Jag måste utnämna syndikalisterna till denna veckas liberala hjältar i Sverige! Jag har nämligen med stigande oro sett på personliga assistenters usla arbetsvillkor.Det är inte förenligt med min syn på liberalism, arbetsrätt eller mänskliga rättigheter att en hel bransch ska ha så usla villkor.
Folk sparkas på stubb, dvs med noll uppsägningstid, på oskäliga grunder. Assistenter har ofta otrygga och svåra arbetssituationer och har väldigt ofta noll rättigheter när det gäller att be om hjälp eller ens prata om svårigheter i jobbet sinsemellan, eller med chefer. Väldigt ofta beläggs de med munkavel och förbjuds prata med till och med de ansvariga arbetsgivarna eller med skyddsombud.
De funktionshindrade, som ska få assistansen, blir indirekt lidande eftersom en dålig arbetsmiljö alltid leder till att ett sämre jobb utförs. Dessutom har det vuxit fram en flora av assistansbolag som blåser staten på pengar vilket får allt fler att ifrågasätta assistansen som sådant, vilket är en fara för de funktionshindrade på sikt. Det värsta som kan ske är ju om LSS hotas och därmed funktionshindrades fri- och rättigheter! Därför är situationen inom assistansyrket något som borde vara första prioritet för DHR, och andra organisationer som arbetar med funktionshindrades rättigheter, att ta tag i.
Kommunal gör inget!
Men DHR och andra aktörer gör ingenting, och facket inte heller. Gunnar Strängs gamla ord om att skita i byxorna och hoppas att hängslena håller, gäller verkligen för assistansen.
Facket, kommunal, gör väldigt lite för att trygga assistenters frihet, säkerhet och arbetsmiljö. Det är till och med så illa att det var facket, Kommunal, som en gång i tiden var med och förhandlade fram alla undantagen till LAS och arbetsmiljölagar (etc), som finns inom yrket assistans.
Därför är det bra att det kommer igång en debatt nu. Syndikalisterna har i dagarna tagit upp ett par fall i Skåne. Så här skriver de:
Vad har hänt i enskilda fall?
I ett fall har en assistentgrupp på en arbetsplats i Malmö drivit livsviktiga frågor för arbetsgruppens arbetsmiljö och brukarens livskvalité. De har krävt taklyft för att undvika förslitningsskador, grundläggande utbildning i förflyttningsteknik, utbildning i medicinhantering och brandsäkerhet, besked om lönekriterier vid lönerevisioner samt krävt ersättning vid resor i arbetet. När de bland annat krävt skyddsutrustning inför dusch av brukare, såsom förkläden, stövlar och duschmössor, har Assistansias chefer meddelat att assistenterna får köpa arbetskläder själva eller duscha brukaren i BH och trosor. Cheferna har också sagt att om man tycker att det är obehagligt kan man sätta på sig t-shirt.
Har Assistansia följt kollektivavtal i samband med uppsägningar?
Enligt kollektivavtal finns det två typer av anställningar; tillsvidareanställningar och tidsbegränsade anställningar. 80 – 90% av Assistansias 6000 assistenter är anställda på tidsbegränsade anställningar där man kan få sparken på dagen utan uppsägningstid. Malmö LS anser att detta är ett missbruk av lagen om anställningsskydd som bygger på att alla anställda i normala fall har rätt till en tillsvidareanställning och därmed har rätten att arbetsgivaren måste ha saklig grund för uppsägning. Att exempelvis säga upp personliga assistenter, för att de tillsammans med sina arbetskamrater krävt human arbetsmiljö och arbetsvillkor, är inte saklig grund för uppsägning utan olagligt.
Behöver inte Assistansia ange saklig grund för uppsägning?
Jo det krävs särskilda skäl för att säga upp en personlig assistent men Assistansia har satt i system att enbart hänvisa dessa skäl till att ”brukaren förlorat förtroende för assistenten” utan att specificera hur och varför. I ovanstående exempel, där en medlem blivit sparkad för fackligt engagemang, har Assistansia bland annat skriftligen nämnt att medlemmen ”bryr sig mer om sina arbetskamrater än om sin brukare”. Enligt Assistansia så är ett engagemang för arbetsvillkor och arbetsmiljö saklig grund för uppsägning. Detta är naturligtvis oacceptabelt.
