Coronaviruset: är ”vår beredskap god” eller inte i Sverige?

CORONAVIRUSET. När man hanterar kriser finns ett mellansteg mellan panik och likgiltighet. Det är där vi borde befinna oss nu i Sverige, och frågan är om vi är där? Är vår beredskap god, eller inte?

Hur bör en kompetent regering agera nu i dessa tider med Coronavirus?

En kompetent regering ska agera på fakta och inte sprida panik, men ändå förbereda sig, och landet, på att det värsta kan hända. En kompetent regering måste givetvis redan nu se till att det finns extra skyddsutrustning, extra test-kit för viruset, se över och planer för sjukvård och karantän och göra planer hur man gör om det skulle bli problem med försörjningsleden från Kina, eller i värsta fall över Atlanten också. Det är elementär krisberedskap.

Ja sådan krisberedskap bör alltid finnas, även då inga farliga virus sprids, eller krig hotar.

Det finns få fall i Europa så det finns idag ingen anledning till oro, men att Kina helt stängt städer med mer än 50 miljoner invånare och har partiell karantän för 400 miljoner är inte bra. Det är sådant som gör att vi i Sverige bör förbereda oss, men inte förhasta oss.

Det finns annat än viruset som oroar. Vad händer med vår försörjning av läkemedel om krisen fortsätter (se artikeln här)? Att vi idag är beroende av världsmarknaden för vår försörjning av läkemedel., och denna marknad inte har reservlager utan levererar ”just in time” är givetvis något som kan ställa till problem.

Frågan är om dagens politiker, oavsett partifärg, som är marinerade i tänkande om ”just in time”, att marknaden ska fixa allt och som levde i en tid när krisberedskapen och civilförsvaret avvecklades, klarar av detta? Dagens politiker utbildades av de politiker som avvecklade krisberedskapen på 90talet. Dagens politiker har inte sett ett Sverige där man faktiskt hade kris- och krigsberedskap med reservkapacitet i sjukhus, reservsjukhus, lager av mat, drivmedel och mediciner för hela befolkningen som räckte 6 månader, reservindustrier i bergrum, etc etc…

Den 30 januari slåppte regeringen ett pressmeddelande som tyvärr inte känns så betryggande. Man förklarade att höstens försörjningskris, och händelser som skett den sista tiden (dvs Coronaviruset) gjort att regeringen bestämt att inkludera läkemedel och sjukhusens försörjning som en punkt i våra kris- och beredskapslagar.

”Förordningsändringen innebär att de båda myndigheterna kommer att få ett särskilt ansvar för krisberedskapen och bli bevakningsansvariga myndigheter. Därmed får de ett större ansvar och nya uppgifter i beredskapsplaneringen och vid höjd beredskap.

– Vid höjd beredskap måste det säkerställas att befolkningen skyddas och att viktiga samhällsfunktioner fungerar. Det omfattar även läkemedelsområdet, som nu får ett tydligare beredskapsansvar, säger inrikesminister Mikael Damberg.

– Regeringen vill stärka beredskapen i samhället, inklusive hälso- och sjukvården och på läkemedelsområdet. Nu tar vi ytterligare ett steg genom att göra Läkemedelsverket och E-hälsomyndigheten till bevakningsansvariga myndigheter, säger Lena Hallengren.”

Det kan kännas betryggande på ett sätt, men samtidigt inte. Betyder detta alltså att läkemedel och sjukvård INTE var inkluderade i beredskaps- och krislagarna? Om man kikar på förordningen 2015:1052 så ser man att det var så. Nej hälso- och sjukvård var INTE inkluderat. Inte i den förordningen (fast hälso och sjukvårdslagen innehåller några stycken om det).

Känns det som om vår beredskap är god när man ”glömde” bort hälso- och sjukvården?

