Om barngängen i Grums

Det pratas mycket om gäng av barn som terroriserar omgivningen. I Grums speciellt. Här måste vi hålla huvudet kallt. Det är inget nytt med sådana gäng.

Det räcker med att se gamla svart- och vita filmer för att förstå det. Att färre och färre ser filmerna från 30, 40 och 50talet betyder att färre kan dra parallellerna med förr i tiden. Där ingår ofta just barn- och ungdomsgäng som en del av handlingen. Ibland med godhjärtade barn, som Anderssonskans Kalle. Men ofta med mindre godhjärtade barn. Eller läs Pelle Svanslös, som baseras på författarens erfarenheter från sin ungdomstid. Där finns ett elakt gäng katt-ungdomar.

Det är fiktion, men baseras på verkligheten. Verklighet då som liknar verklighet nu i utanförskapsområdena.

Det betyder inte att Sverige håller på att gå under pga något nytt fenomen. Däremot är det katastrof på grupp och individnivå och det har nationell påverkan. Internationell om individerna i utanförskap växer upp och fortsätter att dras till gäng och kanske till slut hamnar i nåt liknande IS. Precis som gängen på 30talet var en katastrof för individerna ifråga och internationellt, när gängmedlemmarna gick med i nåt nazistparti och rekryterades till SS brigader i Tyskland som frivilliga soldater.

Vi måste givetvis hitta lösningar på problemen AKUT. Gängen är ett problem vare sig året är 134 f.kr, 1361, 1702, 1938 eller 2019. Vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, dvs bekämpa undergångsretoriken och komma med förslag och åtgärder för att råda bot på situationen, arbeta bort utanförskap och bli av med gängen så mycket det går.