Vår odemokratiska demokrati…

Mina inlägg här på min blogg kommer att te sig lite sökande och trevande ett tag. För jag försöker leta efter nya lösningar på gamla problem. Häng med i min resa. 

Riksdagsman?

Det verkar nästan som om utvecklingen av demokratin börjat avstanna. Om man tittar på hur det demokratiska systemet ser ut idag i sina olika former, parlamentarismen här och olika andra former av representation i t.ex. USA och andra länder, så ser systemet ut ungefär som det gjorde för 80 år sen. Det ser ut som det gjorde då nationerna gav alla medborgare rösträtt.

för Sveriges del innebär det att vi har parlamentarism. Dvs vi har valt ett system med partier som ska representera oss.

Dilemmat med det systemet är att idén är att partierna ska hålla en partilinje, och att ALLIANSER av partier håller en linje också. Det gör att interndemokratin får stryka på foten.

Jo, visst får man göra sin röst hörd inom en partikongress och försöka påverka partiets politik. Men man får inte vara för extrem på kongressen om man ska ha chans att få en post inom partiet. Och efter partikongressen är slut dör interndemokratin och yttrandefriheten inom partierna, den offras för partilinjens skull. Partiets representanter ska rösta som partiet bestämt och dessutom får de inte höja sin röst och vara illojala mot partiet för mycket.

Problemet med det är att partiets representanter inte bara representerar sitt parti utan även är de valda representanterna för parlamentarismen som system. Vilka signaler sänder dessa representanter till vanligt folk om demokratin när de visar att demokrati är att följa en partilinje, att inte gå emot partilinjen och att inte alltför ljudligt, helst inte alls, yttra sig emot partiet under mandatperioden? Vilken bild får folk om demokratin av detta?

De representanter man valt vågar inte säga vad de tycker fritt, och göra vad de vill, eller ens vad deras väljare vill, det visar de för folk. Mest av allt partiledarna. För det är mest otänkbart att just de, partiledarna, uttalar egna åsikter eller går mot partilinjen. Så ironiskt blir det att just de som är de mest synliga representanterna för vår demokrati är de som visar att de har minst frihet att säga vad de vill, göra vad de vill och rösta i enlighet med deras samvete och vad deras väljare vill…

Så var systemet redan på 30-talet. Nu lever vi i informationstidevarvet och systemet ser likadant ut.

Personval skulle göra saken bättre men är inte hela lösningen, vilket situationen i USA visar. Om vi har valda representanter som står fria gentemot partier skapas ett annat dilemma. Den som vill väljas till representant måste skapa sig mediatid och göra sin röst hörd. För att göra det krävs pengar och stöd från de media.

Och där är det systemets dilemma. Representanterna tvingas sälja sitt oberoende till olika intressegrupper, i och utanför tvåpartisystemet, vars sak de lovar att stödja mot att de givetvis får hjälp. Man biter inte den hand som föder en vet ni…

Och det är just det som det systemet lär folk. Representanterna visar för folk att det krävs pengar och stöd av de med inflytande för att kunna komma upp sig och bli senator eller kongressman och att väl där biter man inte den hand som fött, stött och gött en… Demokratiskt, på ett sätt ja, men ändå inte. Även i detta systemet visar de representanter man valt att de inte vågar säga vad de tycker fritt, och göra vad de vill, eller ens vad deras väljare vill, det visar de för folk.

Så vad gör vi åt detta? Hur vidareutvecklar vi demokratin utan att för den skull systemet blir helt ostyrligt. Jag tror inte på direktdemokrati, inte än, det måste finnas sätt för staten att planera och styra. Så hur gör vi då? Hur ska en fungerande demokrati se ut i internets tidevarv?

Bra fråga. Jag återkommer till den!

(Läs gärna mer i min artikel om demokrati 2.o. Den innehåller flera länkar till sånt jag skrivit.)

Annonser

Det är viktigare än någonsin att utveckla demokrati 2.0

Jag är liberal. Men det finns en del frågor som jag anser vara viktigare än de ”liberala” frågorna, vissa tvärpolitiska frågor. Kampen mot rasism, homofobi och liknande är en av de frågorna. En annan är kampen för demokrati. Och jag tror att just den sista frågan kanske är den viktigaste. Det är att folk upplever att politikerna inte hör eller ser dem, som gör att folk röstar på Sverigedemokraterna, till exempel. Det finns ett demokratiunderskott i Sverige. 

