Vill man testa en idé ska man dra idén till dess yttersta gräns, testa den. Idén om folkgrupper som statiska omhuldas av de nationalkonservativa i Sverige idag, dvs Nationaldemokrater och de som står till höger om dem. Jag hade en debatt med en av dem, Solguru, förra året. Jag lägger debatten här så folk som är intresserade kan läsa den!
En liten bakgrundberättelse…
Mänsklighetens historia är ofta historien om hur överheten stympar och styckar världen efter eget behag. Här Napoleon och den engelska kungen.
Människorna har från första stund skapat grupper för att de upptäckt att man som grupp kan göra mer än som enskild individ. Detta kommer människan alltid att göra. Till och med i ett utopiskt libertarianskt samhälle utan en formell stat skulle så ske, men i form av företag eller lokala grupper som i praktiken blir som stater.
En nation är inget annat än en människoskapelse. En nation är inte gudagiven eller inbankad i våra gener, den är skapad. Ofta tyvärr med våld (så har mänsklighetens historia ofta varit) ibland utan våld. Därför är stater och nationer något som vi kan fortsätta att definiera. Vi kan definiera EU som det framöver, ja till och med hela världen kanske (om 100 – 200 år). Det är definitionen och HUR vi skapar den som spelar den viktigaste rollen!
Diskussionen om nationalism fastnar ofta i tron att nationen är någon som omedvetet ”vuxit fram” ur en sorts ”folkvilja”, nåt gudagivet eller genetiskt. I sin yttersta och mest extrema form hittar man dessa idéer i den ”identitära” ideologin. Jag hade en dialog med flera identitärer förra sommaren när jag bloggade mot Sverigedemokraterna. Jag tog debatten för att lära mig hur man bäst kan argumentera mot denna extremnationalism, men också för att jag var förbannad att man ville försöka bekämpa främlingsfientlighet och extrem nationalism och konservatism genom förbud och censur! (Därför är jag för övrigt nog den enda antirasitiska bloggaren i Sverige som gärna länkar till politiskt Inkorrekt!)
Jag länkar till diskussionen här för den som är intresserad:
https://ligator.wordpress.com/2010/06/16/den-identara-illusionen/ Första inlägget.
https://ligator.wordpress.com/2010/07/18/fraga-fran-lasare-etnopluralism-och-antisemitism Ett inlägg som grundar sig på frågor jag fått via mail, från bland annat Solguru och andra. (Både mitt inlägg och diskussionen som följde på min blogg med Solguru.)
http://solguru.motpol.nu/?p=18 Solgurus första artikel.
Min första artikel till Solguru: https://ligator.wordpress.com/2010/07/22/identitar-livbatsetik-utan-flytvast-svar-till-solguru/
Solgurus andra artikel (se även kommentarerna efteråt): http://solguru.motpol.nu/?p=1026:
Mitt sista svar till Solguru: https://ligator.wordpress.com/2010/07/26/identitar-livbatsetik-svar-2-till-solguru
/T
Demokrati 
Med all respekt: att antyda att identitarismen skulle tala om nationen, eller folkgrupper, som statiska är en ganska rejäl halmgubbe. Att saker förändras är dock inget argument för dåliga förändringar, eller någon enskild form av förändring överhuvudtaget. Resonerar man så räcker det ju med att sätta igång vilken politisk utveckling som helst, och sedan anklaga motståndarna för att argumentera för att världen är eller borde vara ”statisk” (vilket i och för sig är exakt så som svensk politisk utveckling fungerat i närmare hundra år). Jag kanske ska påminna om att utvecklingen mot socialism sågs som mer eller mindre historiskt nödvändig för inte så många år sedan, och att herrn själv då skulle ha betraktats som en irrationell reaktionär? Precis den marxistiska uppfattningen om att politiska förändringar på något sätt är givna av historien har nu, efter sitt spektakulära fiasko på det ekonomiska området, hamnat i familjepolitiken, invandringspolitiken, globaliseringen och inte minst, tyvärr, liberalismen.
Jag är väl medveten om att saker och ting förändras; hur detta faktum kan översättas till att en i alla avseenden extremt skadlig invandringspolitik är en positiv förändring övergår däremot även mitt förstånd.
Påståendet att det bara är att ”välja” hur man definierar folkgrupper så blir det så, slår mig som osannolikt naivt – och givetvis är det också den inställningen som orsakat de (än så länge smärre) katastrofer som hemsöker Frankrike, Storbrittannien, Tyskland och svenska förorter. Det finns inget som tyder på att det resonemang du förespråkar ovan håller, faktiskt. Tvärtom ser vi en globalt ökande etnifiering. Inte minst i Sverige, där viljan att ”betraktas som svensk” är helt begränsad till ekonomiska och sociala förmåner; jag väntar fortfarande på den ”afrosvenske” debattör som ser sig SJÄLV som lika ansvarig som de annars odefinierbara svenskarna för exempelvis Sveriges förment stora medverkan vid den transatlantiska slavhandeln. När svenskar och europeer ska anklagas för historiska brott är plötsligt etnicitet inte alls ett särskilt flytande begrepp, och har en Nürnbergslag-artad definition. Jag har inget intresse av att förvandlas till medlem av en ”statisk” folkgrupp när någon ska anklaga mig för kolonialismen och Förintelsen, men plötsligt upplösas till en föränderlig social konstruktion när jag vill ha ett anständigt land att bo i med människor jag har något kulturellt och historiskt gemensamt med.
Det handlar inte om Rena Rasers fysiologiska oföränderlighet, det handlar om politiska och sociala realiteter som inte kan argumenteras bort. Svensk invandringspolitik bygger på det stora hela på resonemang av den typ du framför ovan, och är ett hejdundrande fiasko. Normalt skulle man då omvärdera teorin och låta andra röster komma till tals (och inte bara för att ”lära sig att argumentera mot dem”, utan för att ens förefintliga uppfattningar är inkorrekta).
Får se om jag får tid att ta upp den här debatten igen lite mer systematiskt framöver; detta blev ju mest hugskott. Givetvis känns det tveksamt att föra en diskussion med någon som uttryckligen bara är intresserad av att föra den för att göra någon sorts principställningstagande för yttrandefriheten, men med tanke på att de ”argument” man får från exempelvis vänstern är antingen substanslösa hetsartiklar eller personliga hot får man väl nöja sig med det lilla man får.
Vi har olika utgångspunkter Solguru. Min utgångspunkt var inte bara yttrandefriheten utan att ser den identitära ideologin fungerar… Jag fick en anledning att samla länkarna på ett och samma ställe.
För övrigt vet du att jag anser att dina åsikter är inkorrekta.
/T
Pingback: Daniel Friberg, Motpol och den identitära geggamojan | Sverige är inte världens navel!