”De skiter i byxorna och hoppas att hängslena håller” sa gamle finansministern Gunnar Sträng en gång. Detta skulle kunna sägas om politikerna idag. De saknar framförhållning, visioner och idéer.
Politiken lider av tre saker, som jag ser det.
Först och främst av att visioner saknas, av positiva idéer om framtiden. En aktiv diskussion om hur världen bör se ut om 50 till 100 år och hur dagens politiska beslut ska formas med det som grundval finns INTE i partierna. Det finns till viss del i miljödebatten, men när såg ni försvarspolitiken grundas på risken för krig de närmaste 100 åren, eller finanspolitiken diskutera vilka ekonomiska behov Sverige eller världen de närmaste 100 åren?
Sen att djup saknas. Livsåskådning och människovärde är inget som man bara ska använda för att slå en Sverigedemokrat i huvudet under en debatt, det behövs diskuteras på daglig bas. Det är VIKTIGARE än frågan om hur många hundbajslådor som ska plasceras ut i en kommun!
Att erkänna begångna fel. Vi lever i ett samhälle där man inte får ha haft fel. Man ska vara perfekt för att få prata politik. Men då skapas ett samhälle av robotar, inte av människor! Politiken har gjort massor av fel. Tillåt politiker att begå fel och bestraffa istället de som inte erkänner att de kan göra fel! Då kanske vi äntligen får höra nån politiker säga att de STYRANDE begått misstag, ekonomiska och politiska, i tex invandringsfrågan.
Utan alternativ i politiken med dessa tre grundstenar kan extremister som erbjuder något som liknar ett alternativ få stöd. Det är faran!
Jag läste nyligen ett inlägg i Aftonbladet av Dilsa Demirbag-Sten som uttrycker en del av det jag känner:
Demokrati 