Amanda Brihed och Jens Odsvall om sitt avhopp till Liberaldemokraterna

 

Liberaldemokraterna

Liberaldemokraten Amanda Brihed

 

Ordförandet för Människorättsnätverket Svart Måndag, Jens Odsvall, och den f.d. folkpartistiska riksdagskandidaten Amanda Brihed har nu formellt tagit steget över till Liberaldemokraterna. Låt oss höra hur de motiverar sina val:

Jens Odsvall om Liberaldemokraterna

Dags för något radikalt nytt där jag på allvar får vara med och bestämma, från ”scratch”. Det kändes all mer lockande och till sist föll det på plats. Det var bara att blunda, hoppa och hoppas på det bästa. Ramla in mitt i smeten så att säga. Så nu är det gjort, det får bli(L)iberaldemokraterna. Sitter med där det händer nu och deltar i bildantet av ett nytt parti, får vara med och skriva partiprogram, lägga förslag helt efter mitt eget huvud. Det kan inte bli bättre än att med de övriga, som har tagit steget fullt ut och gått över till (L)iberaldemokraterna. Det är vi som ska göra och bilda det nya partiet.

Inget är cementerat i sten och klart, vi arbetar enträget hårt frammåt. Men det blir för det bästa. Vare sig höger, vänster eller mitt emellan. Vi är liberaler, pragmatiska liberaler, socialliberaler eller vilken stämpel som det nu kommer bli. Men det är vi som bygger det ny partiet, som ska göra det. Mejsla ut och förädla ett helt nytt parti, där vi skrivar om basen, plattformen och stommen för den svenska liberalismen. Frå botten och upp. Helt galet kanske men sant, det är en riktig och sann ideologi som nu tar form. För första gången känns det helt riktigt, från och med nu lämnar jag min opolitisk identitet mot en politisk sådan. Min flickvän deltog som Folkpartist i valet, men nu i kväll tog hon steget. Även där en ny (L)iberaldemokrat.

Amanda Brihed om Liberaldemokraterna

Jag kan inte längre stå för batonger, burkaförbud, peka med hela handen, utstraffning av sjukskrivna, populism riktad mot invandrargrupper och religiösa grupper eller en attityd som säger att minoriteter i samhället ska förvandlas från människor till oviktiga särintressen. Jag kan inte köpa tvångskissningar, tvångsfrihetsberövanden av barn utan föräldrars och sociala myndigheters kännedom, lösdriverilagar, massövervakning, datalagring, privata poliser som jagar halva befolkningen för att upprätthålla en upphovsrätt som inte längre fungerar, högre murar och ett samhälle som bygger på misstänkliggörande, cynism och hårdare tag…

Det finns ingen anledning att dölja det längre. Jag tillhör utbrytarklanen. Som en av de mer uppmärksammade debattörerna inom Liberati har jag valt att följa med en samling av mina närmsta vänner och kollegor till ledningen för det projekt som idag går under namnet (L)iberaldemokraterna. Jag kommer att under den närmsta tiden arbeta med administration, idéprogram och upprättandet av den ideologiska plattform som i framtiden förhoppningsvis kommer att bli grunden förLiberaldemokratiska Partiet.

För mig är det ett projekt och ett äventyr. Det är en utmaning, en frigörelse, en glädje och en ära. Men det är också litet av en livlina som håller mig fortsatt engagerad inom politiken efter att jag länge känt att jag inte riktigt velat fortsätta. Nu får jag möjligheten att börja om i en miljö där min medicinska bakgrund inte spelar den minsta roll, där mina livsval och sättet jag väljer att skapa familjekonstellationer inte är relevant och där jag inte längre behöver känna den där stressen över att bli ”avslöjad” eller förnedrad. Där mitt engagemang för integritet, mänskliga rättigheter, ett medborgarskap även för mig och mina likar och andra frågor inte längre ifrågasätts och ses ned på.

Ganska ironiskt att man ska känna så. Det är ju inte så att jag inte haft väldigt starkt stöd här och var inom Folkpartiet och den relaterade sfären. Det har jag verkligen haft. Här och var. Det är inte så att jag egentligen behövt känna mig så hotad av någon risk för avslöjanden med tanke på att jag redan blivit tvångsoutad som transsexuell i svensk media för något år sedan. Och i övrigt har jag varit alldeles väldigt mycket för öppen, periodvis, för att komma undan med att hålla mitt liv utanför politiken ifrån offentligheten. Det har varit nihilistisk kamikazepolitik från dag ett och det har fungerat förvånansvärt väl. För alla utom mig.

