Myten att ”invandrarförorterna” är farligare att leva i än innerstäderna

Det finns en hel del problem i förorterna till storstäderna i Sverige. Men är förorterna de ”helveten på jorden” som rasistbloggarna utmålar dem till? Låt oss titta närmare på myten att invandrarförorterna är farligare att leva i än, t.ex. innerstäderna.

De invandrartäta förorterna beskrivs med dessa vackra ord på Avpixlat idag: ”De kriminella gängen, de brinnande bilarna, de brinnande skolorna, stenkastandet mot polis, brandkår och ambulans, gatuvåldet, personrånen, den islamistiska fundamentalismen, kat-tuggandet och allt det andra….”

Även om problem finns, polisernas rapporter om vad ungdomsgängen i Tensta-Rinkeby håller på med är ingen uppmuntrande läsning, så ska man inte överdriva problemen. Att det finns problem i förorterna gör inte förorterna till ”farligare” områden än, t.ex. innerstäderna.

Risken att utsättas för brott är större vid Riksdagshuset än i Rinkeby.

Om man tittar på antalet fall av misshandel är Rinkeby och Tensta ganska säkert att leva i, vilket Metro skrev om för en tid sen då de tog misshandel som exempel:

Samma mönster finner man om man studerar antalet anmälda brott per 100 000 invånare.

För Botkyrka är det 14 000, för Bromma 14 000, Norrmalm 51 000, för Kista, Tensta och Rinkeby 21 000 och för Östermalm 20 000. För Rosengård är det 15 000 (!).

Så här ser ett urval av statistiken ut. Källa är BRÅ. Anmälda brott totalt, sexualbrott och våldsbrott.

Anmälda brott totalt

Anmälda sexualbrott

Anmälda våldsbrott

Ni ser mönstret. Nåt ”farligare” än Norrmalm finns visst inte. Vill man undvika att leva farligt ska man alltså undvika centrala Stockholm. Det bör man veta innan man utmålar invandrarförorterna som livsfarliga att leva i.

Men…

Det där med pengar och social miljö…

Man ska inte förringa problem som finns. Att det är farligare att befinna sig i innerstan i Stockholm än i Rinkeby betyder inte att det inte finns problem med brottslighet i förorterna.

Men skillnaderna i brottslighet mellan Lidingö och Rinkeby-Kista visar något viktigt: att sociala och ekonomiska faktorer spelar en stor roll. Om man undersöker utbildningsnivåer och hur mycket pengar folk har att röra sig med är det en stor skillnad mellan situationen i Rosengård och Tensta-Rinkeby mycket å ena sidan och Lidingö å andra.

Det kan vara på plats att vi påminner oss om att liknande situationer som dagens funnits förr. På 20-talet och 30-talet var Gamla Stan och Södermalm den tidens ”stökiga förort”, där den tidens ungdomar kastade sten, och som den tidens förståsigpåare varnade fint folk från att åka till. Det intressanta var att Söder och Gamla Stan var var den tidens ”invandrarförorter”. Det var där ”invandrarna” från hela landet bosatte sig. Norrlänningar, skåningar, smålänningar och alla andra. Det var där fattigområdena fanns.

Några ord om Avpixlat, moralpanik och hetsen mot muslimer & hårdrockare

En stor del av den metod Avpixlat använder är att rad upp brott som begås av invandrare, helst då brottslingar från muslimska länder eller romer. Denna metod är en som alltid använts av rasister. Nazisterna publicerade till exempel uppgifter om brott som enskilda judar begått (riktiga och fiktiva) i sina tidningar för att måla upp en skräckbild av judarna. Turkiet har gjort liknande saker mot kurderna. Pratar man bara om kurder, judar eller muslimer som brottsliga så skapar man lätt bilden att de ÄR det också.

Men man behöver inte gå längre bort än Sverige för att hitta en parallell till detta: nämligen i skräckpropagandan mot hårdrockarna.

Brottsliga hårdrockare?

Läskig satanist?

Man kan fråga sig om Avpixlat hade deltagit i hetsen mot ”sataniska hårdrockare” och ”brottsliga heavy metal fans” om de skapat sin sajt på 80-talet?

Det fanns en överrepresentation av kriminella, skolkare och fönsterpangare bland hårdrockare också på 80-talet. Jo, det fanns det. Hårdrocken var väldigt populär bland kriminella ungdomar. Minns ni hur Siewert Öholm och en del andra moralpredikanter använde den informationen?