Eller snarare: själva begreppet demokrati gör att folk anar en möjlighet att få vara med och bestämma. Men glappet mellan teorin och hur det är i praktiken anses så stort att folk blir desillusionerade istället för att inspireras till att aktivera sig.

En parallellfråga till den om demokrati är hur man bygger internationella relationer utan maktpolitik och galna kompromisser och hur man får mer genomskinlighet och öppenhet i relationerna: att medborgarna får en ökad möjlighet till insyn i de beslut som tas. Just nu är det ganska lugnt i världen men skenet bedrar. De som styrt i kampen mot terrorn efter 2001 är samma personer som innan 2001 antingen bidrog till att terroristerna kunde bygga sin verksamhet eller som blundade för problemen. Två exempel. Donald Rumsfeld, som var försvarsminister under Bush, var en av nyckelpersonerna i förhandlingarna mellan USA och Saddam Hussein på 80-talet, under den tid Saddam stöddes av Washington. Dick Cheney, den förre Vice presidenten i USA, var en av de som administrerade stödet till islamisterna under 80-talet då de framtida talibanerna och Al-quaida medlemmarna var USA:s allierade i gerillakriget mot Sovjet.

Så kan man inte göra. Vill man undvika att skapa kaos i framtiden är det inte de som skapat kaoset man ska gå till för att bygga nåt nytt, utan de som varnade för kaoset. En given parallell rör den globala ekonomin. De som ställt till soppan inom EU är nu de som ska försöka bringa ordning i röran. Givetvis är detta fel. Det kommer bara att leda till nya ekonomiska katastrofer.

I denna lilla artikel ska jag fokusera på demokratifrågan.

Demokratiproblem

Vi har demokrati, men jag är övertygad om att folk om 200 år kommer att se på arbetet i vår riksdag, ungefär som vi idag ser på den tidiga svenska riksdagen, med de fyra stånden (adel, präster, borgare, bönder). Riksdagsspelet i denna tidiga svenska riksdag ses idag som, milt uttryckt, ganska odemokratiskt och löjeväckande idag.

Som när man läser att kompositören Bellman kallades ”kungens lilla apa” eftersom varje gång kungen ville att bondeståndet skulle rösta som han ville så skickades Bellman ner till deras möteslokal för att sjunga snuskvisor…

Arbetet i EU och i svenska riksdagen idag kommer att te sig lika löjeväckande om 200 år. Några exempel:

Datalagringsdirektivet. Centerpartiets ledarskap är egentligen mot datalagringsdirektivet men kommer att rösta för det. Skälen varierar. Tre skäl brukar nämnas. 1) Att EU beslutat om det och att därför vi ”måste” genomföra det för att följa de internationella avtalen. 2) Att man måste kompromissa för att hålla ihop Alliansen. 3) Att den globala säkerheten kräver att man genomför det men att centern arbetar för att mildra skadeverkningarna.

Att Fredrik Federley och Annie Lööf av partitaktiska skäl röstade ja till direktivet för några år sen, trots att de var ”mot” det, har givetvis också med saken att göra. Det värsta är nog att de två aldrig ens medgett att de tvingats rösta mot sin vilja. Så lite möjlighet har en politiker som vill påverka sitt parti att säga vad han eller hon egentligen känner och tycker.

Saudiska vapenaffären.En parallell. 2010 var frågan om förnyandet av vapenkontrakten med Saudi uppe i regeringen. Kd och Fp var mot det, men tvingades rösta ja för att hålla ihop regeringen. Enbart det är ju helsnurrigt. Men mest av allt undrar man ju varför Moderaterna och Centerpartiet röstade för det.

Fast så konstigt är det ju inte. Saudiarabien är en stor spelare i det globala maktpolitiska spelet och Centerpartiet och Moderaterna såg väl värdet i att hålla goda relationer med denna spelare. Dessutom anses det ju enooooormt viktigt att hålla internationella avtal, även med diktatorerna i Saudiarabien. Det vet Moderaterna och Centerpartiet.

Precis som det var enooooormt viktigt att hålla avtal med t.ex Saddam Hussein en gång i tiden.

Vapenexporten. För övrigt är själva vapenexporten också ett ruttet exempel.

Sveriges export till Mellanösterns diktaturer har pågått länge och både Socialdemokraterna de borgerliga och delar av näringslivets toppar är medansvariga till detta.

Inget åskådliggör väl detta så tydligt som vapenexporten av krut, motortorpedbåtar och lastbilar till Iran i början av 80-talet. De borgerliga inledde exporten och regeringen Olof Palme fortsatte med den och den exporten skedde både i det öppna och i hemlighet. Det var som ett led av det militära samarbetet med mullornas Iran som Bofors och Natos krutkartell smugglade krut till Iran via DDR och Öststaterna.