Jag har å andra sidan haft mycket kul och fått mycket uträttat också. På så himla många vis. En höjdpunkt var förstås en viss omskrivning av FRA-lagen 2008. En annan var livet jag lyckades bidra med kring delar av Stockholmsprogrammet 2009, liksom debatten kring Sveriges och regeringens agerande rörande Iran efter det riggade valet samma år. Och så förstås arbetet kring tvångssteriliseringarna under det sista året som varit, med höjdpunkt under Pride. Liberatis arbete för sprutbyten i Stockholm har varit otroligt givande och värdefullt. Det har varit fina stunder och jag har lärt känna många fina människor, fått många vänner och känt att där ändå funnits ett starkt stöd. Åtminstone, som sagt, här och var.

Men där har också funnits ett glastak. Där har funnits en känsla bland en hel del partikamrater att jag varit litet spännande och ”exotisk”, möjligen, men också väldigt kontroversiell, udda, skum och förmodligen rätt pervers. Konstig, helt enkelt. Och litet farlig. Vad det lett till på olika håll tänker jag inte gå in på, men jag har periodvis känt mig jagad. Eller icke önskvärd. Och även då och då önskvärd av helt fel skäl. Jag har ofta känt mig klappad på huvudet och nedvärderad på grund av vem och vad jag är.

Där finns alltså många skäl till att jag nu väljer att gå en ny väg och satsa på en ledande roll i Liberaldemokraterna. Det finns många skäl till att jag känner att möjligheterna och utrymmet att utvecklas är betydligt större där. Jag lämnar dock inte i ilska eller på grund av att det varit en helt otrevlig tid. Jag tror bara inte att utrymmet finns för att jag ska kunna växa och skapa mig en framtid inom Folkpartiet längre. Jag kan nå en viss sträcka, men aldrig någonsin hela vägen fram. Om inte min bakgrund och mitt leverne stoppar mig, så gör tillslut mina värderingar det.

Jag står för något jag inte längre kan känna med hela mitt hjärta att Folkpartiet kan leva upp till och stå för idag. Jag har givit upp hoppet om att jag ska kunna skapa en väg för partiet att gå åt det hållet jag skulle önska att det skulle gå. Jag är rädd att Folkpartiet kommer göra misstaget att gå än mer åt höger, än mer i konservativa fotspår och än mer på populistisk och batongkramande upptäcktsfärd in i en framtid jag inte vill vara del av.

Detta är ett svar på en politisk utveckling jag inte stödjer, men det är inte en kritik mot de underbara människor jag lämnar efter mig.

Jag tror på ett samhälle som är liberalt, öppet, frihetligt, inbjudande, varmt och tillåtande. Jag tror på ett samhälle där människor inte behöver råka illa ut på grund av att de blir sjukskrivna av ena eller andra anledningen. Där svårt sjuka människor helt enkelt har rätten att vara sjuka utan att bli jagade. Där människor som jag inte behöver känna sig förföljda, utanför samhället och mindre värda som människor. Där skadereduktion, omvårdnad och trygghet är viktigare än batonger och krav. Där de svagaste grupperna i samhället lyfts och stöds utan ifrågasättande och där ingen tar beslut över huvudet på den person som berörs själv. Där människor ses som resurser och värdefulla tillgångar och där mänsklighet är den röda tråden framför alla andra.

Jag tror på ett starkt socialpolitiskt och människorättsligt patos, jag tror på en grundläggande värme i samhället och jag tror på evidens som grund för politiken framför gamla religiösa föreställningar, egensnickrade förklaringsmodeller utan verklighetsförankring och partipiskor för att driva igenom vansinnigheter som riskerar skada hela det öppna samhället på sikt.

Jag tror inte på populism, men jag tror på att politiker är folkets tjänare och att en viss ödmjukhet inför detta faktum är på sin plats. Jag tror på demokrati, frihetlighet, visioner och drömmar.

Jag är varken höger, vänster eller mittemellan. Jag är (L)iberal.

Nu följer jag med Jan RejdnellAlexander Bard, Michael Gajditza, Torbjörn Jerlerup och Jens Odsvall och startar det socialliberala parti Sverige så länge har väntat på och längtat efter. Från och med nu är jag (L)iberaldemokrat.


