Jerlerup rekommenderar: Ravennas blogg om ”slöja” och islam

Piratpartisten Ravenna har skrivit några intressanta ord om bruket av slöja i islamska länder som jag vill dela med mig.

När jag var i södra Tunisien så kom jag till viss insikt i de praktiska funktionerna med slöja – där nere var det fullt av sand och salt i luften och all exponerad hud blev 1) bränd 2) äcklig, sandig och saltig. Håret blev som svinto. Alla lokalinvånare (män som kvinnor) täckte håret. Att ha en slöja att dra över munnen så man kunde andas ordentligt utan att få lungorna fulla med sand kändes snabbt som en allt bättre idé. Där nere i nära 60 graders värme uppfattade jag slöjor som oerhört praktiska och bra plagg. Kvinnor som gick täckta såg faktiskt betydligt smartare ut än övriga. Det förvånar mig inte ett dugg att ett så praktiskt plagg som slöjan växte ihop med religionen och blev en tradition. Funktionellt, skyddande, traditionellt, religiöst – allt i ett.

Men det var som sagt i ett helt annat klimat och i en annan kultur. Det är min personliga åsikt att även muslimer måste anpassa sig till sederna dit de kommer, och här i Sverige döljer vi inte våra ansikten. Det är en del av vår kultur och en del av vår identitet. Precis lika naturligt som det är för oss svenskar att klä på oss lite extra när vi besöker ett muslimskt land, så borde det vara naturligt för besökare i Sverige att visa sina ansikten.

Frågan är om förbud är rätta vägen att gå.

forts..

Den ”svenska” kulturen: huvudduk

”Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut,
Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.”
/Alf Henriksson

En klut… Vad är det, kanske en och annan undrar? Och vad då huvudduk och svensk kultur, vi har väl aldrig tvingat folk att gå klädda i burkor och huvuddukar som andra kulturer, anser du kanske?

Då ska ni veta att min mormor berättade att när hon var liten, före första världskriget, gick fortfarande folk på svenska landsbygden klädda i huvudukar, sjalar, eftersom om man var man en ärbar gift kvinna skulle man dölja håret. Jämför gärna detta med de  folk från muslimska länder bär hijab. Och religiösa fundamentalister förr, tex i Laestedianernas samfund, bar något som liknande islamisternas burka.

Det finns mycket skrämselpropaganda i Europa idag om islam och de arabiska kvinnornas klädsel har nästan blivit symboler för allt inom islam som folk är rädda för eller hatar. Islamofobin till trots, så har de klädskick som finns hos muslimerna idag har funnits i Sverige. Fast i Sverige kallade man inte det för en hijab utan för klut, sjal eller huckle eller huvudduk. Och folkdräkterna bär ännu spår av detta bruk.

Om detta fenomen handlar detta avsnitt av den svenska kulturen…