Daniel Friberg, Motpol och den identitära geggamojan

Posted on september 25, 2016


 

Vad och vem är Daniel Friberg? Vad är den rörelse, Motpol, han arbetar med? Vad står bokförlaget Arktos för? Vad är den identitära ideströmningen för något? Det är detta vi ska kika på här. Det blir en lång artikel.

Fascismen i sin renaste form är biologisk och nationalistisk. Den utgår från att nationen och kulturen är en genetisk konstruktion.

Men fascismen har utvecklats sen 40-talet. Den klassiska rena fascismen som fokuserar på helt biologi finns kvar, i till exempel nazistiska Svenska Motståndsrörelsen, men de flesta fascister har gått vidare och pratar mer om kultur än om biologi.  Så gör Sverigedemokraterna, som pratar om den ”nedärvda essensens” betydelse inom politiken och för att bygga kultur och nation, men som lägger fokus på kultur och religion.

Så gör även de s.k. identitärerna och andra grupper som delar hatet mot det moderna och mot den liberala demokratin.

 

Daniel Friberg

Ska man börja granska dessa nätverk kan man inte komma ifrån webbsajten Motpol och Arktos förlag, och framför allt Daniel Friberg, som blivit ett ansikte utåt för den ”identitära” rörelsen.

Daniel Friberg var en av de 62 s.k. ”nazister” och ”fascister” som hängdes ut av Aftonbladet 1999 i artikelserien ”de vill störta demokratin”. Aftonbladet skrev:

Daniel Friberg 21 år Göteborg. Åtalad för hets mot folkgrupp i Göteborgs tingsrätt. Ligger bakom vit makthemsidan Alternativ media. Sprider tidningen Framtid som hetsar mot homosexuella och invandrare.

Mattias Wågh har i en artikel gått igenom Daniel Fribergs bakgrund, som är minst sagt svartbrun. Friberg samarbetade enligt Wågh med Svenska Motståndsrörelsen och Klas Lund. Bland annat resulterade samarbetet i företaget Rennemo Tryck AB. Rennemo Tryck gav till exempel ut tidningen ”Den Svenska Nationalsocialisten” och publicerade Richard McCullochs rasistiska skrift ”Det rasliga fördraget”.

Runt 2001 gick nazisterna och den gruppering där Daniel Friberg ingick skilda vägar, enligt Wågh.

Daniel Friberg har sedan dess fortsatt sin förlagsverksamhet och byggt tankesmedjor och ”mötesplatser” på nätet. Motpol.nu, Nordiska Förbundet, Identitär Idé, Arktos förlag tillhör det Friberg byggt upp under åren.

Richard McCulloch

Så länge politikens grund definieras i biologiska termer är släktskapet med fascismen uppenbart. Vi ska kika på Richard McCulloch, som vi nämnde tidigare, för att se det.

Richard McCulloch anser inte att  en ras är starkare än en annan (därför ser man dem ofta kritisera nazismens illgärningar). Däremot anser de att raser och kulturer måste skiljas åt och inte blandas. Ras, kultur och geopolitisk identitet är viktiga faktorer som måste bevaras, men separerade.

”Övertygelsen att ett grundläggande mål eller syfte med statsmakten är att tjäna och bevara rasen, att försvara dess åtskildhet och oberoende, att tjäna dess intressen, i synnerhet dess vitala eller livsnödvändiga intressen och skydda den från utspädning, försvagning eller utplåning genom korsning med, eller ersättande av, andra raser…

Rasligt oberoende, suveränitet och självbestämmande har att göra med en ras rätt att utöva kontroll över sitt eget liv, sin existens, framtid och evolution samt sitt levnadsöde. Rasligt oberoende är kulturellt och ekonomiskt likväl som politiskt och biologiskt. För att verkligen kontrollera sitt eget liv måste en ras också utöva exklusiv och suverän kontroll över sin kultur, sin historia, sin konst och sina myter, sin självuppfattning, sin själ, sitt hjärta och sitt sinne, sin syn på sitt förflutna, sin samtid och sin framtid, sitt syfte och sitt levnadsöde, sin natur och sin identitet. Ingen ras kan vara verkligt fri om en annan ras utövar kontroll över den, helt eller delvis, på något av dessa områden. Suveränitet residerar i folket eller rasen, inte i en regering.” (källa)