PS

Läs även Michael Gajditza idag: http://blogg.aftonbladet.se/21909/2010/10/svensk-myndighetskontroll-jag-har-hittat-hem

—————————————————-

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-


Läs även andra bloggares åsikter om ,,

Integrera hela Sverige

Idag på Newsmill publiceras Projekt Liberaldemokraternas första offentliga utspel. Det har författats av fyra av grundarna,  Alexander Bard, Jan Rejdnell, Michael Gajditza och mig. Temat är bekant för läsarna av den här bloggen, dvs: ta debatten mot Sverigedemokraterna, lös integrationsproblemen och bygg ett Sverige som skapar de nya ekonomiska resurserna. Ett av huvudmålen med artikeln är att visa varför invandring är bra för Sverige och varför en sund ekonomi behöver invandrare och folk med nya idéer!

Läs debattinlägget på Newsmill här!

En längre version av detta inlägg publiceras på denna blogg idag. Här följer det inlägget!

************

I brist på idéer om hur man ska lösa problem, händer det att stater tar till det vi förr kallade ”nävrätten” och löser problemen genom mer makt och kontroll. Därför är det typiskt att de enda konkreta förslag på hur man löser integrationsproblemen i Sverige som debatterades under valrörelsen är grovt integritetskränkande. Det pratades mycket om ”hårdare tag” mot invandrarna.

Värst var Sverigedemokraterna. Som liberaler reagerar vi mot den förenklande synen och uppdelningen i Vi och dom som de gör. Enkla lösningar föreslogs som att stänga av all invandring så skulle alla problem lösa sig automatiskt, men enkla lösningar har aldrig fungerat för komplexa problem. Det tragiska var att det inte enbart var Sverigedemokrater som förespråkade hårdare tag. En massa grovt integritetskränkande förslag lades även fram av de andra riksdagspartierna.

Invandrare är speciellt utsatta för den rad av nya integritetskränkande lagar som antagits i Sverige under de sista 10 åren. Det som hamnat i skymundan i debatten om IPRED, FRA och SWIFT-avtalet är att dessa juridiska ”hårdare tag” framför allt riktar sig mot och drabbar invandrare. Det är ju bland dessa som alla lömska terrorister antas gömma sig, och de har kommit för att leva på oss svenska skattebetalare, hävdas det.

Förutom avlyssning och övervakning har många andra galna förslag förts fram av riksdagspartierna under valrörelsen: Här är några av dem: burkaförbud, obligatoriska gynekologiska undersökningar på invandrarflickor, övervakning av suspekta muslimska ungdomar, förbud mot att prata det egna modersmålet i skolan, utvisa folk för lättare brott, tredubbla antal poliser i  ”utanförskapsområdena”, utegångsförbud, förbud mot byggande av minareter och för ”stora” moskéer, och sämre föräldraledighetsvillkor för invandrare. Ja till och med förbud mot ”brott mot demokratin” har luftats, vad det nu må vara!

Med sådana ”vänner” behöver man inga Sverigedemokrater…

Vi motsätter oss sådana ”lösningar” på problemen. Vi svarar. Låt vuxna  människor själv bestämma hur de klär sig, eller hur de lever sina liv. Det ska inte staten blanda sig in i. Och framför allt: Integration sker mellan människor. Ingen har någonsin integrerats med hjälp av avlyssningsutrustningar och kameror!

 

Ingen har integrerats med avlyssningsutrustning, kameror eller epost-spionage. Frihet är A och O.

 

Syndabockar

Historien visar att det är de marginaliserade grupperna som alltid först blir drabbade av överhetens kontrolliver och integritetskränkning. Se bara på hur de makthavande hanterade Liberaler, Socialdemokrater och andra som kämpade för ekonomisk rättvisa och rösträtt under 1900-talets början. De var syndabockar för ett system som löpt amok. Idag är invandrarna, och i synnerhet muslimerna, syndabockarna.

Det är därför nödvändigt att göra upp med en del myter om invandringen, innan vi går igenom våra lösningar.

”Myten om brottsligheten”

Sverigedemokraterna kunde ganska fritt sprida sina myter om invandrarnas ”brottslighet” och ”kriminalitet”. I synnerhet myterna om muslimernas och afrikanernas brottslighet. Det inte konstigt, för de backades ju upp och fick stöd av etablerade partier i debatten. Detta utan att någon egentligen tog debatten MOT Sverigedemokraternas idéer.

