Är sionismen en ängel eller en demon? Frågar man den f.d. diplomaten Ingmar Karlssons som tidigare i år gav ut boken, ”Bruden är vacker men har redan en man” (Wadström och Widstrand), är sionismen en demon. Iallafall får man det intrycket av att läsa hans extremt partiska bok. Sionister anser han vara onda konspiratörer som dödar sina egna, förtrycker araber, vill bygga ett judiskt imperium och står bakom antisemitismen i världen.
På ett sätt är Ingmar Karlsson typisk för debatten i Sverige. Debatten om Mellanöstern är enkelspårig här: svart eller vit. Ingenstans ser man detta tydligare än i synen på sionismen som ofta antas vara en rasistisk ideologi. Att det finns lika stor ideologisk bredd bland sionisterna som bland de svenska riksdagspartierna, får vi sällan veta. Nyanserna glöms bort då verkligheten ska passas in i en svart eller vit mall.
Både sionismen, israel och judendomen bör kritiseras och granskas. Men det finns en skillnad mellan att granska och att hata, att kritisera och att demonisera. Både judehat och muslimhat drivs till stor del ”by proxy”, genom att man generaliserar om, och demoniserar, sådant som t.ex. sionismen.
Ingmar Karlssons syn på sionismen är helt nyansbefriad. Sionismen är ond. Och för att bevisa det radar han upp allt från bibelcitat till politiska citat, samt allmänna påståenden. Och många av dem är falska. Låt oss se på några av dem här.
Sionister som bombar judar
Ingenstans ser man detta tydligare än då Ingmar skriver om attentaten mot judarna i Bagdad 1950-1951. Efter en lång tid av terror och förföljelse, bland annat en pogrom, Farhud, då 175 judar mördades 1941, då nazister och islamister konspirerade för att ta kontroll över Irak, skedde attentat mot judarna i Irak.Det antisemitiska ledarskapet i Irak skyllde dådet på judarna.
Vad skriver Ingmar Karlsson? Jo, att det är bevisat att ”judiska agenter” låg bakom attentatet. Karlsson baserar sina ”bevis” på tidigare ”forskning” av författarna David Hirst och Marion Woolfson. Dessa författare hade i sin tur källor från 60-talet som sin grund. Utan att presentera handfasta bevis anser dessa att den antisemitiska regeringen i Irak hade rätt i sin beskyllning att judarna dödade sina egna.
Ingen seriös historiker anser detta vara bevisat. Varför? I boken Occupied Minds, av Arthur Neslen ser man varför. Det mest handfasta beviset för att judar låg bakom attentaten var att Mossadagenten Yehuda Tajar (som satt i fängelse i Irak, anklagad för dådet) fått höra av frun till en tredje person att en jude låg bakom ett av dåden.
Låt oss se vad Neslen skriver:
”Now, I cannot prove it but it was confirmed indirectly to me that one Israeli was responsible for later bombs. In my cell in Baghdad Prison, it became a tradition that when prisoners were to be hanged, they’d call me in to be with them on their last night. I asked one man, Yosef Basri, whether he threw the bombs. He said, ‘/didn’t’. I asked, ‘Maybe other friends?’ He kept quiet. So after I was released ten years later, I spoke with the wife of a man who had died. She said she’d asked him [if he had thrown the bombs] and he’d replied that if a bomb were thrown while we were in prison, it would have proved that it was not us who bombed the Masauda Shemtov. She implied that he on his own initiative, without orders from Israel, did it in order to save us.”
Så ”bevisat” var det. Han har hört från en fru till en person… Och till och med OM det han hörde ryktesvägen stämde så finns det inga bevis för att Israel låg bakom det.
För övrigt använder Ingmar påståendet att ”judiska agenter” låg bakom terrorn mot i Irak. ”Judiska agenter”, smaka på det uttrycket!