 

Richard McCullochs ideer spelade en stor roll när partiet Nationaldemokraterna bildades. Det bildades 2001 då en grupp Sverigedemokrater bröt sig ur Sd och gick under 2012. Nationaldemokraterna hade en tidning som hette Nationell Idag och vars chefredaktör 2006 till 2012 var Vavra Suk, Nd:s chefsideolog. Suk tog stora delar av redaktionen med sig då partiet kraschade 2012 och bildade  Nya  Tider.

ND ersatte ordet ras med ordet etnicitet.

Låt oss kika på ND:s partiprogram 2010…

”Nationaldemokraterna utgår ifrån principen att varje etnisk grupp har sitt unika värde och därför ska tillerkännas rättigheter i stil med vad individer tillerkänns.

Främst innebär detta rätten att fortsätta existera som en etnisk grupp och att få göra detta i frihet och oberoende. Svenskarna och de andra europeiska folken hotas idag av total etnisk utplåning genom integration med folk från andra världsdelar. De amerikanske myndigheterna har räknat ut att amerikaner med europeiskt ursprung kommer att vara i minoritet år 2050 – något många av oss kommer att få uppleva om vi inte lyckas vända utvecklingen. Prognosen för Sverige är lika katastrofal.

Att erkänna varje etnisk grupp som en viktig del av mångfalden i världen med dess unika egenskaper och att kräva rättigheter för dem kallas ofta principen om ”Rätten till liv”. Andra kallar det ”Etnopluralism” eftersom man vill ha en värld rik på etnisk mångfald. Mångkultur i ett och samma land innebär motsatsen och leder alltid till att en eller flera av de ingående etniska grupperna utlånas genom att deras etniska egenskaper för alltid går förlorade.”

Identitärerna

Det är här vi har identitärernas idekärna: att återskapa ”den organiska folkstammen”.

Om man kikar på det identitära manifest som Nordiska Förbundet gav ut 2008 får man en bra bild av vad identitärerna vill.

Jag citerar:

”Ett folk anses numera bara vara en folkmassa som tillfälligt delar ett geografiskt territorium och som delar sekulära och abstrakta värderingar, utan någon annan historia eller öde än det nutida livet. En identitet som påbörjas och avslutas med det individuella jaget. En identitet vi själva inte kan definiera annat än ytligt, och inte ligger mycket djupare än vad vi använder för kläder, prylar, underhållning samt befinner oss i för löneklass. Vi har blivit utan betydelse efter vår död och därför historielösa. Familjen är temporär, folket föränderligt och utbytbart. Nationen står bara kvar som en statlig och geografisk struktur, en del av en större överstatlig globalkapitalistisk struktur, tömd på sitt ursprungliga innehåll, och nu bara en administrativ kvarlevnad och symbol för förtryck av europeiska folkgemenskaper och kulturer.

Tiden är kommen för att hitta tillbaks till det fundamentala i existensen, till rötterna och det viljestyrda ödet som formas av det etniska arvet, den egna kulturen, den egna familjen, det lokala samhället, folkstammen och den kulturella skaparkraften.

Vi presenterar härmed ett identitärt program för återfödelsen av den organiska folkstammen; ett samhälle som byggs upp av den individuelles kreativitet och vilja inom den kollektiva gemenskapen. Som börjar med familjen, fundamentet för folkstammen, och slutar med den nordisk-europeiska folkgemenskapen vilken vår stam är en del av…”

Ja ni känner igen det vid det här laget. Vi måste gå tillbaka till fundamentet, folkstammen med biologiska och geografiska rötter i nationen, som de anser.

Jag fortsätter:

”Identitära vill skapa en grundläggande och verklig gemenskap och ett samhälle baserat på fundamentala principer grundade på tre faktorer som definierar individens och gemenskapens identitet:

Etnicitet – Individens identitet präglas av det biologiska och sociala arv som den gemensamt delar med andra inom det identitära samhället.

