För den som kan sin William Shakespeare och har läst hans pjäs Julius Caesar kan inget vara mer passande än att just den 15 mars 2020 skriva om den svenska avvecklingen av beredskapslagren och den civila sjukvårdsberedskapen. En följd av denna avveckling var att beredskapen mot pandemier blev lidande.
I pjäsen Julius Ceasar påminns Julius om en profetia som finns sen länge om att nåt hemsk ska ske den 15 mars, Ides of March. ”Beware the ides of March”. Ceasar struntar i varningarna och det får konsekvenser. Han mördades den dagen, den 15 mars 44 f.kr.
Begreppet Ides of March användes mycket förr som just referens för varningar som getts men som de som varnats inte brytt sig om.
Många har varnat för att det var fel att lägga ner det svenska civilförsvaret och de beredskapslager som fanns. Det fanns mat för ett års konsumtion i lagren. Det fanns otaliga reservakuter, sjukhus, mängder av medicinsk utrustning. Allt det, och organisationen för att snabbt agera vid kris (även epidemier), avvecklades under 90talet och början av 2000-talet.
Den som vill kan läsa min artikel om det från 2017: Är civilförsvaret och beredskapslager viktigare än militärt försvar? Läs gärna även min artikel från februari om argumentet att ”EU-skulle hjälpa oss vid en kris”.
När det gäller sjukvårdsberedskapen avvecklades allt utom vissa lager antibiotika och en del mediciner och vaccin mot vanliga flunsor. Och samma sak gjorde man överallt i västvärlden. Undantagen är länder som Kina, Sydkorea och Ryssland och delvis Finland, som är de länder som behållit en hel del av sina lager.
Proposition 2001/02:10
Det kommer att krävas utredningar, historikers analyser och sanningskommissioner för att reda ut hur vi kunde avveckla den civila beredskapen. Denna artikeln handlar inte om det. Jag ska bara citera en regeringsproposition så ni får en idé om vad som fanns i dessa lager. proposition 2001/02:10.
”Beredskapslagring har sedan tiden för det andra världskriget i stor
utsträckning präglat verksamheten inom det civila försvaret. Lagringen
var före 1990-talet mycket omfattande och skulle försörja befolkningen
under långa avspärrningsperioder.
Planeringen för lagringsverksamheten har förändrats under 1990-talet
och beredskapslagren har sålts ut i stor omfattning till följd av
anpassningsfilosofin (prop. 1998/99:74, bet. 1998/99:FöU5, rskr.
1998/99:224, bet. 1998/99:UFöU1, rskr. 1998/99:222). Inom endast ett
fåtal områden återstår lager för höjd beredskap och krig. Detta avser bl.a.
vissa lager för hälso- och sjukvårdens behov. Regeringen anser att i de
fall lagring kan komma att behövas finns tillräcklig tid att under en fem
respektive tioårsperiod åter bygga upp lager.
Förändringen inom försörjningsområdet framgår tydligast inom de
områden som omfattar traditionell varuförsörjning…”
Livsmedelsslagren
Propositionen beskriver livsmedelslagren och berättar att man bland annat avvecklade lagren för att om det blev kris skulle man kunna be EU om hjälp. Den myt som nu spruckit i och med Coronakrisen: (Läs mer här: EU-samarbetet och krisberedskapen)
”Med anledning av att Sverige ansökte om medlemskap i EG i juli
1991, samtidigt som avregleringen av jordbruket inleddes, kom
livsmedelspolitiken att anpassas mot den gemensamma
jordbrukspolitiken. Medlemskapet i EU var ett faktum i januari 1995 och
samma år lade regeringen fram propositionen Totalförsvar i förnyelse
(prop. 1995/96:12). Regeringen framhöll att mot bakgrund av de väntade
effekterna på importen av ett närmare samarbete med länder inom
Europa kunde beredskapslagringen minskas väsentligt, och en
sammanlagd besparing på 200 miljoner kronor borde uppnås…Avvecklingen av insatsvaror till jordbruket var i huvudsak klar under
1997. Avvecklingen avseende livsmedel och livsmedelsråvaror avslutas
2001. Totalt har avvecklingen gett intäkter på ca 1,1 miljarder kronor.”
Jag nämner det här, för att samma tänkande låg bakom avvecklingen av den civila sjukvårdsberedskapen. Argumentet var ofta desamma. Dvs, vi har 5-15 år på oss att bygga upp kapaciteten igen, så det är ingen fara, och för övrigt ingår vi i EU, och i EU hjälper vi varandra.