På sidan 263-264 i sin bok påstår Ingmar Karlsson att den sionistiska föregångsfiguren Theodor Herzl var för antisemitism:
Så här skriver Ingmar:
“Det är viktigt att judarnas lidanden förvärras. Detta kommer att underlätta förverkligandet av våra planer. Jag har en utmärkt idé. Jag skall förmå antisemiter att likvidera judisk egendom, antisemiterna kommer att hjälpa oss genom att de förstärker förföljelsen och förtrycket av judarna, antisemiterna skall bli våra bästa vänner. På så sätt kommer antisemitismen som är djupt inrotad massornas omedvetna sinnen inte att skada judarna.”
Jag har redan visat i en artikel att citatet inte stämde med en tysk utgåva av Herzls dagbok (1922 års utgåva). Ingmar Karlsson svarade på mitt avslöjande med en artikel där han vidhöll att citatet var äkta. I en uppföljande artikel visade jag att citatet trots allt var falskt. Beviset: 1960 års utgåva av hans översatta brev. Den utgåvan som är den som citeras i akademiska kretsar. ( The complete diaries of Theodor Herzl. Vol. 1 / edited by Raphael Patai ; translated by Harry Zohn ).
Om man öppnar sidan 83-84 hittar man citatet. Det utelämnade stycket, punkterna som Ingmar pratar om, består av en uppteckning av “drömmar” (fantasier) som Herzl haft. Jag citerar:
It will, incidentally, spread like wildfire. One of my dreams during the period of uncertainty was to force Alois Lichtenstein, Schönerer or Lueger to a duel.
If I had been shot, a letter left behind by me would have told the world that I fell a victim to to this most unjust movement. Thus my death might at least have improved the heads and hearts of men. But if I had shot my opponent, I wanted to make a magnificent speech before the assize court, first expressing my regrets at “the death of an honorable man,” like Mores who had stabbed Captain Mayer to death.
Then I would have gone into the Jewish Question, making a powerful, Lassalle- like speech which would have shaken and moved the jury and inspired respect from the court, leading to my acquittal. Thereupon the Jews would have offered to make me a member of parliament. But I would have been obliged to decline that, because I did not want to become a representative of the people over the dead body of a human being. — And now I find that the anti-Semites are fully within their rights.
It would be an excellent idea to call in respectable, accredited anti-Semites as liquidators of property. To the people they would vouch for the fact that we do not wish to bring about the impoverishment of the countries that we leave. At first they must not be given large fees for this; otherwise we shall spoil our instruments and make them despicable as “stooges of the Jews.
Later their fees will increase, and in the end we shall have only Gentile officials in the countries from which we have emigrated. The anti-Semites will become our most dependable friends, the anti-Semitic countries our allies.
Låt oss jämföra. Först Ingmars översättning av Herzls citat:
”Det är viktigt att judarnas lidanden förvärras. Detta kommer att underlätta förverkligandet av våra planer. Jag har en utmärkt ide. Jag skall få antisemiter att likvidera judisk egendom, antisemiterna kommer att hjälpa oss genom att de förstärker förföljelsen och förtrycket av judarna, antisemiterna skall bli våra bästa vänner. På så sätt kommer antisemitismen som är djupt inrotad i massornas omedvetna sinne inte att skada judarna.”
Sen originalet i min översättning:
[Herzl beskriver sin dröm och en rättegång han stod inför i drömmen, efter en duell mot en antisemit.] Sen skulle jag ha kommit in på den judiska frågan och hållit ett mäktigt tal, i Lassalles anda, som skulle ha skakat och rört juryn och fått domstolen att fria mig. Därefter skulle judarna ha erbjudit mig att bli medlem av riksdagen. Men det skulle jag ha sagt nej till, eftersom jag inte skulle vilja representera ett folk genom en människas död. – och nu har jag funnit att antisemiterna är i sin fulla rätt.
Det vore en utmärkt idé att anlita respekterade och ackrediterade antisemiter som förmögenhetslikvidatorer. De skulle inför folket vara våra garanter för att vi inte vill åstadkomma någon utarmning av de länder som vi lämnar. Till en början kan de inte få någon riklig betalning för det, annars fördärvar vi våra verktyg, gör dem föraktliga som ”judelakejer”. Senare kommer deras arvoden att växa och till slut kommer vi endast att ha kristna tjänstemän i de länder vi lämnar. Antisemiterna blir våra pålitligaste vänner, de antisemitiska länderna blir våra förbundna. Vi vill kunna resa iväg som aktade människor.
