”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria. De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ‘galningarna’. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.” /Torgny Segerstedt 1940
SVERIGEDEMOKRATERNA Vi har sett debatten mellan Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson och Centerpartiets Annie Lööf igår och rekommenderar den varmt. Debatten kan ni se på SVT-play:
Det är nyttigt att jämföra debatten mellan Annie Lööf med debatterna som Maud Olofsson och Mona Sahlin hade mot Jimmy Åkesson. (Dessa debatter kan man läsa en längre analys om här!)
Egentligen är Jimmy en ganska medioker debattör.
Hans skicklighet ligger inte i hans egen styrka utan i att han vet att de flesta han möter gör vissa elementära fel, som han utnyttjar.
I de debatterna ni kan se här nere begår både Mona Sahlin och Maud Olofsson misstaget i början av debatten att de inte kan erkänna att det finns problem med invandringspolitiken (eller i Mauds fall, att hon kan inte diskutera den Centerpartist som Jimmy anklagar för att vara fundamentalist). De medger inte att de begått fel, eller att problem finns och de kan inte hantera detta. Det vinner alltid Jimmy Åkesson på. Detta gör att Jimmy hamnar i ett debatt-tekniskt överläge från början.
Lägg märke till att Annie Lööf redan i första meningen säger att det finns problem, med segregeringen. Där föll Jimmys möjligheter att utnyttja det debatt-tekniskt.
Mona och Maud gör dessutom misstaget att de blir känslomässigt upprörda och hänfaller till att klistra en massa rasist och främlingsepitet på Jimmy Åkesson, utan att visa ordentligt VAD i politiken som är rasistiskt. Den lugne Jimmy räknar med att motståndarna ska bete sig så, det är en annan av hans ”debatttekniker”.
För både Mona och Maud finns det vissa tabufrågor, som de inte kan diskutera. Det syns bäst i debatten med Mona. För henne är kodordet solidaritet. ifrågasätter man det får man henne att gå i taket. Jimmy gör det genom att prata om vad ”invandringen kostar” och Mona gick i fällan direkt och sa: ”Vi har solidariskt ansvar att ta emot flyktingar… Det kostar. Det är fel att titta på kostnaderna. Det är fel att sätta pengapåsar på allt…” Touché, ridå! Där vann Jimmy några tusen nya väljare på den idiotiska klantigheten!
Det sistnämnda visar för övrigt att Mona inte kunde debattera sakfrågor med Jimmy. Annie visade att hon klart kan det!
Det finns med andra ord hopp om att vi inte kommer att upprepa misstagen från 2010. Nu finns det en partiledare som klarar av att debattera mot Jimmy Åkesson utan att kissa i byxorna av rädsla!
Martin Ezpeleta har en mycket bra krönika i dagens Aftonbladet som jag rekommenderar VARMT. ”SD-motståndarna vill inte prata om problemen”. Jag håller med. Det har jag skrivit en hel del om och de länkarna ger jag i detta blogginlägg, men först utdrag ur Martins artikel.
Jag förstår Sverigedemokraterna. Jag håller inte med dem. Men jag förstår dem…
De har hittat en syndabock, en grupp människor de tror ligger bakom allt elände i landet. Därför försöker de begränsa gruppens inflytande i samhället. Logiskt.
Ofta har jag svårare att förstå motståndarna till SD. Vad driver dem? De verkar ju totalt ointresserade av att diskutera integrationsfrågor. Det vill säga, så länge Sverigedemokrater inte får uppmärksamhet och utrymme. För då jävlar.
Huruvida integrationspolitiken är ett fiasko eller inte, vad som händer i förorterna när röken från bilbränderna lagt sig, hur det kommer sig att det finns invandrarbarn som aldrig träffar svenska barn, tar de med en gäspning…
Den farliga slutsatsen många drar från det är att integrationen funkar illa när vi håller käften men ännu sämre när vi pratar om det.
Men tystnaden är aldrig en lösning. I integrationsdebatten är tala silver och tiga är kattguld. Frågan är inte om man ska debattera eller inte, utan vad man ska debattera. Vem som ska få sätta agendan.
Just nu leder Sverigedemokraterna integrationsdebatten. Den förs på deras villkor. En ointresserad majoritet har låtit en främlingsfientlig, men engagerad minoritet sätta agendan. Att vända på det, kräver engagemang och övertygelse – något som SD-motståndarna ännu saknar.
Jag håller med. Riksdagspartiernas, politikernas och tystnad gör mig illamående. OM inte de kommer igång med arbetet att bekämpa Sverigdemokraternas IDÈER snart, och göra nåt åt de problem som finns så kommer det att gå illa. Men namnen på de skyldiga OM det går illa vet vi!