Sjukvårdslagren
Det fanns fram till början av 00talet gigantiska lager av ALL utrustning inom vården, med 6 månader till ett års förbrukning sparat i lagren. Propositionen visar exakt hur mycket som fanns och under 00-talet avvecklades allt, utom små regionala lager. Ingen överkapacitet fick finnas varken i form av ”för stora lager” eller sängar. Slimmade organisationer utan övertaliga sängar, och ”just in time” var tidens melodi.
Dimensioneringen och uppbyggnaden av beredskapslagren, som
grundat sig på Försvarsmaktens skadeutfallsberäkningar med ett
schablonmässigt påslag för civila skadade, avslutades 1995/96. Då
lagrades utrustning för ca 110 operationssalar med vidhängande
funktioner och 55 000 vårdplatser organiserade i s.k. ”vårdannex”. Det
totala antalet vårdplatsutrustningar uppgick till ca 120 000. Vidare
lagrades utrustning för att organisera 110 mobila akutvårdsresurser och
250 sjuktransportgrupper samt förbrukningsförnödenheter för att klara
150 000 krigsskadade. Dessutom lagrades läkemedel som oundgängligen
behövdes för att klara den kvarvarande fredssjukvården under krigshot
och under höjd beredskap. Det ekonomiska värdet på beredskapslagret
beräknades då till ca 1 miljard kronor.
Efter 1996 års försvarsbeslut genomfördes nya
skadeutfallsberäkningar, som visade att man kunde förvänta sig ett
betydligt mindre antal krigsskadade än tidigare. Socialstyrelsen beslöt
därför att hösten 1999 att avveckla sin operations- och
vårdannexorganisation. Beslutet innebar att kvarvarande medicinteknisk
utrustning organiseras i förstärknings- och kompletteringssatser, antalet
beredskapslagrade vårdplatser reduceras till 20 000 och läkemedel för
kvarvarande fredssjukvård avvecklas. Omstruktureringen av kvarvarande
förbrukningsförnödenheter, från långtidslagring till omsättningslagring,
har påbörjats på ett sådant sätt att förnödenheterna är användbara även
under fredstid…
En bild som cirkulerar i sociala media just nu (och som hämtats från denna tidskrift) visar detta bra. Bufferten är det som kallas beredskapslagrade vårdplatser.
*********************************************
Industrin
Om brist uppkommit på 80talet inom sjukvården, på grund av t.ex. en pandemi som stör världshandeln, hade regeringen kunnat beordra att krislagstiftningens bestämmelser om inhemsk industriell produktion skulle tillämpas. Då skulle man på mycket kort tid kunnat få igång en inhemsk produktion av importerade varor.
Så här beskriver proppen det.
”Tidigare genomfördes omfattande försörjningsanalyser som grund för
beredskapsåtgärder på industrivaruområdet. Syftet med dessa var bl.a. att
analysera vilka krisbehov som fanns hos olika funktionsansvariga
myndigheter och Försvarsmakten, vilket i sin tur ställde krav på svensk
industri. Vidare analyserades hur dessa behov tillgodosågs under normala
förhållanden och hur stor importen av särskilt strategiska insatsvaror eller
råvaror kunde bedömas vara i en säkerhetspolitisk krissituation. Mot
denna bakgrund utarbetades förslag till hur försörjningen skulle tryggas
med hjälp av olika beredskapsåtgärder. De åtgärder som under denna tid
ofta användes var bl.a. beredskapsavtal, beredskapslagring, forskning och
utveckling samt företagsplanläggning.
Beredskapsavtal upprättades med särskilt viktiga företag för att
säkerställa produktion även under beredskapssituationer med allvarligt
störd import. Avtalen omfattade därför i de flesta fall även åtaganden om
beredskapslagring av strategiska importvaror som krävde snabba
omsättningar. Totalt fanns ca 250 beredskapsavtal.
En annan åtgärd som ofta användes var beredskapslagring. Denna
genomfördes genom beredskapsavtal, genom lagring hos industrin via
särskilt lageravtal eller i myndighetens egen regi. Lagervärdet uppgick
som mest till ca 1,4 miljarder kronor.