I 1960 års kompletta engelska utgåva ser alltså citatet annorlunda ut. “Det är viktigt att judarnas lidanden förvärras”, ”förverkligandet av våra planer” och ”antisemiterna kommer att hjälpa oss genom att de förstärker förföljelsen och förtrycket av judarna” finns inte alls i originalet, inte heller slutmeningen.
Karlsson tycks inte ha inte bemödat sig att kontrollera sin källa.
Citatet, som Karlsson anger det, är inte en direkt översättning. Karlsson har istället använt sig av av, och översatt, en förfalskning av citatet, som cirkulerar över hela världen på antisemitiska hemsidor. Det används för att få det att framstå som om judar skapat antisemitismen, och det kompletterar ofta den ökända, över hundra år gamla, förfalskningen Sions Visas Protokoll.
Citatet används av antisemiter för att ”bevisa” att judarna ligger bakom antisemitismen. Den första författare jag spårat som använt det förfalskade citatet är antisemiten Andrew carrington Hitchcock.
Det valsar runt i den här formen, på engelska (lägg märke till hur man klippt och klistrat):
“It is essential that the sufferings of Jews.. . become worse. . . this will assist in realization of our plans. . .I have an excellent idea. . . I shall induce anti-Semites to liquidate Jewish wealth. . . The anti-Semites will assist us thereby in that they will strengthen the persecution and oppression of Jews. The anti-Semites shall be our best friends”. (From his Diary, Part I, pp. 16)
Som ni kan se har Ingmar Karlsson alltså inte översatt det äkta citatet utan det förfalskade, så mycket för den källkritiken. Det är därför t.ex. orden “hjälpa oss genom att de förstärker förföljelsen och förtrycket av judarna” klippts in i mitten av citatet för att utmåla herzl som ond. Som ni redan sett finns inte det i originalet.
Direkt efter Herzl-citatet på sidan 264 finns ett citat av Nahum Goldmann, som var ordförande 1948 till 1977 för World Jewish Congress
Direkt efter citatet av Herzl kommer ytterligare ett citat, av Nahum Goldmann. Det används också bland antisemiter (ett exempel här) och sägs bevisa samma sak som Herzl-citatet: att judar försöker framkalla antisemitism.
Låt oss titta närmare på det. Så här använder Karlsson citatet:
Den nuvarande minskningen av öppen antisemitism kan utgöra en fara för judarnas överlevnad … Judar är nu nästan överallt jämställda medborgare, såväl politiskt som ekonomiskt. Antisemitismens försvinnande i dess klassiska mening har, allt under det att detta varit välsignelsebringande för de judiska samfundens politiska och ekonomiska situation, haft en mycket negativ inverkan på vårt inre liv.
Det låter vidrigt, eller hur?! Men hur ser citatet verkligen ut? Genom en Kanadensisk hemsida för landets kulturella minoriteter kan man läsa talet i sin helhet. (Ladda hem talet här: 1,2,3,4,5) Detta är talet, enligt Canadian Jewish Review, December 5, 1958:
[sid 14] At the same time Jews are enjoying equality of rights in nearly all countries and, although it is not always fully implemented, the Jewish situation from this point of view is better than it was in any other period of the past. Jews, nearly everywhere, are equal citizens, ‘both politically and economically.
[—][sid 15] These special instances of anti-Semitism apart, I should like to repeat that in today’s overall Jewish situation anti-Semitism is no longer a decisive factor. One can only hope that this will remain so for the future.
