Contentisking och Magnihasa har haft en dialog om upphovsrätt som jag läst och tänkt till om. Jag har också kikat en del på det Rick Falkvinge skriver.Den ene (Contentisking) pratar om artisternas rätt ,och den andre (Magnihasa) pratar om rätten för ungdomar som riskerar fängelse och att ses som kriminella för fildelning. Jag ska försöka beskriva saken på ett annat sätt, på mitt sätt.
Jag tror det behövs ett historiskt perspektiv på denna debatten. Och ett perspektiv som sträcker sig 50 år framåt i tiden.
Pirater, liberaler och många andra reagerar på dagens upphovsrätts-system av många skäl. Ett av dem är att man de faco frångår etablerade principer för copyright och kan tänka sig kriminalisera folk som kopierar för eget bruk.
Dessutom reagerar pirater och liberaler på de absurda 70-åriga upphovsrättslagar som mest gynnar mellanhänderna, inte upphovspersonerna.
Alfons å sin sida har en syn som är ganska representativ för många konstnärre, musiker och författare. Låt oss höra vad han säger när han försvarar upphovsrätten.
Alfons skriver:
De piratlobbyister som uppenbarligen skiter i det ena ledet, dvs upphovsmännen, i detta konstruerade motsatsförhållande, kanske inte utgör rätt part att skapa balans i upphovsrättsfrågan. Frågan som riktades mig från en pirat föregicks nämligen av en konfession: ”JAG SKITER FULLSTÄNDIGT I ARTISTERNA. Jag vill bara att ungdomar ska sluta skickas i fängelse, okay?” (…)
Det snattas och plankas en hel del också. Krävs det nya integritetskränkande lagar för att komma tillrätta med det? Nej. Krävs det att snatteri och plankning legaliseras för att slippa sådana övervakningslagar? Nej. Ändå hör vi inga politiska krav på legalisering av snatteri och plankning. Varför inte? Därför att det skulle skicka hopplösa politiska signaler om att det är helt i sin ordning att hämta grejer i butiken, resa med lokaltrafiken eller kanske smyga in på en konsert utan att betala för sig. En sådan politisk signal skulle verka snurrig. Och dessutom punktera marknaden för butiken, lokaltrafiken och konsertarrangören.
Men i den digitala världen ska tydligen inte samma värderingar gälla…
Min syn på saken
Till Alfons skulle jag vilja säga att vi har haft copyrightstrider tidigare i historien. Det är min utgångspunkt.
Jag anser att det är ett minimikrav att man löser frågan om piratkopiering över nätet som man löst tidigare copyright-strider. Sen vill jag att man genomför en reform av systemet, som kan gynna alla. Jag sa förklara varför.
Jag har sett hur man löst tidigare copyright strider. I de striderna har man kommit fram till att kopiering av det man egenhändigt köpt, liksom det man externt anskaffat genom lån och vänner och man kopierar för eget bruk, bör tillåtas.
Ett klassiskt sådant exempel är avändningen av kopiatorer. Det var en debatt om upphovsrätten även när man införde kopiatorer. Ska man ha rätt att kopiera hela verk (böcker och artiklar) med den risk som då finns att verket kan spridas vidare, frågades det. Hur man löste det kan man läsa hos Liu:
Vad gäller övriga offentliggjorda litterära verk i skriftlig form får var och en för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av begränsade delar av verket, t.ex. ett kapitel, eller framställa ett eller några få exemplar av verket om verket är av begränsat omfång, t.ex. en dikt eller en novell på ett begränsat antal sidor. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk. Med privat bruk avses studentens egna studier och innefattar inte någon rätt att t.ex. kopiera material åt andra studenter eller att efter egna studier överlämna – än mindre sälja – kopierat material till efterkommande studentkamrater.
Lägg märke till att upphovsrätten här tillåter att man ”lånar” boken externt, tex på ett bibliotek, eller av en kompis, och sen får kopiera det. Man behöver inte ha köpt det man kopierar. Så ser lagen ut idag.
Debatten om bandspelare var lika het. Lösningen blev densamma även där. För privat bruk får man kopiera, men inte sälja vidare. Men man behöver inte äga det man kopierar. Alltså får man låna en väns skiva och kopiera på band. Ja, risken finns att det kopieras vidare, men så är det…
Vi kan kika vidare. Biblioteksstriden är intressant. Ska man ha rätt att låna ut böcker? Domstolarna sa ja, att bibliotek var tillåtna, om man lånade för eget bruk!
