är viktigt att inte peka ut EN grupp som ”problemet”. Att extremformer av klädsel, som modekläder eller burka kan stoppas i skolorna genom enkla förhållningsregler och utan att antyda att en religiös grupps kläder är ett problem. I denna artikel ska jag analysera fördomarna om just slöjor, speciellt hijab. Fördomar som yttrar sig i att ganska många svenskar vill förbjuda viss klädsel inte bara för barn, utan även för vuxna.

Huvudduken, den s.k. slöjan, kluten eller hucklet, som det kallades i Sverige, är en del av den svenska kulturen.

En klut… Vad är det, kanske en och annan undrar? Och vad då huvudduk och svensk kultur, vi har väl aldrig tvingat folk att gå klädda i burkor och huvuddukar som andra kulturer, anser du kanske?

Då ska ni veta att min mormor berättade att när hon var liten, före första världskriget, gick fortfarande folk på svenska landsbygden klädda i huvudukar, sjalar, eftersom om man var man en ärbar gift kvinna skulle man dölja håret. Min mormors mor, Ida, vistades aldrig ute utan huckle på huvudet. Hon dog 1947. Jämför gärna detta med de  folk från muslimska länder bär hijab. Och religiösa fundamentalister förr, tex i Laestedianernas samfund, bar något som liknande islamisternas burka.

Det finns mycket skrämselpropaganda i Europa idag om islam och de arabiska kvinnornas klädsel har nästan blivit symboler för allt inom islam som folk är rädda för eller hatar. Islamofobin till trots, så har de klädskick som finns hos muslimerna idag har funnits i Sverige. Fast i Sverige kallade man inte det för en hijab utan för klut, sjal eller huckle eller huvudduk. Och folkdräkterna bär ännu spår av detta bruk.

Med tiden har den svenska slöjan befriats från allt tvång. Under den andra halvan av 1900-talet tog folk på sig huvuddukar av egen fri vilja, för att de tyckte det var snyggt, eller för att det ingick i ett mode för en kulturell eller politisk grupp (miljörörelsen). Detta kan också jämföras med hur muslimer bär sina ”slöjor”, hijab. De flesta som bär hijab idag i Sverige bär inte det för att vara ärbara, de bär det för att de tycker om det, och för att visa att de tillhör en kultur och religion.

När främlingsfientligheten blir löjlig

Var man en ärbar ogift kvinna förr i tiden i Sverige skulle man inte gå med utslaget hår. Håret skulle vara uppsatt eller flätat. En gift kvinna skulle bära huvudduk, huckle eller klut som det kallades.

Det traditionellt svenska, musik, dans och klädsel var omgjärdat av fördomar och regler.

Det är därför det bara blir skrattretande när man kan läsa på Nationaldemokraternas eller Sverigedemokraternas hemsidor att de svenska folkdräkterna är sååååå helsvenska och genuina och måste bevaras och skyddas mot det utländska. Mot arabernas hijab ställer man vår hellyllesvenska folkdräkt med klutar och knäfofsar. Som tex i denna lilla artikel i Nationell Idag: ”Vad utgör vår kultur? Vad gör oss unika i världen? Tre folkliga pelare av åldriga anor står stadigt i dessa stormiga tidevarv: folkmusik, folkdans och folkdräkt. Våra förfäders toner, rörelser och klädnad ekar från svunna tider, visar rättan steg i vinglig samtid…”

Problemet är bara att inget av detta är helsvenskt. Folkdanserna var en import från bland annat spanjorer, tyskar och polacker samt kanske araberna. Musikens toner bär också till 110% spår av 2000 år av sameuropeisk musikutveckling, med starka arabisk och judisk påverkan. Folkdräkternas utseende är inte heller det helsvenskt utan ett resultat av samma utveckling. Folkdräkten är för övrigt inte så mysigt romantisk som många tror. Den är resultatet av konventioner, moral och religion också som är är helt främmande för vår kultur idag. Varför tror ni att kvinnorna knäpper knapparna från vänstra sidan och männen från högra t.ex?