[—][sid16] The disappearance of the external danger to our survival, of anti-Semitism in its classic meaning has had most beneficial consequences for the political and material situation of the Jewish communities, but a very negative effect on our internal life. The great challenge to our existence which has brought forward great defensive and constructive forces in our people has been reduced to very insignificant forms compared with previous periods. The disappearance of challenges is always a danger to peoples and communities, especially to a people like ours which, for centuries, has been educated to react to threats, to overcome dangers. Our people knows how to behave heroically in bad times, but has not yet learnt to live creatively in good times. The disappearance of the brutal form of anti-Semitism and the political and economic well-being of most Jewish Communities has initiated a system of anonymous disintegration and assimilation which has endangered the basis of our existence in the Diaspora…
[—][sid 60] In the past, Jewish activities centred primarily on two problems: fighting anti-Semitism; and dealing with Jewish poverty. Both problems are today no longer decisive. Anti-Semitism has become a minor factor in our lift, and Jewish poverty is no longer substantial.
[—][sid 61] No state has the right to ask its minorities to give up their specific character. This cannot be the price to be paid for equality of individual rights. The famous slogan of the French Revolution: “All rights for the Jews as human beings, but no rights for them as Jews”, if well understood, is practically a complete denial of equality, otherwise our emancipation may become identical with our disappearance.
Ingmar har här troligen citerat den engelska version av citatet, som cirkulerar på internet och som lär härröra från New York Times. Så här brukar man se det:
On the question of assimilation, Dr. Nahum Goldmann, President of the World Zionist Organization, in a speech he delivered on July 23, 1958 at the opening of the World Jewish Congress in Geneva, Switzerland, is reported by The New York Times to have warned world Jewry that ”a current decline of overt anti-Semitism might constitute a new danger to Jewish survival . . . Jews nearly everywhere are equal citizens, both politically and economically”, Goldmann said. “However”, he asserted, ”the disappearance of anti-Semitism in its classical meaning, while beneficial to the political and material situation of Jewish communities, has had a very negative effect on our internal life…
Jämför man med originalet ser man att citatet ett hopkok från olika delar av talet. Den som för första gången klistrade ihop citatet har blandat friskt mellan delarna av citatet.
Nahum Goldmanns tal är ett passionerat tal om lidandets mening. Att människor som utsätts för lidanden kan vända lidandet och prövningarna till något positivt. Det är en varning att nu när äntligen antisemitismen minskar måste judarna hitta nya sätt att skapa på än att reagera på det negativa, annars står judarna inför nya, hittills okända, hot.
Och nu Ben Gurions citat på sidan 114
I sitt svar till mig lägger Ingmar Karlsson fram ett tredje citat från en tredje person i denna soppa: Ben Gurion.
Dessa tankar återkommer i dagböckerna så t ex på sidan 68 i samma utgåva och framfördes inte bara av Herzl. Ben Gurion skrev ”Ju hårdare lidande desto starkare sionism.”
Karlsson använder detta citat i sin bok också på sidan 114 där källan anges vara någon bok av Shabtai Teveth. Det är inte Burning ground, hans standardverk om Ben Gurions liv fram till 1948. Det anges i och för sig på två ställen (592 och 639) att Ben Gurion och sionister såg judarnas lidande som det huvudargument som skulle få omvärlden att inse att en judisk stat behövde skapas, men ingenstans den antydan till att sionismen skulle vinna på judehatet, som Ingmar Karlsson. Ingenstans det exakta citatet heller.
Citatet cirkulerar på internet också så jag bestämde mig för att leta efter det. Efter att ha använt uteslutningsmetoden kunde jag konstatera att den enda möjliga källan till detta citat måste vara en intervju i Time med David Ben Gurion, Israels första premiärminister, den 16/8 1948.
His voice took on a deeper tone.
“Suffering makes a people greater, and we have suffered much. We had a message to give the world, but we were overwhelmed, and the message was cut off in the middle. In time there will be millions of us – becoming stronger and stronger – and we will complete the message.”
“What is the message?” the reporter asked.“Our policy must be the unity of the human race. The world is divided into two blocs. We consider that the United Nations is a Jewish ideal.“
Så hemskt var det citatet, men det där om att det judiska lidandets budskap skulle vara att föra världens alla folk närmare varandra, har Ingmar karlsson inte med i sin bok. Men ett FN-vänligt budskap ville han kanske inte ha med i sin bok?