Det finns bara en sak som är värre än att hålla käft, tiga ihjäl och censurera Sverigedemokraterna och det är att låta inkompetenta politiker utan ett uns självkritik bemöta dem. Mona Sahlins debatt mot Sverigedemokraterna 2007 bör studeras av alla som ett exempel på hur man INTE ska bemöta Sd.
Dessutom bör man titta på Maud Olofssons debatt med Jimmie Åkeson från förra året så man inte av misstag får för sig att bara sossar gör bort sig mot Sd…
Gemensamt för dessa båda debatter är att debattörerna inte vågade, ville, eller kunde vara självkritiska. Därför förlorade de debatterna och därför vann det främlingsfientliga Sverigedemokraterna debatten.
Debatten inleds med att Mona bara ser negativa saker i Sd som hon kallar ett högerparti, medan Jimmie ser något positivt i den Socialdemokrati som fanns förr, ”folkhemmet”.
Redan här gör Mona de första misstagen. Mona vill givetvis av partitaktiska skäl få in en känga mot högern och det är fan så klantigt. Dessutom fördömer hon helt att Sd anser att det äldre Socialdemokraterna var annorlunda än det nuvarande. Har det undgått henne att ganska många Socialdemokrater är missnöjda med det nuvarande partiet?
Debatten fortsätter. Mona säger att välfärden uppstått genom invandring och att folkhemmet var beroende av invandring. Utan invandring hade Sverige varit ett grått och tråkigt land.
Jimmie svarar med att säga att integrationspolitiken misslyckats. Han drar upp upploppen i Ronna, Rosengård och situationen i invandrartäta förorter och att problem finns.
Här gör Mona det första stora misstaget. Hon säger att: ”Det har absolut ingen betydelse alls vilken etnicitet människorna i Rosengård har. Jag har pratat med polis och brandkår där som säger överdriv inte det som sker i Rosengård..”
Problemen finns med andra ord inte i Monas värld.
Jimmie bryter skickligt in: ”Vi konstaterar hur det ser ut i det här landet, vi konstaterar hur integrationen, som bland annat du haft ansvar för som integrationsminister, ser ut”… Jimmie menar att det ser dåligt ut, det finns problem och påstår att det beror på att vi tagit emot för många invandrare på för kort tid.
Mona svarar på det att ”jag tror nog inte du bryr dig om integrationen utan anser att invandrarna är ett problem”. Varför anser Sd annars att Zlatan inte är svensk. Sen byter Sahlin snabbt ämne till adoptionsfrågor…
Tittarna är inte så dumma att de inte ser att Mona försöker byta ämne genom att kasta in Zlatan och aborter. Alltså visar hon sin oförmåga att debattera mot Jimmie Åkesson.
Ser ni hennes misstag? Hon medger inte att det finns problem i t.ex. Rosengård och därför bemöter hon inte Jimmie Åkessons ord om att problemen där BARA beror på intergrationsproblem och invandring. Det gör att hon är helt försvarslös gentemot alla Jimmies argument.
Givetvis ”kan” hon inte medge att problem finns, för då måste hon medge att sossarna, och hon själv, skapat dem.
Efter en diskussion om adoptioner kommer man in å den brännande frågan om antalet invandrare som kommer till Sverige.
Jimmie frågar. ”Varför är det så att kommuner inte vill ta emot flyktingar idag, Mona Sahlin”? Jimmie fortsätter med att säga att han vill frysa invandringen så Sverige kan ta hand om de folk som kommit hit. ”Vi tar emot 80000-90000 invandrare om året”.
Sahlin bemöter inte detta genom att ge några POSITIVA argument. Hennes enda argument är att vi MÅSTE ta emot dessa eftersom vi är medlemmar i EU. Här förlorar hon argumentationen återigen… Man vinner inga debatter genom att säga att man MÅSTE ta emot invandrare.
Sahlin säger. Vi är medlemmar i EU. Vi måste vara solidariska. Fler länder borde ta solidariskt ansvar för de som flyr från Irak, tex. Vi måsta hjälpas åt. Vi har ett nationellt åtagande i Sverige. Jag ser problem, men skuldbelägg inte de som kommit hit.
Jimmie svarar: jag ifrågasätter solidaritets pratet, jag skuldbelägger inte. Vi skulle kunna hjälpa folk i andra länder med bistånd istället för att ta hit folk.
Efter en del prat hit och ditt gör Sahlin nästa stora misstag. Hon säger ”Vi har solidariskt ansvar att ta emot flyktingar… Det kostar. Det är fel att titta på kostnaderna. Det är fel att sätta pengapåsar på allt…”
Hon säger att invandringen kostar mycket och hänvisar till att vi måste göra detta vad det än kostar.
