Skrota begreppet ”en svag grupp”

Dagens Svenska Dagbladet har en mycket läsvärd artikel av Mustafa Can idag om fotbollslaget Dalkurd i Borlänge. De försöker skapa en framtid för ungdomarna i Borlänge och integrera dem, men som motarbetas av samhället. När jag läste artikeln kom jag att tänka på den gamle stofilen Harald Ofstads bok om föraktet för de svaga”….

Det hävdas att invandrarna är en svag och utsatt grupp som ska ha stöd och massor av positiv särbehandling. Det är helsnurrigt! Man löser ingenting genom att dela in samhället i svaga och starka människor! Det är dags att skrota begreppet en ”svag grupp”. Om man ska söka efter källan till en stor del av politikens misslyckande ska man titta på detta eviga ältande om de ”svaga grupperna”.

Harald Ofstad

Det fanns en norsk-svensk filosof som efter andra världskriget gav ut en bok där han sa att nazism och fascism drevs av ”föraktet för de svaga”. Han hette Harald Ofstad. Hans bok blev översatt till svenska och lästes och beundrades av de socialarbetare som byggde den svenska integrationspolitiken.

Ofstads bok hade i och för sig en del poänger. Han visade hur nazister och fascister behandlade hela grupper av människor och delade in folk i övermänniskor och undermänniskor, och han drog paralleller med efterkrigstidens Europa hur invandrare behandlades och hur handikappade behandlades.

Men Ofstads problem var ändå i slutänden att han ansåg att det FINNS svaga grupper. Det hörs ju redan i titeln på boken, ”föraktet för de svaga”. De svaga ska inte ska föraktas säger Ofstad, men kommer i sin egenskap som svaga ändå att ses som svaga som behöver få HJÄLP och STÖD för att se sig som likvärdiga! Och just detta är dilemmat.

Om man ser en grupp som svag så kommer den gruppen oftast att se sig som svag, vare sig man hjälper denna svaga grupp eller ser ner på den och föraktar den…

”Bunta ihop dem och slå ihjäl dem”?

Att man ska hålla EN tanke i huvudet samtidigt bara, är ett klassisk knep som hämtats från reglerna om hur man får en ”människomassa” att fördummas och gå åt ett håll. En av reglerna för hur man bedriver propaganda! Det är ämnet för dagens blogginlägg.

Sverigedemokraterna,  Nationaldemokraterna och andra invandrings”kritiker” anklagar ofta det politiska etablisemanget i Sverige för att svartmåla dem och censurera dem. Det pågår en förtalskampanj mot dem, säger de, där alla motståndare till invandringspolitiken klumpas ihop till ett och demoniseras. SD är t.ex. mot att hela tiden bli jämförd med de nazister och fascister, som partiet är mot, bekämpar och avvisar.

De har faktiskt rätt på ett sätt, för visst är SD mycket, men nazistiskt är det inte. Att anklaga SD för att vara nazistiskt underlättar för sossarna och andra motståndare att driva igenom uteslutningar, att bygga mobber mot SD och att censurera partiet. Men de missar en viktig poäng. Sverigedemokraterna använder själva de metoder som de anklagar sina motståndare att använda. Och inte nog med det, de är sju resor värre på att demonisera och förenkla för att vinna politiska poänger.

Och vad som värre är är att de skapat en fiendebild, islam, och därmed demoniserar hela folkgrupper, för att driva igenom sina poänger och vinna makt.

Om man ska prata om olika grader av helvete i helvetet så är det SD gör faktiskt många gånger värre än vad det politiska etablissemanget gör, även om båda metoderna är fel…