Hur löser vi detta?
Det lite knepiga i assistansområdet är att en tredje part, brukaren, är inblandad, med fulla rättigheter som arbetsledare.
Givetvis ska inte man röra brukares rätt att bestämma över sin vardag och över sin personal. LSS är något bra som vi ska värna om som har gett brukare en enorm frihet. LSS måste skyddas, eftersom det är en frihetslag som ger människor frihet.
Men det betyder inte att man inte kan ställa krav på arbetsgivarna. Problemet kan lätt och enkelt lösas politiskt genom att man ålägger arbetsgivarna, genom lagen, skyldigheten att ha samma anställningsvillkor (med LAS och arbetarskydd och rätten att få prata med chefer och skyddsombud fritt, och att vara fackligt aktiva) som övriga branscher. Och rätten till fasta anställningar måste finnas på lika villkor med andra branscher.
Dvs: kan inte en assistent vara kvar hos en brukare, eftersom denne inte vill ha kvar assistenten, bör lagen vara sån att arbetsgivaren garanterar att assistenten inte blir utan lön eller jobb. Samma rättigheter och skyldigheter som på övriga arbetsmarknaden. Slut på otyget att assistenter kickas med NOLL uppsägningstid.
Troligen måste LSS förstatligas för att man ska kunna ge både brukare och anställda samma rättigheter över hela landet.
Hjältar
För att åstadkomma denna trygghet och frihet för anställda personliga assistenter, och för att rädda LSS, behövs en debatt om anställningsvillkoren inom assistansen.
Jag är för fri konkurrens. Ett område där det verkligen behövs är inom det fackliga området. Om LO, som i praktiken har fackligt monopol, inte gör något, vad gör man då?
Därför utnämner jag, liberal som jag är, syndikalisterna till veckans liberala hjältar! Därför måste jag, som bryr mig om funktionshindrades frihet och rättigheter och som värnar om LSS säga att det syndikalisterna just nu gör, på sikt betyder mer för funktionshindrades trygghet, frihet och rättigheter än det de flesta andra aktörer gör.
Bra gjort SAC!
Här är länkar för mer läsning: Personligassistans.com och Assistansiabloggen.
PS
Och vad gör man i de fall då brukare själva är arbetsgivare? Ja, de får väl gå samman och hitta lösningar eller strunta i att vara arbetsgivare. LSS är en rättighetslag för att få assistans och få bestämma över assistansen, inte en rättighetslag för att man ska få vara arbetsgivare. Om man kan uppfylla lagarna och skyldigheterna en arbetsgivare har ska man givetvis få bedriva assistans i egen regi. kan man inte det ska man inte det.
Demokrati 
angående ditt PS: det borde gå att hitta en annan lösning än att utestänga personer som skulle klara av att driva det i privat regi bara för att det ska trygga assistenternas anställning. Sedan håller jag med dig om att ASSISTANSIA ÄR ETT SKITFÖRETAG som kommer att undergräva hela assistansreformen om de får fortsätta sin verksamhet. det kommer nu en skärpning av reglerna som säger att alla som vill bedriva assistansverksamhet måste söka tillstånd hos socialstyrelsen och därmed får vi en kontrollfunktion som man kan hoppas ger staten en möjlighet att säga till företag som inte sköter sig att man kan dra in tillståndet. jag måste nu när jag kommer tillbaka skicka in en blankett till socialstyrelsen där jag ska ansöka om tillstånd att bedriva assistansverksamhet detta för att jag driver assistansen i egen regi. för övrigt vill jag bara säga att mina assar som jag har nu har varit hos mig i 8 resp 5 år öch de trivs jättebra. samtidigt så vill jag understryka att det är verkligen ingen barnlek när man måste säga upp folk det är det värsta jag vet inom det här men ibland så fungerar det inte och då måste man ta det beslutet att gå skilda vägar.