Jimmie tar givetvis chansen. ”Du borde ha snappat upp ett och annat under den tid du varit politiker. Politik handlar till stor del om att fördela resurser till olika verksamheter. Man kan inte fördela allt till alla samtidigt. Man måste prioritera. Pengapåsen är inte obegränsad. Det finns inget träd, inte ens hemma i din trädgård, Sahlin, där pengar till invandring växer.”
Sahlin bemöter inte detta. Hon har väl redan insett att Åkesson vann den poängen. Hon försöker med en avledande manöver, men utan att ifrågasätta Jimmies påstående om att invandringen kostar. Hon börjar prata om att 25% av Sveriges företagare har utländsk bakgrund. ”De jobbar och tjänar pengar och betalar skatt.”
Jimmie kontrar givetvis: ”så du menar att invandring inte kostar pengar”.
Varpå Sahlin tappar humöret och säger att ”du skuldbelägger invandrare Jimmie Åkesson”.
Gamle finansminister Gunnar Sträng berättade en gång på TV ett skämt med slutklämmen ”han sket i byxorna och hoppades att hängslena skulle hålla”. Detta kan man säga är en bra beskrivning på de svenska riksdagspartiernas hantering av Sverigedemokraterna. De skiter i byxorna… och eftersom hängslena någorlunda håller, fortsätter de med detta!
Igår skrev jag inlägget ”hur, när och var togs beslutet att censurera Sverigedemokraterna?” Svaren börjar komma in i min mailbox från partierna och det är intressant läsning. Men mer om det senare. Idag funderar jag över nyheten att Sveriges Televison vill ha en rättegång i det s.k ”kaliber” målet mot Sd innan valet.
Problemställningen
Som jag skrivit många gånger anser jag att man kan hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Man kan vara mot Sd, för invandring, vilja lösa de stora integrationsproblemen i samhället och vara mot användningen av odemokratiska metoder mot Sd, samtidigt.
Men så anser INTE riksdagspartierna.
Istället för att bemöta Sverigedemokraternas främlingsfientliga idéer, och de idéer ”vanligt folk” har som stöder dem, och debattera om samt lösa eventuella integrationsproblem, har partierna valt en annan strategi. Man har valt att censurera Sverigedemokraterna och om möjligt stänga ute dem från debatter på framför allt riksplanet.
Det ironiska är nämligen att Sveriges riksdagspartier anser att Sd skulle vinna om man försöker bemöta deras idéer utan censur, t.ex genom att låta dem delta på partiledardebatter. Fredrik Reinfelt förklarade tex så här varför han väljer att inte ta debatten MOT sd:
”– Det är bara det att jag inte kan vinna den debatten – om han inte kommer full och börjar slåss i studion. Så länge som han säger någonting som är begripligt, har han ju överraskat. Håller bara tre procent av befolkningen med honom och 97 procent med mig så är det ändå ett dåligt resultat.”
Liknande säger de andra partierna som menar att Sd skulle öka sitt stöd vid varje form av debatt.
OM det är så är det verkligen dags att göra nåt. Anser partierna verkligen att Sd skulle få 10-20% av rösterna om deras argument fick höras och synas så är det illa. Då är det VERKLIGEN dags att ändra politik i Sverige och debattera hur vi gör för att punktera främlingsfientligheten. Och hur kan det komma sig att så många skulle ge dem stöd i så fall? Kanske pga att det finns problem i samhället? Kanske man skulle ta itu med dessa då?
Och… Är verkligen politikerna så ynkliga debattörer att de inte kan hantera Sd, så är det illa ställt!
Någon gång, någonstans och på något sätt har ett beslut tagits av riksdagspartierna gemensamt på något sorts möte med något sorts innehåll. Detta beslut handlar om hur man ska hantera Sverigedemokraterna och integrationsfrågorna (Sd:s s.k. profilfrågor). Man har t.ex. bestämt att inte partiledarna ska släppa in Jimmie Åkesson i en debatt. Men man har också bestämt att man inte ska debattera partiets frågor, tex integrationsproblemen, och att partiet inte ska bemötas genom argument och debatt, utan genom tystnad och avstånd och genom att hänvisa till partiets förflutna.
Det demokratiska i att göra detta med ett parti som har tre procent av väljarna bakom sig kan diskuteras. Men det är inte det jag vill skriva om nu. Utan konsekvenserna av ett eventuellt felaktigt beslut.
I en massa år tagit beslutet att inte på allvar debattera integrationsproblemen i Sverige, det kan ju ”ge de främlingsfientligas idéer legitimitet”. Detta betyder att man inte heller på allvar diskuterar de problem som finns och vilka blir lidande av det? Jo, invandrarna! och problemen finns kvar, vilka vinner på det, jo, Sverigedemokraterna!
