Ett ”globalt 112”, kommer Coronaviruset att ge Ingvar Carlsson rätt?

Hur många kommer ihåg Karlssonkommissionen för 25 år sen? Commission on Global Governance, ett förslag som gick ut på att skapa en god global krisberedskap? Nu, när vi ser Coronaviruset sprida sig, kan det vara hög tid att vi börjar fundera över hur världen EFTER Coronaviruset ska se ut. Hur hanterar vi naturkatastrofer, flyktingkatastrofer, epidemier, krig och fattigdom i en värld som är global, där nationella gränser inte utgör ett skydd?

Något jag ofta kommit tillbaka till är frågan om den civila beredskapen i landet. Vi hade fram till 80-90talet gigantiska lager av utrustning, mat, bensin och vi hade reservindustrier, reservsjukhus och massor av annat. Allt detta var en förberedelse för krig eller kris. Och allt detta avvecklades på 90talet.

I hela västvärlden monterades beredskapen för beredskap för såväl krig som naturkatastrofer ner. ”Vi har 15 års förvarning innan nästa krig eller kris”, hette det.

Ska man kunna hantera kriser är lokal, nationell, krisberedskap viktig. Men krisberedskap handlar inte bara om lokal beredskap, utan om en global beredskap också.

Det har funnits en hel del förslag och initiativ som gått ut på att skapa ett globalt organ för att bara hantera potentiella kriser. En sorts globalt 112, som först identifierar hot och samordnar insatser mot dem. De mest tydliga kriserna är ju sådant som svält, krig, härdsmältor, miljön eller epidemier. Men det finns andra, mer långsiktiga hot. Hotande meteornedslag, hot om nya istider, jordbävningar, vulkanutbrott, elektromagnetiska stormar från solen, etc, etc.

Denna artikeln handlar om ett av förslagen.

Karlssonkommissionen

Det finns ett svensk förslag till ett sorts globalt 112, som skrevs ner för 25 år sen. Carlssonkommissionen, eller ”The Commission on Global Governance”, ledd av Sveriges fd statsminister Ingvar Carlsson.

På den tiden var jag mot hans förslag, som luktade ”världsregering” för mig. Jag följde det noga och skrev artiklar mot förslaget. Numera har jag ändrat mig totalt och det som sades då om globalt samarbete och global krisberedskap är sådant jag själv förordar.

Jag minns en diskussion jag hade med en av de inblandade 1995, i den stora FN-konferensen i Köpenhamn. Han sa ungefär så här, att: ”även om fokuset för kommissionens rapport ligger på hur man kan undvika krig är det inte bara krig vi diskuterat när vi gjort denna rapport. Miljöförstöring, naturkatastrofer, epidemier, torka, är också sådant som vi inte kan hantera inom ETT land i vår globaliserade värld. Vi måste ha samarbete och ”early warning”, ett system för att upptäcka hot tidigt. Dvs vi måste få globala organ som IMF, WHO och Röda korset att sitta vid samma bord som de olika nationella regeringarna. Ett globalt 90000 med polis och brandkår och krisledarskap”.

Den frasen, ett globalt 112 (larmnumret ändrades från 90000 till 112 för 25 år sen) har fastnat i mitt huvud.

Kommissionen släppte en rapport, ”Our Global Neighbourhood”, som kan läsas här!

”Indeed, in the global neighbourhood, citizens have to co- operate for many purposes: to maintain peace and order, expand economic activity, tackle pollution, halt or minimize climate change, combat pandemic diseases, curb the spread of weapons, prevent desertification, preserve genetic and species diversity, deter terrorists, ward off famine, defeat economic recession, share scarce resources, arrest drug traffickers, and so on. Matters requiring nation- states to pool their efforts–in other words, calling for neighbourhood action–keep increasing.