De brydde sig inte om att kanske 99,5% av alla som lyssnade på hårdrock var vanliga ungdomar, som alla andra. Det var inte det viktiga för dem. Det de lyfte fram var de individer som INTE skötte sig. Syftet var att svartmåla HELA gruppen, ALLA hårdrockare.

Minns ni kampanjerna mot Alice Cooper, Kiss och Iron Maiden som en del kristna och konservativa grupper drev runt 1989. Jag minns det tyvärr, eftersom jag var en av de konservativa som lurades av resonemanget då och trodde hårdrocken var farlig. Ja, det låter löjligt, det erkänner jag nu. Men genom att jag var mitt i det minns jag hur resonemanget gick och vilka resonemang som hördes i media och bland de andra som hade moralpanik.

Genom statistik och exempel på brottslingar, bevisade de att hårdrockare begår fler brott, knullar mer och hamnar i satanistsekter lättare. Och statistiken ljuger aldrig och just därför måste hårdrocken förbjudas eller bekämpas. Logiskt eller hur?

Sen kunde det lätt bekräftas genom att man lyssnade på hårdrockares texter som ofta handlade om blod och mord och, värst av allt, satan.

När Juha Valjakkala begick morden i Åmsele 1988 började en diskussion om den farliga hårdrocken. Han var långhårig,  lyssnade på hårdrock och hade ritat av ett Iron Maiden album föreställande en yxmördare. Dessutom tvättade han sig sällan, och det visste ju ”alla” att hårdrockare aldrig gjorde.

Det var bedrägligt. Man lyfte fram enstaka individers brott, man klippte och klistrade ur hårdrockares texter och man generaliserade att enstaka individers brott, och enstaka hårdrockares texter, bevisade att hårdrocken i sin helhet var farlig och borde förbjudas.

Låter det löjligt? Det är inget jämfört med vad Avpixlat gör idag!

Brottsliga muslimer?

På Avpixlat är det mängder av skrämmande reportage. De skriver om Black Cobra, om franska utanförskapsområden, om bilbränder, om mobilstölder, somalier, om rån av äldre, misshandel och bilbränder.

Urvalet är alltid skevt. 99% av alla brott de rapporterar om är begågna av invandrare. Enbart det skapar intrycket att invandrare står för de flesta brotten. Sen skriver de i texten saker som för tanken i samma riktning:

Vi får gissa i vanlig ordning och använda tillgänglig Brå-statistik för överrepresentation i brottsbenägenhet för att vägleda oss om i vilken riktning misstankarna bör gå.

I fallet Forserum är det alltså somalier som tillhör de invånare som trakasserats och vi har nu fått lära oss att somalier är en utsatt grupp vi måste tycka synd om. Det kanske någon borde tala om för de somalier som hotar, trakasserar, rånar, misshandlar, stjäl, våldtar och mördar i sitt nya land.

Vittnen uppger att de har sett personer springa från platsen, något signalement på mordbrännarna uppges inte i media men blek och ljushårig kan vi nog utesluta.

Varpå kommentarsfälten fylls av kommentarer liknande denna:

Ofta kopplas brotten i texterna eller i kommentarsfälten dessutom till koranen och muslimska heliga texter. Det bidrar till att måla upp gruppen som ett hot.  (Alla likheter med hur man citerade hårdrockares ”blodsdrypande” texter, är ingen slump alls, det är samma metod.)

Detta gör att om man läser Avpixlat är det lätt att man tror att de flesta invandrare (från Mellanöstern) är kriminella, för det är det intrycket de vill skapa. Det är fult, mycket fult. De tar en viss överrepresentation av brottslighet bland invandrare och får det att låta som om ALLA är kriminella.

Som Aftonbladet skrev förra året:

Statistiken kan lika gärna användas till att berätta följande: 99,78 procent av dem som fötts utomlands har aldrig misstänkts för sexbrott, visade en uträkning som BRÅ gjorde år 2002. Av dem som är födda i Sverige med svenska föräldrar är motsvarande siffra 99,96 procent. Den enda hederliga slutsatsen är att det bland invandrare, som i vilken del av populationen som helst, finns en promilleandel rötägg.

Exakt så är det!