Kultur – Kulturen formas av den etniska gemenskapens vilja och förmåga att skapa och utveckla en kultur som konsekvens av den egna historien, den egna traditionen och det andliga och religiösa fundament som folkstammen har gemensamt…

Geografi och natur – Människan, kulturen och identiteten påverkas och präglas också av den geografiska omgivning och natur som den har bosatt över flera generationer. Det är i samspelet med denna natur som identiteten får sin unika och lokala prägel som skiljer den från andra identiteter…

I första hand handlar den politiska kampen om att säkra ett territorium och ett kulturellt livsrum för den identitära gemenskapen.”

En politik baserad på värderingar grundade i biologi och geografi, det, mina läsare, det är fascism.

Och givetvis ger det en antydning om var de står ifråga om demokrati, eftersom frågan är VEM det egentligen är som ska definiera detta ”goda” eller ”dåliga” som biologi och geografi framavlat i ett folk. Någon måste definiera detta. Vem eller vilka är det? Om inte folkviljan, som idag, så vem?

Motpol

Motpol.nu fungerar som mötesplats för stora delar av denna idéströmning.

Motpols och identitärernas ideer sammanfattas i det ovan citerade identitära manifestet som Nordiska Förbundet gav ut 2008 och kommentarer av Motpols kollektiv av bloggare. Även Daniel Friberg har skrivit förklarande om hur han ser på begreppet identitär som han menar inte har något med fascism att göra.

Den identitära ideströmningen ÄR fascistisk. Men Friberg har en poäng, egentligen skiljer denna ideströmning sig från nazismen och fascismen i det att den är mer konservativ och traditionalistisk än någonsin fascismen varit.

De identitära hämtar sina förebilder från de som kritiserade nazism och fascism ”från höger”.

Rent definitionsmässigt är det ändå korrekt att klassa även denna konservatism (eller traditionalism, ett ord de ofta föredrar) som fascistisk. Det är ju biologin och geografin som ändå till syvene och sist är den avgörande faktor som bestämmer kulturen och politiken.

Som Roger Griffins defininierar fascism.

Fascism är en typ av politisk ideologi vars mytiska kärna — i dess olika gestaltningar — är en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse.

Kritik mot de identitära ideerna

Just där har identitärerna också sin svaga sida. De definierar kultur och nation som något essentiellt, som formats biologiskt och geografiskt.

Jag hade en debatt 2010 med identitärer som jag rekommenderar er att läsa. Det var med ”Solguru” på Motpol. (Länken till debatten hittar ni här!)

Min kritik förde sig mycket kring just kultur och nation. Identitärer vill sätta den egna gruppen först. Men vad som är den ”egna gruppen”, eller ”vi” och vilka som är ”dem”, är inte hugget i sten. Från början var det kanske bara den egna familjen och de allra närmaste biologiskt sett, i stammen, som man identifierade sig med. Gradvis fick man kontakt med andra stammar och började samarbeta över stammarna och då expanderades ursprungsgruppens definition av vilka som var ”vi. Gradvis expanderade detta.

När medeltiden började fanns ingen nation i Sverige och inget svenskt ”vi”och ingen svensk kultur heller. Ändå hade man kommit ganska långt eftersom många faktiskt börjat se de som bodde i samma landsända (landskapet/häradet) som ”vi”.

Under medeltiden växte detta ”vi” till at även omfatta flera landskap. Götaland och Svealand till exempel. Men ännu i de gamla lagarna var straffet för att döda ”utlänningar” från andra delar av Sverige mildare än för att döda nån av de egna, någon från samma landskap.

Språkförbistringen och den kulturella förbistringen var så stor mellan landskapen att det inte var förrän 1600talet man började se at man överhuvustaget hade något gemensamt med folk i landskapen som låg en bit från det egna. Kulturen och språket skilde sig så mycket åt mellan landskapen.

Givetvis kan vi skapa ett ”vi” av hela mänskligheten också, exakt som vi gjort då den svenska nationen skapades ur kaoset av små maktcentran och småkulturer. Men identitärerna hänger sig fast vid Sverige och det svenska, som om det var något biologiskt givet, en ”nedärvd essens” som bestämmer vad vi bör göra idag.