Låt oss därför se på fakta. Att brottsligheten är högre bland invandrare än inrikes födda, är oomtvistat. Så är det i Sverige. På samma sätt är brottsligheten högre bland några andra grupper, tex socialbidragstagare och män. Det finns en del sociala faktorer som bidrar till att kriminalitet ökar.

Man kan till exempel se att personer som immigrerat innan de börjat skolan begår betydligt färre brott än de som anlänt i skolåldern upp till de senare tonåren. Den senare gruppen är dessutom den grupp som i störst utsträckning är registrerad för brott. Bland samtliga invandrade är den vanligaste invandringsåldern runt 30. Bland personer födda i Afrika och i Europa exklusive EU-länder är det minst vanligt att man invandrat som barn. Det är 3,5 gånger vanligare att män är misstänkta för brott än kvinnor och vad gäller grövre brott är den skillnaden ännu större. Det är dessutom, som migrationsinfo.se, skriver:

”Personer vars familj har försörjt sig genom socialbidrag hade 2001 6,1 gånger större risk att begå brott än de som inte haft det. Personer med endast förgymnasial utbildning har 5,7 gånger större risk att begå brott än de som har en eftergymnasial utbildning på 3 år eller mer.”

Men det behöver inte vara så här för invandrare.

Om man tittar på statistiken för USA upptäcker man något intressant. Deras brottsstatistik (som grundar sig på vilka som hamnar i fängelse) visar att invandrare från ALLA regioner har en brottslighet som är betydligt lägre än för infödda amerikaner. 3,5% av alla infödda amerikaner mellan 18 och 40 år sitter i fängelse, mot 0,8 av alla utlandsfödda av samma ålder. Utrikes födda har varit överrepresenterade i brottsstatistiken och arbetslösheten under minst ett kvarts sekel och under denna tid har invandringen till Sverige sett mycket olika ut, både när det gäller typ av invandring och från vilka länder invandrarna huvudsakligen kommit ifrån.

Det verkar således troligare, menar forskare, att orsaken till överrepresentationen finns att finna i situationen i Sverige än i invandrarnas nationalitet.

Den sociala situationen

Invandrares sociala situation liknar statistiken för brottsligheten.

År 2008 fick totalt 5,6 % av Sveriges hushåll ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Av dessa var 51 % inrikes födda, 49 % utrikes födda hushåll eller hushåll där minst en flykting som kommit till Sverige bor, enligt Migrationsinfo.se. Det är skrämmande höga siffror.

Ersättningsnivåerna är ganska låga och detta gör att utrikes födda oftare lever i relativ fattigdom (vilket är när man lever på mindre än 60 % av medianinkomsten). År 2007 levde 11,2 % av Sveriges befolkning i relativ fattigdom. Uppdelat på födelseland ser vi att bland inrikes födda levde 9 % i relativ fattigdom medan motsvarande siffra för utrikes födda var 23,9 %. Biståndsberoendet är högt, vilket är direkt kopplat till arbetslöshet. 2009 var 56,2 % av alla utrikes födda mellan 15-74 år sysselsatta. Motsvarande siffra för den infödda befolkningen var 66,3 %.

Det skrämmande här är, om man tittar på detaljerna, att fler kvinnor än män är arbetslösa.

Dessutom har bara 45% av de som bott här i Sverige minst 0-4 år arbete. För de som bott här 5-9 år är siffran ca 57%. För de som bott här mer än 20 år är siffran 70%. Statistik från 2005 visar att bland kvinnor födda i Afrika söder om Sahara som varit i Sverige mindre än 4 år innan barnet föds tog 87 % ut föräldrapenning enbart på grundnivå, medan motsvarande siffra för samma grupp som varit i landet 11 år innan barnet föddes var 12 %. Detta kan direkt kopplas till utrikes födda personers ställning på arbetsmarknaden, som generellt sett är svagare än inrikes födda men som stärks ju längre tid man är i Sverige.

Dessutom kan det kopplas till vårt bidragsssystem. Kvinnor med småbarn hamnar med andra ord direkt i bidragsfällan.

