När jag i morse satt på tåget och läste igenom några Sverigedemokratiska bloggar, tex Therese Borgs blogg, och Björn Söders blogg slog det mig att något saknas… Det pratades mycket om ”hotet” islam utgör mot det svenska där. Och som vanligt har debattörerna rätt till viss del, användningen av slöjor av religiösa skäl, religiös fanatism och kvinnoförtryck är inte speciellt svenskt och ska bekämpas!
Men… Ju mer jag läste, ju mer saknade jag… Kalle Anka!
Mitt under läsningen slog det mig nämligen: ”tusan vad främlingsfientligheten förändrats genom åren”. Och då i samma stund minns jag artiklarna från vänstertidningarna om det hot mot den svenska kulturen som amerikaniseringen, Kalle Anka och konsumerismen ansågs vara förr.
Ja, faktum är att när jag började bli politiskt intresserad runt 1987-1988 var ännu Vänsterpartiets, sossarnas och extremvänsterns tidnnigar fulla med varningar mot amerikaniseringen som ”hotade det genuint svenska och folkliga”, och även i de vanliga tidingarna hittade man mängder av varningsartiklar. De enda som gick mot denna mytbildning om amerikaniseringen var i praktiken vid denna tiden libertarianerna, som tex Henrik Bejke.
Nu verkar det amerikanska ha assimilierats i Sverige. Inte ens vänstern gnäller på Kalle Anka längre… Låt oss kika närmare på det fenomenet!
Demokrati 