Till Blondinbellas försvar!

Unni Drougge skriver idag att Blondinbella förstört många unga tjejers liv. Jag tillhör dem som lite kategoriskt sett ner på fenomenet Blondinbella. Det erkänner jag.  Så tänkte jag tills jag för nåt år sen började märka att det finns en viktig skillnad mellan Blondinbella och en bloggare som Kissie. Blondinbella utstrålar att ”du duger som du är” medan Kissie bara utstrålar ”du duger inte som du är”… Skillnaden är som mellan natt och dag. Därför kan jag inte instämma i all kritik mot Blondinbella som jag hör överallt.

Det finns ett slentrianmässigt attackerande av s.k. modebloggare som inte jag gillar.

Ok. Mode är inte min grej. Jag är historienörd och bloggar politik. Men det ska väl inte ha med saken att göra? Är det mode betraktar genast en del tyckare det som ”ytligt” och därmed förkastligt. Varför? Därför att det bara antas handla om pengar och fester.

Som Unni skriver:

När Isabella Löwengrip går i svaromål här på Ann Charlott Altstadts Expressenartikel ”Den blåsta generationen” använder hon den ekonomiska framgången i sig som ett argument och skriver: ”Man ska inte glömma att modetjejerna faktiskt tjänar mycket pengar.” Isabellas existensberättigande räknas i summor, medan det egentligen från början var en helt annan verklighet som tog henne till dessa svindlande siffror. Närmare bestämt en svindlande enfald. Enfalden var innehållet som blev en språngbräda till det man idag kallar framgång.

Men varför denna hejdlösa kritik mot modebloggarna?

När en frimärksbloggare pratar om att han köpt ett frimärke för 50.000 och deltagit på en fest på frimärksklubben, är det ok. Men när en modebloggare säger att hon eller han köpt en outfit för 10.ooo och ska på fest, är det plötsligt fel?!

Varför denna moralism? Är det pengar och mode Unni Drougge egentligen ogillar? Eller är det det gamla vanliga vänstergnällandet mot företagandet?

Unni skriver:

Blondinbella blev Isabella Löwengrip med hela folket, en self made woman, en ung och driftig entreprenör med pengar och inflytande. Hon blev till och med utsedd som feministikon….

Jaha, så att hon är ung och driftig blev plötsligt ett problem. SUCK!

Mer än mode

Jag har en vän som förklarat för mig varför hon gillar Blondinbella. Så här skrev hon:

Jag hade bulimi. Nu i efterhand vet jag att jag inte mådde bra. Jag var missnöjd med min kropp. Jag hatade min mage och hatade min näsa. Och hatade hela mig. Då läste jag Isabella. Hon skrev om kärlek. Om att vara nöjd med sig själv trots att man inte var perfekt. Jag skrev till henne. Hon svarade mig och la till ett foto. Hon skrev. Jag är inte perfekt heller. Sen berättade hon om sina känslor att inte räcka till för pojkvännen. Att inte få bästa jobbet. Sen bad hon mig skriva till henne vad jag drömde om att göra i livet.

Jag kan känna olust när jag ser en sånt som ungdomar utsätts för. Men min skiljelinje går inte mellan att bli entreprenör och inte, att tjäna pengar eller inte, utan mellan att sprida idén att man duger som man är och inte.

Samhället genomsyras alltför mycket av att man inte duger som man är.

Hennes stora sak just nu är att inspirera andra unga att börja skapa företag. Hon skriver:

Ann Charlott Altstadt är besviken på vår generation för att vi inte står på Sergels Torg med plakat och demonstrerar. Vi har inte samma behov att göra detta som tidigare generationer eftersom vi har nya kanaler för att uttrycka oss. Genom bloggar och Twitter sprider vi våra åsikter. Vi behöver heller inte gå ihop på samma sätt som tidigare eftersom vi kan lösa många av våra problem på egen hand. Om man känner att ens lön är orättvis kan man själv gå till chefen och lösa det, eller så kan man byta jobb. Jag tror att vi har ett bättre samhälle än tidigare där unga har mer att säga till om.

Vi har också fler valmöjligheter. 90-talisterna har vuxit upp med föräldrar som varit nedtryckta av jantelagen och tvingats välja den traditionella vägen. Vi har sett dem gå till jobbet varje morgon och komma hem trötta. Vi vill testa nytt. Man behöver inte vara kvar på ett jobb i 15 år om man vantrivs. Man vill inte ha en fast anställning. Istället vill man vara frilans så att man kan vara sin egen chef – oavsett om lönen är lägre.

Ann Charlott Altstadt skriver att den som är entreprenör inte har samma trygghet som den som är anställd. Men det nya är att valmöjligheterna ökat. Man kan välja den traditionella vägen, men man kan också bli entreprenör. I min tidning skriver vi att man inte måste göra karriär, att det är en valmöjlighet. Ärligt talat ser jag mer upp till Elin Kling som skriver om kläder och märken än en kvinna som jobbat i 25 år på en plats och vantrivs. Elin Kling tjänar trots allt pengar på sin hobby!

Idag har man möjligheten att vakna på morgonen och göra något som är kul och få betalt.

Det kan jag stödja…

Visst… Alla har inte riktigt samma förutsättningar som Isabella Löwengrip. Hon är moderat och moderater är inte alltid så bra på att se snedfördelningar i samhället. Det är inte lika lätt att bli ung entreprenör om man har en ensamstående, fattig, fyrabarnsmamma som mamma, som om man har en entreprenör som pappa. Där håller jag helt med kritiker som pekar ut att Blondinbella har en svag sida.

Men nog tusan kan man även då! Därför är det rätt att som Isabella kritisera jantelagen. En person som vuxit upp i relativ fattigdom måste även han eller hon resa sig över sina omständigheter och ta stegen för att förändra sig, och kanske Sverige också. Då är lik förbannat Jante ett problem.

Men det är inte det kritiker siktar in sig på framför allt.

Jag har sett att hon fått ta en hel del skit från folk som tycker det är hemskt att hon är företagare. Jag ser att hon får ta lik mycket stryk för att hon kritiserar skönhetsoperationer och bantningshysterin.

– Om du accepterar dig själv som du är kan du vara en bra förebild och få dina vänner, syskon och andra runt dig att känna likadant, skriver Isabella Löwengrip. Bra! Vi behöver fler som säger så, inte färre. Därför kan jag inte instämma i hetsen mot Blondinbella.

Gnället på Blondinbella luktar ärligt talat nätmobbing lång väg!

Bella, Bella, dinledamot, devote, mummyfied, blogg