Vi kan inte försvara oss just nu! Det är bedrövligt, men sant. Vi har inget försvar att tala om längre, och vi har ledare som bara tänker kortsiktigt. Sverige har varit den här situationen förr. Efter 1925 års försvarsbeslut t.ex, då vi nedrustade och i teorin fortsatte den nedrustningen till 1936, i praktiken till 1938! Hur smart var det med den nedrustningen? Hur smart det är att göra samma sak idag?
Jag kommer att börja prata säkerhets- och utrikespolitik i min blogg nu. Det blir mycket sånt framöver, så häng med!
Vår försvarsminister, Tolgfors, skrev i DN tidigare i år att han inte kan sia om hur världen ser ut om fem år och därför vill han inte ge mer pengar till försvaret.
Därmed markerar han att han totalt skiter i vad alla säkerhetspolitiska experter och försvarets eget folk tänker, eftersom för dem är argumentet att man inte kan sia om hur världen ser ut om fem år ett argument som STARKT talar FÖR en upprustning av försvaret.
Försvarspolitik 1934
I debatten 1934 i riksdagen hördes liknande tongångar. Vid tillfälle ska jag kopiera de riksdagsprotokollen och lägga ut dem här. ”Vi kan inte sia om framtiden…” ”Vi har 15 års förvarningstid innan nästa storkrig och det ser lugnt ut säkerhetspolitiskt just nu så vi behöver inte rusta upp…” ” Nationernas Förbund gör att det aldrig mer kommer att bli krig i Europa…” Så lät det 1934 och faktiskt även 1935!
Sett med våra historiska glasögon låter det absurt. Men vi glömmer att våra politiker gör exakt samma sak idag. De förlitar sig på lång förvarningstid, på att man inte kan sia om framtiden och på att EU omöjliggör alla krig i Europa.
Försvaret 1940
Att rusta upp tar tid. När man sent omsider beslöt att rusta upp vid ett antal försvarsbeslut som togs från 1938 och framåt, så tog det förbannat lång tid. Inte förrän runt 1950 var man färdiga med den kris- och krigstida upprustning av försvaret som inleddes 1938.
Men ännu 1940 var det katastrofalt. ”Vår beredskap är god”, sa Per Albin 1940. Han var tvungen att säga det, men han visste att det inte var så.
Den 9:e april 1940 bestod det svenska försvaret vid Öresund av ett antal vedettbåtar utan ammunition, av några gamla Fokker spaningsplan av biplansmodell med en lätt kulspruta som spanaren kunde använda, och en division medeltunga bombplan av modell Junkers Ju 86 (B3) som flög över Öresund utan varken bomber eller ammunition för kulsprutorna.
Landstridskrafterna var nog i lite bättre skick, i den bemärkelsen att vissa plutoner längst Öresund hade lite ammunition. Men det ska påminnas att hela kompanier av danska flyende soldater tog färjan över till Helsingborg på natten den 9.e april och när de kom fram fanns inte en soldat i Helsingborgs hamn. Tullare och en gammal poliskonstapel med batong fick representera det svenska ”försvaret”. I Höganäs fanns lite soldater på beredskapstjänst i Viken som hade fem skott var eller nåt sånt och där man skramlade ihop köksknivar och yxor (!) från lokalbefolkningen så man skulle kunna försvara sig.
Politikerna 1940 visste att de hade gjort fel, och så länge de politikerna levde hade Sverige ett fortsatt starkt försvar. Men när de dog ut började nedrustningscirkusen igen.
Pacifism
Jag är pacifist. Jag hatar krig över allt annat och vill helst nedrusta NU. Helst vill jag bara stämma in i Wreesvijks sång och sjunga:
Det finns inga soldater mer,
det finns inga gevär,
och ingen känner längre till
det ordet militär.
Men jag är också en pragmatisk pacifist. En realistisk pacifist. Jag vet att det inte funkar just nu. Kanske världen ser annorlunda ut den dagen alla länder är mer eller mindre liberala och alla människor är fria, men inte nu.
Därför behövs ett starkt försvar!
Nytänkande
Jag tror det behövs ett nytänkande. Det här är mina skissartade funderingar. Jag vill bara ge en viss idé om hur jag tänker.
1) Varför ska man ha ett försvar?
Tyvärr måste man börja väldigt basic. Man måste börja med varför man ska ha ett försvar överhuvudtaget. Folk har glömt bort det nämligen. Därför vill jag jämföra med brandförsvaret och sjukvården.
Det viktigaste med brandförsvaret är egentligen att förebygga bränder. Brandvarnare, säkerhetstänkande hos alla mäniksor, brandsläckare, brandsäkra hus med nödutgångar och bra dörrar är grunden för ett bra brandförsvar. Men ibland blir det bränder ändå, bland annat därför att det finns pyromaner som medvetet sätter eld på byggnader. Därför behövs brandbilar, ett STARKT brandförsvar som kan rädda liv och egendom.
Det viktigaste med sjukvården är egentligen hälsovården, dvs att förebygga olycksfall och sjukdomar. Men ibland behövs sjukvården ändå, bland annat för olyckor och för att det finns ovarsamma människor som skapar olyckor. Det finns till och med folk som gärna slår och skadar andra människor. Därför behövs en BRA sjukvård som kan rädda liv och hälsa.