Läskigt citat av Chaim Weizmann på sidan 93
Karlsson nämner i boken ett citat av Chaim Weizmann från 1919 som går ut på att Weizmann vill att Palestina ska bli lika judiskt som england är engelskt. Jag citerar Ingmar Karlsson:
I ett tal som Weizmann själv höll i London inför fredskonferensen sade han:”Jag litar på Gud att en judisk stat skall komma till stånd men det kommer inte att ske genom politiska deklarationer utan genom det judiska folkets svett och blod. Balfourdeklarationen är den gyllene nyckel som öppnar dörrarna till Palestina och ger er möjlighet att lägga ner all er energi i landet… Vi ombads formulera våra önskningar. Vi sade att vi i Palestina önskade skapa sådana politiska, ekonomiska och administrativa villkor att vi efterhand som landet utvecklas kan låta ett avsevärt antal immigranter strömma in och slutligen i Palestina upprätta ett sådant samhälle att Palestina blir lika judiskt som England är engelskt och Amerika är amerikanskt … Jag hoppas att de judiska gränserna i Palestina skall bli lika vida som den judiska energin att förvärva Palestina. ”Avsnittet som fanns i en samling av Weizmanns tal som utgavs 1952 försvann i senare upplagor.
Andemeningen med citatet som Ingmar återgett det är att förmedla intrycket att Weizmann, som var talesperson för projektet att bygga en judisk stat (vid förhandlingarna med britterna runt 1919) var en galning som ville etniskt rensa hela Palestina.
Det citatet har redan andra skrivit om och avslöjat. Det cirkulerar i många olika versioner på nätet. Det är så eftersom Weizmann runt 1919 ofta använde denna liknelse om england och det kommande judiska hemmet i Palestina i sina tal. Men i alla versioner jag sett, såväl de interna citaten bland sionisterna och i de tal han höll för offentligheten, säger han att arabernas rättigheter alltid ska skyddas. Anledningen till det är enkel: det pågick känsliga förhandlingar mellan araber, judar och England vid denna tiden. Weizmann var ingen idiot eller självmordskandidat som ville omöjliggöra projektet att bygga ett judiskt hem innan det ens inletts.
Citatet är inte alls känsligt av den enkla anledningen att det finns i många olika versioner.
Weizmann beskriver t.ex. i sin självbiografi (Chaim Weizmann – Trial and Error sidan 305) det så här:
I defined the Jewish national home to mean the creation of an administration which would arise out of the national conditions of the country – always safeguarding the interests of non-Jews of the country — with the hope that by Jewish immigration Palestine would ultimately become as Jewish as England is English.
Om man vill se en samtida artikel om hans syn på saken kan man se Judische Rundschau oktober 1919 (nr 72, via http://www.compactmemory.de )
“Att göra Palestina så judiskt som möjligt på kortast möjliga tid…
utan att därmed störa de arabiska intressena”… (1919)
Faktum är att så här resonerade sionisterna från tiden efter första världskriget, när britterna och NF deklarerade att Palestina skulle bli ett judiskt hem. Jag har sett uttalanden i stil med att “vi struntar helt i arabiska intressen” men då är det nästan alltid någon brittisk, icke judisk, kolonialherre säger så. Sionisterna var inte så dumma.
I Judische Rundschau nr 66 1919 hittar vi ytterligare ett exempel på hur Weizmann resonerade. Denna gången internt för sionisterna i London.
“Arabiska ska bli officiellt språk… lagboken ges ut på arabiska”…
“Arabers rättigheter ska respekteras…” (1919)
Det kan hända att man tycker att Weizmanns ord var falska och tomt svammel och att Weizmann i verkligheten ville förtrycka araber. Det har man friheten att tycka. Men en “auktoritet” som respekteras högt i universitetsmiljöer ska veta bättre än att ta delar av ett citat, och utelämna andra delar, och därmed få det att framstå som att en person säger något som denne aldrig sagt.
På sidan 109 och 171 behandlas ett citat av David Ben Gurion på ett för Ingmar Karlsson typiskt sätt.
