En blogg jag följt då och då är Utsikt från ett tak. Jag gillar bloggare som skriver om arbetarrätt och som visar civilkurage. Denne bloggarens artiklar om Botrygg, om att äventyra arbetarskydd för vinstens skull, följde jag med stort intresse. Utsikt från ett tak har dessutom skrivit friskt, fritt och livfullt om Socialdemokraternas och fackföreningarnas problem. Sånt gillar jag.
Röngtenbild på hjärnan hos en av cheferna som googlat och ratat bloggaren Calle!
Nu rapporterar denne bloggare, Calle, att han måste sluta blogga. Det är inte bra för honom att hålla på att skriva. Han får inte jobb, kort och gott, eftersom arbetsgivare ogillar hans bloggande.
“För mig handlar det om att blogga och kanske inte få jobb, eller att sluta blogga och få dem. Enkel matematik alltså. Jag har ingen fallskärm, eller fast anställning att luta mig mot. Jag har bara en viss yrkesskicklighet och goda yrkesreferenser, och då har jag inte råd med Googlandet…”
Erik Laakso kommenterar detta bra:
Det är helt enkelt så jäkla dåligt att rekryterarna äger förmåga att googla men att de inte klarar av att hantera informationen de får fram. De vill ha mähän utan åsikter, personer som inte ifrågasätter eller kritiserar. De vill inte ha individer som är framåtskridande, som kan ge friska tankar in i företaget.
De googlar för att försäkra sig om att den de anställer inte har någon utstickande personlighet.
Jag förstår bloggaren helt, men jag beklagar att han tvingas ta det här beslutet. Det är ganska få i branscher som arbetarrättsmässigt är känsliga som vågar gå ut och prata fritt.
Ett så puckat beteende hos företagare straffar sig i längden. Istället för bra medarbetare som vågar säga ifrån och tänka själv, får de lydiga jasägare. Det vinner de inte på i längden!
Tack för denna tiden!
Demokrati 2.0 
Det är inte företagarnas fel utan det beror på reglerna.
Små företag med någorlunda avancerade jobb älskar anställda som kan tänka nytt och är drivna. De allra flesta söker just den typen av person.
Samtidigt lever man under en ekonomisk verklighet, att anställa fel person kan innebära ruin för företaget. Minsta risk eller tecken på att företagaren inte kan backa ur om man råkat göra fel, då drar företaget öronen åt sig.
Det beror inte på att man inte vill, det beror på att det risken är för stor.
Det är ingen slump att företagare ofta frågar runt i sin bekantskapskrets först om det finns någon där innan man börjar söka lite bredare. Orsaken till det är att det är så viktigt och kunna lita på den man anställer.
Det är jättelätt och lösa problemet genom att ta göra det enklare och avskeda personer som inte jobbar eller är allmänt otrevliga och förstör för andra, men ändå envisas med att vara kvar.
Det där är dubbelt och vi måste på sikt hitta en lösning på det.
Å ena sidan finns det ett behov av att kunna avskeda personer som förstör för andra
men
å andra sidan så riskerar man att folk som påtalar riktiga problem på sin arbetsplats sparkas, men med motivet att de ”är otrevliga och förstör för andra”…
Som LAS är nu är LAS helgalet, men vad ska ersätta LAS? Inte företagarnas godtyckliga rätt att göra vad de vill, hoppas jag?!
Pingback: Bloggare tystas av arbetgivare — Mikael Persson
Röntgenbilden får mig utsökt att tänka på en valnöt i tomma intet. Det här är utan tvivel en hjärna och ryggrad med svaga funktionen hos en homosapier. John Fredrik Reinfeldt funktioner är väl i stort sätt identiska med motivet. Röntgad av vår egen Superman Clark Kent eller alias Jimmi Åkesson. Sverigedemokrat så klart.
🙂