Undrar vad man kommer att gräva fram i framtiden om svensk signalspaning och underrättelsetjänst efter attacken mot USA 2001?

Tvångssteriliseringarna En given parallell är hur alla i Alliansen lallat med och har stöttkristdemokraternas politik gentemot transpersoner.

Nej, visst. Så funkar demokratin idag. man måste spela med i spelets regler. Konsensus, kompromisser och bla bla bla…

Till sist: Ungern Per Ahlmark kritiserade Carl Bildt igår för att Bildt och Moderaterna visar undfallenhet mot Ungerns regering, som under den sista tiden kritiserats för att de urholkar demokratin mer och mer. Det finns två saker att säga om detta.

För det första att väldigt många faktiskt är kritiska mot att Per Ahlmark attackerade ett parti, Moderaterna, som sitter i samma regering som Folkpartiet. Det anses osmart, otaktiskt och bla bla bla, att göra så. Man ”får” inte göra sådant. Alliansen måste ju hålla ihop, det är det viktigaste. Vad säger det om vår demokrati idag?

För det andra att spelet inom EU faktiskt stinker. För att hålla ihop EU och följa de demokratiska spelregler som finns idag (med EU avtal och konsensus inom unionen) får man inte ryta till för mycket mot Ungern. Dessutom är det ju partikamrater till Moderaterna och det gör ju att man inte ”får” kritisera dem för mycket. Peter Wolodarski gjorde jämförelsen igår med hur moderaterna stött Berlusconi under åren. Det är en passande parallell.

Moderaterna, och Carl Bildt, gilla säkert varken Berlusconi eller Ungerns ledarskap. Men de är realpolitiker och vet hur man ska föra sig i dagens politiska värld. Och där är principen att det är demokratiskt att samarbeta med, inte ryta till mot, griserier, hemliga spel och diktaturfasoner.

Men måste ju spela med i spelet…

Men inte jag. Är detta demokrati? Nja… Riksdagsmän, politiker och regeringsledamoter som drar svansen mellan benen och inte vågar säga bu eller bä, eller ens ha personliga åsikter, för att man måste hålla ihop regeringar och EU och få inflytande i det maktpolitisa spelet. Åsikter om att man skulle skada svenska regeringen

Men tro inte att detta är ett Alliansenfenomen bara. Socialdemokraterna beter sig exakt likadant. Och hade Miljöpartiet och vänsterpartiet suttit i regeringen hade de agerat på samma sätt. De hade spelat med i spelet slickat röv och grisat sig de också.

Se bara på Maria Wetterstrands ”förändring” efter sin tid som partiledare. Hon har visat en ganska liberal sida och har medgett att det fanns saker hon inte kunde säga eller göra som partiledare som hon kan göra nu. Om en partiledare måste dölja delar av vad man är för att kunna vara partiledare är steget MYCKET kort till att faktiskt förändra och sminka över vad PARTIET är för att kunna vara i regeringsställning.

Jag gillar Wetterstrand men blir bedrövad vid tanken på att enda sättet man kan bli partiledare i Sverige är genom att förråda vem man är, genom att inte säga vissa saker och inte göra vissa saker. Lite som Fredrik Federley och Annie Lööf också gör. Det är också två personer jag gillar.

Det ironiska är att Federley och Wetterstrand är två politiker jag gillar. Men samtidigt har de två övertygat mig om att vi måste vidareutveckla demokratin. Jag inspireras inte, jag äcklas, när jag ser att politikerna inte har yttrandefrihet.

Jag skulle aldrig lita på en politiker som inte kan vara sig själv och säga exakt vad denne tycker och tänker. Kan du?

Väldigt många i valmanskåren kan inte det. Det är spel som detta som gör att folk undviker politiken, blir desillusionerade eller i värsta fall, ger sitt stöd till ytterlighetsrörelser och populister. Demokrati 1.0 är ett framsteg i mänsklighetens historia. Men är det nog med det?

Kanske det är dags att börja fundera över hur man kan utveckla demokratin och förändra spelets regler, både här i Sverige och internationellt? Vad säger ni?

Läs även.

Läs mer om mina tankar om demokrati och politik: Demokrati 2.0, Ideologiernas problem och medborgare, inte väljare och min liberalism och partilös liberal och partilös pirat igen samt att skapa 2000-talets liberalism samt att flyta med eller mot strömmen.