Samma med huvudduken som man ser på folkdräkterna ibland.

Religiöst tvång och huvudduk

En huvudduk på en kvinna signalerade inte bara att man var ärbar gift kvinna, utan den visade även rang och status i samhället. Besök gärna Almgrens sidenväverier i Stockholm där man kan se de huvuddukar de tillverkade för kvinnor av olika stånd och rang i samhället. 75.000 hijaber… nej förlåt huvuddukar, tillverkade de varje år under slutet av 1800-talet.

Jag citerar en sida om skånsk folkdräkt:

”Kvinnodräkt från Ingelstads Härad i Skåne, de tre första bilderna.  Kluten från Ingelstad är ett exempel på en av de allra största klutarna i Skåne. I Ingelstad har den knypplade spetsar medan den i Järrestad dekorerades med engelskt broderi. Järrestads härad ansågs genom sin sjöfart och fiskeläge ha råd med det. Det lite fattigare bondfolket inne i landet fick tillverka sina spetsar själva. Som i så många andra exempel anses den på fri hand knypplade spetsen finare än Vadstenas efter mönster knypplade spets.

I dag är det svårt att få tag i det dräktsilver som behövs. Det säljs inte vid auktioner längre. Från Ingelstads härad skriver Bruzelius: ”En högst owanlig bröllopssed bestod deri att brudgummen efter bröllopsmiddagen afklippte brudens långa hår, och, då den unga paret lagt sig, fäste mannen i gästernas närwaro på hennes hufwud den så kallade kluten, den gifta kvinnans hufwudbonad, med hwilken hon borde sofwa bröllopsnatten.”

Under folkdräktstiden (fram till omkring 1850) ansågs det som en stor skam om en gift kvinna visade håret. Däremot kunde hon medverka i skörden iklädd endast huvudbonad, kort överdel (blus) och särk. Och om sommarens vindar är nyckfulla och som andra underkläder inte förekom, kunde det skymta sådant som vi idag anser omoraliskt. Men den skördeklädda allmogekvinnan var högst anständig. Hon visade inte håret! Det var ju bara håret den gifta kvinnan inte fick visa.

Den unga flickans stora stolthet och prydnad för att locka friare var följaktligen ett långt hår flätat eller lindat med vackra band eller annan hårutsmyckning.

Den vita färgen var dygdens färg. En del kvinnor ansågs inte ärbara, tex de som fött barn utom äktenskapet. Då fick de bära en annan färg på huvudduken. Nämligen den skamliga färgen rött. De fick inte gå barhuvade som ungmöerna, och inte bära den huvudduk som gav de gifta kvinnorna status, utan fick bära en röd!

Varifrån kom denna sed. Jo, religionen. Nu är det lite knepigt att hitta direkta citat om just huvudduken, men om man läser religiösa böcker om skillnaderna mellan det manliga och kvinnliga från tiden innan 1850 ser man att det ansågs ganska allmänt i Sverige att det var kvinnan som lockade männen sexuellt, i synnerhet genom håret.

För att inte locka männen omkring dem att bli otrogna skulle de bära huvudduk. De ogifta kvinnorna fick visa håret, dock uppsatt och/eller flätat. Då de var med andra ogifta män kunde håret visas ibland. Allt i enlighet med Paulus ord i Nya testamentet om att kvinnor inte ska uppträda barhuvade då de utövar sin tro: ”En man som ber eller profeterar med något på huvudet drar skam över sitt huvud. Men en kvinna drar skam över sitt huvud om hon ber eller profeterar barhuvad. Det är samma sak som om hon hade rakat av sig håret, för om en kvinna uppträder barhuvad kan hon lika gärna ha håret avklippt. Men när det nu är en skam för kvinnan att klippa eller att raka av håret måste hon ha någon huvudbonad.” (1 Kor 11:4-6) Eller: ”En man behöver ju inte ha något på huvudet eftersom han är en avbild och avglans av Gud. Men kvinnan är en avglans av mannen, ty mannen kommer inte från kvinnan utan kvinnan från mannen, och mannen skapades inte för kvinnan utan kvinnan för mannen. Därför måste kvinnan på huvudet bära ett tecken på sin rätt för änglarnas skull. /…/ Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud barhuvad?” (1 Kor 11:4-6)

