Poliser eller fritidsgårdar? Nej, varken eller utan både ock!

Vad ska vi göra åt problemen med gängkriminalitet och våld bland ungdomar? En del vill ha mer hårda tag, fler straff och fler poliser, medan andra vill ha mer mjuka satsningar på fritidsgårdar och liknande. men det finns ett tredje alternativ: både hårda bestämda tag och mer ”mjuka” satsningar på fritidsgårdar och liknande.

Under ett par dagar berättade tre vänner detta för mig.

Vän ett beklagade att han flyttade till Malmö med familjen. I Rosengård träffar de nästan aldrig en majoritetssvensk. De pratar arabiska med alla. I skolan finns inte en lärare som inte bryter och inga majoritetssvenska barn. Det finns ungdomsgäng utanför fönstret och äldsta sonen har börjat umgås med rötäggen.

Vän två skulle till Rosengård och köpa en bil. Han kommer från Småland. Han och hans bror släpptes inte in till kvarteret de skulle till. Det fanns vakter från gängen där som stoppade dem. En kille som bodde där var tvungen att släppa in dem. Alla såg misstänkt på min vän, trots att han har arabiskt ursprung. Stämningen var hotfull.

Vän tre satt på ett cafe i Rosengård och lyssnade på en diskussion vid ett annat bord. Unga män pratade på arabiska om hur de skulle bevara deras systrars heder. De betonade att de aldrig tänkte följa det svenska systemet. ”Om kvinnor får välja partner själv blir de horor”… Sen pratade de om vilka de ville slå in skallen på. Min vän såg sen att gänget var respekterade medlemmar i kampsportsklubbar i Malmö. En lokalt känd tränare kom förbi och pratade med ungdomarna. De pratade kvinnosyn och alla var rörande överrens om att ”svenskars” kvinnosyn var horribel, som ville göra alla kvinnor till horor”.

Det är problem som måste lösas på något sätt. Under lång tid har vi skapat en situation med ”vi” och ”dem” som riskerar att bli katastrofal. Nej, jag anser inte att katastrofen är här än. Det finns gott om bevis för att brottsligheten generellt sett inte har ökat så som det kan verka på skräckrapporterna. Men problem finns det, liksom det alltid funnits problem att ta itu med. Idag är problemen de att utrikes födda och deras barn och barnbarn hamnat i utanförskap, vilket syns på situationen i förorterna, där de bor.

Vi måste bryta upp förorterna. Hur man ska göra detta vet jag inte, men vi kan fortsätta att skapa områden av utanförskap där nästan ingen majoritetssvensk bor. Det kommer att ta decennier, men den etniska segregeringen måste brytas.

Men hur löser vi de mest akuta problemen.

Inte genom att skrika ”hårda tag” bara. Men inte heller genom att avvisa alla hårda tag och bara skrika att det bara funkar att arbeta bort utanförskapet och rehabilitera (och skaffa fler fritidsgårdar).

Hur stoppar man bränder? genom förebyggande arbete bara, eller måste vi ha en brandkår som släcker bränder som uppkommer också?

Både ock!

Människor behöver skyddas och vi måste dra ungdomen från kriminalitet och utanförskap. Att vi både behöver hårda tag och mjuka tag, både fler poliser och fler fritidsgårdar och mer rehabilitering måste nog vara den mest extrema åsikt man kan ha i debatten i Sverige idag. Man riskerar att både förespråkarna för mjuka och hårda tag kastar ruttna ägg på en. Men det är inte desto mindre sant.