Antirasister och vänsterextremister. Ändamålet helgar inte medlen.

Som en del av er vet ogillar jag att personer som beundrar vänsterextrema AFA, Antifascistisk Front (som vill använda våld och antidemokratiska metoder mot rasism, kapitalism och annat de är mot) har fått en ställning som respekterade i den antirasistiska rörelsen. Vill ni veta varför jag ogillar det?

Jo, för att jag under många år har sett liknande inkonsekvens från de i högern som arbetar mot kommunism och vänsterextremism. Antikommunistiska rörelser på 80-talet var fulla av gamla nazister och fascister.

Och jag har själv varit med i en högerextremistisk sekt som tolererade fascism. När jag var med i sekten kompromissade vi jämt med både ideer om demokrati och mänskliga rättigheter i ”den goda sakens namn”. EAP samarbetade gärna med extremister till höger och vänster, eftersom ändamålet helgade medlen.

Låter jag rabiat? Det är för att jag såg galenskapen inifrån och vill inte tillbaka till den!

Vad jag ogillar!

Jag ogillar att personer som annars är vettiga och konsekventa tappar allt sinne för konsekvens när de umgås med dessa AFA-anhängare, eller i samma politiska miljö som de. Få antirasister hade accepterat att nazister bjudits in som experter och förebilder på antirasistiskt arbete, men de flesta accepterar vänsterextremister, till exempel de från AFA eller Kommunistiska Partiet.

Argumenten för det är lite olika.

– ”Blanda inte in andra frågor i detta. Vi är en antirasistisk rörelse, inte en som är mot vänsterextrema.”

– ”Vi måste hålla ihop”. Antirasistiska rörelsen har inte råd att mista de aktivister som gillar AFA. Splittring är fel, sägs det. Vi har ”inte råd” att hamna i interna stridigheter, om vad det än må vara.

– ”Så länge de inte använder våld eller förespråkar våld på våra möten är de välkomna, och får gärna vara med och arrangera saker och presentera det de har att bidra med.”

– ”Att vi lyssnar på dem betyder inte att vi håller med om allt, de har viktig information och bra insikter.”

– ”Det viktiga är att rasismen krossas, all annan diskussion är kontraproduktiv. I synnerhet om vänsterextremism. Vi kämpar mot högerextremism här, börja inte prata om vänstern här.”

– ”Afa är bättre än rasisterna.”

– ”De är fina grabbar. Lär känna dem!”

– ”Mot fascism behövs en beredskap för fysiskt självförsvar, det är AFA bra på.”

”Vi har yttrandefrihet här, vi vill inte censurera eller utestänga dem med en annan åsikt.” (Sagt av folk som skulle reagera mot talare som sprider rasism på konferenser.)

Och till sist ett argument under bältet:

– ”Rasisterna är mot AFA och Revolutionära Fronten, det är du också, därför är all kritik av AFA och RF (och av att man bjuder in AFA eller RF som antirasistiska experter och förebilder) ett stöd till rasisterna.”

Ja, som jag sa innan, hade ingen accepterat att nazister eller rasister deltagit på dessa villkor i antirasistiska konferenser. Argumenten ovan hade aldrig tolererats då. Men när det gäller vänsterextremismen är det annorlunda. Då helgar ändamålet medlen.

Paralleller

Jag dra göra några paralleller så ni förstår.

På 80-talet träffade jag många antikommunister. Delvis för att jag var aktiv i den politiska sekten EAP. Många av dessa antikommunister var för demokrati men trots detta samarbetade de med gamla nazister och fascister i World Anti Communist League, WACL. Hur kunde det komma sig? Hur tänkte dessa antikommunister då de allierade sig med fascister och nazister?

Svaret var att: ”Vi måste hålla ihop. Alla som är mot kommunismen måste gå samman. Vi har inte råd med oenighet i kampen för att rädda västvärlden. De har viktiga insikter och erfarenheter att bidra med. Vi var för samma kamp mot kommunismen. I den kampen måste vi hålla ihop. Oenighet är inte en styrka. Blanda inte in andra frågor i detta. Vi är en antikommunistisk rörelse, inte en som är mot högerextrema.”

Jag mötte även folk som deltagit i finska vinterkriget. Jag fick en unik insyn i hur veteranrörelsen fungerade eftersom både folk som beundrade nazityskland och folk som var antinazister umgicks i dessa kretsar. Hur kunde de göra det? Hur tänkte de?

