Argument 3: Sverigedemokraterna och nationalismen

I Sverigedemokraternas principprogram står det att nationen ska bygga på en gemensam nationell identitet som ”förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen”. I Sd-kuriren 2008 (Nej tack till extremism) kan man läsa: ”Nationalism bygger inte på hat mot andra människor. Nationalism är kärlek, omtanke och tradition..:”  Idag ska vi titta närmare på Sverigedemokraternas idé om nationen och se hur man kan peka på några paradoxer i deras resonemang.

I Principprogrammet Sd gett ut, kan man läsa:

Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper…

Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent. De rådande omständigheterna i Sverige och i omvärlden omöjliggör att principen praktiseras till fullo. I många fall är nationerna vidare än statens territorium; så även för Sveriges del…

Jag frågar mig: Vet Sverigedemokraterna överhuvudtaget hur nationerna skapats?

Sverigedemokrater kontrasterar ofta begreppet mänskligheten med begreppet nationen. Mänsklighetens enhet beskrivs som en utopi, ett konstgjort begrepp utan förankring i verkligheten. Mänskligheten som begrepp förutsätter mångkultur, något Sd ogillar.

Men sanningen är att begreppet nation är lika konstgjort som mänskligheten.

När Sverigedemokraten pratar om nationen kan man alltså fråga denne om han eller hon vet vad en nation är. Nationen är nämligen också ett konstruerat kollektiv. (Nationaldemokraten kan man fråga samma sak. De delar synen Sd har på Nationen som nåt ”genuint”, en ”ursprunglig gemenskap”.)

Nationens födelse

Vi är alla beroende av gemenskaper, människor som på olika sätt liknar oss själva och som vi kan identifiera oss med. Sverigedemokraterna menar att det i första hand är familjen, ”kulturen” och nationen som ger oss förutsättningarna att uppnå detta. Inga konstruerade kollektiv kan helt ersätta dessa djupt rotade, ursprungliga gemenskaper, sägs det.

Om man tittar på historien ser man att det inte alls är givet VEM vi identifierar oss med, vem vi hittar likheter med, förutom familjen och de omgivande, dvs ”flocken/stammen/bygemenskapen”.

Problemet med Sd är, för att vara en smula filosofisk, att de antar att de grupper vi människor identifiierar oss med är på förhand givna grupper, a priori.

I tre tidigare artiklar här på bloggen,  har jag skrivit om etnopluralismen, som är den filosofiska tanke som ligger bakom Sverigedemokraternas idé om nationen.

En nation, en stat, ett lokalsamhälle och en etnicitet och en kultur har lika lite en på förhand given existens som begreppet mänskligheten. En blick på mänsklighetens historia visar att det enda som är så att säga på förhand givet är att man identifierar sig med familjen och sen med GRANNARNA, dvs den egna flocken elelr stammen. Detta har på ett sätt ett biologiskt samband. Flockbeteendet sitter i sen vi var apor, så att säga.

Och här kommer min  poäng. ALL ANNAN IDENTIFIERING MED ALLA ANDRA MÄNNISKOR ÄN STAMMEN OCH FAMILJEN GÅR UTÖVER DET SOM KAN ANSES VARA OSS GIVET GENOM NATUREN.

Under åren har vi skapat gemenskaper där vi inkluderat fler och fler folk som tidigare sågs som ”främmande” och fler och fler kulturer som setts som HELT OLIKA VARANDRA. 

Trost språklig likhet, trots etnicitet och religion och delad historia har varje nationalstat varit uppdelad i mindre enheter, som alla alltid, vid något tillfälle, sett de andra enheterna som ”främmande”. Jämför landskapslagarna i Sverige t.ex. Dödade man en östgöte, en från samma region, ”böter man liv för liv” men dödar man en smålänning böter man X antal daler istället. Landskapen i Sverige var kulturella, etniska och politiska enheter och invånare i andra landskap sågs som ”främmande”.

Hur otroligt det än må låta har den tid funnits när en östgöte eller en upplandsbo sett på en smålänning med samma fördomsfulla ögon som många idag ser på araber eller somalier.

Men nationalstaten överkom dessa lokala skillnader.

