Kärleksbudskapet – den ”gyllene regel” som förenar religionerna!

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)

————————-

Det som förenar religionerna är bland annat den gyllene regeln, kärleksbudskapet. Gör inte mot andra, det som inte ni vill att de ska göra mot er. Gör mot andra som ni vill att de ska göra mot er!

Den gyllene regeln kombineras ofta i religionerna med idén om det unika och STORA människovärdet. Inom de tre monoteistiska religionerna är regeln kopplad till konceptet ”född till guds avbild”. Att människan har ett förhållande till gud som liknar förhållandet mellan barnet och föräldern. Så värdefull är var människa att hon eller han är lik ett barn till en gud.

I den här artikeln ska vi titta på kärleksbudet. Men när man läser detta ska man komma ihåg att alla religioner där kärleksbudet har formulerats har också vantolkat det. Inom kristendomen användes kärleksbudet till och med för att FÖRSVARA slaveriet. ”Gör inte uppror mot din slavägare, för du hade inte velat att din slav skulle gjort uppror mot dig”, sa man. Jag skämtar inte! jag har läst många böcker och skrifter som gavs ut i Sydstaterna som försvarade slaveriet och så sjukt resonerande slavägarnas teologer och präster!

Återigen visar kärleksbudet vilket gemensamt arv som finns hos mänskligheten som helhet, bortom de etniska, religiösa och kulturella skillnaderna.

Och det är ett vackert och värdefullt arv!

Den ”svenska” kulturen: veckodagarna

Vår odyssé i den ”svenska” kulturen fortsätter. Denna gången ska vi kika på de gamla veckodagarna. Men för att se var våra svenska benämningar på veckodagarna kommer från måste även titta närmare på de nordiska gudasagorna.

Finns det nåt mer nordiskt än de gamla nordiska gudarna, än Eddans sagor, än de fantastiska visdomsorden ur Havamal? Ändå är inte dessa nordiska gudar helsvenska eller helnordiska, ja de är inte ens helgermanska, utan har framvuxit ur en kulturell gemenskap över gränserna, och i begynnelsen var de nordiska gudarna allt annat än blonda och blåögda. De var ”svartskallar” från Medelhavet!

Detta måste man veta för att kunna spåra namnen på de svenska veckodagarna. Namnen på dagarna visar nämligen att den  ”nordiska” gudavärlden till stor del härrör från området runt medelhavet, närmare bestämt Rom och Grekland.

Det är gudarnas namn man ska börja undersöka för att se varifrån namnet på de svenska veckodagarna kommer från.

Grekerna namngav veckodagarna efter solen, månen och de fem kända planeterna, vilka i sin tur fick sina namn efter gudarna Ares, Hermes, Zeus, Afrodites och Kronos. Theon hemerai kallade grekerna sina veckodagar, nämligen gudarnas dagar. Romarna bytte ut namnen på gudarna som symboliserade en veckodag mot de gudar som motsvarade dessa grekiska gudar. Mars. merkurius, Jupiter, Venus och Saturnus (De båda religionernas gudar var i praktiken samma men med andra namn) De germanska folken bytte ut dessa Tyr, Oden, Tor, Freja, men Kronos/Saturnus hade ingen motsvarighet i den gamla germanska gudavärlden…

Den ”svenska” kulturen: huvudduk

”Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut,
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.”
/Alf Henriksson

En klut… Vad är det, kanske en och annan undrar? Och vad då huvudduk och svensk kultur, vi har väl aldrig tvingat folk att gå klädda i burkor och huvuddukar som andra kulturer, anser du kanske?

Då ska ni veta att min mormor berättade att när hon var liten, före första världskriget, gick fortfarande folk på svenska landsbygden klädda i huvudukar, sjalar, eftersom om man var man en ärbar gift kvinna skulle man dölja håret. Jämför gärna detta med de  folk från muslimska länder bär hijab. Och religiösa fundamentalister förr, tex i Laestedianernas samfund, bar något som liknande islamisternas burka.