Genom forskning och utveckling eftersträvades att finna möjligheter
till inhemsk produktion eller inhemsk ersättning av varor som normalt
importeras. Därigenom kunde volymen av importerade varor i
beredskapslagren minimeras.
Med anledning av den positiva säkerhetspolitiska utvecklingen
förändrades från början av 1990-talet inriktningen av
beredskapsverksamheten. Det bedömdes inte nödvändigt att ständigt ha
en hög försörjningsberedskap som var förhållandevis dyr. Därför
utvecklades i stället en modell med anpassningsplaner, som utarbetades
tillsammans med olika företag. ”
Beware the ides of March
Det var så ett fungerande system med krislager avvecklades.
Det var bara Vänsterpartiet som ville behålla nån form av civil beredskap. Det ska de få cred för. (källa här) (Men så här i efterhand kan man invända att även V var ganska mesiga i denna frågan.)
”Riksdagen bör därför uttala att de anslag som tidigare anvisats för höjd beredskap också skall kunna användas för insatser som stärker samhällets beredskap mot svåra påfrestningar då detta väsentligen ökar förmågan att klara ålagda uppgifter under hög beredskap. Detta skall ges regeringen till känna. En möjlig förstärkning av denna innebörd vore att betona att utgiftsområdets resurser skall kunna användas för att stärka samhällets säkerhet och beredskap i vid mening, så länge som det är säkerhetspolitiskt motiverade åtgärder.”
Men det fanns andra som varnade. Men de tystades. Det var ju 90talet och demokratin hade segrat i hela världen och det fanns ingen risk för krig. Naturkatastrofer och epidemier var inte ens något som de räknade med som något som skulle kunna ske, och krig var otänkbart.
Skulle nåt ske hade vi ju 15 års förvarningstid sa man på det glada 90talet.
Jag minns själv samtalen med försvarsexperterna då. ”Vi har förvarningstid”. Om man då frågade vad som skulle ske vid en global epidemi fick man en fnysning till svar och ett klick i telefonen. Det ansågs så oseriöst att ens ta upp nåt så otänkbart. Man var en foliehatt, liksom, eller nåt ännu värre.
Det var beredskapen mot krig som låg i fokus då avvecklingen pågick. Men även där var folk naiva så in i bängen. Det var som om ingen trodde att snabba förändringar skulle kunna ske framöver. Detta trots att historien visar att förändringar och kriser ALLTID uppstår snabbt och oväntat. 1934 pratade man ännu nedrustning i svenska riksdagen (och talade om 10 års förvarningstid innan krig), 1914 anade få att krig var på gång. Epidemier slår till ännu mer oväntat och överraskande.
Beware the Ides of March, är allt jag nu i efterhand kan säga! Det var nog inte så smart att vi avvecklade krisberedskapen.
…………………………………………………….
PS
14/3 SR skriver om brist på svenska matreserver, om livsmedelsförsörjningen. Klicka här. GP skrev en artikel om avvecklingen av Sveriges livsmedelslager och sjukhuslager. (Archive.org länk här). DN:s Mikael Holmström skriver också om det den 16/3e. (Källa här.) Ur Holmströms artikel:
”För 30 år sedan, 1990, hade Sverige världens modernaste krigssjukvård. Den bestod av 50 sjukhus: 35 fältsjukhus i armén och 15 marina stridssjukhus. Varje fältsjukhus hade sex operationssalar och intensivvårdsavdelning med 18 respiratorer. Allt var nedpackat, mobilt och kunde snabbt installeras i uppblåsbara plasttält som bildade ett sjukhus med egen elförsörjning och värme…
När de 35 svenska fältsjukhusen avvecklades gjorde man sig också av med dess 630 respiratorer – apparater som var oanvända och i toppskick:
– Hade respiratorerna fått ligga kvar i förråden hade de kunnat plockas fram nu för att rädda livet på covid-19-sjuka, menar Sten Lennquist.”
FOI rapport. (Källa)
”I läkemedelssammanhang är Sverige ett litet land och vår import kommer
sannolikt inte att prioriteras i en krissituation. Importberoendet i kombination
med bristen på lager, stora som små, oroar också många som kontinuerligt
behöver medicin för sin överlevnad.”
Demokrati 