Arbetsmarknaden är generellt sett begränsad för invandrare i Sverige och myndigheterna har filosofin att man ska ”ta om hand” och satsar därför mer på att ge bidrag än arbete för nykomlingarna till Sverige. Men detta är inte mycket. Bidragsnivåerna är väldigt låga. Det finns egentligen väldigt få som vill leva på en marginal ständigt utsatt och tvingad att leva på bidrag.

Ju längre man varit i Sverige och kommit in på arbetsmarknaden – ju mer lik den som fötts i Sverige blir vår invandrare i statistiken.

Förorterna

Det är inte en invandrares religion eller kultur som ligger bakom de problem som finns, som Sverigedemokraterna hävdar. Det är socioekonomiska faktorer. Invandrarförorterna, som är så bespottade av Sverigedemokraterna och deras stödtrupper i riksdagspartierna, vill vi försvara.

I verkligheten är det väldigt få av alla invandrare som bor i så kallade invandrarområden.

Om man tittar på internationella exempel, från t.ex. USA, ser man att det faktiskt kan fungera riktigt bra när invandrare från ungefär samma grupper bor i samma område. Etnisk enklav, kallas det ibland, och det är inte automatiskt något negativt. Tvärtom kan etniska enklaver påverka positivt i möjligheten att få jobb om man utnyttjar de nätverk som finns bland invandrare i enklaverna. Som exempel kan t.ex det som kallas Chinatown i städer som New York och San Francisco tjäna. Det finns en koncentration av fler invandrare i Storstadsregionerna men också en högre andel företagare och mer sysselsatta i Storstäderna. Får man inte rätt förutsättningar från samhället att klara sig så får man lita till egna nätverk.

Somalierna är ett bra exempel. Här i Sverige används somalierna ofta som slagträ i invandrardebatten eftersom 30% av somalierna beräknas ha arbete (enligt tankesmedjan FORES) medan i de delar av USA som man studerat, ca 60% av somalierna har arbete. Dessutom skapar somalierna i USA nya företag, här i Sverige är det få som skapar företag.

Det är samma folk, samma kultur och samma religion men olika mottagande.

Därmed inte sagt att USA gör allt rätt. Tvärtom. Men de visar att det behöver inte vara som i Sverige!

Enligt uppgifter från de som studerat det somaliska exemplet menar att anledningen till succén i USA är enkel. För det första får de jobb, visserligen enklare jobb, och för det andra smittar gruppens struktur av sig på även nykomlingarna i gruppen.

Med andra ord är inte invandrarförorterna något hot, som det så ofta hävdas. Det som är bidragsberoendet som är hotet och svenska samhällets ”ta-hand-om-attityd”!

Kort sagt: Vi vill därför förändra situationen, inte invandringen!

Förändra situationen

 

Svensk ekonomi, ett ständigt krig om de s.k. begränsade resurserna? Vi mot dem?

 

Vår strategi för att slå tillbaka främlingsfientlighet står på två ben. Dels stöder den sig på att vi rent ekonomiskt ska få fart på Sverige igen genom att skapa NYA ekonomiska resurser, och dels på att vi, som liberaler, ser varje människa som en värdefull resurs.

Först ekonomin.

Vill vi göra upp med idén att integration, och ekonomi, är ett nollsummespel. Istället för att debattera hur resurser ska fördelas, vill vi skapa nya resurser! Idén är enkel: Sverigedemokraternas valfilm från detta riksdagsval sätter fingret på en del idéer som vi måste göra upp med om vi ska bli av med  främlingsfientligheten.

Kommer ni ihåg filmens upplägg?! Det är kamp om de begränsade resurserna i Sverige i filmen. En stackars pensionär med rullator löper i kapp med burkaklädda kvinnor med barnvagn om de få resurser som existerar. Sverigedemokraternas så kallade ”lösning” i filmen är: dra i invandrings  nödbromsen. Dvs stoppa invandringen och ge resurserna till pensionärerna istället.

Vi mot dom. Det är klassiskt. Denna ”lösning” är en logisk konsekvens av hur politiken debatteras i Sverige idag.

Alltför ofta beskrivs politik som fördelning, som en kamp ”vi mot dom”. Det hävdas att vi har begränsade resurser som måste fördelas, och har man inte pengar nog så tar man det från en grupp och ger till en annan.

Är man höger säger man att man måste skära ner i socialsektorn för ge till företagarna. Är man vänster vill man ta från företagarna och ge till ”de utsatta”. Är man Sverigedemokrat har man hittat nån annan att stjäla pengar från: invandrarna. Men idén är samma.

