november 14, 2010 av Jerlerup

Minns ni Mohamed Omar?

Jag fortsätter min serie om Vänsterns problem. Vad är det som gör att så fort man kommer in på Israel och Bonniers så slår det slint i skallen på så många från vänstern? Vad är det som gör att annars vettiga och bra personer kan tappa allt sans och vett när Israelkritik kommer på tal?

Lyssna till detta…

”Aftonbladet Kultur älskar honom, för han skriver så bra och har så bra åsikter om Israel och Bonniers. Ordfront och Arbetaren tycker han är ett framtidslöfte och vänsterbloggarna, med Jinge i spetsen, låter honom gästblogga hos sig och talar väl om honom…”

Nej, det är inte journalisten Johannes Wahlström jag pratar om, journalisten som seglat upp som Åsa Linderborgs och Aftonbladet Kulturs älskling, och ”expert” på Bonniers makt i Sverige…

Det är Mohamed Omar jag pratar om.

Så som Aftonbladet kultur idag kramar Johannes Wahlström har de en gång kramat Mohamed Omar, ”poeten” som kom ut som islamist och förintelseförnekare 2009.

Paralleller

De sista dagarna har jag skrivit en hel del om det faktum att Aftonbladet publicerat artiklar om Bonniers makt, skrivna av sonen till antisemiten Israel Shamir, Johannes Wahlström. Denna son har artiklar på sin pappas blogg, har försvarat Shamir offentligt och delar sin pappas åsikter om att Bonnier har för mycket makt. Därför har jag krävt att få veta hur Aftonbladet tänkte som bjöd in denne Wahlström att skriva om Bonniers!

Det finns en kuslig parallell till fallet Wahlström, nämligen antisemiten och förintelseförnekaren Mohamed Omar. Aftonbladet, och den svenska kultureliten, har begått samma misstag som de gör idag i Bonniersdebatten, men tidigare då de kramade Mohamed Omar och gjorde honom till ett stort namn…

Minns ni Omar?

Mohamed Omar var den svenska kulturelitens, och vänsterbloggarnas, älskling i fyra år fram tills han 2009 ”kom ut” som islamist och förintelseförnekare. Han satt i TV-sofforna, han blev stor på Aftonbladet Kultur, han publicerades i Arbetaren, Ordfront och till och med DN och SVD, och bloggaren Jinge tyckte om honom.

Mitt politiska engagemang låg på sparlåga just då men jag minns bara hur jag skakade på huvudet. ALLA i kultureliten visste eller borde ha vetat att denne Mohamed Omar hade umgåtts med Jonas de Geer på 90-talet och ingick i de ”nationalistiska” rasistkretsarna runt De Geer och traditionalisten Tage Lindbom, och därför varit försiktiga med att föra fram honom som deras nya gullgosse.

Omar gjorde ju ingen hemlighet av att han tyckte om Lindbom precis och Omar jämförde Lars Vilks rondellhund med grova antisemitiska Iranska teckningar och sa att det var samma sak. Han såg inte skillnaden mellan en karikatyr av religiös person och förnedring av folkgrupp som för inte så länge sen utsatts för en förintelse.

Omar accepterades av kultureliten trots att de på kulturredaktionerna visste vilken bakgrund han hade och trots att det var tveksamt om han övergett sina gamla idéer.

Det är här parallellerna med kulurelitens och vänsterns kramkalas med Johannes Wahlström är så tydliga.

Kort sagt…

Nu med Wahlströms artiklar om Bonnier kan man bara konstatera att Aftonbladet, som så ofta förr, tappat all sans och vett då israel och judar kommer upp i debatten.

Varför tappar stora delar av vänstern all sans och vett då Israel kommer på tal?

Hur många nya ”Omar” ska Aftonbladets kulturredaktion skapa innan nån sätter stopp för eländet?

PS

Det bör nämnas att en hel drös vänster skribenter och bloggare, med Arbetaren, FIB/Kulturfront och Jinge i spetsen, prisade Omar då han var känd. Men skillnaden är att Aftonbladet, och Åsa Linderborg, VISSTE ELLER BORDE HA VETAT vilken bakgrund Omar hade och VISSTE ELLER BORDE HA VETAT att det var tveksamt om han på allvar tagit avstånd från sina gamla idéer!

—————————————————-

Jag är en av grundarna till Liberaldemokraterna.

