En tweet av Gurra G som sprids av både rasister och feminister…

Jag såg denna tweet av Gurra G för första gången när nazister delade den. För två-tre timmar sen på Facebook.  De tog tweeten, pratade om IS och ”fredliga muslimer” och använde den för att sprätta skit mot muslimer. Men tweeten handlar inte om muslimer utan om män. Det visar att argumentet nog inte är så bra att använda i feministisk kamp heller.

Det är tidigt på morgonen. Jag har vaknat och inte ens druckit kaffe. Då såg jag denna tweet spridd av en person med grovt rasistiska sympatier. Budskapet var: ”hur kan vi lita på så kallade fredliga muslimer när det finns IS medlemmar som är muslimer också”. Enbart det faktum att en liten del av alla muslimer kan vara IS anhängare gör att vi måste bekämpa islam och alla muslimer, menade den som postade inlägget.

Jag svarade på inlägget ungefär med ”inte alla muslimer”. Sen gick jag ut på Facebook för att kolla en annan sak. Hade Gurra G gått med i SD eller blivit nazist?

Då såg jag att en del feminister spred inlägget. Det är tidigt på morgonen så först undrade jag varför de spred en antimuslimsk tweet. Sen loggade jag in på twitter också och insåg att den alltså handlade om män och inte muslimer. Här kan ni se Gurra G.s inlägg (källa). Som ni kan se bland svaren har en del svarat ”utvisa dem”, vilket tyder på att även läsarna av Gurra G.s tweet tolkat den på två sätt.

Då tänkte jag: ”nåja, skönt att Gurra G inte blivit nazist iallafall”.

Sen blev jag oroad.

Det kanske inte är en bra retorik att använda det där. Det antyder att det finns något som gör att man har rätt att hysa misstänksamhet mot en hel grupp, på grund av något en liten del av gruppen gör. Sånt har jag skrivit mycket om och ogillar. (Läs denna artikeln t.ex. ”Nej, inte ”alla män” eller ”alla muslimer” eller ”alla tyskar”!”)

Jag kan förstå att kvinnor som nyss utsatts för trauma tänker så. För en som nyligen misshandlats av en man eller våldtagits är det inte ovanligt, och ganska naturligt, att de är rädda för alla män. På samma sätt kan jag förstå att personer som nyss flytt från muslimskt dominerade länder med diktatur, som Iran, resonerar på samma sätt om islam och muslimer. Jag kan också förstå att en person som misshandlats av en som kallar sig troende muslim kan tycka samma sak direkt efter misshandeln. Inte alla reagerar så, men många. Det är trauma och förståeligt.

Men vi andra bör undvika det sättet att tänka.

Det är inte sunt att t.ex. GAPF.s Sara Mohammad över 25 år efter att hon flydde från terrorn i sitt gamla hemland ännu tycker att slöja är en symbol för förtryck. Det var så för henne där, jag kan förstå traumat. Men någon gång måste man ta sig ur det och inse att inte alla i gruppen (alla hijabbärare) kan misstänkliggöras för vad en del (de muslimska moralpoliserna och hedersförtryckarna) anser. Speciellt viktigt är det om man blir en röst i den offentliga debatten.

Det är för grovt generaliserande. Man hamnar ofta fel. Jag har en berättelse från släkten som visar på problemet med generaliseringar.

Jag hörde en berättelse om min släkting, polisen Nils Nyman i Väsby, nordvästra Skåne. Han, min morfars morbror. Han var polis i Väsby under kriget. En gång såg han en tysk som strök omkring vid kyrkan. Han blev arg och sa att nån jävla nazist ville han inte ha som gäst i grannskapet. Han tillade att tyskar är problemet.

Tysken var jude och sosse (som även Ivar var)… Han var flykting. Nils skämdes. Han lärde sig the hard way att generaliseringar är dödliga. Och sa till andra efteråt att inte dra alla tyskar över en kam.

Så nej, jag är inte så imponerad av resonemanget. Jag ser mig själv som feminist och vill inte argumentera på ett sätt som vi inte hade tolererat om rasister argumenterat så.

Jag vill betona att jag givetvis inte jämställer de debattörer som använder resonemanget med nazister. Ibland agerar även goda krafter på ett lite felaktigt sätt, av välvilja. Men det är ett djupt problematiskt sätt att argumentera. Dagens lilla incident med Gurra G.s tweet som användes av två helt olika läger i debatten, visar det med all tydlighet.

Till sist

En del andra har reagerat mot Gurra G.s tweet.

Så här har Gurra svarat, att just radikala islamister är lätta att känna igen medan kvinnomisshandlare inte är lätta att känna igen, och Gurra har helt fel.

Jag har följt många av de tusentals IS anhängarna i Sverige. Många som hyllat IS har sett ut som du och jag och haft helt vanliga jobb. Radikala islamister ser oftast ut som medelmuslimen gör.

En liten liten del av IS anhängarna har varit övertydliga, som Skråmo, dem kan man lätt känna igen. De andra är inte alls lätta att känna igen, om man inte ser deras anonyma postningar på FB där de hyllar IS eller förstår symbolspråket. En postning med små gröna små fåglar mot en himmel i Shams var en hyllning av IS, en postning av ridande muslimska krigare postade ihop med Muhammeds sigill var en hyllning av IS, en bild på en katt (som denna), eller denna nasheed med bilder ur en film om ett datorspel (Källa), eller en gubbe som la tre gula blommor i sitt skägg hade tre barn som dött som martyrer åt IS eller Al Qaida.

Eller hur skulle du tolka en bild på en gubbe med tre gula blommor i sitt skägg? Om du inte vet att han haft 3 barn som dött för IS, och du inte vet vad symboliken betyder, skulle du inte anta nåt annat än att gubben är lite småknäpp. (Gubben kan ni se på bild här: BILD)

Dessutom använder många av IS anhängarna anonyma konton när de hyllar IS, annars går de omkring i kostym.

På samma sätt finns det en del som fördomsfulla människor trott vara IS anhängare (pga klädsel tex) eller läskiga ”islamister”, som i själva verket har varit brinnande aktivister mot IS och radikal islamism och deras våld.

Om man vill förstå min aversion för argumentet ska man läsa denna artikeln om Sara Mohammads muslimhat, med detta citat:

”Men då berättade jag för honom att du använder ju det här uttrycket att ’det är inte varenda person som heter Ahmed eller Muhammed som har en pistol i handen för att mörda dig som svensk’. Det köper jag gärna i integrationsprocessdiskussionen, Men när det gäller hedersmord och hedersrelaterat våld är det absurt att använda det. Lika gärna kan han mörda honom. Varför inte det? Han kan mörda sin dotter, varför kan han inte mörda din son?””

Sara M har varit med om vidriga saker i religionens namn, inget tvivel om det. Men ser ni dilemmat när den sortens resonemang blir politik?