Jag tycker ju helt naivt att det borde vara lättare att säga till sitt assistansbolag ”jag vill inte ha den här assistenten, ni får fixa något annat åt den att göra för jag vill inte ha den längre” än ”jag vill inte ha den här assistenten, var god sparka den åt mig med en månads uppsägningstid”. Jag tycker det borde leda till att problem på arbetsplatser hanteras lite lättare. Som det är nu är ju det enklaste att inget säga till assistenten förrän man är så less att det är dags att kicka. Det finns inga som helst ekonomiska incitament för assistanssamordnaren att sätta sig ner med kund (brukare) och assistent och diskutera assistentens jobb, innan det eskalerat till megaproblem och avslutad anställning ”av särskilda skäl”, vilket mest liknar det normala arbetslivetes nesliga avsked utan uppsägningstid… sånt man får om man stjäl på arbetsplatsen eller på andra sätt missköter sig grovt. Men här är det det normala.
Alla människor är inte födda till att vara företagare. Företagarnas riksförbund brukar säga att 1/4 av alla människor skulle kunna klara av att vara företagare…
Som det är nu behandlas brukare som är perfekta som chefer och brukare som knappt kan hantera sitt eget liv ens, på samma sätt. Då måste man ha ett system där man helt enkelt insisterar på allas lika rätt och lika skyldigheter som gör att de som KAN hantera detta får det.
Det bästa vore därför ett system som gör att en brukare ska behålla rätten att göra sig av med personal, men där anställningstryggheten inte försvinner hos personalen. Om man som brukare inte känner förtroende nog för en assistent är det inte en skälig anledning att sparka denne men samtidigt kan jag förstå att man inte vill ha kvar denna. Alltså får arbetsgivaren ta på sig det.
Troligen innebär detta att de flesta små aktörer inom assistans skulle försvinna eller tvingas gå samman och samarbeta, för att kunna behålla den ganska normala och basic tryggheten som en anställd behöver.
Om PS:et.
”det borde gå att hitta en annan lösning än att utestänga personer som skulle klara av att driva det i privat regi bara för att det ska trygga assistenternas anställning.”
Både brukarnas och assistenternas rättigheter måste tillgodoses. Om både anställdas och brukares rätt tillgodoses bör man få göra vad man vill.
Men just nu gäller det att hitta en lösning för alla. Och då tror jag att det är att betona ARBETSGIVARENS roll. Då löser man båda problemen. Trygghet för assistenten och brukaren får en STOR frihet att tex byta assistenter vid behov.
Kontakt. Om en brukare gör det väldigt sällan skulle det inte innebära ett större problem för arbetsgivaren/assistansbolaget. Samtidigt skulle det tvinga arbetsgivarna att försöka lösa problemen så långt det går på de olika arbetsplatserna i samråd med brukare och anställda.
De brukare som skulle få problem är de som ofta kickar assistenter, och inte alls tänker på assistenternas bästa.
Jag kan inte skriva idag. Har knaprat ett orange smärtstillande piller… (Revbenen spökar)
men Torbjörn du kan väl inte mena att vi som kan hantera en sån sak ska tvingas in i stora bolag typ Assistansia och därmed riskera att bli av med bra personal som inte vill arbeta under de vidriga förhållanden som råder där. det kommer att få såna effekter. jag är övertygad om att det är bättre för personal på mindre firmor och små bolag än i kommuner och storbolagen jag skulle mer än gärna hitta lösningar på detta problem samtidigt så måste det gå att ta bort personer som uppenbart inte har förstått vad yrket handlar om och det kanske inte visar sig förrän en bit in i anställningen. tro mig när jag säger det men assar kan också vara riktiga asses jag har råkat ut för det mesta i den vägen under mina år som brukare.
och arbetsgivare .
Hur kan rätten till anställningstrygghet, att inte riskera att mista jobbet på grund av någons nyck, vara ”bara för att”? Jag skulle vilja se hur många av uppsägningarna inom personlig assistans som ens föregås av en varning. Det är ju enklare att låta bli.
