Coronakrisen och skyddsbristen, vad vi kan lära av 9 april 1940

EDIT

De nya direktiven innehåller inga formuleringar om att vi inte får använda munskydd vid kroppsnära, bara visir. Inte heller förbjuds långa ärmar på skyddsdräkten, man bara ska bedöma om risken är stor för kontaminering.

Vad SKR pysslade med i fredags med sitt prat om att inte använda munskydd återstår att ta reda på. Påverkade FHM slutresultatet, eller var det en kommunikationsmiss?

—————

Om vi nu har en kris i Sverige som gör att vi hotar att få slut på skyddsmaterial för vård och omsorg – vad gör vi då? Låt oss kika på en parallell: april 1940 när Sverige och Norge stod i en liknande situation, oförberedda och improviserande, och desperat på jakt efter försvarsutrustning.

SKR har beslutat att att ändra hygienkraven för Covid-19, dvs vi i vården och omsorgen ska sluta använda mask vid all nära omvårdnad av en med corona, och vi ska sluta bära långärmad skyddsdräkt. Beslutet går emot praxis internationellt (beslutet går mot både ECDCs och WHOs rekommendationer) och har troligtvis sin orsak i bristen på skyddsmaterial.

Regionerna och SKR får ta mycket skit för detta. Men ansvaret för den uppkomna situationen ligger högre upp. Regering och myndigheter borde ingripit för att få igång en inhemsk produktion redan för en och en halv till två månader sedan. De borde inte, överhuvudtaget, ha tillåtit regionerna att inte hålla lager.

Om skälet till beslutet är resurs- och skyddsbristen är det regionerna gör det enda de kan göra i detta läget. De har inget annat val än att hushålla med resursena och trolla med knäna.

För att förstå detta, se på situationen den 9 april 1940 i Sverige och Norge.

Den 9 april 1940 bestod det svenska försvaret vid Öresund av bombplan utan bomber, några gamla biplan från runt 1920 och en vedettbåt utan ammunition. I Viken i Skåne fanns inte vapen nog till alla soldater så de fick beväpna sig med liar. 1940 försökte vi upprusta mitt under brinnande världskrig. Sverige fick beställa gamla usla stridsplan från italien som nödlösning för att överhuvudtaget ha nåt vi kunde försvara oss med, och gamla stridsvagnar från 20talet och gamla gevär från 1800talet var det armen fick använda.

Sverige var inte förberett och när vi fick förvarning om att kriget nalkades, 1939 och 1939, agerade vi inte tillräckligt kraftfullt för att skaffa vapen.

Det var lika illa i Norge. Men när man anfölls fick man ta det man hade. Det fanns inte tid att gnälla. Man svor ilsket och muttrade nåt om ”den jäkla regeringen” och sen gav man sig iväg till fronten och slogs för norska mäns och kvinnors liv och frihet. Norge försvarade oslofjorden 9/4 1940 med kanoner och torpeder som varit omoderna i 30 år och sänkte den tyska kryssaren Blucher.  Om det är resurs- och skyddsbrist så får man slåss med det som står till buds, spara på det man har och improvisera. Är man dåligt förberedd så är man. Det är bara att damma av de gamla kanonerna och fyra av dem.

Det är materialbrist lite varstans i världen just nu. Regeringar och myndigheter kämpar för att få fram skyddsutrustning. Tyvärr tänker fortfarande många som om världen inte förändrats de sista månaderna, men det håller på att ändra sig. Sakta men säkert ökar produktionen av skyddsutrustning.

Men på fronterna är vi i vården samma situation som Sverige och Norge 1940. Vi har en strid att utkämpa. Vi får ta det vi har samtidigt som skriker ”move your fat fuckin asses” till regering och myndigheter. Efter coronakrisen får vi ta upp frågan om ansvar och försöka bygga system utan resursbrist. Men det är inte läge att göra det just nu.

Det är ett rättmätigt krav att vi begär att regering och myndigheter ska använda alla till buds stående medel, och det är helt rätt att bli arg på dem om de inte gör så. Men det kan inte betyda att vi ska sluta kämpa.

Regioner gör nog det de gör, för att de inte har något annat val. Som läget är får vi gå ut i frontlinjen med det vi har. Ev ilska bör riktas högre upp. regionerna byggde inte lager för att regering och myndigheter tillät dem att bortse från lagerhållningen. Nu har vi det vi har. Vi behöver samarbeta med regionledningarna nu. Nöd är nöd och kris är kris.

*******

PS

Det finns delar av det vi gjorde 1940 jag INTE vill ha idag. Vi gick in i situationen nästan helt utan debatt. Att vara mot den rådande politiken och vilja kritiskt granska besluten från regeringen sågs som snudd på landsförräderi. De som försökte, som Trots Allt, Arbetaren eller Göteborgs Handels och Sjöfartstidning fick höra att de hotade landets säkerhet för att de ”spred fejk news” och kritiskt granskade regeringens strategi.

Vi behöver en fri debatt om vilken väg vi tar!