Och som sagt. På vissa håll i Sverige var det sed att man själv, eller mannen, klippte av håret på kvinnan på bröllopsnatten. Med kapat hår och huvudduk ansågs kvinnan ärbar.

Islam

Vad ska man då säga om bruket av burkor och sjalar i islam, som så många är rädda för och kallar osvenskt.

Det är exakt samma sak, varken mer eller mindre, än den svenska huvudduk vi pratat om ovan. En del bär slöja av religiösa skäl medan andra mer beter sig som de svenskar som mot slutet av förra seklet bar huckle för att de gillade det, eller som de miljöpartister som på 70-talet ville markera samhörigheten med bondesamhället genom att bära huckle. Eller som alla de som dansade folkdans eller bar folkdräkt och stolt visar upp sina hucklen…

Även muslimers hucklen har en mer otrevlig bakgrund, precis som ursvenska hucklen, det ska medges. Förr bar man inte hucklen i Sverige för att det var snyggt, utan för att det inte fanns annat val. man blev socialt utstött och kunde hamna i fängelse om man inte bar den. I en del muslimska länder finns samma problem kvar.

I dessa länder måste man bära slöja, och det finns inget annat val. Detta med hänvisning till bland annat koranens sura 24:30 där det står att rättrogna kvinnor ska ”behärska sina blickar och akta sin lem och ej visa sina behag undantaget vad som alltid är synligt därav. Och de må kasta sin slöja över sin barm och ej visa sina behag annat än för sina män eller sina fäder eller sina mäns fäder.” I en annan sura, 24:59, står även att kvinnor ska ”svepa sina kläder omkring sig”. Detta är grunden för bruket att använda såväl burka som huvudduk.

Men att det är så i vissa länder betyder inte att det är så överallt.

Precis som i Sverige på 1800-talets slut börjar ganska många muslimer inse att det är lite konstigt att tro att en gud kan ha intresse av att detaljreglera vad kvinnor har på sig. De flesta slökjbärare i Sverige anser att man inte behöver ha huvudduk på sig av religiösa skäl, det är upp till individen själv att bestämma,  men många tar på det ändå, utan att anse att kvinnan är ”underlägsen”.

En hel  del väljer slöjan, hijab,  inte för att de måste för att anses ärbara, utan för att det är vackert, precis som folkdräkterna i Sverige är vackra. Andra anser att det är struntprat och manschauvinistiskt griseri att anse att just kvinnors klädsel måste regleras av nån gud, men tar på sig slöja ändå för att markera att de är stolta muslimer. Och en del är arga på fördomar och struntprat och bär hijab och niqab som protest, inte bara för att visa att de är stolta muslimer.

Kort sagt kan man inte dra alla över en kam. Skälen till varför folk bär de kläder de bär är många olika.

Förnuft istället för rädsla

Användandet av huvudduk är lika svenskt som svensk midsommar, köttbullar och knätofsar, så själva bruket av sjal är inget att vara rädd för. Minst av allt om man gillar folkdräkter!

Det som skiljer folkdräkt-kulturen från den religiösa vanan att använda hijab, eller de flesta svenskars syn på det här med huvud och hår för ca 130 år sen, är att vi övergett tron att man måste följa konventionerna om hårklädsel. Dessutom har det blivit frivilligt att bära huckle. Vi har ökat vår tolerans för vad som är acceptabel klädsel. Vi accepterar både kvinnor med och kvinnor utan huckle. Det är klädsel, inget annat, och ens mänskliga värde sitter inte i kläderna!

