Den ”svenska” kulturen: veckodagarna

Vår odyssé i den ”svenska” kulturen fortsätter. Denna gången ska vi kika på de gamla veckodagarna. Men för att se var våra svenska benämningar på veckodagarna kommer från måste även titta närmare på de nordiska gudasagorna.

Finns det nåt mer nordiskt än de gamla nordiska gudarna, än Eddans sagor, än de fantastiska visdomsorden ur Havamal? Ändå är inte dessa nordiska gudar helsvenska eller helnordiska, ja de är inte ens helgermanska, utan har framvuxit ur en kulturell gemenskap över gränserna, och i begynnelsen var de nordiska gudarna allt annat än blonda och blåögda. De var ”svartskallar” från Medelhavet!

Detta måste man veta för att kunna spåra namnen på de svenska veckodagarna. Namnen på dagarna visar nämligen att den  ”nordiska” gudavärlden till stor del härrör från området runt medelhavet, närmare bestämt Rom och Grekland.

Det är gudarnas namn man ska börja undersöka för att se varifrån namnet på de svenska veckodagarna kommer från.

Grekerna namngav veckodagarna efter solen, månen och de fem kända planeterna, vilka i sin tur fick sina namn efter gudarna Ares, Hermes, Zeus, Afrodites och Kronos. Theon hemerai kallade grekerna sina veckodagar, nämligen gudarnas dagar. Romarna bytte ut namnen på gudarna som symboliserade en veckodag mot de gudar som motsvarade dessa grekiska gudar. Mars. merkurius, Jupiter, Venus och Saturnus (De båda religionernas gudar var i praktiken samma men med andra namn) De germanska folken bytte ut dessa Tyr, Oden, Tor, Freja, men Kronos/Saturnus hade ingen motsvarighet i den gamla germanska gudavärlden…

Hur civiliserat är Sverige? (Kyrkan, Gamla testamentet och staten…)

De som är rädda för invandring och islam, som Sverigedemokraterna, brukar hävda att ett av problemen med islam är att religionen, och koranen, måste bestämma över allt i staten. Ur detta generaliserar de och säger att ALLA muslimer vill att religionen ska styra över staten, eller måste tänka så.

Med hänvisining till barbariska seder i länder som Iran och Saudiarabien generaliserar muslimofoberna och hävdar att alla muslimer har en medeltida världsbild och vi en modern och därför kan inte kulturerna blandas.

Lustigt. För det var samma sak fördomsfulla amerikaner sa om svenskarna förr i tiden. När utvandringen av svenskar pågick tyckte ganska många amerikaner att Sverige var underutvecklat, eftersom stat och religion var sammanblandat här och det fanns så många barbariska seder och skick här. Kyrkan förföljde folk på statens uppdrag, det sågs som VÄLDIGT barbariskt!

Faktum är att fram till strax innan vår tid var rättssystemet grundat på Gamla Testamentet och den mosaiska lagen. Det är det jag skriver om idag…

Etnopluralism – den nya rasismen!

Etnopluralism är ett begrepp få Sverigedemokratiska väljare stött på, men som ändå färgar hela Sverigedemokraternas syn på islam. Det används mest av nätverken till höger om dem, bland Nationaldemokraterna samt  traditionalisterna i Motpol och Jan Milld, tex.

Etnopluralisterna säger oftast att de inte är rasister eftersom de hävdar att ingen ras eller något folk är mer värd än någon annan. De flesta etnopluralister använder sig inte av ordet ras alls, utan istället talar man om etnicitet.

Men ändå handlar etnopluralismen att människor med olika kulturell bakgrund, och olika s.k. kulturell utvecklingsnivå, inte kan leva tillsammans. Varje folk hör hemma på en särskild plats på jorden. Där ska de ha ett eget land där bara det egna folket får bo och på sin höjd ska kunna de migrera till grannländerna. man ska inte blanda de som är ”olika”.

Nu kommer jag från och med den här stunden att kalla etnopluralismen för den nya rasismen. Rasism i ny skepnad. Olle ska motas vid grind. Allt som sägs av SD och ND om invandrare av främmande kulturer, främst det för dem så ”förhatliga”  islam, har sagts om judar, zigenare och negrer tidigare. Det enda som saknas är referenser till IQ och hudfärg… Det är rasism utan det misskrediterade ordet rasism…

Ska ”lapp vara lapp” eller svensk?

Etnopluralism är ett nytt modeord på högerkanten, tex i Motpol-nätverket. Det börjar smyga sig in i Sverigedemokraterna också i deras kampanjer mot islam. Kulturer ska inte blandas, hävdas de. ”Låt islam vara islam och stanna nere i arabvärlden och låt Sverige vara svenskt”, heter det. Dessutom har olika kulturer olika utvecklingsnivåer, påstås de, och tillägger ofta att islam enligt dem SOM HELHET är ”kvar i medeltiden” medan Sverige är i 2000-talet. Vilket på nåt sätt ska omöjliggöra det ”kulturblandning” som så många etnopopluralister ogillar.