Så här skriver Ingmar Karlsson:
I sin bok The Jewish Paradox citerar Nahum Goldmann Ben Gurion:Jag förstår inte din optimism. Varför skulle araberna sluta fred: Om jag vore en arabisk ledare skulle jag aldrig träffa en uppgörelse med Israel. Det är naturligt. Vi har tagit deras land. Visst. Gud lovade oss det men vad bryr de sig om det? Vår Gud är inte deras. Vi kommer från Israel men det är två tusen år sedan och vad betyder det för dem? Det har funnits antisemitism, nazister, Hitler, Auschwitz, men var det deras fel? De ser bara en sak. Vi har kommit hit och stulit deras land. Varför skulle de acceptera det. De kommer kanske att glömma om en eller två generationer men för tillfallet är det uteslutet. Så det hela är enkelt. Vi måste förbli starka och ha en stark armé. Hela var politik utgår från detta. Annars kommer araberna att utplåna oss.
Det låter ruskigt och pessimisiskt. Men om Ingmar hade citerat lite av texten som följer detta citat i Nahum Goldmanns bok hade resten av citatet sett ut så här:
I was stunned by this pessimism…
That was Ben Gurion all over: he had told me that so as to show me how well he knew in his heart that Israel could exist without peace with the Arabs, but his stubborn, aggressive, unbending character prevented him from following what his own intelligence told him. The best proof of that is that having lost his grip on power his intelligence reasserted itself he evenbecame a ‘Goldmannite’, declaring that all the occupied territories except Jerusalem should be restored. On this point I am in agreement with him: Israel must keep Jerusalem. That does not alter my opinion that Ben Gurion is the man principally responsible for the anti-Arab policy, because it was he who moulded the thinking of generations of Israelis…
Citatet är kritiskt mot Ben Gurion, utan tvekan. Men poängen är att både Ben Gurion och Nahum Goldmann var sionister. Om Ingmar hade angett citatet i sin helhet hade läsaren sett att det fanns olika ideer bland de som var sionister. Sionismen var ingen enhetlig rörelse där alla tänkte lika och alla var arabhatare, eller nåt sånt.
Det är typiskt för Ingmar Karlsson att han inte tog med fortsättningen, utan valde att presentera citatet nyansbefriat och ensidigt..
Det skulle för övrigt motsäga bilden av Goldmann som blodtörstig sionist, som han försöker förmedla i ett annat ställe av boken.
På sidan 122 citerar Ingmar Ben Gurion ur ”Riktlinjer för en sionistisk politik” från 1941.
Vi citerar:
Först måste vi undersöka om denna transfer är praktiskt genomförbar och sedan om den är nödvändig. Det är omöjligt att tänka sig en allmän evakuering utan tvång och brutalt tvång … Möjligheten av en transfer i stor skala av en befolkning med våld demonstrerades i befolkningsutbytet mellan Grekland och Turkiet. I det nu pågående kriget vinner tanken på att transferera befolkningar mera sympati som det praktiska och säkraste medlet för att lösa det farliga och smärtsamma problemet med nationella minoriteter.
Det som diskuteras här är det som kallas en”transfer”, förflyttning. Transfer är namnet på förslaget att man skulle uppmuntra delar av den arabiska befolkningen i Palestina att FRIVILLIGT flytta till andra arabiska områden.
Varför diskuterades detta? Jo, för att situationen höll på att bli ohållbar. Spänningen mellan araber och judar växte för varje år, och med det antisemitismen.
Därmed inte sagt att denna transfer var en bra lösning, men det var en lösning som man ofta tog till vid denna tiden. Inte minst stormakterna använde denna metod. Oftast med tvång, utan att man brydde sig om att fråga befolkningen om de ens ville flytta.
Citatet från Ingmars bok består av två lösryckta citat från ett internt memorandum från oktober 1941. Det Karlsson glömmer att nämna är att Ben Gurion var MOT en tvångsförflyttning i detta memorandum, MOT en grekisk eller turkisk lösning.
Man kan, och BÖR, diskutera det som senare skedde 1948 då araber utvisade judar och judarna i israel utvisade araber. Man kan, och BÖR, diskutera användningen av begreppet transfer bland både judar och araber på 1940-talet. Men man ska hålla sig till sanningen.