Det finns mycket skrämselpropaganda i Europa idag om islam och de arabiska kvinnornas klädsel har nästan blivit symboler för allt inom islam som folk är rädda för eller hatar. Islamofobin till trots, så har de klädskick som finns hos muslimerna idag har funnits i Sverige. Fast i Sverige kallade man inte det för en hijab utan för klut, sjal eller huckle eller huvudduk. Och folkdräkterna bär ännu spår av detta bruk.

Om detta fenomen handlar detta avsnitt av den svenska kulturen…

Fundamentalism som fundamentalism

I Expressen idag har Dilsa Demirbag-Sten skrivit ett svar på en debattartikel av Gudryn Schyman på Newsmill den 29:e juni. Debatten är av intresse för denna blogg eftersom Dilsa tidigare svarat på en artikel av Maria Ullman i DN om att Ullman generaliserar om alla män som precis som partiet Sverigedemokraterna generaliserar om invandrare.

Det är för övrigt denna debatt mellan Ullman och Dilsa Demirbag-Sten som Gudrun bemöter i sin artikel på Newsmill. Gudrun försvarar Ullman och säger att hon hade rätt i sitt talibantal då hon sa att alla män är som talibaner.

Dilsa Demirbag-Sten svarar Shyman i dagens Expressen:

”Män som utövar förtryck och våld mot kvinnor gör det inte för att de föddes som män (något som de inte kan hjälpa) utan för att de har föreställningar om en överlägsen och överordnad manlighet. Men sådana föreställningar är inte medfödda, de går att motarbeta och förändra.

Föreställningarna om manlighet varierar i tid och rum, vilket vi kan se både i historien och i dagens verklighet. Framstegen i frågan visar att människor inte bara är tanklösa arvtagare av färdigstöpta kulturer, traditioner, strukturer och normer, utan också förmår förändra och bryta mot invanda mönster.

Islam (2): lite statistik om islam i Sverige

Det finns ingen officiell statistik över religion och religionsutövning i Sverige. Detta är troligen en av anledningarna till att rädslan för muslimerna kunnat växa sig så stark. Okunskap leder alltid till rädsla. Rädsla leder till fobier som islamofobi. Ismamofobi till Sverigedemokrati. Här kommer en uppskattning av islamsk religionsutövning, baserat på de källor som går att få fram.

Islam är som alla andra religioner! En del är fundamentalister, en del helt normala besökare som ber och utövar sin religion, vissa av dessa är mer dogmatiska än andra som är mer flexibla. Sen har vi den stora majoriteten som respekterar sin religiösa samlingslokal men inte besöker den så regelbundet. Som gärna besöker caféet där och som går på dop, bröllop och gärna avslutar Ramadan där. Sen har vi de sekulariserade som inte bryr sig så mycket om religionen men som ändå kallar sig muslimer.

Detta är det religiösa utanpåverket, vilket givetvis inte säger ett smack om hur en människa är inuti, i hjärtat!

Men hur många kallar sig muslimer? Uppskattningar jag sett pekar mot att det finns 400.000 -450.000 ”muslimer” i Sverige. 1/5 av dessa lär enligt muslimerna själva vara AKTIVA, dvs de kommer till moskén en gång i veckan minst och ber sina böner någorlunda regelbundet.

Kan detta stämma? Låt oss se på den statistik som går att få fram…

Torbjörn Jerlerup rekommenderar: Marco Nilssons blogg!

Jag har just upptäckt en blogg som drivs av Marco Nilsson med många intressanta tankar om situationen i Sverige och om islam.

Jag citerar två av inläggen här idag för att ge er en idé om bloggen:

Skicka svenskarna till en grotta! (17/5-2010)

”Jag läste igår en islamfientlig blog, och när jag ögnade igenom de många kommentarerna till ett inlägg om hur islam är det största hotet mot Sverige slogs jag av hur de som skrev verkade bilda en stark gemenskap av meningsfränder. Inte bara de som förespråkar kärlek och förståelse men även de som sprider hat och misstänksamhet verkar drivas av en känsla för nästan kärleksfull och ömsesidigt stöttande gemenskap. Ok, jag erkänner, om man kommer ihåg Hitlers Tyskland så borde detta inte ha kommit som en överraskning för mig.