Om uthängningar

Vad säger det om tidsandan att människor hängs ut på nätet?

Den feministiska sajten och instagramkontot Gardet fick nyligen en hel del kritik då de hängde ut en näthatande 16-åring som kallat dem ”slampiga ruttna ägg” och önskade att de fick en örfil.

Gardet motiverade uthängningen med att det finns en tystnad om mäns hat mot kvinnor och att polis och rättsväsende inte gör nog mot hatet. Samtidigt finns det ett hot mot offren som måste bekämpas.

Här ser man en likhet mellan olika former av uthängningar. Även sådana jag själv gör och har gjort.

Flera rörelser hänger ut nazister med bild och namn, we are rörelsen och Afa t.ex. Högerextremister hänger ut islamister och brottslingar och vänsterextrema. Joakim Lamotte hotade nyligen att hänga ut en man som trakasserade kvinnor. Djurrättsaktivister hänger ut jägare och jägare hänger ut djurrättsaktivister. Debattörer som jag själv och Per Gudmundsson har hängt ut radikala islamister. (Jag har dessutom hängt ut och namngett även högerextremister och vänsterextremister.)

Både offentliga personer och icke offentliga har hängts ut.

Alla de uppräknade (även jag) motiverar det på samma sätt:

”Polisen och samhället lagför inte förrövarna. De har kapitulerat och staten har lämnat det att regleras av invånarna själva. Alltså hänger vi ut dem och varnar folk för dem.”

Ofta ingår indirekta hot.

”Vill du sluta hängas ut, så gör avbön/ sluta trakassera/ lämna radikala islamismen eller Sd eller NMR eller V”

Rätt eller fel är en annan sak, men detta håller på att bli extremt vanligt. Och det är ett nytt fenomen. Hängde man ut nån med flygblad på 80talet fick man fängelse.

Den sista gången nåt liknande skedde var på 30- och 40talet då nazister och kommunister hängdes ut.

Vad säger det?

Vad säger det om tiden?

Dels säger det att många är oroliga att lag och rätt inte kan skydda dem.

Jag vet själv hur jag resonerar då jag hänger ut IS anhängare eller delar We Are-rörelsens inlägg på Facebook. Jag anser inte att myndigheter och polis gör tillräckligt mot extremism och vill både väcka opinion och skydda folk genom att sprida information om vilka krafter som finns i samhället.

Ärligt. Jag ansåg det och anser det än idag.

Om man pratar med Gardet eller Lamottes anhängare anser de samma sak, bla om personer som trakasserar kvinnor.

Det säger även en del om begreppet offentlig person. Rörelser byggs upp icke formellt nuförtiden. En icke offentlig person kan ha mer makt än en riksdagsledamot, enbart genom internet och sociala media.

Därför är det bara logiskt, på ett sätt, att Avpixlat eller Hanif Bali hänger ut andra twitterdebattörer. Att jag hänger ut personer som viftar med IS- eller naziflagga eller att Gardet och Lamotte vill hänga ut privatpersoner.

De maktlösas makt

För att låna ett begrepp från författaren Vaclav Havel upplever vi på sätt och vis att de maktlösa får makt. Vem som helst kan publicera sig och skapa opinion nuförtiden.

Demokratins ultimata seger måhända?

Men myntet har en baksida. Alla individer kan bli uthängda, och blir det.

Om man anser att någon del av dessa mer informella strukturer, även enskilda individer, representerar något som hotar samhällsordningen kan man hänga ut dem. De är en fara som myndigheter inte reagerar mot, eller som nån aktör, tex ”pk-media” lyssnar för mycket på, alltså hänger vi ut dem.

Jag gör sånt själv. Det vill jag betona. Jag hade inga betänkligheter då jag hängde ut IS-anhängare eller Nmr-nazzar med namn och allt.

Jag försvarar det. Jag kommer att göra om det. Ändå ser jag det problematiska med det. Hur ska tex jag kunna kritisera Avpixlats eller Lamottes och Gardets uthängningar?

Nånstans känner jag att det är en självreflexiv öppen debatt som behövs om vissa delar av tidsandan. En där vi vågar att se på det vi gör kritiskt.

Så vad anser ni?