Ardalan Shekarabi gör mig ledsen

Ardalan Shekarabi skrev ett inlägg på Facebook som jag besvarade.

Tyvärr blir jag mest ledsen när jag läser sånt här. Segregeringen, och nya svenskars utanförskap, har jag upprörts över sen 1989 exakt. Fast det har varit på gång sen ca 1970. Ska det ta 50 år för politiker att reagera?

Och NU vill de rädda hyresrätterna. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det minskande antalet hyresrätter skapar problem.

Fokus kommer att hamna på ”trycket från invandringen” och ”invandrarna” som vanligt när det är politikernas felaktiga beslut och blindhet vi bör diskutera.

Panikåtgärder blir det. Ja så brukar det bli om samma personer som skapade problemen ska lösa dem Jaja. Räkna med panikåtgärder mot ”religiös extremism” och ”heder” och sånt också, där man kommer att slå blint utan att riktigt veta vad man gör. Som de där orden om att invandrare ska göra sig anställningsbara. För tusan, politiker har skapat ett system där man tex inte får lära sig svenska eller få samhällainformation eller får jobba då man söker asyl, t.ex. Vikja signaler sänder man då? De som kommer hit VILL oftast jobba men hittar inget jobb när de väl får uppehållstillstånd. Tack kära minister att du ger dem skulden för det!

Det vore bättre om partiet letade rätt på de som varnat för detta och som samtidigt tagit avstånd från populistisk rasism och liknande.

Och som vanligt kommer polariseringen av svensk debatt att göra att man inte kan diskutera utslagningen av nya svenskar. Antingen ska man skrika högt att Sverige går under eller inte prata om problemen. De flesta som läser mitt inlägg kommer att försöka klura ut om jag tillhör ena eller andra polen. Är jag ”migrationskritiker” eller inte.

Sånt här gör mig bara desillusionerad och modfälld och gör att jag tröttnar ännu mer på politik.

Löfvens tvära kast 2015 (a la de tvära kasten i boken 1984, i princip också mitt i en mening) var inte heller kul. Från ”vårt sverige har inga murar” till gränskontroller över en natt tog knäcken på mycket inom mig.

Vi kanske är dömda som civilisation att gå igenom några fler stora kriser av typen första och andra världskriget igen? Vi har de politiker och den politik vi förtjänar, typ.