Därför är dessa två citat, hämtade från samma memorandum, också lika intressanta. Ben Gurion hoppades skapa en stat för BÅDE araber och judar. ”Jewish immigration and colonization in Palestine on a large scale can be carried out without displacing Arabs,” och ”in a Jewish Palestine the position of the Arabs will not be worse than the position of the Jews themselves.”
Dessutom kan man läsa i memorandumet att Ben Gurion noterar att många i England and America ”advocate the transfer of the Palestinian Arabs to Iraq and Syria as the best solution of the so-called ‘Arab Question'” men ”we must consider first whether such a transfer is practicable, and secondly whether it is indispensable”…. ”The idea of transfer of population is steadily gaining in popularity … it would, however, be unsafe and unwise on our part to advocate, or even expect, a compulsory transfer of Arabs from Palestine”.
Ett tidigare memorandum från samma år finns på nätet för den som vill jämföra. I det diskuteras frivillig utvandring så här:
1. A massive aliyah and settlement program that will soon make the country overwhelmingly Jewish need not compromise — as it has not thus far — the genuine interests of the Arab (and other non-Jewish) residents of the country, nor impinge upon the legitimate aspirations of the Arab nation in Arab lands.
2. In the event that Arab permission for the free transit of the Arab population to neighboring countries is denied, Arab interests in Palestine should be guaranteed in one of the following ways:
a. In the event that Palestine shall become a separate and sovereign Jewish state, a regime shall be established therein that shall guarantee Arabs not only fully equal civil, political and national rights, but will strive as well to ensure that the Arabs standard of living — economic, cultural and social — will be the equal of the Jews. b.A pact of friendship and mutual aid shall be contracted between the Jewish state and neighboring states…
The Arabs living in Palestine are natural citizens. If they do not wish to move their domicile to a neighboring Arab state, they deserve all the rights — civil, political, and national — of the country’s residents.
Citat på sidan 121: brevet till Ben Gurions son
Angående en transfer av Arabiska befolkningen kan man också läsa Ben Gurions brev till sin son från 1937, som citeras på sidan 121 i Karlssons bok. Ingmar själv har denna gången angett några andra delar av citatet, inte bara de delar som låter hemska.
Jag är säker på att vi kommer att kunna bosätta oss i alla andra delar av landet, antingen genom överenskommelse och i ömsesidigt samförstånd med våra arabiska grannar eller på annat sätt. Upprätta en judisk stat genast, även om det inte är i hela landet. Resten kommer med tiden. Det måste komma … Vi måste driva ut araberna och ta deras mark och om vi måste använda våld inte för att fördriva araberna i Negev och Transjordanien utan för att garantera vår egen rätt att bosätta oss på dessa platser – då har vi en styrka till vårt förfogande.
Däremot har Ingmar Karlsson glömt att skriva att den sista delen av detta citat, föregås av ett stycke som förklarar att det handlar om den glest befolkade Negevöknen och att stycket handlar om vad han ansåg man borde göra om araberna INTE ALLS skulle tillåta judisk bosättning i, och utveckling av, Negev. Hela brevet kan läsas i engelsk översättning här.
På sidan 115 finns ett citat som Ingmar påstår är något Ben Gurion sagt i en ”artikel” i december 1938:
”Om jag visste att det var möjligt att rädda alla barn i Tyskland genom att transportera dem till England, men bara hälften genom att transportera dem till palestina, skulle jag välja det andra alternativet… Som varje jude är jag intresserad av att rädda varje jude överallt där det är möjligt, men inget kommer före uppgiften att rädda den hebreiska nationen i dess hemland”.
För det första är inte citatet från någon artikel, som Ingmar påstår, det är från ett mötesprotokoll från Mapai’s central kommittémöte den 7 december 1938. (Minutes, Mapai Central Committee, 7 December 1938, p.41, Labour Party Archives – Bet Berl 2-23-1938-21 bet) Som Camera.org redan skrivit kom detta uttalande i samband med att man diskuterade britternas beslut att stänga dörren för alla judiska flyktingar från kontinenten. Brittiska regeringen hade stängt dörren för hundratusentals judar men bestämt sig för att släppa in 10.000 föräldralösa judiska barn. Regeringen skickade hundratusentals i döden men blidkade hemma opinionen genom att bluffa om detta.