Vi människor har nämligen en förmåga som inte djuren har. Vi kan skapa enheter där inga naturliga enheter finns, bortom det biologiska! Så har vi skapat begrepp som nationen, landskapet, häradet socknen, hövdingdömet, etc…  Och mänskligheten som en enhet.

Vad är det som säger att nationen ska vara grunden för allt. Mänskligheten är en naturligare grund för mänskligheten att stå på eftersom vi alla är människor.

Nationen är en bra organisatorisk enhet för oss idag, precis som landskapet och kommunen är. Men det är som en mänsklighet vi kan ta världen vidare in i detta årtusende och lösa de globala problem vi står inför!

PS

Appropå detta citat: ”Nationalism bygger inte på hat mot andra människor. Nationalism är kärlek, omtanke och tradition..:” Man kan ju fråga flyktingarna från Balkan vad de anser om Nationalismen eller folk som överlevde andra världskriget. Nationalismen är ett begrepp som inte är utan problem.

Mina tre artiklar om etnopluralismen:

Svar två till Solguru

Svar ett till solguru

Etnopluralism

Argumentsamlingen

Argumentsamlingen mot Sd och Nd

——————–

Nyheter: GP, Expressen, Expressen, Sds, Skånskan, Skånskan, Sds, HD, Skånskan, Sdharfel, SD-landskrona, Thomaskarlsson, sd.de, Metro, Thoralf, Thoralf, Gd

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Etnopluralism – den nya rasismen!

Etnopluralism är ett begrepp få Sverigedemokratiska väljare stött på, men som ändå färgar hela Sverigedemokraternas syn på islam. Det används mest av nätverken till höger om dem, bland Nationaldemokraterna samt  traditionalisterna i Motpol och Jan Milld, tex.

Etnopluralisterna säger oftast att de inte är rasister eftersom de hävdar att ingen ras eller något folk är mer värd än någon annan. De flesta etnopluralister använder sig inte av ordet ras alls, utan istället talar man om etnicitet.

Men ändå handlar etnopluralismen att människor med olika kulturell bakgrund, och olika s.k. kulturell utvecklingsnivå, inte kan leva tillsammans. Varje folk hör hemma på en särskild plats på jorden. Där ska de ha ett eget land där bara det egna folket får bo och på sin höjd ska kunna de migrera till grannländerna. man ska inte blanda de som är ”olika”.

Nu kommer jag från och med den här stunden att kalla etnopluralismen för den nya rasismen. Rasism i ny skepnad. Olle ska motas vid grind. Allt som sägs av SD och ND om invandrare av främmande kulturer, främst det för dem så ”förhatliga”  islam, har sagts om judar, zigenare och negrer tidigare. Det enda som saknas är referenser till IQ och hudfärg… Det är rasism utan det misskrediterade ordet rasism…

Fortsätt läsa

Den ”svenska” kulturen: kräftskivan!

Kräftskivan är en unik svensk tradition.Onekligen! Men är kräftskivans ursprung unikt svenskt?

Som med allt som kallas svenskt omgjärdas de små röda godsakerna av en massa myter och vanföreställningar. Speciellt bland de s.k ”kulturkonservativa”. Trots att sederna att ära kräftor till stor del är ”importerade” från utlandet görs alla möjliga försök att kalla seden ursvensk.

I själva verket är kräftskivan ett bra exempel på samspelet mellan det ”svenska” och det utländska. Vilket jag vill  visa här.

Fortsätt läsa

Sanningen om Karl den tolfte (1)

Jag har nu äntligen, genom Rönnells antikvariat, fått tag på Claes Adelskölds två böcker från 1900 om kung Karl den tolfte!

Vid en tid då Karl den tolfte ännu hyllades som den sanna svenska hjälteidealet, den vars moral och mod man skulle efterlikna för att göra Sverige stort och mäktigt även i framtiden, skrev Claes Adelsköld dessa böcker.

För Claes var Karl inte en hjälte utan den som förstörde Sverige. Den som förvandlade ljusan dag till mörk natt. Genom att citera allt det svenska och utländska objektiva källmaterial som fanns om Karl som beskrev honom i en mindre bra dager, ville han peta ner honom från hjältetronen så svenskarna skulle kunna börja hylla landets ”sanna hjältar” istället.