Personalen ska ha rimliga anställningsvillkor. Hur man öht kan ifrågasätta detta är mig en gåta. Därifrån får man försöka hitta lösningar. Kooperativ t.ex., som redan nämnts, kan kanske vara en sådan. Om inte… får man väl fundera vidare på konstruktioner. För den variant som prövats, ”Vi tar ifrån personliga assistenter ungefär alla rättigheter som anställda idag har så blir det säkert jättebra”, blev ju inte så himla käck.
Vadå alla rättigheter? Handlade det inte om anställningstrygghet? Jo, men har man inte anställningstrygghet kan man inte stå upp för övriga rättigheter och då försvinner de fort. Givetvis inte hos alla brukare! Givetvis inte i alla företag! men i branschen överlag. Det här är garanterat inte första gången som Assistansia kickat folk pga att de ställt krav på arbetsmiljö. Och Assistansia är garanterat inte det enda företag som gjort det heller. Branschen är i sin helhet genomrutten.
Jag har t.ex. blivit hotad av uppsägning när brukaren blev besviken på mig eftersom jag inte var beredd att säga hur mycket jag tyckte om brukaren. Och arbetsgivaren skulle ha gjort brukaren vill viljes. Andra får kicken för att de inte vill runka åt brukaren.
Det är så lätt att säga att ”de som fått sparken, måste det ju vara något fel på”… 1/3 av yrkesverksamma assistenter har erfarenhet av att bli uppsagda. Det är IMHO lite svårt att säga så om en tredjedel av den yrkesverksamma kåren. Självklart ryms allt möjligt inom kategorin ”uppsägning av särskilda skäl”, även sådant som i andra branscher skulle lett till omedelbart avsked utan uppsägningstid. Assistenter som hotat eller varit våldsamma mot brukare, t.ex. Men den stora majoriteten torde vara alltifrån rena okynnesuppsägningar till folk som bara inte klarar att handleda sina assistenter, och löser situationen genom att hela tiden sparka dem och ta in nya. Jag har själv fått jobb genom att säga ”jag är bara intresserad om tjänsten är på minst 70%” och brukaren som själv var arbetsgivare löste det genom att kicka en tjej som han troligen varit less på ett längre tag! men inte sagt något åt…
Stefan. Jag vet. Assar som inte passar för yrket egentligen finns det. Precis som försäljare som inte passar, hantverkare som inte passar, ministrar som inte passar, köksbiträden och datakonsulter som inte passar för sina jobb… i alla fall kanske inte för de arbetsgivare de har…
Det handlar inte om det. Det handlar om att assistenter ska få samma rättigheter som du har. Du hade aldrig accepterat ett jobb på premisserna att kunna bli kickad på en minut, och där kanske arbetarskydd är ett förbjudet ord, och assistenter ska givetvis inte behöva acceptera det heller.
Som sagt, det är inget problem om man bara insisterar på lika rätt.
Sen behöver det inte vara så att bara stora aktörer finns kvar. Men då får man skapa en ny sorts samarbete mellan egna arbetsgivare. En som liknar bostadsrättsföreningarnas. Dvs att man har en sorts ”försäkring” och hyr tjänster.
Först etablerar man principen. Den bör vara att ingen ska diskrimineras. Båda anställda assistenter och brukare har rättigheter. Brukare som brukare, assistenter som anställda. Bådas rätt är lika heliga.
Sen skapar man ett system som kan klara av att garantera bådas lika rätt, maximalt.
Som sagt. Just nu blir både brukare och assistenter lidande på grund av att systemet har stora problem. Jag vill att man hittar på nåt bättre och räddar LSS. För fortsätter det så här så finns inte LSS om 10-20 år..
Kontakt. Jo…
Jag vet folk som sparkats för att de velat ha liftar på arbetsplatsen eftersom tunga lyft förstörde deras ryggar. Jag vet folk som sparkats för att de inte velat ligga på knä, utan skydd, tre gånger om dagen, och skura lister och plastföremål på dass bara för att den som bestämmer har renlighetsnoja. Det är en fråga om lika rätt. Så ska ingen behöva behandlas.
De fick för övrigt också höra att de nog ”missuppfattat” vad jobbet gick ut på.