Evola

Vill man se på en rörelse ska man kika på deras förebilder. En av Motpols och idenititärernas förebilder är Julius Evola. Arktos förlag har gett ut flera av hans böcker.

Evola kritiserade nazismen och fascismen för att vara för modernistisk och populistisk men stödde dem under kriget. Han var till och med i Tyskland mot slutet av kriget och hjälpte SS att ”forska” om frimurarna.

Evolas vision  var en socialt baserad traditionalism.

I Notes on the Third Reich, som Arktos och Friberg gett ut, skrev Evola öppet att han förespråkade en ”tredje väg” mellan de s.k.”extremerna”, dvs Adolf Hitlers nazism och den liberala demokratin. Han pratade gärna om ras men höll inte med nazisterna och Hitler om den syn de hade. (Som icke germansk arier gillade han kanske inte nazisternas extrema syn på just dem själva som övermänniskor.)

Evola ville separera raserna på ett sätt som gör tydligt varför identitärerna älskar hans skrifter. Men rasist var han. Att man inte vill utrota afrikaner och judar, utan bara är mot ”blandningen”, betyder inte att man anser att de olika etniciteterna är jämlika med lika rättigheter och värde.

”[A] certain balanced consciousness and dignity of ‘race’ can be considered as salutary, if we think where we have ended up in our days with the exaltation of the Negro and all the rest, the psychosis of anti-colonialism and ‘integrationist’ fanaticism, all which are phenomena occurring parallel to the decline of Europe and the West as a whole.”

Evola ansåg att nazister och fascister var populister som lutade sig för mycket mot folket. Som den aristokrat han ville han hålla ett avstånd till folkmassan. Han var aldrig medlem i fascistpartiet eller nazistpartiet under kriget eller under förkrigsperioden. Men som en skribent på Motpol skriver, så stödde han fascisterna och nazisterna. De var ju bland annat mot demokrati.

Under efterkrigstiden blev Evola populär bland nyfascistiska grupper och hans ideer har format många av dagens nyfascister.

Motpol har skrivit mycket om Evola. Daniel Friberg själv är en av dem.

Revolutionära omvälvningar har i över tvåhundra år sått kaos och förstörelse på den europeiska kontinenten. Vansinnet slutar nu. Reaktionen kommer, steg för steg, och vi ska i enlighet med Julius Evolas rekommendation ”täcka våra fiender med hån, snarare än kedjor”. (Friberg)

Dugin

Ett annat exempel är hur identitärerna i Sverige närmar sig den euroasistiska geopolitiska skolan och Alexander Dugin, en ryske extremnationalist som fått en position idag i Ryssland. En som många i kretsen runt Putin lyssnar till.

Dugin drömmer om ett Ryssland som återskapar sitt imperium och de traditionella ryska värderingarna, och bryter med den s.k. ”liberala demokratin” i väst. Nu när Ryssland är i konflikt med Ukraina är det många som vill definiera vad som ska bli resultatet av denna konflikt. Vad är då lämpligare än att lyssna på en man som sedan 1990 varnat för det farliga med ett Ukraina som vänder sig mot väst.

Dugin är inte okritisk mot Putin, som han menar är för liberal. Putin måste bryta helt med den västerländska modernismen och bygga framtiden grundat på den ryska folksjälen.

Nyckeln till Rysslands framtid är att få Europa att alliera sig med Ryssland mot USA anser Dugin. Detta s.k ”geopolitiska spel” har många sympatisörer. (Flera inom Sverigedemokraterna, bland annat.) Men i praktiken vil inte Duginha ett Europa och ett Ryssland som är jämställta. Han vill att Europa i framtiden ska ”finlandiseras”, dvs bli lydstater till stormakten Ryssland.

Dugin vill skapa ett ”imperium”. Ett där folken i Ryssland kan leva sida vid sida och utveckla sina etniska och kulturella särdrag. Något nazistiskt ”Reich” vill inte Dugin ha, ett imperium är modellen.

Dugin gillar Evola. Det är en av de europeiska tänkare han brukar tala väl om.

