Identitära paradoxer (Svar 2 till Solguru)

När Solguru från Motpol tittade in på min sida och svarade på artiklar jag skrivit om etnopluralism och den identitära idévärlden och ville diskutera artiklarna så var jag givetvis intresserad. Identitärernas idéer formar mycket av debatten runt Nationaldemokraterna idag och även bland grupper som s.k. ”nationella” idéer. Här är mitt andra svar till honom.  Jag återkommer med vissa kommentarer jag inte fick plats med här.

Solgurus resonemang lider av två klassiska traditionalistiska problem. Dels frågan VILKEN tradition man bygger sin traditionalism på? Eller vilken kultur och vilken etnicitet?

Dels att identitärer ofta i slutänden tvingas ta till biologiska argument om etnicitet och ”ras” för att försvara den identitära saken, något identitärer säger sig vara emot.

Vilken grupp?

I mitt förra inlägg skrev jag att endast identifieringen med flocken/stammen och familjen, och den ”kultur” som byggs upp runt flock, stam och familj, kan anses vara ”naturgivna” och en biologisk” grund för mänskliga relationer.

Vad jag menade med det var att djur identifierar sig med flocken och ”familjen”. Vår mänskliga dragning till flocken lär ha en biologisk grund. Men vi människor har en lustig egenskap att omdefiniera det som är vår ”flock”.

Det unika med oss människor är att vi utvidgat vår definition å vår ”flock” hela tiden. Vi strävar att gå bortom den ursprungliga lilla flocken, och familjen. Vi bildar t.ex. enheter mellan flockar/stammar. Det var det jag menade med liknelsen med att socken, härad, landskap, nation, och mänsklighet också är konstruerade begrepp…

Nationen är inte gudagiven, biologiskt förbestämd eller naturgiven. En gång i tiden såg västgöten på upplänningen eller smålänningen, som en del här i Sverige idag ser på araberna idag! Det främmande är lätt det skrämmande…

Identitär livbåtsetik utan livboj eller flytväst (svar till Solguru)

Ska man bemöta någon idé som man anser vara negativ för samhället måste man bemöta denna idé på djupet, så man visar VAD i idéerna som är negativt.

Jag har skrivit en hel del om den s.k. etnopluralismen som bland annat Nationaldemokraterna bekänner sig till, och kallat den en ny rasism. Men varför anser jag den vara fel? Bloggaren Solguru skrev ett inlägg till mig i en diskussion på på min blogg där han sa att han gärna ville ta en debatt om etnopluralismen och bad om mina åsikter om hans skriverier om etnopluralismen i en artikel om Identär etik. Den debatten tar jag gärna. Denna artikel är mitt svar.

Solguru! Som du kanske förstått har jag träffat en hel del traditionalister, identitära förespråkare. Min vana trogen börjar jag därför med att konstatera skillnaderna. Ja, jag ser etnopluralism som en sorts rasism, pga generaliseringarna som alltid följer i dess spår. Och ja, du ser troligen mina idéer som extrem samhällsförstörande modernism!

Sen vill jag konstatera att jag ogillar dagens politik mycket och anser INTE att dagens integrationspolitik är den rätta, även om jag är mycket positiv till invandringen, så jag ber dig att inte dra den slutsatsen, å din sida så vet jag vad traditionalism och det identitära är och vill göra klart att jag inte ser dig som nazist eller nåt liknande som gottköps-antirasisterna skulle säga.

Så, nu har vi klarat av det. Låt oss gå till idéerna. För det är dina och mina idéer om världen som är det avgörande. Och jag anser att det finns gigantiska luckor i de resonemang de identitära för om etnopluralismen.

Fortsätt läsa