Fram tills för 25-30 år sen fanns detaljerade planer för sjukvård och hälsovård vid kris eller krig, inkluderat de gigantiska reservlagren. Det var bättre då än idag. (Men det ska sägas att 80talets försvars- och beredskapsutredningar ansåg att just krisberedskapen inom hälso- och sjukvården var MYCKET eftersatt och dålig (källa: Sou 1987:9).)

Regeringen och departementen borde vara aktiva för att höja beredskapen och förbereda för det värsta, fall i fall, även om det inte finns anledning till oro ännu för en Coronaepidemi i Sverige. Men frågan är om de gör det? Har samma personer som för några månader sen ”glömde” att sjukvården och hälsovården också behöver fungera under en kris eller krig verkligen kompetensen att förstå att de måste agera proaktivt idag? Har politiker som antingen var med om att montera ner beredskapslager och krisberedskapen på 90talet, eller som utbildats av de som gjorde det, verkligen kompetensen att förstå vad som behöver göras? Har politiker som för nån månad sen trodde att ”marknaden” klarar allt förmågan att förstå att ”marknaden” inte fixar allt?

Om de inte förstod detta grundläggande då, förstår de det nu?

Ja, jag är cyniskt lagt om detta. Jag ringde runt till politiker och departement i samband med att SoU 1992:75 kom ut om beredskapslagarna, jag följde debatten i samband med att man monterade ner krisberedskapen och försvaret. Jag pratade med politikerna då. De levde i en bubbla och trodde att ”om” det blir kris och krig nångång mer i framtiden så har Sverige 15-20 års förvarningstid och kan lätt upprusta och bygga upp civilförsvaret igen. Och när man pratade med dem om just in time var svaret att ”marknaden” kommer att ”omöjliggöra” krig och att ”marknaden”, ”FN” och ”EU” fixar alla problem med försörjningen om det skulle uppstå nån kris.

De sista åren har man börjat omvärdera betydelsen av ett civilt försvar. Man har skjutit till lite mer pengar till det och inventerat landets skyddsrum (etc). Men i en katastrofalt låg takt.

Hade jag suttit i regeringen hade jag först och främst försökt hitta de som varnat för att det var fel att avveckla civilförsvaret och krisberedskapen. Jag hade satt de personerna i en kommitté och låtit DEM dra upp riktlinjerna för hur vi ska hantera upprustningen av den civila beredskapen idag. Jag skulle inte låtit en enda av de som var med och avvecklade beredskapen ha något inflytande över dagens situation. Men har regeringen stake nog att göra så?

 

Exempel på vad jag tidigare skrivit

Är civilberedskap viktigare än militär beredskap?

Krisberedskap är inte Sd propaganda

—————————————–

PS

Inte bara regeringen agerar konstigt i dessa dagar. Bloggen Cornucopia har ofta pratat om behovet av bra beredskapslagar. Men de är tysta om situationen idag. Cornucopia har frågat sina läsare om de är oroade över Cornonaviruset och läsarna har sagt nej. Cornucopiabloggaren Lars Wilderäng har därför bestämt att inte skriva om det.

”För att summera så är coronavirusutbrottet uppblåst av media, men folk har inte blivit oroliga ändå. Detta givet att bloggens läsare mentalt är som folk är mest.

Eftersom folk i så fall egentligen inte är särskilt oroliga förutspås härmed att media kommer tagga ner, då klickandet på deras undergångsrubriker antagligen kommer ebba ut och det hela kommer snart bara vara tidningsnotiser istället för krigsrubriker. Dessutom har Mello tydligen börjat.

Då oron är låg så kommer bloggen inte följa utvecklingen dagligen längre. Detta gäller tills det inte gäller längre. De mest hysteriska tre-fyra procenten föreslås häcka någon annanstans.

Bloggen kan förstås skriva om relaterade ämnen ändå, som prepping av läkemedel, myndigheternas juridiska spelrum när en sjukdom klassats som samhällsfarlig mm.”

Det är fler än vår regering som har svårt att hitta det där mellanläget mellan likgiltighet och panik!