Exakt därför behövs också ett försvar. Vi lever inte i en utopisk värld som är trygg för all framtid. Samtidigt som den svenska försvarsbudgeten kommer att ligga på ungefär samma nivå, dvs 2010-2013, kommer Rysslands försvarsbudget att öka med 140%. Mysigt, eller hur!
2) En god säkerhetsmiljö
Vi måste börja prata global säkerhetspolitik igen. Jag skulle vilja att Sverige börjar spela en framträdande roll i den globala diplomatin igen. Därför vill jag lansera ordet SÄKERHETSMILJÖ.
Därför börjar vårt lands försvar inte vid vår gräns och det är inte kanonerna eller ubåtarna som är viktigast.
Varje land är direkt eller indirekt påverkat av alla andra länder på planeten, och vi i vår tur påverkar alla andra länder. Vårt lands säkerhet är beroende av den globala säkerheten, men givetvis är vi mest beroende av att vår närmiljö är trygg och säker.
Grunden för en god säkerhetspolitik är att skapa en god säkerhetsmiljö.
Sverige borde alltså bli en aktiv spelare i den globala politiken och arbeta för att skapa en god säkerhetsmiljö regionalt och globalt, genom en kompetent utrikespolitik som arbetar för fredliga diplomatiska lösningar och samarbete, men även genom ekonomiskt bistånd och ekonomiskt samarbete.
Internationellt samarbete och internationell rätt är väsentliga för att regionala och interna kontroverser och konflikter skall kunna lösas på fredlig väg. Utrikes- och säkerhetspolitiska beslut ska fattas i en anda av samarbete, flexiblitet och evidens och samarbete. Därför bör frågor som rör demokrati, mänskliga rättigheter, frihandel och frihet vara mer än tomma ord för oss svenskar, det är själva kärnan i hur man skapar en god säkerhetsmiljö. Globalt arbete för demokrati, frihet och frihandel att spela en viktig roll. Demokratier krigar inte mot varandra.
3) Det svenska försvaret behövs även utanför Sveriges gränser… Men det ska betonas att vi inte finns där för att städa upp den grisiga soppa som stormakter ställt till med. Visst ska vi hjälpa Afghanistan. Om inte vi gör det kommer talibanerna att ta makten igen och det gynnar varken kampen mot terrorismen eller Afghanernas folk.
Men både genom öppen diplomati och mer tyst diplomati måste Sverige klart markera att vi vet varför det är kaos i t.ex. Afghanistan. Om inte Sovjet invaderat, och om inte amerikanarna och britterna stött islamska fundamentalister i kriget mot Sovjet där, hade vi aldrig haft problemen med global islamsk terrorism och Afghanistan hade varit i bättre skick. Man allierar sig inte med fiendens fiende om fiendens fiende är galnare än fienden! Det USA gjorde straffade sig!
4) Sverige måste upprustas NU! Vi har inget försvar längre, i praktiken.
Och visst kan jag ge en massa detaljerade idéer om hur denna upprustning bör ske. jag kan peka på högteknologiska delar av försvaret som vi bör fortsätta att satsa på, etc… Men det är inte läge att göra så.
Nu måste vi sluta med politikerkäbblet och vända oss direkt till experterna som VET vad som måste göras, dvs försvarets folk. Vi måste säga öppet att läget är värre än det någonsin varit. Vi behöver troligen 15 år för att rusta upp försvaret till en acceptabel miniminivå igen.
Politikerna måste ha modet att erkänna att fel begåtts och säga till försvarets personal att: ”vi behöver er hjälp att reda ut denna soppan”.
Jag skulle vilja tillsätta en säkerhetspolitisk sanningskommission där man inför både öppna och slutna dörrar tar itu med frågan om varför det har blivit som det har blivit och lägger fram förslag på vad man ska göra nu.
De naturliga ledarna för detta arbete med att bygga upp försvaret igen är de som:
1) varnat för situationen.
2) de som sitter på krisplaner, som de själva skissat på hur man med dagens bedrövliga försvar ändå skulle kunna försvara Sverige vid ett eventuellt anfall. (Sådana personer med sådana planer FINNS!)
3) de som har visioner och idéer.
Till slut
Och vad gör vi med vår kära försvarsminister Tolgfors. Ja, först vill jag ta reda på om han verkligen tror på allt han säger om försvaret eller om han bara vill vara politiskt korrekt och göra karriär.
Om han egentligen inte tror på ett smack av vad han säger kan han bli en nyttig tjänsteman.
Tror han på vad han säger bör han kickas från alla ansvarspositioner omedelbart och förvisas till nåt lager i Marinen ägo i Karlskrona där han kan få en kvast och sopa nåt lagergolv tills han går i pension.
En svensk tiger… INTE!
Nytt: blogg, FS19, Soldat.nu, Tokmoderaten, Sverige o Världen, Väpnaren, Strategi och krigskonst, observationsplatsen, DN , MÅ, IJ, SVD, SVD, SVD, DN, AB
—————————————————-
Lägg till Jerlerup på twitter genom att klicka här!
—————————————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Afghanistan, 1940, militären, ÖB, Liberaldemokraterna, terrorism,försvaret
För att skapa en god säkerhetsmiljö runt Sverige bör vi tänka på samma sätt. En god säkerhetsmiljö skapas preventivt, inte med hjälp av vapen utan med diplomati och ekonomiska samarbetsprojekt. Därför är jag helt för att vi börjar använd rysk naurgas, något som t.ex. SvD i dagens tidning är mot.
Demokrati 