What happens far away matters much more now. Aerosol use in Europe can cause skin cancers in South America. A crop failure in Russia can mean more hunger in Africa. Recession in North America can destroy jobs in Asia. Conflict in Africa can bring more asylum- seekers to Europe. Economic difficulties in Eastern Europe can lead to xenophobia in Western Europe. By the same token, economic vigour in East Asia can protect employment in the United States. Tariff changes in Europe can ease pressure on forests in the tropics. Industrial restructuring in the North can reduce poverty in the South, which in turn can enlarge markets for the North. The shortening of distance, the multiplying of links, the deepening of interdependence: all these factors, and their interplay, have been transforming the world into a neighbourhood.” (Källa)

Förslagen man la fram var sådant som skapandet av ett ekonomiskt säkerhetsråd (för att hantera fattigdom och underutveckling), en sorts globalt system för rättegångar (Världsdomstol), global krisberedskap, globala förband av militärer och experter som snabbt ska kunna sättas in vid lokal kris eller krig. Dessutom ville man reformera FN. Man föreslog att U-länder skulle få skuldavskrivningar genom ett sorts ”konkursförfarande” för nationer.

Allt var förslag som skulle ses i ljuset av att världen är EN och att problem måste lösas mellan nationer.

Democracy provides the environment within which the fundamental rights of citizens are best safeguarded and offers the most favourable foundation for peace and stability. The world needs, however, to ensure the rights of minorities, and to guard against the ascendence of the military and corruption. Democracy is more than just the right to vote in regular elections. And as within nations, so globally, the democratic principle must be ascendant.

Sovereignty has been the cornerstone of the inter- state system. In an increasingly interdependent world, however, the notions of territoriality, independence, and non- intervention have lost some of their meaning. In certain areas, sovereignty must be exercised collectively, particularly in relation to the global commons. Moreover, the most serious threats to national sovereignty and territorial integrity now often have internal roots.

The principles of sovereignty and non- intervention must be adapted in ways that recognize the need to balance the rights of states with the rights of people, and the interests of nations with the interests of the global neighbourhood. It is time also to think about self- determination in the emerging context of a global neighbourhood rather than the traditional context of a world of separate states…

The United Nations has faced much greater demands. Its existence is a continuing reminder that all nations form part of one world, though evidence is not lacking of the world’s many divisions. Today’s interdependencies are compelling people to recognize the unity of the world. People are forced not just to be neighbours but to be good neighbours. The practical needs of a shared habitat and the instinct of human solidarity are pointing in the same direction. More than ever before people need each other–for their welfare, their health, their safety, perhaps even for their survival. Global governance must acknowledge that need.”…

En global värld!

Ingvar Carlsson var statsminister innan Sverige gjorde den slutgiltiga stora nedmonteringen av det militära och civila försvaret. Men redan på 80talet nedmonterades vår förmåga till civil- och militär beredskap. Så helt utan skuld för att vi står utan beredskap för en allvarlig kris idag är han inte. Men till skillnad från många andra försökte han göra något.

Numera är Carlssonkommissionen bortglömd. Det kanske är dags att vi dammar av förslag som de kommissionen la fram. Det finns många andra förslag. Global Preparedness Monitoring board inom WHO har också lagt fram bra förslag. (Klicka här för att läsa deras rapport från 2019: Annual report on global preparedness for health emergencies.)

I samband med Coronaviruset påminner de om deras förslag till en global krisberedskap mot epidemier. (Läs pressmeddelandet här!)

”As an independent monitoring and advocacy body, the GPMB urges political action to prepare for and mitigate the effects of global health emergencies. Co-convened by the World Bank Group and the WHO, the GPMB works independently to provide expert assessments and recommendations on the state of global preparedness. The opinions and recommendations of the GPMB are those of the Board and do not necessarily represent the views of the World Bank Group and WHO. The GPMB A World At Risk annual report: http://apps.who.int/gpmb/annual_report.html”

Det är sådant vi behöver tänka på mer nu. Hur ska världen efter Coronaviruset se ut? För hur det viruset än kommer att drabba oss, är det vi kan lära av det att vi behöver global och nationell (lokal) krisberedskap. Vi behöver ett globalt ”early warning” system, ett globalt 112. Kommer viruset att ge Ingvar Carlsson och de andra bakom Commission on Global Governance rätt?