Etnopluralismen tycker inte att det viktigaste är vad som är i människornas hjärtan och vilka värderingar folk, eller grupper av folk, har; för etnopluralisten är etniciteten viktigare. Det är deras problem.

Etnopluralism är inget nytt. Fråga de svenska samerna. De vet vad etnopluralism är! De genomled det under den tid när den svenska politiken gentemot dem var etnopluralistisk. ”En lapp ska vara en lapp”, hette det!

Om denna politik handlar dagens blogginlägg…

Generaliseringar dödar!

Att generalisera är farligt. Hetsen mot islam i Sverige idag är MYCKET farlig och gränsar till det rasistiska! Islamofober tar det värsta tänkbara inom islam och påstår att alla muslimer, eller HELA Islam är som detta värsta är. Vi har sett sånt förr… Som när man använde samma metoder mot judar, zigenare, finnar och jugoslaver… Och som vi svenskar utsattes för som invandrare i Danmark och Tyskland för 120 år sen.

”Alla Sossar är… Alla Moderater är… Alla zigenare är… Alla romer är… Alla invandrare är… Alla bögar är… Alla transvestiter är, alla byggarbetare är, alla svenskar är, alla flator är, alla muslimer, alla kristna, alla judar, alla kvinnor, alla män, alla bloggare, alla skåningar, alla ”svennar” är, alla Sverigedemokrater är…”

Detta påminner mig om Tage Danielssons gamla antirasisiska dikt om det absurda med att dela in människor i kategorier och generalisera:

Om negrers lättja.
Vissa människor är lata.
Vissa negrer är lata.
Vissa vita är inte lata.
Vissa negrer är mycket lata.
Vissa vita är lite lata.
Negrer är i allmänhet lata.
Vita är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen,
mest negrer.
Negrer är lata.
Vad du verkar lat, är du neger?
Det var mig en flitig neger,
han måste vara vit.

Innan man gnäller på en s.k. ”främmande kultur” och säger att den är så annorlunda jämfört med den egna, bör man nog kolla hur annorlunda den egentligen är! Var det inte Nietzsche som sa att man måste se upp när man bekämpar det som man anser är fel och ont, så man inte bekämpar en spegling av vad man själv är!

Här har vi en till Tage om nyanser…

Vad är svenskt?

Jag gjorde i morse försöket att googla på fundamentalism och extremism. Idén var att se om andra bloggare eller debattörer satt likhetstecken mellan olika former av fundamentalism, som jag gör. Jag ser nämligen radikal islamism, högreextremism (de storswänska nationella) och den militanta vänsterextremism som Afa står för som samma sak.

Det var ingen uppbyggande google-sökning. Visst är det trevligt att min blogg kom högt upp i sökningarna, men det säger lite om problemet också. Det tycks som om inte så många skrivit om detta.

Sen sökte jag efter någon läsning om hur man bemöter fundamentalismen och fann lika lite. Sorgligt, för ett samhälle både KAN och BÖR dra gränser mot fundamentalism. Jag drar gränsen vid de som vill använda hot och våld för att driva igenom sin sak och tvinga andra till sin underkastelse…. Vid de som förtrycker minoriteter, eller delar av sin egen grupp, tex pga kön eller sexuell läggning… Vid de som generaliserar om motsåndarna och fördömer dem alla på grund av ras eller etnisk härkomst eller religion och säger att alla funkar på samma sätt (kollektiv skuldsättning).

Men för att kunna dra dessa gränser behövs en diskussion om vilka värderingar vi ska skydda.

Vi både kan och bör definiera vad som är de svenska värderingarna, vad som är ”svenskt”. Men detta är en fråga som inte diskuteras mycket utanför de främlingsfientligas och de storswänskas krets…

Har Kalle Anka blivit svensk nu?

När jag i morse satt på tåget och läste igenom några Sverigedemokratiska bloggar, tex Therese Borgs blogg, och Björn Söders blogg slog det mig att något saknas… Det pratades mycket om ”hotet” islam utgör mot det svenska där. Och som vanligt har debattörerna rätt till viss del, användningen av slöjor av religiösa skäl, religiös fanatism och kvinnoförtryck är inte speciellt svenskt och ska bekämpas!

Men… Ju mer jag läste, ju mer saknade jag… Kalle Anka!

Mitt under läsningen slog det mig nämligen: ”tusan vad främlingsfientligheten förändrats genom åren”. Och då i samma stund minns jag artiklarna från vänstertidningarna om det hot mot den svenska kulturen som amerikaniseringen, Kalle Anka och konsumerismen ansågs vara förr.