Och det är min poäng! Vi kan visa att ingen människa BEHÖVER klä sig på ett speciellt sätt, vi kan dra en gräns mellan fundamentalism och icke fundamentalism!  Det betyder att vi kan visa att kvinnor inte behöver bära slöja. Men de behöver inte heller känna tvånget att INTE bära slöja. Vi kan visa att vi går bortom kläderna och värderar kvinnorna som MÄNNISKOR. Vi dömer inte utifrån klädsel! Att de får göra sina egna livsval och klä sig som de vill, speciellt om de är myndiga!

Vuxna människor får ta konsekvenserna av sina egna val (barn i skolor och sånt är en annan sak). Vill de gå klädda i heltäckande burka så är det väl inget fel med det. Folk ska ha friheten att klä sig som man vill, och ta konsevenserna av detta.

Men jag ogillar skarpt hur man buntar ihop all muslimsk klädsel och demoniserar den, genom att påstå att man bara bär tex chador eller hijab på grund av grupptryck, t.ex.  Eller att man vill förbjuda s.k. grupptryck. Att en del pga kultur, religion, eget val eller kanske rent av grupptryck väljer att bära huvudduk, är deras egen sak. (Hur många av alla svenska kvinnor som rakar sina kön eller går i högklackat gör det av fri vilja? Hur många gör det för att alla andra gör det eller för att det är mode? Ska man förbjuda detta? )

Sen måste vi avmystifiera det här med den islamska huvudduken för oss själva.

Så länge vi romantiserar folkdräkterna som nåt genuint svenskt kan vi inte göra oss löjliga för omvärlden genom att gnälla på användandet av huvudduk hos islamska kvinnor. Det är skrattretande och gör oss bara till åtlöje i omvärlden.

Och för övrigt bör Sverige få fler moskéer och minareter! Genom att ge och erbjuda LIKA RÄTT kan man också dra gränsen mot det oönskade (islamsk fundamentalism) lättare.

Frihetssmedjan: En amerikansk taliban som nästa president i USA?

Ett nytt inlägg för frihetssmedjan. Åter om USA. Om de tre Republikanska presidentkandidater, on Paul, Rick Perry och Michele Bachmann, som kan ses som kristna fundamentalister och som stället upp i presidentvalet i USA. Det är tre kandidater som anser att USA ska styras som en religiös stat!

Läs artikeln på Frihetssmedjans blogg här!

******************

Det är snart presidentval i USA. Som vanligt hamnar religiösa frågor högt upp på dagordningen. Om man tittar på kandidaterna tidigare år blir man nästan lite mörkrädd. Många av kandidaterna har haft kontakter med högerkristna grupper som hatar homosexuella, vill förvandla USA till en kristen nation och som tror att den yttersta tiden snart är här med atomkrig i Mellanöstern (!) och Guds nedstigande på jorden. Hur ser det ut ibland kandidaterna till nästa val?

Svaret är att det finns en hel drös av dessa i det Republikanska partiet.

Tack och lov har inte någon riktig fundamentalist valts till president i USA ännu, men de som valts har inte precis varit befriade från fundamentalism.

Värst av alla som valts till President i USA hittills var nog i mitt tycke far och son George Bush Sr och Jr som hade exakt sådana vänner. Men inte nog med det: bland deras vänner och allierade ingick även Sun Myung Moon, den självutnämnda messiasfiguren som styr den s.k. Moonrörelse. George Bush Sr har bland annat deltagit på Moons massbröllop (där denne messias parar ihop personer som inte känt varandra tidigare).

I år är det två fenomen kopplade till det republikanska partiet som diskuterats en hel del. Det ena ärdet s.k. tea-party och det andra är ”Christian Dominionism”. Al-jazeera har skrivit en del artiklar om dessa ”amerikanska talibaner”, som de kallar dem. (Se här och här!)