Vi vill vända debatten upp och ned och sätta den fråga först, som ofta behandlas sist i debatten: Hur man skapar nya resurser? Och här kommer invandringen in. För om man bara fördelar resurser blir invandringen ett hot, då får måste man ta resurserna av någon annan. Men om man har fokus på att skapa resurser så börjar man märka att man behöver arbetskraft och att därför fler människor behövs, precis som på 50-talet och 60-talet.

Fördelningspolitik leder till en dragkamp mellan människor som slåss om resurserna. Man ser enbart varandra som potentiella motståndare – vi mot dom. Vid resursskapande kan folk från olika grupper samarbeta om de gemensamma målen och invandring ses som något positivt som kan tillföra MER resurser, MER arbetskraft och nya idéer till samhället.

* Vi vill sätta fokus på det som varje företagare vet. Vilket är bäst för ett företag: expansion eller stagnation? Hur skapas en expansion? Jo, genom nya idéer, ny teknik och skapandet av nya marknader. För lite större företag: forskning och utveckling. Intressant nog betyder detta också att mer folk behövs. Utan nyanställningar kan inte företaget expandera och utan de nya idéerna dör förmågan till expansion.

* Vi vill göra det som egentligen alla kommunpolitiker vet att man måste göra. I längden kan man inte fördela bort en kris i en kommun. Man måste locka till sig företag, eller få nya att startas. Man måste satsa på infrastrukturen så företagen  lockas dit. Dessutom behövs nya produktiva skattebetalare i kommunen. Varje kommun vet att nyföretagande, god infrastruktur och nya skattebetalare är A och O för att kunna utveckla en kommun.

* Vi vill göra det som egentligen alla politiker vet. Att ju mer man låter en människa vara fri och pröva sina egna vingar, ju lyckligare blir denna människa och ju mer kan denne bidra till att skapa välståndet i samhället. Vi förespråkar individens frihet att själv välja livsvägar och mål. Vi förespråkar storebrors-samhällets avveckling.

Vi förspråkar alla personers lika rättigheter och lika ansvar i Sverige, som svenskar och världsmedborgare.

 

Detaljstudie: Vad sker här? Är det strid om resurserna till pensionärer och invandrarna?

 

Vad vi vill ekonomiskt

Vi vill visa att Somaliern i Rosengård, den arbetslöse i Hällefors, sjukpensionären i Stockholm och företagaren på Gotland har gemensamma intressen.

Det handlar om jobb för att skapa deltagande, försörjning, egenmakt och nya resurser till Sverige.

Vi vill göra upp med fördelningslogiken.

Ska vi göra upp med Sverigedemokraternas idéer måste vi tänka annorlunda än de.

Ekonomi handlar om att skapa nya resurser. Genom teknik och vetenskap, genom nya idéer, genom att öka och bredda skatteunderlaget.

Om vi skulle följa en nej-sägar-politik och sätta stopp för all invandring som SD och dess väljare förespråkar löser vi ingenting. Vi skapar bara mer problem och mer motsättningar. Om vi istället radikalt förändrar de förutsättningar som tilldelas våra invandrare som kommer till Sverige, så uppstår en ökat dynamik i samhället, inte minst ekonomiskt.

I denna artikel koncentrerar vi oss på hur vi med ekonomiska förslag kan stödja integrationen, men givetvis är den generella ekonomiska politiken viktigast: frihet, företagsamhet, ny teknik och skapandet av nya resurser.

Den första frågan som ställs av den invandrare som mödosamt tagit sig till Sverige är – Hur kan jag få tag på ett jobb? Hitta en inkomst så man kan försörja sig. Istället sätts olika program och handläggningsrutiner in. Schemalagd undervisning istället för att lära sig sig svenska på en arbetsplats där man samtidigt får tjäna pengar och skapa värdefulla kontakter med andra. Den stela arbetsmarknaden med höga ingångslöner stoppar effektivt invandrare och ungdomar från att skaffa ett jobb. Höga ingångslöner med låg lönespridning konserverar arbetsmarknaden och gör att människor stannar i en anställning som de egentligen vill lämna för ett annat jobb. Arbetsrätten måste ändras för att talet om ”utanförskap” kan upphöra.