🙂
Det är helt fel att tro att människor som har funktionshinder ska kunna ha rättigheten att sparka anställda efter eget behag bara för att vården ska ske i det egna hemmet.Den typen av otrygg anställning hör hemma i medeltiden.Assistansbolagen som växer upp på marknaden och faktiskt drivs av skattemedel får en helt egen lag där arbetsrätten är som bortblåst.
Jobba som personlig assistent där du ska vara brukarens ”händer och fötter” kan i många fall
bli till ett levande helvete! Det kan vara att allt från att man inte får gå på toaletten utan brukarens tillstånd,matraster – bara till att glömma-det får man ta när det/om det finns tid till,hjälpa till att surfa på sidor som inte är lagliga,listan kan göras lång……….slavliknande förhållande helt enkelt.Yttrandefriheten gäller bara brukaren-gör du det som assistent kan du dra -gärna samma dag.Orättvist behandlad eller ändrade arbetstider eller om brukaren väljer att ge bort dina pass till en anhörig-helt okej för det finns inga avtal som gör det fackligt fel på något sätt.Inte heller behöver assistansföretagen följa upp någon arbetsetik för den anställde-in bara med nya timvikarier och säg upp den som klagar på arbetsförhållandena.Pengarna är det som är viktigaste för dessa bolag och Gud nåde den som stör den ordningen!
Men staten delar inte ut säckar med pengar, sanningen är att det inte finns så stort utrymme för den enskilda anordnaren av assistans att garantera fortsatt om det bara finns 1 eller 2 brukare. Att ha PA i hemmet är både en välsignelse och en förbannelse. Och arbetsförhållandena kan vara gräsliga, men det finns också en annan sida. Brukare som far illa och toppstyrs av sina assistenter. Meningen är ju inte att assistans ska drivas som en vinstbringande företag, eftersom all eventuell ”vinst” borde stanna i bolaget och användas till brukarens/brukarnas bästa.
Att vara beroende av en annan människa, som man kanske inte längre litar på eller är rädd för är ett helvete. Att ligga nerkissad hela natten för att assistenten som ska hjälpa en är upptagen med ett game of thrones-maraton på ipaden är en mardröm. Eller att tillbringa åtta timmar tillsammans med någon som inte svarar eller tilltalar en för att de har bråkat med sin partner och är på dåligt humör, är det acceptabelt.
I valet mellan att sätta sin tro på brukaren, den som är beroende och utsatt, eller på assistenten är valet ganska lätt. Alldeles oavsett om det ”bara” är brukarens upplevelse, och inte en assistents bristande arbetsmoral måste brukarens välbefinnande komma först.
Jag har varit med om assistenter som medvetet påverkat brukaren för att själva vinna fördelar. Assistenter som utnyttjat brukaren för egen vinning (blivit bjuden på saker och fått presenter) och som använt brukaren som måltavla för sitt humör.
Brukare som begår övergrepp eller är våldsamma kan anmälas precis som vilket annan medborgare som helst.
Med det sagt vill jag ändå påstå att de allra flesta assistenter är fantastiska människor som gör ett makalöst jobb. I en stor organisation, med många kollegor kan en medarbetares yrkesetiska brister kompenseras eller minimeras. Men på en arbetsplats med enbart 1 person närvarande förutom brukaren blir alla brister så mycket tydligare. Och konsekvenserna så oerhört mycket allvarligare.
En brukare som inte klarar av att tala om hur den vill ha det,ska inte ha assistans.Då bör brukaren betraktas som oförmögen att klara eget boende.
Många brukare kör med att det och det skulle jag ha gjort om jag bara var frisk och det kan vi direkt konstatera aldrig hade utförts.Många brukare kan själva,men så fort man får hjälp,slappnar de av och bara ger order.Säger assistenten ifrån,ja då ska denne ut för min åsikt är din lag.
Det är assistans det.
Du kan bli så dåligt behandlad som assistent,så vore det på annan arbetsplats skulle man ta upp situationen på uppdrag granskning.
Det gör man inte nu,för vi ska ha en slags kollektiv bestaffning för att en liten grupp ska ha personlig piga på skattebetalarnas bekostnad.
Nää,unför boendestöd på anläggningar där dessa kan vistas med regler och fasta tider efter det vårdbehov som anses vara för dennes behov.