Svaret var enkelt. ”Vi var vapenbröder, vi deltog i samma kamp mot kommunismen. I den kampen måste vi hålla ihop. Oenighet är inte en styrka. Blanda inte in andra frågor i detta. Vi är en antikommunistisk rörelse, inte en som är mot högerextrema.”

På 80-talet var det en hel del debatt om Sydafrika. Aparthaidregimen var hatad av de flesta svenskar. Ändå fanns det några i svenska högern som ville ta bort sanktionerna mot Sydafrika och som gärna samarbetade med apartheidregimen. Vilka var det, jo rabiata antikommunister. Hur tänkte de?

Svaret är att de var rädda för de kommunistiska extremisterna i ANC (som sannerligen inte var några änglar). I kampen mot kommunismen behövde man apartheidregimens stöd. Dessutom så: ”Vi var för samma kamp mot kommunismen. I den kampen måste vi hålla ihop. Oenighet är inte en styrka. Blanda inte in andra frågor i detta. Vi är en antikommunistisk rörelse, inte en som är mot högerextrema.”

Argumenten

Argumenten för varför antikommunister skulle samarbeta med fascister var samma som argumenten jag hör om varför antirasister måste samarbeta med vänsterextremister och kommunister.

– ”Blanda inte in andra frågor i detta. Vi är en antikommunistisk rörelse, inte en som är mot högerextrema.”

– ”Vi måste hålla ihop”. Antikommunistiska rörelsen har inte råd att mista de aktivister som gillar fascister. Splittring är fel, sägs det. Vi har ”inte råd” att hamna i interna stridigheter, om vad det än må vara.

– ”Så länge de inte använder våld eller förespråkar våld på våra möten är de välkomna, och får gärna vara med och arrangera saker och presentera det de har att bidra med.”

– ”Att vi lyssnar på dem betyder inte att vi håller med om allt, de har viktig information och bra insikter.”

– ”Det viktiga är att kommunismen krossas, all annan diskussion är kontraproduktiv. I synnerhet om högerextremism. Vi kämpar mot vänsterextremism här, börja inte prata om högern här.”

– ”Fascisterna är bättre än kommunisterna.”

– ”De är fina grabbar. Lär känna dem!”

– ”Mot koister mmunbehövs en beredskap för fysiskt självförsvar, det är fascisterna bra på.”

”Vi har yttrandefrihet här, vi vill inte censurera eller utestänga dem med en annan åsikt.” (Sagt av folk som skulle reagerat mot talare som spred kommunism på konferenser.)

Och…

– ”Kommunisterna är mot fascisterna, det är du också, därför är all kritik av fascisterna (och av att man bjuder in fascister som antikommunistiska experter och förebilder) ett stöd till kommunisterna.”

EAP

EAP var inte mycket bättre, även om just dessa rabiata antikommunister var hatade av rörelsen. EAP samarbetade gärna med anhängare av Mugabe i Zimbabwe, Sudans diktatorer, Irans diktatorer, diktatorer och diktaturförespråkare i Sydamerika, Nation of Islam i USA, ryska fascister, etc.

Den inkonsekvensen fick mig att hoppa av sekten efter många år.

När en del nu säger att vi måste tolerera AFA, Revolutionära Fronten eller kommunistiska antidemokratiska sekter som Kommunistiska Partiet, i vår kamp mot rasismen så känner jag samma vibbar som när jag pratade med WACL anhängare på 80-talet eller som jag kände då jag var med i EAP.

Mitt svar till er som kommer med de listade argumenten ovan är: hade du på 80-talet accepterat att delta på konferenser mot kommunism där fascister och nazister deltar som experter och förebilder? Hade du tolererat att ge fascister och nazister ledande roller kampen mot kommunism på 80-talet? Om inte, sätt ner foten och agera lika konsekvent mot vänsterextremismen!

Och om du undrar hur så många i högern kunde tolerera fascism och nazism i sin kamp mot kommunismen, så ta fram en spegel och titta på dig själv i den. Som du tolererar att AFA-anhängare får en ledande roll i den antirasistiska rörelsen tolererade de att fascister fick det i den antikommunistiska rörelsen.

Det som gör mig ledsen är att folk jag tycker bra om inom den antirasistiska rörelsen ser vänsterextremister som legitima aktörer i den antirasistiska rörelsen. Sen undrar de hur folk som kompromissar med fascister och högerextremister tänker…

PS

Läs gärna artikeln om antidemokratismen i Sverige som jag skrev. Den förklarar varför t.ex. Revolutionära Fronten, Svenskarnas Parti och Kommunistiska Partiet är antidemokratiska.