Det är politikerna själva och arbetsmarknadens parter som genom stelbenta regler skapat konstlade ”utanförskap”. Ett lärlingssystem för invandrare som snabbt vill komma in på arbetsmarknaden underlättar också förutsättningarna att snabbt lära sig språket och förstå såväl synliga som osynliga regler i Sverige.

Invandrare startar i genomsnitt fler företag än infödda svenskar. Därtill anställs fler personer i de företag som startats av invandrare än andra företag. De företag som startas har dessutom en klart större överlevnadsgrad än andra företag som startas i Sverige. Många av dessa företag är mer inriktade på en global marknad. Handelsutbytet mellan Sverige och det land som många invandrare kommer från påverkas mycket gynnsamt.

Nästan all typ av hjälp och stöd till företag som arbetar med export-import sker mot större företag i Sverige. Sverige måste ställa om till en annan struktur och mer hjälpa mindre företag som förbättrar Sveriges handelsutbyte.

I dag drivs över 70 000 svenska företag av första eller andra generationens invandrare. Dessa företag ger jobb åt mer än 250 000 personer! Det skulle kunna vara mångdubbelt fler företag om mikrolån och avdragsrätt i deklarationen för privatpersoner som vill investera i onoterade bolag infördes.

Vår integrationspolitik

Den andra grunden vi står på är att vi byter fokus för intergrationspolitiken. Vi vill sluta se på invandrarna som ”en svag grupp”. Invandringen är en resurs, varje människa är en resurs! * Varje invandrare – en resurs.

Vi ska inte ta emot invandrare till Sverige för att vara ”snälla”. Vi ska ta emot dem, och deras familjer, av samma orsak som Amerika en gång i tiden tog emot invandrare från Sverige: för att var människa är en värdefull resurs, om bara de tillåts vara det.

* Konkurrensutsätt socialkontoren:

Om staten betalar ut bonus för varje lyckat fall till dem som driver socialkontor, det blir lönsamt och delta i arbetet med att få människor och gå från socialbidrag till egen försörjning. Är det lönsamt och få någon i arbete så blir det drivkrafter för socialkontoren att skaffa sig kunskap om vad som är bäst utbildning för bättre möjligheter till arbete. Detta är den utveckling som Arbetsförmedlingen nu är satt under. Det gick inte att en arbetskraftsförmedlare i snitt förmedlade 1-2 per månad. Det är resultatet som räknas ingenting annat.

* Startskott

Ge varje flykting/invandrare en summa pengar i handen som skall räcka till en start i nya landet – inte en mediantid på sju år som i dag för att få det första jobbet. Hälften ordnar egen bostad redan i dag. Istället för rekvisitioner för möbler och husgeråd får man ett startskott. Den som klarat att bryta upp med sina rötter och ursprung för att ta sig till ett nytt land har en stark initiativkraft och vilja att ordna sitt nya liv. Statistiken talar också sitt tydliga språk att i genomsnitt tar det också sju år tills en flykting också lämnar landet. Vi skiljer inte på flyktingar och invandrare i debatten och insatserna som görs från samhället.

* Coacher och mentorer

Utse en coach som talar språket som den invandrade flyktingen/invandraren har. Coachen blir kontakten för att bygga nätverk, tips om bostad och försörjning. Koppla coachen till Socialförvaltningen. Vi vill också vi skapa ett kommunalt system av mentorer. Idén är att flyktingen/invandraren ska få en ”svensk” kontaktperson eller kontaktfamilj. Med svensk menar vi att personen eller familjen måste vara född och/eller uppvuxen i Sverige. Idén är att underlätta kontakten med folk utanför den egna kulturella kretsen och hjälpa nykomlingen med språket. Integration kan inte lagstiftas fram, eller enbart överlåtas på våra myndigheter. Alla i samhället vill och skall hjälpas åt.

* Max sex månaders handläggning

Max sex månaders handläggning för asylärenden och om man får stanna med uppehållstillstånd i landet. Beslut om Permanent uppehållstillstånd skall inte behöva ta år i handläggning för beslut. Inför en bonus – likt Bolagsverket gjorde när det hade långa handläggningstider – till att handläggare kan korta tiden för handläggningen av ärenden på Migrationsverket.