Genom att rada upp kriminella saker individer ur en grupp gjort, vare sig det är judar, hårdrockare eller muslimer, kan man ganska lätt vinkla texten så det verkar som om hela gruppen är mer kriminell. Det är ett klassiskt propagandaknep.

Och insändarsidorna i den religiösa pressen lät ungefär som Avpixlats kommentarsfält idag. Det var SKRÄCKEN för de ”läskiga” hårdrockarna som spreds. Och de eviga ryktena: ”jag har en granne vars barn är hårdrockare och han…”

Slutord hårdrocken

För att ytterligare påminna om de galna generaliseringarna om hårdrockare har vi gjort en djupdykning ner i arkivet och hittat Siewert Öholms program om den farliga rockmusiken och om gruppen W.A.S.P.

Vi rekommenderar även Siewert Öholms klassiker: debatten om satanismen och death metal: Satanismen, del 1,2,3,4,5,6.

Dessutom har En man med ett skägg skrivit om Allan Rubin och om Ann Ekeberg. Det är klassiker som rekommenderas för den som vill jämföra Avpixlats retorik med hetsen mot hårdrockarna.

Om några år kommer vi att se tillbaka på Avpixlats generaliseringar om islam och tänka samma som vi tänker då vi ser debatterna om hårdrocken. Vi kommer att tänka: 1) fy tusan, vilka fula frisyrer man hade 2012 och 2) vilket skrattretande sätt att argumentera på.

Myten om flyktingmammorna som lämnar barnen kvar…

En humla surrar idag på Sweden Confidential. Denna anonyma skrivande ”hummla” har upptäckt att det inte bara finns ensamkommande flyktingar att gnälla på utan även ensamkommande mammor. Det låter ju ”misstänkt”. En mamma som flyr från sina barn, typ!

Att vara mamma på flykt kräver att man tar sina barn och sticker. Ingen eftertanke, bara sticker till något säkrare ställe, fem km eller 500 mil därifrån. Man sitter inte och kollar Internet efter säkra tillhåll. Man lämnar inte heller sina barn kvar i eländet och sticker till ett pax.Därför har jag så svårt att förstå att någon kan lämna sina barn i ovisshet för att själv bege sig till en frihamn för att därifrån försöka få tillbaka dem.

Det låter inte vettigt. I alla fall efter mina värderingar. Vilken mor lämnar sina barn för att ta sig ända till Sverige och få uppehållstillstånd för att senare begära tillbaka sin barn till samma land. Vem i hela friden tog hand om dem under tiden?? Och vi köper hela konceptet om och om igen. Ingen mamma lämnar sina barn till krig och elände, de tar med sig dem därifrån. Vart är helt egalt.

Man kan bara sucka! Så resonerar en ”hummla” som sitter i lugn och ro hemma i fåtöljen och inte har en aning om vad flyktingar ofta tvingas utstå.

Flyktingar tar med sig sina barn om man kan och om det är säkert eller om INGA ANDRA ALTERNATIV FINNS. Om det finns bättre alternativ än att ta med barn på en livsfarlig resa så tar man med barnet. En båtflykting som flytt över medelhavet, som jag läste om en gång, sa till exempel att hon valde att inte ta med barnen, de fick stanna hos morföräldrarna. Det var för riskabelt att korsa Medelhavet med barn. I samma båt som hon var fanns flyktingar med barn, men de hade inte kunnat lämna kvar dem. De hade inget annat val.

Ibland lämnar flyktingar barnen kvar. En judisk överlevande från förintelsen jag mötte en gång överlevde tack vare att hon lämnades bort till ett kloster. Föräldrarna försökte fly. Detta var redan 1939. Föräldrarna hamnade i ingenmansland på gränsen mellan Polen och Tyskland. Bodde där tills nazisterna invaderade Polen och sen försvann de.

Och ibland tvingas flyktingar lämna de yngsta barnen kvar, så de äldsta kan fly.

Att vara flykting innebär att ibland tvingas ta ställning till beslut som är så grymma, att vi hemma i vår ro, framför TV:n i favoritfåtöljen inte kan göra oss en föreställning om det.

Tänk på det när ni läser en gnäll om ”flykting mammor som lämnar barnen kvar”.

PS

Och som vanligt är kommentarsfältet på Swe Con fullt av hat. Lägg märke till den rasistiska myten att alla muslimer uppfostras till att bli aggressiva.