Tegnell har sagt det innan: att han först i mars reagerade och insåg allvaret med coronan. Han sa så i sitt sommarprat. Redan i april antydde han att det var först de sista dagarna i februari förra året eller i början av mars som han reagerade. Idag sa han i en intervju att han började inse allvaret i slutet av februari men först i mars såg han att det var ”kört” att stoppa smittan vid gränsen.
Jag ska inte orda mycket om detta. Vi som såg faran och riskerna såg tydligt att Tegnell och Folkhälsomyndigheten inte insåg allvaret.
Låt oss minnas vad som skedde innan början på mars.
I slutet av januari stängde wuhanområdet ner. Men när det skedde hade redan fall av coronan hittats i Macao, Hong Kong och beijing. Den 25e var Hubeiprovinsen i Kina stängd. Dvs nästan 1% av världsbefolkningen levde i lockdown.
Med tidigare epidemier, Sars, i åtanke kunde man redan då se att detta verkade vara något större. Redan den 25e hade man stängt ner mer grundligare än under Sars epidemin några år tidigare.
Gro Harlem Brundland och andra höjdare i WHO ber alla länder sätta högsta beredskap.
Runt den 14 februari var 6,5% av världsbefolkningen i karantän (lockdown).
Den 17e var 10% av världsbefolkningen i lockdown. (Under den tidigare Sars epidemin var man inte i närheten av detta.)
Några dagar senare införde Singapore och Syd Korea restriktioner och Syd Korea fick skandalen med kyrkan där hundratals var smittade. Ungefär samtidigt slog WHO larm och bad alla länder införa högsta beredskap och agera SOM OM coronan skulle slå till med full kraft mot dem. Men då hade smittan redan drabbat Lombardiet i Italien. Där slår den till med kraft.
Debatten i Sverige har inte kommit igång men enskilda journalister och debattörer försöker visa att svensk beredskap inte är god. Bland annat saknas omsorgsmaterial som munskydd och liknande.
Runt den 26 februari är ungefär 1/5 av mänskligheten i lockdown eller liknande. WHO varnar för att en situation liknande Italiens. Alla länder måste förbereda sig på en ”italiensk” eller ”kinesisk” situation.
Ungefär samtidigt slog smittan till på Seattles (USA:s) och Italiens ålderdomshem och servicehus. Det stod klart att just de institutionerna drabbas extra hårt.
Exakt när Anders Tegnell insåg att det var allvarligt vet jag inte men det är någon gång mellan nu och andra veckan i mars. Då smittan spreds utanför Italien.
Tegnell påstår att vi inte kunde ana att det skulle bli så allvarligt. Ja, det säger mer om hans kompetens än om hur kunskapsläget.
Men jag ska inte hacka på honom så nu. För det spelar egentligen ingen roll om man anade att det skulle bli så här allvarligt eller inte. Med 5-10% av världen i lockdown och spridning av viruset skulle man givetvis ha agerat med FULL kraft (stängda gränser, test vid gränsen, miljardsatningar på skydd och testningar, första restriktionerna i landet, munskydd) redan runt den 14 februari.
Redan då kunde man se att coronan troligen inte skulle bli en ny SARS. Det fanns all anledning att göra som WHO bad oss göra, införa MAXIMAL beredskap.
Men regeringarna i väst agerade inte på det man såg. Man sket i WHO.
Sydkorea, Japan, Taiwan och andra asiatiska länder gjorde tvärtom. Om det var den snabba responsen som gjorde att smittspridningen blev så låg där, får historien avgöra. Historiens dom över västvärldens, och i synnerhet Sveriges, långsamma respons kan komma att bli hård!
Demokrati 