Att Kalle dussin än idag kan utmålas som hjälte och att alla de galenskaper han gjorde ännu är okända, visar bara att vi än idag låter oss påverkas av forntida historiska sagor och myter; som myten om ”Karl den unge hjälte” som ”stod i rök och damm”…

Fortsätt läsa

Den ”svenska” kulturen: Nationaldagen (del 2)

Jag brukar läsa journalisten Johanne Hildebrands krönikor. Men då jag idag kikade på den främlingsfientliga bloggen Politiskt inkorrekt upptäckte jag en liten krönika om att något de kallade en märklig artikel av Johanne Hildebrand. Då upptäckte jag att jag missat Johannes senaste blogginlägg med samma tema som ett tidigare blogginlägg (Se här!) jag skrivit om Nationaldagen.

Jag menar nämligen att  Nationaldagen och dess föregångare ”Den Svenska Flaggans Dag” aldrig riktigt blev en svensk tradition förrän invandrarna började fira den. Då växte högtidens betydelse eftersom folk kom hit från länder som håller hårt på nationaldagsfirandet. För dem blev det naturligt att vilja fira nationaldag i det nya landet.

forts…

Fortsätt läsa

Den svenska kulturen: ”svensk” folkdans

Jag fortsätter att undersöka den ”svenska” kulturen. Denna gången: folkdans!

Det ”svenska” har skapats av de som bott i Sverige genom direkta möten med andra kulturer. Främst genom invandrare i Sverige, eller folk som bott här länge och svenskar som bott i utlandet. ”Svensk” folkmusik och folkdans är ett bra sånt exempel. Eller all folkmusik och folkdans överhuvudtaget.

Storswänsken

Ronny Erikssons satir om det storsvenska, Storswänsken, känns ganska passande idag. Dessutom en serie satiriska foton om Karl XII av visulogik på Flickr.

Karl XII ja. Så fort jag fått Claes Adelskölds underbara och avslöjande böcker om Kalle Dussin (från 1902 och 1903), som jag beställt på antikvariat.net ska jag skriva en riktigt avslöjande artikel om denne ”hjälte”.

För övrigt ligger det en ironi i att han sköts med en knapp från en jacka. Det tyder på att den som sköt Karl XII år 1718 väl kände galningen från Sverige! Någon beläst läsare kanske vet vad det är jag antyder… Men mer senare, nu Ronny Erikssons Storswänsken.

Forts…

Fortsätt läsa

Myter om nationen och fosterlandet…

Någon gång ska jag beskriva skapandet av fosterlandet och nationen ur en hembygdsforskares och släktforskares perspektiv. Det skulle vara givande. Det skulle visa att det de nationella krafterna pratar om inte är korrekt.  De nationella krafterna håller nämligen hårt vid begreppet ”nationen” och hävdar att nationen är nån sorts naturgiven grund för vår ”stam”. Skulle man prata om hela mänskligheten skulle det bli så stora skillnader att det skulle skapa problem bara.

Men historien visar att när nationen skapade stod man inför samma utmaningar som idag, då mänskligheten håller på att bli en enhet.

Forts…

Fortsätt läsa

Den identära illusionen…

…eller varför Sverigedemokrater och nationalister har fel!

Sverigedemokraterna och därmed nationalisterna är på väg in i riksdagen. Tyvärr… Och med tanke på hur illa förberedda det politiska etablissemanget är på att hantera Sverigedemokraterna så är jag övertygad att de kommer in i riksdagen. Och detta tycker inte jag om alls!

I ett Sverige med ekonomiska problem och med problem som helt klart härrör från decennier av felaktig intergationspolitik, duger det inte att sopa problemen under mattan och kasta ruttna ägg (eller skramla med nycklar) för att stoppa nationalister. Att, som Expo, båda upp stenkastarslöddret i Afa i kampen mot Sverigedemokraterna kan bara leda till katastrof. Varje gång det ”antifascistiska” Afa ”bankar ner” en fascist får fascisterna minst tre nya medlemmar.

Vad som behövs är modet att gå på djupet och avslöja hur fel de nya nationella rörelserna har i deras människosyn, kultursyn och filosofi, samtidigt som vi är ödmjuka nog att säga att vi politiskt sett gjort hemskt fel i Sverige i mångt och mycket de sista trettio åren!

Forts..