Tiggeriförbud – som att pinka i byxorna en kall decemberdag

Frågan om tiggeriförbud är en som visar om personen som yttrar sig tänker långsiktigt och har en klar bild av helhetsproblemet, eller om denne bara vill sopa ett problem under mattan. Eller: än värre om personen vill vinna kortsiktigt stöd i opinionen från väljare som tänker kortsiktigt, lokalt och inte vill se problem. Sett i längre perspektiv och med blicken riktad mot hela EU och Europa, försvinner inte problemen bara för att vi låtsas att vi inte ser dem.

Kortsiktiga lösningar kan kännas bra ibland. Om man kissar i byxorna en kall vinterdag så känns det till en början varmt och behagligt. Men efter en stund blir det kallt, jättekallt.

Att förhindra att tiggarna tigger i Sverige är en strategi som är dömd att misslyckas på sikt. Myndigheter i stora delar av Serbien och på flera håll på Balkan febrilt för att köra iväg romska tiggare från deras gator. Hjälpte det? Ja, det kanske hjälpte lokalt, de tigger inte där längre i de städerna, men de flyttade till istället.

Och hjälpte det när rumänska städer bekämpade romers tiggeri på 90talet? ja kanske lokalt, men sen flyttade de till andra länder, och möttes av myndigheter som tänkte lika lokalt och förbjöd dem där. Nu är de i Sverige och här finns det folk som tänker lika kortsiktigt som t.ex. serbiska städer för 15-20 år sen.

Lars Stjernkvist

Topp-Socialdemokraten signalerar Lars Stjernkvist i Norrköping signalerar att han kan tänka sig att införa tillstånd för att få tigga.

Jag vet inte om han tillhör de som tänker långsiktigt eller kortsiktigt i denna frågan. Tillstånd behöver inte vara fel i sig, bara avgiften sätts lågt så man inte förhindrar dem att tigga. Det finns en poäng i att samhället faktiskt håller koll på identitet på de som far illa, och det gör tiggarna. Dessutom kan detta vara effektivt mot den grymma människohandel som en del av tiggarna utsätts för.

– Om vi varje dag gick förbi en kvinna som var från Eneby som satt stilla i tio minusgrader, då skulle vi nog be myndigheterna agera, för vi förstår att det här är en människa som är utsatt för fara.

– Eskilstunaförslaget handlar om att försöka få koll. Vi vill veta, hur länge är människor här, och under vilka villkor? Får du det blir det också sedan lättare att agera med en annan lagstiftning.

Tillstånd KAN vara sättet vi kan agera på, om vi gör det rätt så tiggarna inte förhindras tigga här, och om fokus ligger på att vrida om näsan på Rumänien och Bulgarien. Det är där problemet med tiggeriet har sitt ursprung, i att Rumänien och Bulgarien och delvis några andra länder i Balkan och Östeuropa behandlar romer som skit.

Men jag oroas av att Stjernkvist betonar att det viktiga är att få tiggarna från Sverige. Det verkar som om syftet främst är att få dem härifrån.

– Det borde inte vara någon skillnad att personen kommer från Bukarest eller Sofia, säger Lars Stjernkvist och talar om att med milt tvång se till personen i fråga återvänder till sin hemkommun och sitt hemland, där ansvaret ligger.

Fokus på Europa, EU och Balkan

Tiggarnas situation var eländig innan de flyttade hit och började tigga. Fast då berörde det mer lokalt Balkan och Rumänien och Bulgarien. Vi såg inte och brydde oss inte. Problemen fanns ju inte här.

Även om de skulle förhindras komma hit till Sverige skulle problemet vara kvar. Men de skulle flytta nån annanstans och kanske förändras och förvandlas. Långsiktigt sett, med EU- och Europaperspektiv, sett på flera decennier framåt, löser absolut varken tiggeriförbud eller tillstånd problemen. Det ENDA som kan lösa problemen är att vi vrider om näsan på skurkstaterna i Europa som behandlar romer som skit, och blir av med den strukturella diskrimineringen av dem där.

Men tyvärr ser en del på tiggarna som på sopor. Förbud och dyra tillstånd UTAN en utrikespolitik och EU-politik för att lösa problemet i grunden, är väl ungefär som att ha soptunnan i köket och slänga soporna i vardagsrummet, för att man inte orkar gå längre. Eller att som att sopa damm och matrester under mattan så man slipper se det. Det funkar tills det börjar ruttna.

Det är en grym liknelse men det är så många ser på tiggarna, som sopor som förorenar, inte som människor.

Kommuner

Det bästa vi kan göra, tror jag, är att kräva BILLIGA tillstånd. Skitbilliga. Att tiggare registrerar sig är bra, det tar död på mycket av ev människohandel. Det är en minoritet av tiggeriet som utsätts så, men vi måste råda bot på det. Sen bör kommuner bedriva aktiv utrikespolitik på två sätt, dels genom att aktivt själva kräva att tex Rumänien och Bulgarien och EU tar sitt ansvar, dels genom att kräva att regering och riksdag och EU agerar.

Ja jag vet att svenska kommunpolitiker inte ska bedriva utrikespolitik. Men vill de lösa problemen med tiggeriet på långt sikt så är det dags att kasta några politiska tabun överbord. Det är DET som löser problemen på sikt. Bli av med strukturella problem och fattigdom.

Tillstånd kan funka som ett bihang till denna politik, men inte för att jaga bort tiggare, bara för att komma åt den minoritet som dragits in i kriminalitet eller är offer för människohandel. Vi kan ge vård och stöd till de som behöver det lättare. Plus att vi skulle få statistik och veta hur många som är här, vilka som är hör och kanske lite mer om varför. Vi får fakta. Men viktigast av allt, vi skulle synliggöra dem. Vi börjar behandla dem som personer som FINNS och EXISTERAR, till och med i myndigheternas ögon.

Men tyvärr är jag rädd för att politiker lockas av de kortsiktiga lösningarna. Det kommer ju att verka som om de gör något, och som om samhället blivit lite bättre, om tiggarna inte syns längre. Det visste redan nazisterna på sin tid, tyvärr. Risken är stor att man bara skyfflar bort problemen från Sverige och mer eller mindre struntar i deras situation på Balkan.

Det löser inget att låta debatten handla om vi ska förbjuda eller inte förbjuda tiggeri.

Detta är verkligen ett lackmustest på om personer för och mot tiggeri tänker långsiktigt eller inte. Om inte det där med att vrida om näsan på Bulgarien och Rumänien (och EU) är prio ett i kampen mot tiggeriet, så lever man i en fantasivärld, eller tänker extremt kortsiktigt.

Läs även gärna

Nazisternas kamp mot det ”organiserade tiggeriet” 1933

”Organiserat tiggeri” och den svenska polariserade debatten