Tea Party

Tea party är benämningen på en allians mellan libertarianer och konservativa i USA. Rörelsen domineras av konservativt tänkande, vilket man kan se om man studerar hur de som identifierar sig som Tea-party aktivister tänker.

47% av de som anser sig tillhöra Tea-party är också medlemmar i den kristna konservativa högern. 63% vill förbjuda abort, 82% är mot homosexuellas rätt att gifta sig och 25% anser att USA:s regering diskriminerar vita (!). 80% ser sig som utövande kristna och 45% tror inte på evolutionen och tror att jorden är eller kan vara ca 6000-10.000 år gammal (!).

Detta tea-party är den ledande gräsrotsrörelse som stöder de republikanska kandidaterna. Det finns ingen av de republikanska kandidaterna som inte lutar sig mot tea party, inte ens de minst fundamentalistiska.

Hur avspeglas då dessa idéer rent politisk?

Dominionism

För att få svar på den frågan får man studera det som kallas Dominionism.

Dominionism kallas tänkandet hos det nätverk av protestantiska grupper och personer som anser att kristendomen (speciellt protestantismen) måste styra USA. Alla tendenser till att göra USA sekulärt måste bekämpas menar de.

TV-evangelisten Pat Robertson har sammanfattat tanken bakom detta 1984:

”What do all of us do? We get ready to take dominion! We get ready to take dominion! It is all going to be ours – I’m talking about all of it. Everything that you would say is a good part of the secular world. Every means of communication, the news, the television, the radio, the cinema, the arts, the government, the finance – it’s going to be ours! God’s going to give it to His people. We should prepare to reign and rule with Jesus Christ.”(Källa)

Men tanken bakom dominionism är inte ny. Den har funnits tidigare. Men själva begreppet föddes på 80-talet då en del motståndare till den kristna högern ville hitta ett samlingsbegrepp för detta.

De tre kandidaterna Ron Paul, Rick Perry och Michele Bachmann anses vara dominionister. Om man läser länkarna jag länkar till förstår man varför. Dels anser alla tre att Gud ska styra USA och att USA ska vara en religiös stat. Dels omger de sig med rådgivare som anser samma sak och som är fundamentalister. Dels har dessa kandidater solk med denna syn som sina religiösa förebilder och rådgivare.

Därför är det bra att syna dessa tre kandidaterna lite extra noga redan nu, innan valet på allvar kommit igång!

Kandidaterna

Ron Paul

The notion of a rigid separation between church and state has no basis in either the text of the Constitution or the writings of our Founding Fathers. On the contrary, our Founders’ political views were strongly informed by their religious beliefs. Certainly the drafters of the Declaration of Independence and the Constitution, both replete with references to God, would be aghast at the federal government’s hostility to religion. The establishment clause of the First Amendment was simply intended to forbid the creation of an official state church like the Church of England, not to drive religion out of public life. (Källa)

Well, first I thought it was a very inappropriate question, you know, for the presidency to be decided on a scientific matter. And I think it’s a theory: The Theory of Evolution. And I don’t accept it, you know, as a theory. (Ron Paul on evolution, December 1, 2007)

En intervju med Ron Paul på en fundamentalistisk sajt

Ron Paul tror inte på evolutionen 

Ron Pauls negativa sidor

Ron Paul om kriget mot religionen

Rick Perry

”A historic crisis facing our nation and threatening our future demands a historic response from the church,” Perry said in a video recorded to promote the event. ”We must, as a people, return to the faith and hope of our fathers. The ancient paths of great men were blazed in prayer – the humility of the truly great men of history was revealed in their recognition of the power and might of Jesus to save all who call on His great name.”(Källa)

”With the economy in trouble, communities in crisis, people adrift in a sea of moral relativism, we need God’s help,” he said. ”And that’s why I’m calling on Americans to pray and fast like Jesus did.” (Källa)

Rick Perry om scouter, homosexualitet och ateism

Rick Perry: the true believer

Rick Perrys kontroversiella vänner

Mer om Rick Perrys vänner

Rick Perry och Michele Bachmann och dominionism

Michele Bachmann

”Something that I think sometimes people don’t like to hear is that secular people can be sometimes even more dogmatic in beliefs than people who are not secular. … In some ways, to believe in evolution is almost like a following; a cult following — if you don’t believe in evolution, you’re considered completely backward. That seems to me very indicative of bias as well.”