Motpol citerar ofta Dugin i positiva termer och Arktos förlag har gett ut många av Dugins skrifter. Daniel Friberg själv inte undantaget.   Joakim Andersen på Motpol beskriver på ett bra sätt varför identitärerna omfamnar Dugins ideer med sådan värme. Det är Dugins kamp för traditionella värden och konservatism de gillar:

Dugins utgångspunkt är att det i den moderna världen funnits tre ideologier. Den första, liberalismen, utmanades av kommunismen och fascismen, men besegrade och överlevde dem båda. Liberalismen har dock uttömt sin potential, och övergår framför våra ögon i postmodernismen samtidigt som den sprids över världen och utplånar alla de uråldriga och unika kulturer den stöter på. Traditionalisten Dugin anlägger här ett metafysiskt perspektiv, postmoderniteten är direkt demonisk…

Uppgiften är därför inget mindre än att utplåna liberalismen, och den amerikanska världsordning den är intimt knuten till…

De tre moderna ideologierna byggde på individen, klassen respektive staten/rasen, och Dugins projekt är att skissera en ny utmanare till liberalismen. Grunden här är Heideggers Dasein, vilket får tolkas som att den fjärde positionen ska bygga på det autentiska snarare än abstraktioner. Den vikt Dugin lägger vid etnicitet och religiös tradition antyder i varje fall att så är fallet. I praktiken är Dugins fjärde position en radikal konservatism med en stark social aspekt, det finns ett flertal nyskapande inslag i den. Så karaktäriserar han kommunismen som en revolt mot den moderna världen, och tar idag avstånd från ”antikommunism” på samma sätt som han ser ”antifascism” som något som spelar liberalerna i händerna.

Med liberaler menar Dugin alla i väst, från vänster till höger, som förespråkar demokrati, frihandel och mänskliga rättigheter.

Demokratiföraktet syns inte alltid på ytan, men det finns där alltid, under ytan.

Som Dugin säger i en intervju med Daniel Friberg från 2012:

The status quo of the West’s liberal hegemony has become global. It is a Westernization of all of humanity. This means that its norms, such as the free market, free trade, liberalism, parliamentarian democracy, human rights, and absolute individualism have become universal…  This is nothing less than a colonization of the spirit and of the mind. It is a new kind of colonialism…

Russia is now one of many participants in this global struggle, and cannot fight this fight alone. We need to unite all the forces that are opposed to Western norms and its economic system. So we need to make alliances with all the Leftist social and political movements that challenge the status quo of liberal capitalism. We should likewise ally ourselves with all identitarian forces in any culture that refuse globalism for cultural reasons. From this perspective, Islamic movements, Hindu movements, or nationalist movements from all over the world should also be regarded as allies. Hindus, Buddhists, Christians, and pagan identitarians in Europe, America, or Latin America, or other types of cultures, should all form a common front. The idea is to unite all of them, against the single enemy and the singular evil for a multiplicity of concepts of what is good.

Thiriart och Dugin

Man förstår ganska bra var Dugin kommer ifrån om man vet att han mötte neofascisten Jean Thiriart i Moskva 1992, precis innan Thiriart dog. ( Jean Thiriart är för övrigt också en av de tänkare Motpol gärna pratar väl om.) Det skedde 1992 vid ett avgörande skede där Dugin sökte stöd och inspiration från väst.

Thiriart var nazikollaboratör och satt i fängelse efter kriget till 1948 för sitt samarbete med nazisterna. På 60-talet blev han ett namn i den europeiska nyfascismen. Han skapade en rörelse, Unga Europa, som på många sätt var en föregångare till alla nationalistiska partier som grundats i Europa efter det. Det var ett försök att bygga något nytt på fascismens och nazismens ruiner. Han samarbetade både med Evola och gamla naziledare som britten Oswald Mosley.

Hans tanke var att skapa ett enat europeiskt imperium och att förena den yttersta högern med den yttersta vänstern. Hans drivkraft var antiamerikanism och att  bekämpa modernismen.

I denna artikel finns inte utrymmet att närmare visa hur han tänkte. Men det avgörande är att Thiriart ville bland annat att Sovjet och Europa skulle alliera sig med varandra (L’Empire Euro-Sovietique de Vladivostok a Dublin). Denna idé hade flera andra geopolitiskt sinnade spritt tidigare. De naziliknande geopolitikerna Karl Haushofer och Francis Parker Yockey var två av Thiriarts inspirationskällor.