Detta med rätten för kopiering för eget bruk en viktig princip för piratrörelsen och för många liberaler. Så även för mig. Jag gör mycket historisk research, och för mig är det är för mig numera en självklarhet att jag ska kunna äga kopior av handingar och böcker, och ocr:a dem, fotografiskt, eller på annat sätt. Jag ska inte ses som kriminell för det. På samma sätt ska ingen ses som kriminell för att de kopierar en cd eller tankar hem via en länk på nätet.
Kopiera med eller mot upphovsmannens direkta tillstånd?
En mer dold, och okänd, aspekt av de nya lagarna om internet och upphovsrätt, är att upphovsrättslobbyn bryter med 150 år av rättslig tradition och vill kriminalisera kopiering för eget bruk MOT upphovsmannens direkta tillstånd. Tidigare har rättslig praxis tillåtit kopiering av t.ex. texter på kopiator för eget bruk, även om upphovsmannen ogillat det. All bokutgivning har på ett sätt betraktats som en ”public domain”. Om man publicerat något fick man acceptera att det kunde kopieras.
Nu resonerar man annorlunda och vill införa en annan copyright praxis på nätet än ”irl” med tex bandspelare och kopiatorer. Som riksdagen skriver:
Det är inte heller tillåtet att för privat bruk kopiera material som lagts ut på t.ex. Internet utan tillstånd från upphovsmannen. Man får alltså för sitt privata bruk bara kopiera filmer, musik, texter m.m. som har lagts ut på Internet med upphovsmannens tillstånd, t.ex. musik och film som säljs lagligt för nedladdning mot betalning eller som lagligen tillhandahålls för gratis nedladdning (t.ex. för att marknadsföra ny musik).
Ser ni? Kopiering mot upphovsmannens (och mellanhändernas) direkta tillstånd ska inte vara tillåtet! Det finns en skillnad mellan detta och det gamla systemet!
Tekniken
Alfons skulle säkert invända att den nya tekniken tillåter kopiering av verken intakta. Tidigare har man bara kunnat göra KOPIOR, och dessa har haft sämre kvalitet, nu kopierar man ettor och nollor och kopierar intakta verk. Dessutom möjliggör tekniken masspridning. Du känner säkert att detta hotar inkomsten för upphovspersonerna.
Exakt! Det gör det!
Men detta är en utveckling som inte är ny.
Steg för steg har denna utveckling skett ända sen Gutenbergs dagar. Och teknikens utveckling kommer att fortsätta. Det blir alltså lättare och lättare att kopiera ett verk.
Jag är bokmänniska och tar mina exempel från bokens värld. Först kunde man skriva för hand. Sen på skrivmaskin medkarbonpapper, sen kom kopiatorer och nu sitter jag här med scanner, digitalkamera och ABBYY Fine Reader Professional och ganska hyfsade möjligheter att OCR:a text.
Och utvecklingen kommer att fortsätta. Gamla handskrivna böcker kommer att kunna läsas av och ocr:as till så gott som felfri text. Alla gamla dagstidningar kommer att överföras i textform och tillgängliggöras på nätet. Gamla böcker och pamfletter som ingen brytt sig om på århundraden kommer att uppleva en ny renässans. Kunskaps och informationsspridandet kommer att ske på sätt som vi bara kan ana nu.
Ta böcker som ett exempel. Det säljs och lånas ut böcker på nätet. man försöker då göra så man inte ska kunna kopiera dessa. Men redan nu utvecklas program som via skärmfoto och avläsning läser av boksida efter boksida och för över det till text. Inom något år kommer man lätt att kunna kopiera av vilken bok som helst och föra över det till en pdf med sökbar text på nån minut, eler till ett open office dokument.
Det vi ser är en revolution!
Och samtidigt hävdar upphovsrättslobbyn att vi ska behålla de gamla lagar vi har. 70 årig upphovsrätt. En rätt som mest bara mellanhänderna vinner på.
Själva lagen för med sig orimliga konsekvenser. Då jag jobbade i hemtjänsten fick jag kunskap om ett sådant fall. jag har tystnadsplikt men kan ge vissa ledtrådar. Det finns en författare som hade en viss politisk åsikt. han är död sedan länge. Hans släkting hatar hans böcker och hans politiska åsikter och tjänar grova pengar på författarens verk och för in pengarna i ett politiskt arbete som går tvärs emot författarens politiska åsikter.
Jag kan förstå en viss upphovsrätt så länge en författare lever men kan inte på något sätt förstå upphovsrätt då författaren är död!
Men det är ju sant, förlagen ska ju ha sitt… Mellanhänderna, alltid dessa mellanhänder!!!
Men man får förstå dem. Den nya datortekniken håller på att göra mellanhänderna överflödiga. Den utvecklingen har pågått i bara 15 år. Inom några decennier kommer mellanhänderna att försvinna, eller så tvingas de tänka om. Förläggare, skivbolag, tillhör en utdöende art.
