Kent Ekeroth – en stilla kvällsfundering om Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna...

När jag sitter och funderar över Sverigedemokraterna och deras två islamofoba aktivister Kent Ekeroth och Ted Ekeroth tänker jag på Stockholmssyndromet.  Stockholmssyndromet kallar man det. När man blivit så fascinerad av sina fiender att man anammar deras språkbruk och tänkesätt.

Frågan som jag undrat mycket över idag är om inte de båda bröderna Ekeroth, med judiskt påbrå, drabbats av detta. Det som kommer ur deras antiislamska propagandabyrå bär så många likheter med antisemitismen att jag inte kan säga något annat.

Jag har bläddrat igenom gamla nummer av nazistiska böcker och tidningar på internet. Der Sturmer var ett av de främsta nazistiska propagandaorganen och den som mest hetsade mot judarna. Det påfallande är att Der Sturmer var full av generaliseringar om judar, judisk kultur och judisk religion där hela gruppen antogs fungera på samma sätt som brottslingarna inom gruppen. Judendomen var en samhällsfarlig ideologi som ville erövra världen och bedriva terrorverksamhet för att underminiera Europa, sa man.

Generaliseringar är utan tvekan ett vidrigt gissel för politiken. Och det är skrämmande att se hur man kan skapa panik och hysteri i en befolkning genom att sprida lögner och halvlögner.

Vi ska kika lite hastigt på två exempel på likheterna…

Samma argument som mot judarna (2): två sorters islamofober

Man blir illamående av att läsa islamofobers hets mot islam. Lika illamående blir man av att läsa gammalt antisemitiskt skitsnack. Men man måste göra det, för att se hur historien går igen, och för att se likheterna!

I nazistisk litteratur ser man att det ibland talas om två olika sorters antisemitism. Dels den som var mot judarnas kultur och religion, men som ansåg att en jude kunde ”avjudifieras” och bli ”tysk” genom att t.ex. konvertera till kristendom eller genom att ens barn blir kristna; och dels den som sa att det judiska blodet för alltid förhindrade en jude att bli tysk.

”Lösningen” på ”judefrågan” var för båda läger etnopluralistisk, dvs judarna skulle leva för sig och tyskarna för sig (endast de mer extrema, som Julius Streicher, pratade på 30-talet om att utrota judarna) och deras blod, kultur och religion skulle inte blandas.

Om man ser på den svenska politiska scenen ser man samma blandning av åsikter om muslimer. Sverigedemokraterna som parti har inget emot folk med annorlunda hudfärg men bekämpar islams kultur och religion med näbbar och klor, och personer som är kristna, men från andra kulturer, välkomnas i deras led. De kritiseras av Nationaldemokraterna för att de tillåter folk från andra kulturer att bli medlemmar. ND är strikt etnopluralistisk och vill utvisa invandrare och bygga svenska ghetton där bara invandrare ska bo.

Dessa båda, speciellt SD, kritiseras av de nazistiska  och liknande organisationer, för att de inte skiljer mellan olika raser.

Och alla parter angrep idén om att mänskligheten är EN, precis som så många attackerar denna idé idag. Givetvis i två olika former. Dels fanns det de som sa att det var en löjlig tanke att alla kulturer och religioner är lika. Nazisterna var mer extrema och sa: ”Judarna uppfann den mest löjliga idé som någonsin skådat dagens ljus: idén om att alla med ett människoansikte är lika”.

Häll inte gammalt vi i nya förvaringskärl, sa en viss svartmuskig semit en gång i tiden. Jag skulle säga: lägg av att generalisera om andra folk och religioner och se till hjärtat och hjärnan hos din medmänniska istället! Om inte annat så bevisar du att du också har både hjärta och hjärna!

Läs även andra bloggares åsikter om nazism, antisemitism, Hitler, islam, muslimer, islamofobi, islamofober, Sverigedemokraterna

”Bunta ihop dem och slå ihjäl dem”?

Att man ska hålla EN tanke i huvudet samtidigt bara, är ett klassisk knep som hämtats från reglerna om hur man får en ”människomassa” att fördummas och gå åt ett håll. En av reglerna för hur man bedriver propaganda! Det är ämnet för dagens blogginlägg.

Sverigedemokraterna,  Nationaldemokraterna och andra invandrings”kritiker” anklagar ofta det politiska etablisemanget i Sverige för att svartmåla dem och censurera dem. Det pågår en förtalskampanj mot dem, säger de, där alla motståndare till invandringspolitiken klumpas ihop till ett och demoniseras. SD är t.ex. mot att hela tiden bli jämförd med de nazister och fascister, som partiet är mot, bekämpar och avvisar.

De har faktiskt rätt på ett sätt, för visst är SD mycket, men nazistiskt är det inte. Att anklaga SD för att vara nazistiskt underlättar för sossarna och andra motståndare att driva igenom uteslutningar, att bygga mobber mot SD och att censurera partiet. Men de missar en viktig poäng. Sverigedemokraterna använder själva de metoder som de anklagar sina motståndare att använda. Och inte nog med det, de är sju resor värre på att demonisera och förenkla för att vinna politiska poänger.

Och vad som värre är är att de skapat en fiendebild, islam, och därmed demoniserar hela folkgrupper, för att driva igenom sina poänger och vinna makt.

Om man ska prata om olika grader av helvete i helvetet så är det SD gör faktiskt många gånger värre än vad det politiska etablissemanget gör, även om båda metoderna är fel…