Ja, faktum är att när jag började bli politiskt intresserad runt 1987-1988 var ännu Vänsterpartiets, sossarnas och extremvänsterns tidnnigar fulla med varningar mot amerikaniseringen som ”hotade det genuint svenska och folkliga”, och även i de vanliga tidingarna hittade man mängder av varningsartiklar. De enda som gick mot denna mytbildning om amerikaniseringen var i praktiken vid denna tiden libertarianerna, som tex Henrik Bejke.

Nu verkar det amerikanska ha assimilierats i Sverige. Inte ens vänstern gnäller på Kalle Anka längre… Låt oss kika närmare på det fenomenet!

Den ”svenska kulturen”: visan och de svenska vissångarna

Jag satte mig ner idag och skulle skriva en artikel om det utländska inflytandet på den svenska visan. Om franska visors inflytande på Bellman och om spanska afroamerikaners inflytande på Taube, bland annat.

Men så googlade jag och hittade att allt jag tänkt skriva redan skrivits i denna avhandling (PDF), Utländska inflytanden på den svenska visan, av Per-Erik Brolinsson.

Här är ett smakprov:

”Vid sidan av tangon i form av schlager och dansmusik kom den även så småningom att etableras inom den svenska visan, och då med mera av sin ursprungliga doft i behåll. Den senare processen  är främst förknippad med Evert Taube.

Evert Taube vistades under första delen av 10-talet i Argentina och kom där i kontakt med sångare från Pampas som höll sig med en brokig repertoar av sydamerikanska sånger, valser och serenader, samt ballader som skildrade livet på Pampas. I ett brev hem till sin mor 1912 berättar Taube:

”Jag gör nu stora framsteg på guitarr och det skulle välan roa Er få höra några kreolvisor om jag komme hemöfver. Mamma kan tala om för Otto som är dansör, att jag dansar ’el tango con corte’ perfectamente och att min tangorepertoar på guitarren är omfattande.””

Läs avhandlingen Utländska inflytanden på den svenska visan, här!

LÄS MIN SERIE OM DEN ”SVENSKA” KULTUREN HÄR: https://ligator.wordpress.com/category/den-svenska-kulturen/

Min artikel om den svenska folkdansen hittar ni här: https://ligator.wordpress.com/2010/06/16/den-svenska-kulturen-svensk-folkdans/

***

Läs även andra bloggares åsikter om Evert Taube, svensk kultur, Sverige, Sverigedemokraterna,utlandet, visor, svenska visor, visskatten, vissångare, tango

Den ”svenska” kulturen: kräftskivan!

Kräftskivan är en unik svensk tradition.Onekligen! Men är kräftskivans ursprung unikt svenskt?

Som med allt som kallas svenskt omgjärdas de små röda godsakerna av en massa myter och vanföreställningar. Speciellt bland de s.k ”kulturkonservativa”. Trots att sederna att ära kräftor till stor del är ”importerade” från utlandet görs alla möjliga försök att kalla seden ursvensk.

I själva verket är kräftskivan ett bra exempel på samspelet mellan det ”svenska” och det utländska. Vilket jag vill  visa här.

Den ”svenska” kulturen: midsommar (2)

Den underbara lilla sajten om Faktoider, http://www.faktoider.nu, har en artikel som kompletterar den artikel jag själv skrev om midsommaren.

Jag citerar ur den här:

”Hur gammalt är ”gammalt”, alt. ”urgammalt”? En tradition som på sin höjd varit någorlunda levande sedan medeltiden (för så är det i detta fall) känns riktigt gammal, såväl mänskligt som historiskt, i synnerhet som så många av våra ”gamla” traditioner är från 1800-talet. Men när det gäller just firandet av midsommar så är vi ju några som fått för oss att det firats på ungefär samma sätt i tusentals år…. Men… även om midsommar säkert firats sen urminnes tider så har sättet att fira den på varierat, och stången är helt klart av jämförelsevis ungt datum.

Midsommar afton ca 1550, Ill. u r Olaus Magnu s (1555 )

När Olaus Magnus återger 1500-talets midsommarfirande, ”den helige Johannes Döparens afton (en dag som redan de gamle firade med utomordentliga festligheter och jämväl lärt och bundit sina efterkommande att högtidlighålla)” nämns inte stänger med en bokstav, däremot eldar, dans och sång.