Man kan bara tänka var vi befinner oss redan nu med möjligheter att sprida verk utan mellanhänder. En sådan situation som vi ser nu har vi aldrig sett tidigare i historien. Tänk er var vi befinner oss om 20-30 år! Och om 100 år!!!
Mellanhänderna kommer aldrig att fortsätta att ha så mycket makt som de har idag. Deras tid är förbi!
Hitta nya lösningar!
Så vad gör vi?
* Så istället för att bryta med tidigare lagar om upphovsrätt anser jag att vi bör hålla oss till samma lösning som man tagit fram förr. Dvs kopiering från egenhändigt köpta, samt externt anskaffade, media för eget bruk ska vara helt legalt.
* Sen anser jag att vi bör sätta oss ner, piratlobbyn och upphovsmännen tillsammans, och resonera om saken. Vi kan hitta en lösning där vi helt enkelt struntar i vad mellanhänderna håller på med. De flesta upphovsmän och pirater lär vara ganska överrens om att det vore bra om mellanhänderna hölls kort!
* Sen hittar vi lösningar som gynnar alla. Dagens upphovsrätt som gynnar upphovspersonen, men också brors barn och barnbarnen till systrar, och främst av allt alla dessa mellanhänder, bör ersättas med en upphovsrätt för 2000-talet som gynnar upphovsmännen och konsumenterna främst!
Och vi kommer dit förr eller senare. Jämför tekniken idag med den 1991. Tänk dig sen hur världen kan komma att se ut 2031!
PS
På min liberologi-blogg har jag lagt upp riksdagsdebatten från 1919 då vi undertecknade Bernavtalet om 30 årig upphovsrätt, istället för den tidigare 10-åriga. Det är intressant läsning med många paraleller till dagens debatt.
Demokrati 2.0 
Pingback: Lagen den 30 maj 1919 (nr 381) om rätt till litterära och musikaliska verk « Liberala och historiska källor
Väl talat. Enda sättet är att sluta försöka hålla fast vid det gamla. Ta film t.ex. Fortfarande är det så att det finns regioner i världen där filmer släpps vid olika tidpunkter. Sen ska de först gå på bio, sen ska de släppas på DVD och sen till filmkanalerna och sen säljas eller hyras till allmänheten (så har jag för mig att det går till). Vad är det för trams?
När en film har premiär så ska den ju naturligtvis släppas på nätet i alla kvaliteer för dem som vill se den hemma över hela världen. Spotifya filmdistributionen så att man som kund kan komma åt allt via den tjänst man valt. Jag t.ex. som en gång var stortankare av musik har slutat helt med det då spotify gjorde att det kändes gammalt att hålla på med. jag tankade ner via BT helt enkelt för att det var det snabbaste sättet och enklast att hitta allt jag ville ha. Jag tycker att det helt klart är värt att betala hundringen per månad, trots att det kan gå dagar, veckor innan jag utnyttjar tjänsten. Men jag vet att jag kan lyssna på vad jag vill och när jag vill.
Film laddar jag ner för att jag vill se dem när jag vill och utan reklam. Jag har alla filmkanaler och play (dock ej viasat) så det blir förvisso inte så ofta längre. Av någon anledning visar inte Canal+ serier via play så de senaste serierna laddar jag ner fortfarande. Men så fort jag får ett enklare alternativ så betalar jag för det. och så tror jag många tänker. Alla är inte små finniga tonåringar som laddar ner för att få det gratis, utan för att göra det enklare. Och det kan de stora mogulerna erbjuda och ta betalt för, om de vill. Men däri ligger problemet.
Detta kommer att ge effekt på mellanhänder, det är sant, men man behöver bara titta på historien för att se att mellanhänder kommer ständigt till korta när utvecklingen går framåt. Förr fanns det folk som sålde is, vad tror ni de tyckte om kylskåpen? Innan dess så hatades väverier såpass att de saboterades och vissa fall så mördades människor pga att mellanhänderna såg sig hotade, andra innovationer som fått betongen att vittra är radion, videon, tvn, järnvägen, osv osv..
Problemet vi har idag är att de framtidsfientliga har för mycket makt över våra politiker som verkar sakna ryggraden som politiker verkade ha en gång i tiden då de drevs av ideal. Det märks inte minst i det som en gång var frihetens högborg: USA. Där har en Robocopliknande samhälsstyre etablerat sig.
