Kriminella är inga bra förebilder för våra ungdomar

Ungdomsgårdar och riktat ungdomsarbete behövs för att unga inte ska bli kriminella. Men om inte arbetet med unga drar en knivskarp gräns mellan kriminalitet och extremism å ena sidan och en ”ok” livsstil å andra, riskerar man att kriminaliteten ökar istället för att minska.

Jag följer debatten om gangstarapparen Yasin Byn. En del försvarar honom med påståendet att han skildrar ”förortsungdomens verklighet”, han är ”vår tids arbetarlittetatur” som en skrev i Göteborgsposten.

Liknelsen med arbetarförfattarna ich påståendet att han skildrar förortens verklighet faller om man läser hans texter. Ivar Lo Johansson på sin tid, eller en genomsnittlig familjefar i Rinkeby idag, bär inte glockpistoler till vardags, hyllar inte kriminella, langar inte knark, vill inte sätta på random ”bitch”. Kort sagt hyllar inte en kriminell livsstil.

Men det är inte det jag tänker på idag utan kompromisserna med kriminella. Hur det kan komma sig att man kan se en organiserad kriminell som Byn som förebild för unga.

Jag läser Håkan Langers bok Helikopterpiloten om rånet mot G4S 2009. Där beskrivs hur polisen försökte få bort kriminella från gäng som Fittja Boys från ungdomsgårdarna. Ungdomsgårdarna motarbetade polisen.

Ser man på gängen så ser man att de ofta rekryterar i ungdomsgårdar.

Och nästan var gång en ungdomsgård tvingas stängas säger de anställda aty de visste ingenting. Som när Rinkebys ungdomsgård stängdes 2019:

Gängmedlem, här? Det tycker jag att polisen borde sagt till oss, säger Stefan Lindström, enhetschef på Ungdomens Hus i Rinkeby.

Det var just det polisen försökte säga åren innan.

I Botkyrka hade vi några år tidigare debatten om väggmålningen i Fittja. Det är ett exempel på det. Poängen är enkel. Tollåts kriminella vara förebilder så blir fler ungdomar kriminella.

Fryshuset i Stockholm har gjort mycket bra. Mindre bra var 80taleta försök att integrera nazister genom att ge dem en fritidsgård vid fryshuset.

För 7 år sen gjprde Fryshuset en annan tabbe. De anställde den då ännu kriminelkt verksamme Sebbe Staxx som förebild för unga. Han var ännu då kriminell, hans vänner var kriminella och i sin musik hyllade han en kriminell livsstil. (Numera är han frälst och har tagit avstånd från det gamla livet.)

När Sebbe skrev en tweet om att han ville döda Jimmie Åkesson och bögar bröt helsiket loss. Halva lugna gatan på fryshuset och aktiva ungdomsledare och antirasister i massor försvarade Sebbe. Han var en bra förebild för unga, sa man.

En bra förebild som uttrycker att han vill ”döda bögen Jimmie Åkesson”.

Det finns ett tänkande här som jag inte kan förstå. Hur tror man att personet dom inte lämnat den kriminella livsstilen bakom sig ska kunna påverka ungdomar i positiv riktning?

Fd kriminella kan vara extremt värdefulla i arbetet med ungdomar. Men då måste de vara ”fd”.

Man sätter inte personer som är alkoholister, och skriver visor om hur sprit och fylla är härligt, som ledare för AA eller någon annan rörelse för nykterhet, eller hur?