Det som inte Ingmar Karlsson berättar är att Yitzchak Ben Zvi sarade på Ben Gurions något bryska uttalande genom att förtydliga det “ten thousand children are a small part of Germany’s [Jewish] children…They [the British] don’t intend to save Germany’s Jews, and certainly not all of them. The moment the Jewish State Plan [the Peel plan] was shelved, the possibility of complete rescue of Germany’s Jews was shelved with it.”
Ben Gurion förtydligade på mötet att “our concern is not only the personal interest of these children, but the historic interest of the Jewish people”. Uttalandet måste ses i ljuset av besvikelsen att den brittiska regeringen bestämt sig för att låta judenheten i Tyskland gå under.
Det är helt rätt att kritiskt granska även citat av Ben Gurion som är mindre smickrande. Men det finns hundratals citat av Ben Gurion där han säger att han vill rädda så många som möjligt av kontinentens judar, på vilket sätt som helst. Därför bör man fråga varför Ingmar Karlsson väljer just detta citatet och inte t.ex. detta som åtfinns i en bok av Shabtai Tevet.
“Were there a possibility of transferring Polish Jewry to America or Argentina we would have done so, regardless of our Zionist ideology. But the whole world is closed to us. Had we not room in Palestine, our people would have no choice but suicide. (Shabtai Teveth, Ben–Gurion: The Burning Ground, 1886-1948 sidan 855)
Titeln: Bruden är vacker…
Så skulle jag kunna fortsätta. Till och med titeln på Ingmars bok, Bruden är vacker men har redan en man, är falsk. Detta har bloggen Elder of Ziyon skrivit om. Ni kan läsa om det i denna artikel.
Titeln är ett citat som härrör från en falsk anekdot om två rabbiner som skulle ha skickats ut av den sionistiska världskongressen för att rekognosera i det Heliga Landet. Innebörden är att Israel är ett stulet land. Karmi medgav redan 2010 att frasen inte härrör ur någon sionistisk källa.
Till slut…
Det är lätt att föra in källhänvisningar i en löpande text. Varför Ingmar Karlsson inte gör detta vet jag inte. Han kanske inte bryr sig.?
Frågan har ställts många gånger tidigare. Sist i samband med debatten om hans böcker om Turkiet och kurderna, då han påkoms med plagierade texter i sina böcker. Hans bok om Kurdistan för några år sen var hans bok full av faktafel och partiska ställningstaganden för Turkiet.
Men det värsta med Ingmar Karlssons bok är hur han vinklar användning av citat och fakta för att ensidigt skriva ner sionismen.
Precis som med alla andra länder går det att hitta alla möjliga citat, bra, dåliga, löjliga, och vettiga, vanvettiga och briljanta som de ledande politikerna sagt. I sionismen fall finns det en hel del citat om kolonialism, projektet att bygga en judisk stat kallades länge “koloniseringen av Palestina”, som man kan lyfta fram, om man nu vill diskutera sånt som de flesta idag skulle se som mindre bra och som utan tvekan ställt till mycket kaos i Mellanöstern.
Sådana citat finns av Ben Gurion, liksom av Nahum Goldmann.
Antisemitism handlar om något annat. Antisemitiska citat kan t.ex. handla om att utmåla judarna, eller sionisterna, som konspiratörer som styr hela världen eller försöker styra världen. Eller att man demoniserar judar och sionister. Sådana citat fyller internets olika hatsajter just nu.
Hur kunde förlaget, Wahlström och Widstrand, ge ut en bok med så usel källkontroll, trots att förlagets egna fackgranskare larmat om allvarliga brister i boken, som till exempel avsaknaden av källhänvisningar?
Och hur tänker den författare som utgår från att groteska citat som utmålar judar som elaka konspiratörer som mördar sina egna, och tycker om antisemitism, är sanna?
Demokrati 