Men åsikterna på bloggen är mina egna…

Vad är Liberaldemokraterna?

Liberaldemokraternas Facebookgrupp —– Twitter: ht tp://www.twitter.com/Lib_dem

Vår hemsida, som är under byggnad, kommer att finnas på:

www.liberaldemokraterna.com

***

Lägg till Jerlerup på twitter genom att k li cka här!

—————————————————-

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Antisemitism, Bonniers, Israel, judar, Israel Shamir, Mohamed Omar, journalism

november 13, 2010 av Jerlerup

Till Bonniers försvar!

Det blev lite tumult kring min artikel igår om Aftonbladets artikelserie om Bonniers makt.

Det är ganska häpnadsväckande att debatten förs av Aftonbladet på det sätt det gör, med de journalister som gör det. Att en person, Johannes Wahlström, som är son till en ledande internationell antisemit (Israel Shamir), som har försvarat denne pappas idéer, som har artiklar på pappans antisemitiska hemsida, är den som får skriva de ledande artiklarna i AB är HÄPNADSVÄCKANDE! Den Johannes Wahlström, som AB lejt för att skriva om Bonniers makt, har ett och annat att förklara! Aftonbladet har ännu mer att försvara!

Men det är inte det jag ska ta upp nu utan själva ämnet. Jag har fått flera frågor från folk som läst min artikel vad jag egentligen anser om det som skrivs i Aftonbladet. Vad anser jag om Bonniers makt?

Jag kan bara sucka!

Vilken sakfråga? Alltid när man pratar om Bonniers makt gnäller man ju på familjen BONNIER. Man säger att Bonniersfären växt sig för stark, att ”alla biobesök vi gör, en av fyra minuter som vi tittar på tv, och en mycket stor andel av alla böcker vi läser”, kontrolleras av Bonniersfären, som Johannes Wahlström skriver i AB. Man menar att just ägarna BONNIER försöker påverka innehållet i de tidningar de äger. Etc, etc…

Alltid bara Bonniers fel och Bonniers fel. Men politikerna då? Om man menar att flera aktörer kunnat växa sig starka (Stenbeck och Bonnier) så kanske man skulle granska VARFÖR de kunnat det! Dvs varför politiken varit som den varit, och föreslå en förändring av politiken!

Andra exempel

Jag ska göra några jämförelser.

– I en skånsk kommun la kommunen ner ungdomsgårdarna. Detta märkte en driftig företagare som snabbt byggde en egen, men sponsrad, med reklam och allt av det företaget. Hans ungdomsgårdar är nu dominanerande i kommunen. En del ogillar detta. Är felet företagarens eller politikernas?

– Det är ett välkänt fenomen att försäljare av julgranar samarbetar för att driva upp priserna på julgranar. Man håller priset uppe gemensamt. är felet granförsäljarnas eller politikens och spelreglernas?

– I byggbranschen finns det karteller. Är problemet byggbranschens aktörer eller politiken?

– OPEC är en mycket kritiserad oljekartell. Men är problemet Shell och de andra aktörerna, eller politiken och spelreglerna?

Bonniers makt?

Visst, det finns en tendens att gnälla på de aktörer som helt enkelt utnyttjat politiken, och bristen på politik, för sina syften. Gissa vem man gnällde på i exemplet om ungdomsgårdarna! Ja, inte var det politikerna som la ner dem utan aktören, företagaren, som utnyttjade tomrummet och förändrade politiken.

Men i Bonniers fall är det en extrem fokusering på familjens makt över Sverige…

Den här debatten om Bonniers makt känns ganska unken nu. Man kan se spåren av den debatten redan på 1800-talet: 1864 när Albert Bonnier och Rudolf Wall grundade Dagens Nyheter och i August Strindbergs evinnerliga gnäll på Bonnierfamiljen trettio år senare, t.ex.

Nu kommer en svordom så ni som ogillar sånt kan hoppa över nästa rad. Men för helvete, om Bonniers, Wallenberg, Stenbeck, min grannes faster eller Fans moster har för stor makt så ÄNDRA POLITIKEN DÅ!

Att kunna slå sig fram i ankdammen Sverige tyder på en viss driftighet. Om det slagit slint och gått överstyr, vilket man kanske kan säga, är det knappast Bonniers fel. Det är snarast politikernas fel!

Gnäll inte, GÖR något!

