En miljard kronor kostar en ny flyktingpolitik

Posted on februari 21, 2015


Att förändra det svenska flyktingmottagandet i grunden är inte dyrt. Det kostar 500 miljoner till en miljard om året. Det är pengar man snabbt får tillbaka genom att man minskar tiden för flyktingarnas integration i samhället.

När man pratar om att få bukt med integrationsproblem och utanförskap pratar man nästan alltid om insatser för svenska medborgare eller nyanlända med uppehållstillstånd.

Det är inte fel att göra det. Det behövs mer bostäder, fler jobb och det behövs riktade insatser för att få ungdomar bort från gäng, skadegörelse och extremism.Men det är inte där arbete för demokrati och mot utanförskap börjar.

Det börjar redan i flyktingförläggningarna. Och där gör vi just nu nästan ingenting.

Det skulle kosta mellan 500 miljoner och en miljard att sysselsätta ALLA flyktingarna i landet 1-2 dagar i veckan, att se till att de möter svenskar, att praktisera på arbetsplatser. Att ge dem svenskundervisning 1-2 dar i veckan (och korta tiden för integrationen). Att mer koordinerat engagera lokala ideella krafter…

Det är min tanke.

Det finns problem på landets boenden. Det bör man förstå. Människor som upplevt terror och krig, och skilts från nära och kära hamnar i boenden och sitter där sysslolösa dag ut och dag in. Ibland finns det problem på boendena. Som här i Borgholm där flyktingar ofta får gå hungriga därför att boendena i Guntorp och Hälludden serverar undermålig mat. Ibland blir man isolerad långt från städer. Ibland uppstår konflikter med föreståndare eller med personal som hotar dem.

Sverigedemokrater gnäller ofta över flyktingar och menar att flyktingarna är ”lata” som inte vill arbeta och som inte vill lära sig svenska. I samma mening kan de klaga på flyktingars ”bristande demokratisyn” och att de ibland ”gnäller över mat och sånt, de ska vara tacksamma för den hjälp de får och hålla tyst”.

Om de hade lärt känna flyktingar hade de hört att det inte finns något som de flesta hellre vill än att lära sig svenska. Och nästan alla frågar mig här i Borgholm om det finns någon som behöver frivillig arbetskraft. Dessutom är det faktiskt inte demokrati att ”tiga och hålla tyst”.

Jag hade ett långt samtal igår kväll med min vän W från Syrien. Han bor på ett boende här. Han var ledsen efter att ha läst om IS krigare från Sverige. Han älskar redan Sverige. Sverige är landet som bryr sig, som släpper in flyende och där det finns engagerade människor som ser och hör dem och vill hjälpa dem. Men han är lite ledsen. Vi tar hand om flyktingar för dåligt. Vi släpper in många, vilket är bra, men bäddar för problem genom att låta flyktingar gå sysslolösa och utan svenskundervisning och genom att det inte finns någon för dem att vända sig till om de anser sig behandlade fel.

Med en miljard kan man ändra på detta!

 En miljard

För att beskriva iden kan du tänka dig att man avsätter 1000 kronor för var flykting här varje månad. Pengar som öronmärks och inte får gå ner i fickorna på de som äger förläggningarna. Plus att man betalar ett schablonelopp för att få igång verksamheten.

Har ett boende då 150 flyktingar har de 150.000 per månad för denna verksamhet.

På 150 flyktingar anställer man fyra lärare deltid (studenter o pensionärer) och en sk koordinator (lönekostnad för det ca 110.000-120.000/månad en del går tillbaka som skatt).

Flyktingarna bör få undervisning ca 8 timmar i veckan fördelat på 2 dagar. På det sättet kan en lärare ha flera grupper av elever och hålla grupperna ganska små.

Koordinatorn kan arbeta med att fixa praktik, ordna cafeer, koordinera de av flyktingarna som vill arbeta ideellt (snickra tex) uppbåda ideella krafter och hyra tolkar och bussar. Det finns ideella krafter i varje kommun men det saknas ofta någon som kan koordinera dessa. Koordinatorn hjälper de som arrangera cafeer, tar in personer som kan berätta om Sverige, och pratar med praktikplatser. Dessutom vill flyktingar ofta hjälpa till i lokalsamhället. Det bör vi dra nytta av. Det finns hus som behöver målas, staket som behöver omvårdnad och skogar som behöver rensas på sly överallt.

En del av pengarna ska gå till hjälp för lokalhyror och sådant för cafeer och till förläggningarna för hyra av rum för denna verksamhet, etc.

En sak koordinatorerna ska hjälpa till med är information om Sverige. Flyktingar vill veta hur Sverige fungerar. Hur är det med sjukförsäkringar, hur fungerar demokratin, vad gör man på en kommun, vilka rättigheter har barn, etc. Idag är informationen usel. Det skapar utanförskap och problem.

Sen behövs en kontrollfunktion också som kollar att det funkar nationellt. De bör också funka som en sorts Ombudsmän för flyktingarna som måste ha nån att vända sig till vid klagomål. Demokratiarbetet börjar vid förläggningarna. Idag kan de bara vända sig till Migrationsverket eller föreståndarna om något är fel. Det är de som administrerar boendena.

Om vi tänker oss att vi har 100.000 flyktingar och avsätter 1000 om månaden i 10 månader kostar det en miljard.

Ett annat mottagande

Nu var antalet asylsökande 2014 80.000 och de flesta var inte kvar i boendena så länge som 10 månader. Så kostnaden blir mindre än en miljard. Det blir troligen 500 – 700 miljoner. Av detta går mycket tillbaka som skatt och arbetsgivaravgifter

Men vi får räkna med extrakostnader för byråkrati, anställande av folk, etc. Därför kommer slutsumman troligen att landa på en miljard.

För  miljard kan man alltså förkorta tiden för att integreras med flera månader. Man kan förkorta tiden för att lära sig svenska. Man kan underlätta deras ingång i arbetslivet. Man kan ge dem möjlighet att skaffa svenska vänner och bekanta kanske flera år innan de annars skulle få det. Man kan informera om hur Sverige fungerar.

Men framför allt kan man för denna miljard ge flyktingarna ett välkomnande som är annorlunnda än det idag.

Jag har engagerat mig i förläggningen i Hälludden på Öland, som jag JO-anmält. Där kom flyktingarna ut till denna isolerade plätt i norra Öland. Det första de fick höra var en tolk som sa till dem att de skulle hålla käft om allt de såg och hörde på boendet och att om de pratade med folk om boendet skulle deras chanser till Uppehållstillstånd minska. Sen kliver de av bussen, det är mörkt och halt och kallt. De får gult vatten att dricka och oätlig mat.

Det spelar ingen roll om det gula vattnet egentligen är fullt drickbart. Med en sådan start misstror man bara allt och alla.

Hade man hälsat dem välkomna på ett annat sätt, utan hot, med bättre mat och kanske med svenska barn som visar att vattnet är helt ok, hade man undvikit allt kaos där.

Det första intrycket betyder så mycket. Vi människor bedömer ofta människor på det första vi ser, de första minuterna av mötet. Därför vill jag satsa 500 miljoner till en miljard på flyktingarna. Det är en bråkdel av vad mottagningen kostar idag och kan ge samhället så mycket tillbaka!

Posted in: Uncategorized