Vilhelm Moberg: Därför är jag Republikan

Ur boken ”Därför är jag republikan” 1955:

(…) Att överheten var tillsatt av Gud fick jag lyckligtvis veta redan i tidiga år. I likhet med andra svenska undersåtar fick jag lära mig i småskolan i förklaringarna till fjärde budet i Luthers Lilla Katekes: ”Hvar och en vare underdånig den maktägande överheten. Ty ingen överhet finnes utan av Gud”. Det var ett klart och rent besked, som ett litet barn förstod. Luther förklarade också, att fjärde budet krävde att vi skulle lyda inte bara våra föräldrar, utan också ”våra herrar” som ”enligt Guds förordning hafva faderlig makt öfver oss” – överhet. lärare, husbönder. Dessa myndighetspersoner hade ett gudomligt uppdrag att ”faderligen vårda sig om oss och hvar på sitt sätt befrämja vår sanna välfärd”.

Varje tänkande skolbarn måste tycka, att allt detta var omtänksamt ordnat av Gud.

Under de första åren av min skolgång hade Gud tillsatt en högerregering i Sverige, den Lindmanska ministären. Men år 1911, när jag hade hunnit bli 13 år gammal och börjat läsa tidningar och intressera mig för politik, avgick Lindmanska regeringen och i dess ställe förordnade Vår Herre en vänsterregering under Staaff. Denna ombytlighet hos den Allsmäktige förbryllade mig något. Under en katekestimme frågade jag därför min lärarinna: Höll Gud med högern eller vänstern? Tyvärr fick jag endast en blid åthutning som upplysning i ämnet.

Den ”svenska” kulturen: Nationaldagen (del 2)

Jag brukar läsa journalisten Johanne Hildebrands krönikor. Men då jag idag kikade på den främlingsfientliga bloggen Politiskt inkorrekt upptäckte jag en liten krönika om att något de kallade en märklig artikel av Johanne Hildebrand. Då upptäckte jag att jag missat Johannes senaste blogginlägg med samma tema som ett tidigare blogginlägg (Se här!) jag skrivit om Nationaldagen.

Jag menar nämligen att  Nationaldagen och dess föregångare ”Den Svenska Flaggans Dag” aldrig riktigt blev en svensk tradition förrän invandrarna började fira den. Då växte högtidens betydelse eftersom folk kom hit från länder som håller hårt på nationaldagsfirandet. För dem blev det naturligt att vilja fira nationaldag i det nya landet.

forts…

Den svenska kulturen: ”svensk” folkdans

Jag fortsätter att undersöka den ”svenska” kulturen. Denna gången: folkdans!

Det ”svenska” har skapats av de som bott i Sverige genom direkta möten med andra kulturer. Främst genom invandrare i Sverige, eller folk som bott här länge och svenskar som bott i utlandet. ”Svensk” folkmusik och folkdans är ett bra sånt exempel. Eller all folkmusik och folkdans överhuvudtaget.

Storswänsken

Ronny Erikssons satir om det storsvenska, Storswänsken, känns ganska passande idag. Dessutom en serie satiriska foton om Karl XII av visulogik på Flickr.

Karl XII ja. Så fort jag fått Claes Adelskölds underbara och avslöjande böcker om Kalle Dussin (från 1902 och 1903), som jag beställt på antikvariat.net ska jag skriva en riktigt avslöjande artikel om denne ”hjälte”.

För övrigt ligger det en ironi i att han sköts med en knapp från en jacka. Det tyder på att den som sköt Karl XII år 1718 väl kände galningen från Sverige! Någon beläst läsare kanske vet vad det är jag antyder… Men mer senare, nu Ronny Erikssons Storswänsken.

Forts…

Den ”svenska” kulturen: arabiska siffor

Jag ska undersöka hur svenskt det svenska kulturarvet är och hur svenska Sverigedemokraterna egentligen är i en serie artiklar här på min blogg. Det kan sökas bland kategorerna under rubriken ”den svenska kulturen”.

Idag ska jag undersöka Sverigedemokraterna utifrån ett av deras egna uttalanden. Men på ett lite annorlunda sätt. Nämligen deras användning av den indisk-arabiska uppfinningen al-sifr!

Forts…

Den svenska kulturen: nationaldagen

Sverigedemokraterna och de ”nationella” hävdar att invandrarna och ”det mångkulturella” håller på att ta över nationaldagsfirandet. I en pressrelease sa ordföranden i Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson detta för någon vecka sen:

”Tyvärr verkar dock de mångkulturella inslagen i nationaldagsfirandet bara bli allt vanligare. Som ett första steg mot en långsiktig förändring och för att sända ut en signal om att denna utveckling inte är önskvärd, uppmanar vi i år alla medborgare, som värnar tanken om att Sverige även i framtiden skall vara en svensk nation, där invandrare anpassar sig till den svenska kulturen istället för tvärtom, att bojkotta de mångkulturella nationaldagsfirandena.”

Jimmie och de nationella missar en viktig poäng. Nämligen VARFÖR vi firar nationaldagen överhuvudtaget.

Forts…