Tänk om detta är fel strategi. Tänk om Sverigedemokraterna borde bemötas genom att deras idéer bemöts och punkteras, och genom att de idéer bland vanligt folk som gör att Sd får röster bemöts? Tänk om man bäst bekämpar Sd genom att medge att problem finns, debattera dessa och börja lösa problemen?
Om det är fel strategi kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen på grund av denna felaktiga strategi.
I samband med Pridefestivalens partiledardebatt avslöjades det att partiledarna i riksdagspartierna har kommit överrens om att inte delta i samma debatt som Jimmie Åkesson. Alltså FINNS ett beslut i någon form. Hur, när och var man tog detta beslut, hur diskussionen gick vore väldigt intressant att veta! Vilka skäl och argument användes? Vad bestämde de att göra om taktiken skulle slå slint?
Jag har fått nog av den svenska modellens inofficiella koncensuspolitik, där partierna träffas och bestämmer saker utan insyn eller debatt i offentligheten.
Misslyckas partiernas strategi bär de som tog besluten ansvariga för att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Dessa individer är redan idag ansvariga för en hel del lidande för folk i och med att en debatt om integrationsproblemen uteblir.
För man kan hålla fyra tankar i huvudet samtidigt. Det går utmärkt att vara mot Sd och för invandring och vilja lösa integrationsproblemen samtidigt som man ogillar odemokratisk censur!
Är demokrati bara en trevlig utsmyckning i samhället, ett tomt ord, eller är det en idé av yttersta vikt för Sveriges, och världens ramtida väl och ve?
”Det har refererats till ett gemensamt beslut av partiledarna att inte
debattera med Jimmie Åkesson. Kan jag få veta hur, när och var det
besutet togs. Jag skulle gärna vilja få kopior på beslutet och
protokoll från mötet.
Det finns en gemensam linje bakom partiernas hantering av
integrationsdebatten och Sverigedemokraterna. Jag vill gärna få beslut
och beslutsunderlag bakom detta.
Torbjörn Jerlerup
aktivist MOT Sverigedemokraterna”
Jag är inte naiv. Jag tror inte jag får ett vettigt svar på denna fråga. Det kommer att ses som något som gynnar Sd att berätta om hur partierna kom fram till beslutet att censurera partiet. Det kommer det definitivt på kort sikt. Men enda sättet att förhindra att Sd kommer in i riksdagen är att beslutet rivs upp!
Nationaldemokraterna stöder talibanerna – som en bekräftelse på att SD och ND tänker som extremistiska islamister har ND gått ut och försvarat talibanernas rätt i Afghanistan!
”Att läsa som fan läser bibeln”del ett och två – När du ser SD:s, eller andra nationellas, användning av lösryckta korancitat och påståenden att koranen är värre än bibeln kan du hänvisa till att den mosaiska lagen (Gamla testamentet) formellt var grunden för svensk lag till 1951 och att rester fanns kvar till 1970-talet.
Eftersom Sd:s argument mot muslimer ofta låter som extremfeministers om män länkar jag till min artikel om Feministiskt Initiativ och Aktivariums artikel i samma ämne:
Piratpartisten Ravenna har skrivit några intressanta ord om bruket av slöja i islamska länder som jag vill dela med mig.
När jag var i södra Tunisien så kom jag till viss insikt i de praktiska funktionerna med slöja – där nere var det fullt av sand och salt i luften och all exponerad hud blev 1) bränd 2) äcklig, sandig och saltig. Håret blev som svinto. Alla lokalinvånare (män som kvinnor) täckte håret. Att ha en slöja att dra över munnen så man kunde andas ordentligt utan att få lungorna fulla med sand kändes snabbt som en allt bättre idé. Där nere i nära 60 graders värme uppfattade jag slöjor som oerhört praktiska och bra plagg. Kvinnor som gick täckta såg faktiskt betydligt smartare ut än övriga. Det förvånar mig inte ett dugg att ett så praktiskt plagg som slöjan växte ihop med religionen och blev en tradition. Funktionellt, skyddande, traditionellt, religiöst – allt i ett.
Men det var som sagt i ett helt annat klimat och i en annan kultur. Det är min personliga åsikt att även muslimer måste anpassa sig till sederna dit de kommer, och här i Sverige döljer vi inte våra ansikten. Det är en del av vår kultur och en del av vår identitet. Precis lika naturligt som det är för oss svenskar att klä på oss lite extra när vi besöker ett muslimskt land, så borde det vara naturligt för besökare i Sverige att visa sina ansikten.
Demokrati 