In my Euro-Soviet Empire (the book that will come out in June, 1987) we will see the reunion of the Eastern-European Vikings with the Western-European Vikings. (källa)

Hitlers stora misstag under det andra världskriget var att Hitler bröt alliansen med Sovjet, enligt Thiriart. Hitler borde ha fortsatt att stödja kommunistregimen.

QUESTION 2: Thinking in terms of geopolitics, what primary strategic mistakes did Adolf Hitler make in the Second World War?

ANSWER: First, we must dispense with the simplistic, black-and-white approach that views communism and national socialism as being at opposite poles from each other. They were competitors far more than they were enemies. This is why the totally unexpected German-Soviet treaty in the summer 1939, for the first time, put the pawns in their right places on the chessboard.

True fascism is definitely not right wing. (Cf. the analyses of Zeev Stemhell, the Israeli historian.) The ”leftist” roots of national socialism are numerous. After leaving prison, I managed to meet and interview the last surviving Strasser brother, Otto. Around 1962, my press brought out two personal interviews with Otto Strasser. The SA (brownshirts) were sometimes nicknamed the ”Beefsteaks.” In fact, most of the SA were communists who had gone over to Hitler. Brown on the outside, but red inside. In East Germany, about 1950, many of these became red on the outside once again.

As of 1943, it became obvious that the Third Reich could not win on two fronts. It was necessary to try to negotiate a separate peace with one side. Goebbels didn’t hesitate: ”egotiations must be made with Stalin.”

Som alltid bland dessa identitetsfascister är demokratin och modernismen det onda som också måste bekämpas, som de ser det.

”As you see ARITHMETIC DEMOCRACY; otherwise called parliamentary democracy, is packed with contrasts and frauds.

It started from the false postulate of the equality of men…

Arithmetic-parliamentary democracy, No…

Oligarchy of mediocrity, pseudo-democracy, DEMO-PLUTOCRACY.”

Två exempel på Thiriarts lärjungar är Christian Bouchet och Robert Steuckers. Båda stöttar Alexander Dugin och båda är givetvis välciterade i Motpol (Steuckers, se här och här och här. Bouchet se här.)

Båda dessa herrar stödjer öppet Alexander Dugin. och Steuckers känner Dugin sen 1992 då han, i likhet med Thriart, bjöds in till Moskva av Dugin själv.

 

Identitär geggamoja?

Sd har klart markerat avstånd till Daniel Friberg och Motpol. Sd avfärdar Daniel Friberg som fascist.

Det bör nämnas att det finns för många punkter där Sd och identitärerna är på kollisionskurs med varandra. Sd är mer positiva till USA och ”det moderna” än identitärerna. De har inget emot populism, om det gynnar dem. Dessutom är identitärerna mer positiva till islam än Sd är. Thiriart, Bouchet, Dugin och Steuckers vill samarbeta med de konservativa, antiamerikanska antidemokratiska muslimer som Sd hatar mer än något annat. Thiriart själv stödde ju till och med terrorgruppen PFLP ett tag.

Men i den bruna geggamojan runt Sverigedemokraterna frodas de identitära ideerna. Speciellt i alternativa media. Bland alla de som drömmer om ett Sverige där Sverige bevaras svenskt och som avskyr tanken på moskeer och synagogor som röda hus med vita knutar.Det gör att man inte helt kan kräva nolltolerans mot de identitära. Det skulle inte finnas många kvar i Sd då.

Tidningen Nya Tider är en del av denna geggamoja. Vavra Suk. tidningens ideolog, kom från Nationaldemokraterna som jag visat innan. Konkurrenten Fria Tider har inte heller dolt sina band till de identitära. Karl Tobias Ridderstråle är en av delägarna i våde Arktos och Fria Tider och har talat på konferenser för de identitära, för övrigt har även Fria Tider deltagit där.

Det är dags att vi börjar granska denna bruna identitära geggamoja.

 

 

 

Posted in: Uncategorized