* Mikrolån för start av egen verksamhet

Om en invandrare vill starta ett företag eller verksamhet skall ett mikrolån kunna handläggas på en bank. Banken bedömer möjligheterna. Alternativt lyfts en del av risken bort genom att en privatperson samtidigt satsar pengar i verksamheten. Man delar då risken. Detta lyfter in invandrargrupper i det kapitalmarknadssystem som Sverige har idag. Annars lever allt fler utanför detta system i ett alternativt system som byggs upp i den egna etniska enklaven. Integration med andra företagare blir mycket svår.

* Utbildning

Anpassa och erbjud utbildning som är relevant för ungdomar och invandrare så man snabbt kan ta sig in på arbetsmarkanden. Det handlar om lärlingsanställningar och vissa skattesubventionerade områden typ RUT- och ROT-jobb. Vi vill dessutom förändra och utveckla SFI och individanpassa det. Språket är nyckeln till frihet och utveckling.

* Högutbildade invandrare

Generellt sätt har utrikes födda något lägre utbildningsnivå än inrikes födda. Däremot finns det fler högutbildade med eftergymnasial utbildning på minst tre år bland de utrikes födda. Var tredje invandrare har en sådan utbildning och detta är en resurs som Sverige tillförs, utan att det kostat den svenska staten en krona. Att fortsätta som nu, då dessa högutbildade människors kunskaper inte tas tillvara, är ett gigantiskt resursslöseri och former måste skapas för hur denna resurs ska tillvaratas på bästa sätt.

* Lika rättigheter och lika skyldigheter

Invandrare ska ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra människor i Sverige. Vill muslimer bygga moskéer med höga minareter ska de givetvis ha samma rätt att göra det som kristna har att bygga höga kyrkotorn, om de vill.

Vi är däremot helt emot prov eller kurser i ”svenska värderingar”.

De enda svenska värderingar som invånare i Sverige har att rätta sig efter är de som står inskrivna i Svea rikes lag. Visst finns det historiska traditioner i Sverige som brukas eller firas av många i befolkningen – dans runt midsommarstång, luciatåg, viftande med röda flaggor den 1 maj, jubelfylla på jobbets julfest, dumblängande på främlingar, nakna flickor på väggen i bilverkstan för att nämna några exempel – men ingen historisk smak och livsstil ska anses finare än andra.

Det moderna Sverige ska byggas med sekulariserad lag, och följsamhet av denna lag är det enda det offentliga har att kräva av invånaren.

Våra demokratiska värderingar står inskrivna i grundlagen, rättsordningen, miljöbalken, familjerätten och andra kapitel av lagboken. Vi får inte gå till ett smörgåsbord av nationalromantik och folkhemsnostalgi för att finna våra centrala värderingar.

Till slut

För att lösa integrationsproblemen, och för att bekämpa Sverigedemokraternas främlingsfientlighet, behövs lösningar som inte är ”vänster” eller ”höger”.

Det behövs varken mer bidrag eller mer integritetskränkande förslag. Det behövs äkta liberala lösningar. Det behövs frihet, medmänsklighet och samhörighet.

Vår politik bygger på människans värde och rätt.

Vi hävdar allas frihet, samhörighet och lika rätt i samhället. Vår idé om hur vi löser   integrationsproblemen är att var människa ska ha rätt att leva fritt som hon eller han själv vill, efter sitt eget huvud, enligt sina egna drömmar, så länge de inte inkräktar på andras rätt att göra samma sak.

Vi vill lyfta integreringsdebatten genom att ta denna strid för människors frihet, mot vänsterns idé om att stat och överhet vet bättre än oss, hur vi lever våra egna liv. Vi vill ta striden för var människas frihet att leva som hon eller han själv vill mot högerns moralkonservatism och kontrolliver.

Och vi hävdar människans rätt, som svensk och världsmedborgare, mot Sverigedemokraternas ”aja baja-fingrande”.

Alla mänskliga relationer ska grundas på ömsesidig frivillighet. Om folk får ordna sina liv själva, efter eget huvud och hjärta. Då blir det vanligen bäst.

/Av: Alexander Bard,  Michael Gajditza, Torbjörn Jerlerup och  Jan Rejdnell, fyra av grundarna till Projekt Liberaldemokraterna

—————————————————-

Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!

—————————————————-

Nytt: Svd, s, s, fp, fp, Pp, Fp, Fp, Fp, dn, AB, SDS, Expressen, P, P, P, DN, SVD, Expressen, GP, Svd, Svd, Svd

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,