Nej, jag anser inte att alla som gnäller på Bonniers makt är antisemiter. Några är det, men de flesta är bara tröttsamma och gnälliga! (Även skribenter jag tycker om kan vara gnälliga ibland!)

Redan kritiken mot Rudolf Wall och Albert Bonnier 1864 kändes mossig när jag läste den för tio år sen, men då handlade det mest om det ”olämpliga” att en jude tar sig fram som Albert gjorde, men om jag minns rätt gnällde nån debattör för att Bonnier hade för stor makt bland Stockholms boklådor (!). Inte förrän 1929 då Bonniers köpte upp Åhlén och Åkerlund började gnället om Bonniers stora makt över mediasverige på allvar.

Hela högerpressen och nazzepressen började då tjata om ”jude monopolet”.

Om vi vill vara riktigt elaka nu kan vi kika på Aftonbladet under andra världskriget. Aftonbladet ägdes då av Torsten Kreuger och var en nazivänlig tidning.

Ska vi gräva upp några av de artiklar som skrevs i AB om Bonniers makt då, tycker ni?

Ahmed Rami, och nu på senare år antisemiter som Mohamed Omar och Israel Shamir har gjort sitt för att hålla detta prat om Bonniers ”judiska monopol” vid liv.

Och det svenska okritiska politiska gnällbältet har inte gjort saken bättre. Men förändra situationen istället för att gnälla! Föreslå vad regeringen ska göra!

Åter till Israel Shamir

Och hur gör vi med Aftonbladets val av journalist?

Nej, jag tänker inte släppa denna fråga, trots att jag hör rykten om en kommande polisanmälan mot mig. Jag återupprepar därför:

* Johannes Wahlströms pappa är antisemiten och den religiösa fundamentalisten Israel Shamir.

* Minst tre artiklar på Shamirs hemsida, under rubriken artiklar av ”vänner” har skrivits av Johannes Wahlström.

http://www.israelshamir.net/shamirImages/Shamir/VanunuShamir.htm

http://www.israelshamir.net/friends/activists.shtml

http://www.israelshamir.net/friends/contested.shtml

* Johannes Wahlström har tidigare skrivit positivt om sin pappas åsikter om judarna offentligt.

* Både Johannes och Israel anser att Bonniers har för stor makt i Sverige.

Aftonbladet och Johannes Wahlström har därför ett och annat att förklara eftersom Israel Shamir är en klar antisemit!

Jag som läsare har rätt att kräva att få svar. VAD ANSER JOHANNES OM SIN PAPPAS SYN PÅ ”JUDARNAS MAKT” och hur skiljer sig Johannes syn från sin pappas? Och varför har han försvarat sin pappas syn på judarna tidigare? Och sen vill jag veta vad han anser om de artiklar han skrivit som finns på Shamirs antisemitiska hemsida.

Alla har rätt att ha knäppa pappor. Alla har rätt att begå misstag i livet eller att hamna på fel spår i livet. Men om mönstren från förr återupprepar sig så kanske personen inte ändrat sig?

Nazist?

Ok. Låt oss gräva vidare och leta rätt på mer fakta om Shamir. En debattör sa att det kommer att bli svårt för mig att bevisa att Shamir är antisemit.

Jasså?! Se bara här! Fler konstigheter!

Man behöver inte söka länge för att hitta ännu mer konstigheter. Vad sägs om denna länk: http://www.israelshamir.net/Swedish/Swedish3.htm

Det är en artikel till försvar för Shamir, på Shamirs hemsida, skriven av inte mindre än Björn Björkqvist.

Vem är han? Jo, han var Nationalsocialistisk fronts chefideolog. Han är nu verksam i Svenskarnas parti (som NSF heter nuförtiden) och kandiderade för dem i valet.

Hans mailadress är red@den-svenske.com. Så… Googla på det och du hittar detta:

http://www.google.com/#sclient=psy&hl=en&safe=off&site=&source=hp&q=red%40den-svenske.com&aq=f&aqi=&aql=&oq=&gs_rfai=&pbx=1&fp=8d8dc79919fbb9a2

Det talar för sig själv, eller hur?

Till sist

Jag funderade på att citera detta men min jag mår illa av det. Vill ni må illa av Israel Shamirs teori om att judarna, genom George Bush, förbereder massmord på kristna, ska ni klicka här: http://www.israelshamir.net/Swedish/rattvisa.htm