journalism – Demokrati

Martin Ezpeleta har en mycket bra krönika i dagens Aftonbladet som jag rekommenderar VARMT. ”SD-motståndarna vill inte prata om problemen”. Jag håller med. Det har jag skrivit en hel del om och de länkarna ger jag i detta blogginlägg, men först utdrag ur Martins artikel.

Jag förstår Sverigedemokraterna. Jag håller inte med dem. Men jag förstår dem…

De har hittat en syndabock, en grupp människor de tror ligger bakom allt elände i landet. Därför försöker de begränsa gruppens inflytande i samhället. Logiskt.

Ofta har jag svårare att förstå motståndarna till SD. Vad driver dem? De verkar ju totalt ointresserade av att diskutera integrationsfrågor. Det vill säga, så länge Sverigedemokrater inte får uppmärksamhet och utrymme. För då jävlar.

Huruvida integrationspolitiken är ett fiasko eller inte, vad som händer i förorterna när röken från bilbränderna lagt sig, hur det kommer sig att det finns invandrarbarn som aldrig träffar svenska barn, tar de med en gäspning…

Den farliga slutsatsen många drar från det är att integrationen funkar illa när vi håller käften men ännu sämre när vi pratar om det.

Men tystnaden är aldrig en lösning. I integrationsdebatten är tala silver och tiga är kattguld. Frågan är inte om man ska debattera eller inte, utan vad man ska debattera. Vem som ska få sätta agendan.

Just nu leder Sverigedemokraterna integrationsdebatten. Den förs på deras villkor. En ointresserad majoritet har låtit en främlingsfientlig, men engagerad minoritet sätta agendan. Att vända på det, kräver engagemang och övertygelse – något som SD-motståndarna ännu saknar.

Läs artikeln här: http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/martinezpeleta/article7595273.ab

Jag håller med. Riksdagspartiernas, politikernas och tystnad gör mig illamående. OM inte de kommer igång med arbetet att bekämpa Sverigdemokraternas IDÈER snart, och göra nåt åt de problem som finns så kommer det att gå illa. Men namnen på de skyldiga OM det går illa vet vi!