Om synen på judar bland vissa män och vissa med utländsk bakgrund i Malmö.

Om man gräver lite i bakgrunden till antisemitismen i Malmö ser man att män är överrepresenterade bland de som begår antisemitiska brott. Dessutom kan man se att personer som har bakgrund i Mellanöstern, Nordafrika är överrepresenterade. Det första faktumet nämns öppet. Men det andra nämns mer sällan i officiella rapporter, istället pratar man ofta om att antisemitismen är ”kopplad till Israel-Palestina konflikten”. Det senare stämmer i och för sig, men varför undviker man att nämna regionen de har bakgrund i? Och går det att prata om negativa strukturer hos grupper utan att peka ut alla i gruppen som ett ”problem”?

Kan man lösa problem med strukturella problem i samhället som beror på att många män beter sig helgalet, utan att nämna att det är män som beter sig helgalet?

Nej! Givetvis inte. När man ska prata om strukturella problem bland grupper måste gruppen nämnas, men utan att man pekar ut ALLA i gruppen som potentiella källor till problem. Men om man bryr sig om en överrepresentation i statistiken om antisemitism i Malmö, måste man givetvis presentera andra överrepresentationer också.

Det finns oproportionerligt mycket antisemitism bland muslimer och kristna med mellanöstern/afrika bakgrund. Folk ändrar inte sina åsikter över en dag när de flyr från ett land. Om man bor i ett land där 98% hyser antisemitiska åsikter kommer de flesta att ha samma åsikt efter flykten i Sverige.

PEW gav ut en rapport som är intressant från 2011.

ADLs Global 100 visar ungefär samma mönster, även om siffran är lägre (75% i genomsnitt).

När jag jobbade med syrienflyktingar fick jag bemöta sjuhelvetes mycket antisemitism. Om flyktingar inte gillade sina handläggare på migrationsverket dök ofta ”is he a jew?” argumentet upp. Om de ogillade nån svensk på förläggningen spreds rykten om ”yahood?”.

En frifräsare, syrier, som var lite av en enstöring gjorde en intressant sak en dag på cafeet Bryggan i Borgholm som jag var en av de som drev. Han fick nog av en persons babblande om judar och sa ”jag är jude”. Det blev ett sjuhelsikes tumult bland alla. Då fick jag se hur många av dem verkligen var. Dagen efter stack frifräsaren från Lundegårds förläggning. Jag fick veta vad som sades under bråket sen av en muslimsk kille som inte var antisemit, och av min vän frifräsaren.

Det är inte svårare än så. De kommer från länder där PEW och andra mäter groteska nivåer antisemitism. De kommer hit med fördomar i bagaget. Och som de tänker tänker oftast deras barn, fördomar går tyvärr i arv. Och så tänker deras barnbarn om ingen bryter hatets kedja.

Men har man de attityderna kan man ändra sig. Och det är enkelt att testa folk. Jag brukar ljuga lite och säga att jag har judisk bakgrund. Då får man se hur de verkligen är. Och många ändrar åsikt när de kommer hit. Precis som de ändrar åsikt om homosexuella när de lär känna dem. Därför är givetvis generaliserande hat mot muslimer och islam fel.

”Inte alla muslimer” är lika relevant som ”inte alla män” i könsfrågorna.

Strukturella problem måste luftas och ut i ljuset! Islamofobi är vidrigt men rasismen bland många muslimer är också vidrig. Rasism som rasism. Det ska fördömas utan kompromisser.

Men så enkelt är det inte i Sverige. Jag minns flyktingvågen 2014-2015. Jag försökte ta upp frågan om hur man kunna arbeta mot fördomar bland flyktingar då jag pratade med organiserade antirasister. Jag befann mig i Tillsammansskapet vid den tiden och fick klart och tydligt veta att sånt som homofobi, hederskultur, usel kvinnosyn och antisemitism bland flyktingarna som kom, det pratar man inte om. Det ansågs rasistiskt. Det skulle hanteras, men inte genom att man sa att det fanns strukturella problem i just de grupper som kom.

Det kändes ganska pissigt.

Inte alla antirasister tänkte givetvis så, men många, många. Jag gjorde en hel del försök att prata om detta 2014 och 2015. Och har man den attityden att man inte ska prata om det, så kommer man inte långt i kampen mot fördomar.

Ska vi kunna lösa problemen med antisemitismen i skolor i Malmö måste vi börja prata om de strukturella problemen bland män i allmänhet och bland personer med bakgrund i Mellanöstern och norra samt östra Afrika. Givetvis utan att ignorera antisemitism bland östeuropeer eller folk med hela sin bakgrund i Sverige.

Sen gäller det att driva en offensiv kampanj mot olika fördomar. Alltså inte bara mot antisemitism, utan även mot homofobi och hederskultur och sexism.

Men det räcker inte att säga att ”vi ska vara snälla mot judar” eller att ”vi måste tolerera homosexuella”. Många kan vara antisemiter fastän de tror att de inte har något emot judar. ”Jag gillar alla judar som är mot Israel” är ett vanligt påstående. På samma sätt kan en religiös homofob säga att ”homosexuella gärna får gifta sig, men inte i min moske”. De attityderna måste också rökas ut.

När det gäller antisemitismen gäller det att utmana det israelhat som går överstyr och blir antisemitism. Att Israel har samma rätt att existera som Palestina är en kontroversiell åsikt, men faktiskt det som man måste betona. Och Israeler har samma rätt att slippa se civila dödas, som en palestinier har.

Skolan borde dessutom utmana idén att ”alla sionister är onda”. Givetvis gör man det bäst genom att jämföra med islamofobers motsvarande idé, att alla som kämpar för palestiniers rätt till ett land skulle vara onda.

Min erfarenhet är att man bäst får ungdomar att förstå det felaktiga med antisemitism genom att jämföra med islamofobi, och att de bäst förstår att demonisering av israel är antisemitism genom att jämföra med demonisering av palestinier.

Och det är extremt viktigt att bryta upp könsrollerna och att stötta kvinnors rätt.

Det behövs punktinsatser i skolorna, kombinerat med nolltolerans mot antisemitism. Men ska man göra punktinsatser måste man veta vilka punkter insatserna ska göras mot. Därför måste vi kunna prata om negativa strukturer i olika grupper, men givetvis utan att peka ut alla i grupperna som förövare.



Mer läsning

https://ligator.wordpress.com/2017/06/09/judarmuslimer/

https://ligator.wordpress.com/2018/10/30/ssu-och-socialdemokratin-bor-ta-ledningen-i-kampen-mot-antisemitism-och-homofobi/