Where there’s controversy is (at the question) ‘Where do we say that a cell became a blade of grass, which became a starfish, which became a cat, which became a donkey, which became a human being?’ There’s a real lack of evidence from change from actual species to a different type of species. That’s where it’s difficult to prove.”

”I look at the Scripture and I read it and I take it for what it is. I give more credence in the Scripture as being kind of a timeless word of God to mankind, and I take it for what it is. And I don’t think I give as much credence to my own mind, because I see myself as being very limited and very flawed, and lacking in knowledge, and wisdom and understanding. So, I just take the Bible for what it is, I guess, and recognize that I am not a scientist, not trained to be a scientist. I’m not a deep thinker on all of this. I wish I was. I wish I was more knowledgeable, but I’m not a scientist.”  (Interview with Todd Fiel at KKMS as quoted in Stillwater Gazette, September 29, 2003.)

Late last month, while speaking to supporters at a rally soon after Hurricane Irene ripped through the East Coast and killed several people, Bachmann said, “I don’t know how much God has to do to get the attention of the politicians. We’ve had an earthquake; we’ve had a hurricane. He said, ‘Are you going to start listening to me here?’” (Källa)

Michell Bachmann’s Christian Dominionism

Rick Perry och Michele Bachmann och dominionism

Bachmann, End Times and the Pope

Bachmann om homosexuella: ”sataniska”

Bachmann quotes

 Webbsidor som håller koll på den kristna högern

Rightwingwatch

Talk2action

PublicEye

Addicting info

Teologin bakom barnaga: en straffande husfader och en straffande gud…

Efter att en sjuåring dödats av fosterföräldrar som agade barnet har debatten kommit igång i USA om aga i hemmen. En bok har hamnat i fokus för debatten, eftersom de återfanns hos paret som dödade sitt fosterbarn, nämligen  Michael and Debi Pearls bestseller,  To Train Up a Child.. Sverige förbjöds barnaga genom två lagar, 1966 och 1979. 1858 kom en lag som förbjöd familjens husbonde att aga vuxna (tjänstefolk såväl som sin hustru). All husaga förbjöds definitivt 1920 då husbondens rätt att aga minderåriga anställda (pojkar under 18 och flickor under 16 år) avskaffades. Aga i skolan förbjöds 1958. Men än idag förekommer aga i stora delar av världen. I USA t.ex. är aga tillåtet och i Sydstaterna är skolaga tillåtet än idag.

Jag har funderat lite över vilken guds- och människosyn personer som förespråkar aga har. Jag ska kika lite på det här. Men först argumenten för barnaga så som Pearl beskriver dem.

Never reward delayed obedience by reversing the sentence. And, unless all else fails, don’t drag him to the place of cleansing. Part of his training is to come submissively. However, if you are just beginning to institute training on an already rebellious child, who runs from discipline and is too incoherent to listen, then use whatever force is necessary to bring him to bay. If you have to sit on him to spank him then do not hesitate. And hold him there until he is surrendered. Prove that you are bigger, tougher, more patiently enduring and are unmoved by his wailing. Defeat him totally. Accept no conditions for surrender. No compromise. You are to rule over him as a benevolent sovereign. Your word is final…

The guilt burdened soul cries out for the lashes and nails of justice. Your child cannot yet understand that the Creator has been lashed and nailed in his place. Only the rod of correction can preserve his soul until the day of moral dawning…

The parent holds in his hand (in the form of a little switch) the power to absolve the child of guilt, cleanse his soul, instruct his spirit, strengthen his resolve, and give him a fresh start through a confidence that all indebtedness is paid.

