Vad Hanif Bali har gemensamt med Irans shah, mullorna och Stalin samt Tage Erlander

Hanif Bali har kritiserat busschauffören som bad privat, inne i en buss. (källa) Som svar på kritiken mot honom säger han att han är mot att ”ortodox religion”, eller ”ultrakonservativa islamska fenomen” ska synas i det offentliga. I samband med detta har vi fått en inblick i hans syn på religionsfrihet och yttrandefrihet. Den kan vara värd att uppmärksamma lite extra.

Bali säger sig vara mot extrema religiösa yttringar men kritiserar gång på gång normala religiösa fenomen, som bön, klädsel och religiösa byggnader. I Hanif Balis värld är troende muslimska aktiviteter att betrakta som extremreligiösa och ska inte synas offentligt.

Detta är intrressant på många plan. Många grupper i Sverige har skäl att känna oro över Hanif Balis resonemang. Får man visa att man är katolik offentligt? Hur är det med de ortodoxa kristna (han är ju mot ortodox religion). Men framför allt lär Malmös judar ha skäl att oroa sig. Där finns nämligen en ortodox grupp, som inte alltid har de mest moderna synsätten på kvinnor och HBT och liknande. Får de synas offentligt? Eller sällar Bali sig till de som vill jaga bort Malmös judar från det offentliga rummet?

En djupare fråga är den om religionsfriheten. Om man kikar på idén att extrem religion inte ska synas offentligt så visar det sig att Irans mullor, den gamla shahen av Iran och kommunisterna i Sovjet sa samma sak.

I Sovjet hade man på pappret religionsfrihet. Men ”extrem religion” skulle inte synas offentligt. Som extrem religion definierade Sovjet i praktiken all religiös utövning som syntes offentlig, vare sig den var liberal, eller fundamentalistisk. Kyrkklockor fick inte ringa, man fick inte be eller bära kors offentligt etc. Ca en miljon människor beräknas ha avrättats under Stalins extrem-ateistiska massmord på 30talet.

Shahen Reza av Iran hade samma syn på religionsfrihet, fast i lite mildare form. Han förbjöd hijab offentligt. Om man kikar närmare på resonemangen ser man att han var mot extrema religiösa yttringar i det offentliga rummet. Men på pappret hade muslimer total religionsfrihet.

Idag har Iran samma syn på ”extrem religion” vilket betyder att kristna och judar och buddister och zoroastriker förföljs. Samma sak där. På pappret har man religionsfrihet men med undantaget att ”extrem religion” av andra än den shiamuslimska läran, inte ska få synas offentligt.

En av de saker man tolkar som ”extrem religion” i Iran idag är missionering. Kristna eller sunnimuslimer som missionerar och vill värva andra för sin sak anses vara extremister. Samma sak ansåg shah Reza om en del grupper och samma sak ansåg man i Sovjet. Gissa vad Hanif Bali tycker om muslimer som missionerar!

Sverige och Ryssland

Fast vi behöver inte gå så långt egentligen för att hitta paralleller. Synen på homosexualitet i Sverige på Erlanders tid, tills 60talet och i Ryssland idag är en bra parallell. Man ansåg i Sverige runt 1960 att alla hade frihet att ”bli” homosexuella om de ville. Men propaganda som var för homosexualitet var i stort sett förbjuden eller belagd med restriktioner, för att skydda barnen. Homosexualitet var nåt som skulle tillhöra den privata sfären, sa man, och skulle inte synas offentligt. Offentlig propaganda för homosexualitet stämplades omedelbart som extrem.

Putin anser sig vara en beskyddare av homosexuellas rättigheter. Men definierar också sexualiteten som privat. Pridetåg förbjuds med hänvisning till att extrem homosexualitet inte ska synas i det offentliga rummet. Och som extrem homosexualitet definieras all som syns offentligt.

För övrigt kan man studera svensk politik mot katoliker och mot frikyrkor förr. Katolska processioner i olika svenska städer och kloster förbjöds med hänvisning till att extrem religion inte skulle synas i det iffentliga rummet.

Hanif Bali följer samma tradition från allt från Erlander till Josef Stalin och Mullorna när han definierar religionsfrihet som något man får hålla på med privat och vill förhindra att ”ortodox religion” syns i det offentliga rummet.

Men ytterst visar detta vad Hanif bali har för åsikt om människors frihet.

Saken är väldigt enkel. Yttrandefriheten är tätt knuten till rätten att manifestera sina åsikter i det offentliga rummet. och detta är sant för allt från frimärkssamlare till Sverigedemokrater, Moderater, shiamuslimer till släktforskare. Om en människa inte kan eller får säga sina åsikter, eller visa sin religion eller partitillhörighet offentligt, så är hens frihet beskuren. Om en organisation inte får visa sina symboler och göra reklam på lika villkor med alla andra, om den inte får demonstrera, propagera eller missionera för sin sak, så begränsas organisationsfriheten och yttrandefriheten.

Och det är alltid vanskligt när samhället ska ta på sig rollen att definiera vad som är extremt. Samhället och staten har visat sig vara uselt på detta genom tiderna.

Sen är det en sak och kritisera religiösa fenomen. Jag anser det vara urdumt och löjeväckande att tro på en Gud som kräver att man klättrar på buss-säten för att be bestämda tider. Det är min rätt. Den rätten har jag att kritisera sånt offentligt. Men jag försvarar samtidigt den rätt de har som har en ortodox syn på religion att få göra exakt detta privat (som på rasten i en buss) eller till och med offentligt under ordnade former. Man kan vara mot något och försvara deras rätt att göra det de vill offentligt och privat, ändå! 

BILAGA