Visst kan jag till viss del förstå offerkänslan som skapare av film och musik kan känna, men jag hävdar att ilskan riktas åt fel håll, det är inte nedladdarna som är orsaken till deras minskade intäkter utan bristen på vilja hos dem de anlitar för att föra ut deras produkt att följa med tekniken. Alla bolag som gnäller nu har haft över 15 år på sig att utveckla marknaden, men man valde att försöka hålla fast vid det de trodde fungerade. Dessa betonglika affärsstrukturer vittrar sönder ju längre tiden går och man har bara sig själva att skulla.
Datorspelsbranchen hade samma problem men de har hittat sätt att tjäna pengar ändå. Det är inte för inte som spelindustrin är större än filmbranchen. Kanske beror det på att spelbranchen befolkas av unga människor vars kreativitet inte stelnat ännu.
Mycket bra text! Tack!
Pingback: opassande » Blog Archive » Artister, artister, artister…
70 årig upphovsrätt? Om vi talar om den egentliga upphovsrätten sträcker sig den ju snarare över upp till 130 år (upphovsmannen kan leva upp till ca. 60 år efter att verket publicerats och efter dennes död skyddas det i ytterligare 70 år).
Huvudproblemet idag är de absurda skyddstiderna. Med kortare tider skulle det t ex. finnas mycket större konkurrens mellan Spotify-liknande tjänster eftersom det skulle gå att starta en tjänst med meningsfullt innehåll även utan att ha major-bolagen med sig. Samma sak med e-böckerna. Om åtminstone första halvan av 1900-talets litteratur var fritt tillgänglig skulle det ge en enorm boost för de svenska e-böckerna. Möjligheten att erbjuda tjänster med ett intressant innehåll skulle ge en skjuts även åt nypublicerade verk.
Problemet är att folk inte är överens om vad syftet med den ekonomiska upphovsrätten är. Är syftet att ge samhällsnyttiga effekter eller att ge upphovsmannen (eller rättighetsinnehavaren) full kontroll? Vi borde vara tydligare med vilka delar vi vill knyta till upphovsmannen och vilka delar vi väljer att se ur ett samhällsperspektiv. Visst kan det finnas ett överlapp, men det finns också tydliga målkonflikter.
Vi blir på olika sätt berörda av upphovsrätten. Håller def. med dig att mellanhänder ska kapas så långt det går och att upphovsmannen samt konsumenterna ska gynnas. Främst upphovsmannen. Utvecklingen är komplex varför det kommer ta tid att se verkliga förändringar. Lagen styr / ska kontrollera förhållandena men den fungerar inte alltid, som vi förmodligen upplevt. Min åsikt är att skärpa straffen / öka straffen för överträdelser av upphovsrätten. Men det är rationellt sätt. Tackar för en bra hemsida med intressant läsning. Blir ett bokmärke.
Om man pratar om artister, tycker jag denna video, gjord av Neil Gaiman är vikitg att titta på.
Frågan är om man bara ska konsumera hela tiden? Om det är något man verkligen gillar även om man redan har läst/sett/lyssnat på det online, så hindrar det en inte det minsta från att köpa det om man tycker det är värt det.
Internet hjälper artister att nå ut i till personer som vanligtvis inte ens hade hört talat om vad de gör, det är mycket billigare marknadsföring än att göra en reklamfilm eller posters, och mer effektivt. På internet pratar folk om sina intressen, sprider dem. Man blir mycket mer intresserad av att kolla upp något som någon riktig människa har rekommenderat, utan att var sponsrad. Det faktum att Anime finns tillgängligt online att kolla på får folk att inportera DVD’er av sina favoritserier, och gör marknaden utanför japan större. Och jag har en stark känsla av att BBC’s ”Sherlock” Inte hade varit hälften så populär, om det inte hade varit för internet.
Om man pratar om artister, tycker jag denna video, gjord av Neil Gaiman är vikitg att titta på. http://www.youtube.com/watch?v=0Qkyt1wXNlI&feature=share
Frågan är om man bara ska konsumera hela tiden? Om det är något man verkligen gillar även om man redan har läst/sett/lyssnat på det online, så hindrar det en inte det minsta från att köpa det om man tycker det är värt det.
Internet hjälper artister att nå ut i till personer som vanligtvis inte ens hade hört talat om vad de gör, det är mycket billigare marknadsföring än att göra en reklamfilm eller posters, och mer effektivt. På internet pratar folk om sina intressen, sprider dem. Man blir mycket mer intresserad av att kolla upp något som någon riktig människa har rekommenderat, utan att var sponsrad. Det faktum att Anime finns tillgängligt online att kolla på får folk att inportera DVD’er av sina favoritserier, och gör marknaden utanför japan större. Och jag har en stark känsla av att BBC’s ”Sherlock” Inte hade varit hälften så populär, om det inte hade varit för internet.