A child properly and timely spanked is healed in the soul and restored to wholeness of spirit. A child can be turned back from the road to hell through proper spankings. “Withhold not correction from the child; for if thou beatest him with the rod, he shall not die. Thou shalt beat him with the rod, and shalt deliver his soul from hell (Prov. 23:13, 14). (p. 44)

Dessa citat ovan har hämtats från paret Pearl. Det finns en del bra hemsidor för den som vill följa debatten MOT Pearl och barnagan i USA. http://whynottrainachild.com rekommenderas främst, den sidan har mycket material mot paret Pearl. Citaten ovan är hämtade därifrån. Elizabeth Ester har skrivit mycket. One minions opinion frågar varför man ska följa en gud som tillåter misshandel. Den här artikeln om Pearl rekommenderas också.

För att inget ska tro att detta är ett ”kristet” fenomen citerar jag en av tusentals sidor på nätet med ”muslimska” argument för barnaga. Islamweb.net:

Using advice and guidance often gets better results than using other methods. As for physical punishment, it is not absolutely prohibited nor is it absolutely lawful. In fact, the cultivator might, at some point, need to use physical punishment when other methods are fruitless. But this punishment should be within the conditions set in Islam. It should be intended to educate, not to avenge and should not be abusive and not cause breaking a bone.

Beating children was mentioned in a narration in which the Prophet said: ”Order your children to pray at the age of seven and beat them (if they neglect it) at the age of ten.” This narration was reported by Ibn Daawood from ‘Abdullaah Ibn Umar .

Allaah Knows best.

(Se även här)

En agande gud

So far so good, men vilken gudssyn och människosyn ligger bakom barnaaga?

Den kan sammanfattas ganska enkelt. Så som de ser föräldraskap, så ser de på Gud och människorna. De har skapat en gud till sin avbild. Den guden vill ha lydiga troende som följer reglerna och ritualerna, som lyder deras påbud om vad som är moraliskt. För att få oss människor att lyda straffar de oss och plågar oss. Och om vi ändå inte lyder efter att ha straffats så förkastar denna guden oss och slänger in oss i den eviga elden.

Så ser de på familjen och faderskapet också. Fadern styr i familjen och så som husfadern beordrar, så skall alla göra. För att uppfostra barn (och hustru om det behövs) får fadern bestraffa och korrigera, helst med aga. Är barnet riktigt olydigt kan man förkasta det helt under tonåren, då ska barnet brinna i helvetet.

Den som vill se vilken gudssyn paret Pearl har kan gå in på deras hemsida.

kan det vara så att barnaaga är en logisk konsekvens av konceptet den stränga, vredgade guden, den dömande guden och den gud som vill ha offer, riter, lyndnad och kontroll? Eller sett på ett annat sätt, är den guden ett resultat av ett patriarkiskt samhälle med strikt uppdelning i rätt och fel och som leddes av män med kontrollbehov? vad kom först, hönan eller ägget?

Innan man fördömer religioner rakt av för galenskaper som de paret Pearl står för bör man fundera på  hur ett samhälle blir med en annan gudssyn, och hur en religion blir med en annan familjesyn.

Det är ingen slump att ju mer vi skrotat konceptet den dömande, vredgade guden och ersatt den med en idé om en kärleksfull gud, ju mer har religioner förändrat sin syn på hur en familj ska se ut.

Istället för att döma ut hela religioner som man tycker är problematiska, kan man stötta de i religionen som har en gudssyn som inte är dogmatisk och dömande, utan istället kärleksfull. Idén om den kärleksfulla guden/gudarna som inte dömer och straffar står i direkt kontrast med en gudssyn som förspråkar aga, straff och hat. 

Dialog är alltid bättre än totalt fördömande. Speciellt efetrsom inte ALLA i en religion delar galenpannors syn på Gud och människan..