I debatten om Muslimska Brödraskapet i Sverige har turen nu kommit till Sameh Egyptson. Jag ska säga öppet att jag hade förväntningar på hans bok om Muslimska Brödraskapet. Men efter att ha köpt boken och börjat faktagranska den så upptäckte jag att Sameh Egyptson både förvrängt och förfalskat citat i den boken. Den svenska komedin om jakten på Muslimska Brödraskapet i Sverige fortsätter alltså.
Sameh Egyptson skriver om Muslimska Brödaskapet i Expressen på söndagen (källa) och menar att MB, som enligt honom är liktydigt med Islamska Förbundet (IFIS), infiltrerar de svenska partierna. Att granska det är ju lovvärt, men det finns anledning att granska Egyptsons hantering av citat och källor.
Ikhtraq. Det är det ord på arabiska som Egyptson citerar som bevis för att den fd ordföranden av IFIS Mahmoud Khalfi, idag chef för Stockholmsmosken, pratat om att infiltrera partierna i Sverige.
Det är bara det att ordet som det står i texten som Egyptson citerar inte betyder infiltrering utan genombrott. Khalfi pratade om att ”Muslimska brödraskapet”, enligt hur han såg det, gjorde ett historiskt genombrott vid valet 2006.
Vi ska titta på hur Egyptson skriver om MB i sin bok.
Islamiseras Sverige?
Har den tidigare ordföranden i Islamiska Förbundet, Chakib Benmakhlouf, sagt att IFIS håller på att islamisera Sverige? Enligt Sameh Egyptson är det så och som bevis framhåller han ett citat som i realiteten anger MOTSATSEN, dvs det framhåller att det är en MYT och förtal att det är så.
I hans nya bok (källa), Holy White Lies: Muslim Brotherhood in the West ”Case Sweden”, finns det citatet med och det börjar redan nu cirkulera överallt bland islamofober och folk som mindre noga med källor och äkta citat (källa).
Citatet återfinns som fotnot 647 i boken (källa) och hänvisar till en artikel i Okaz som kan läsas här (källa). För er som kan arabiska så har ni det här.:
Sameh Egyptson citerar stora delar av texten från Okaz och får det att framstå som om Ben Makhlouf anser att Sverige islamiseras. Det är bara det att om man läser texten är budskapet det motsatta. Benmakhlouf nämner att han INTE vill att det ska framstå som om Sverige islamiseras, för det leder till problem för muslimerna.
Så här lyder en mer korrekt översättning av texten. Tre översättningar som jag fått från tre olika vänner. Alla tre anser att texten i sig och i sitt sammanhang klart och tydligt visar att Benmakhlouf försöker bemöta en myt och ett förtal som finns i Sverige
”Vi vill inte bli uppmärksammade så det framstår som att vi vill islamisera Europa”.
”Vi vill inte att det ska framstå som om vi islamiserar Europa, det gynnar oss inte.”
”Vi vill inte bli uppmärksammade för att islamisera västvärlden, det är inget som gynnar oss”.
Sett i sitt sammanhang blir citatet tydligt. Makhlouf pratar om europeers konvertering till islam och säger att han han vill att man ska vara försiktig då man pratar om ämnet eftersom det finns många fördomar om muslimer i Europa. En av fördomarna är alltså att det skulle pågå en islamisering av Europa.
Sameh Egyptson har alltså tagit ett citat där Benmakhlouf säger att det är en myt att man islamiserar Europa och får det att framstå som att han säger det motsatta.
Ironiskt nog kritiserar Egyptson MB för att tillåta ”små vita lögner” i sin kamp. Det är nog befogat att fråga om Egyptson själv inte sprider ”små vita lögner” också?
Tänker alla lika?
Jag ska erkänna att även jag hoppade till när jag såg citatet, eftersom det har funnits en del mycket tveksamma typer i Islamiska Förbundets ledning, som Mahmoud Aldebe (källa och källa) är det lätt att tänka: ”åh nej, en till”. Men eftersom Egyptson anger källa och jag har flera arabisktalande vänner så är det lätt att kolla källan. Och mina vänner säger entydigt att det Egyptson skriver stämmer inte. Det kan inte tolkas som att han är för att islamisera Europa.
Boken lyfter fram många intressanta saker. I synnerhet är det intressant att se citaten av Al Banna och Qaradawi. De är utan tvivel Muslimska Brödraskapets mest framstående ideologer. Och det föreligger inget tvivel om att delar av rörelsen IFIS, som Egyptson pekar ut som Muslimska Brödraskapet i Sverige, inspirerats av de två. Och att en del öppet sagt sig gilla MB. Men sen blir det problematiskt. Betyder detta att IFIS arbetar för exakt samma mål som Muslimska Brödraskapet internationellt? Betyder detta också att alla som arbetat för islamska förbundet i Sverige tänker lika? I Egyptsons bok verkar det som om tex Omar Mustafa och Mahmoud Aldebe har samma åsikter, men mig veterligen finns det en konflikt mellan Mustafa och Aldebe om ideer och mål. Man kan tycka att en person som säger sig vara expert på MB skulle redogöra för de skillnader, konflikter och falanger som finns, men nej, det gör inte han.
Men sen kommer frågan om HUR Muslimska Brödraskapet och deras ideologer som Al Banna och Qaradawi påverkat och inspirerat svenskar. Då blir det ännu rörigare, för de citat som lyfts fram är inte sådana som är bevis för extremism, utan ganska normala religiösa citat lyfts fram som bevis på Muslimska Brödraskapets illasinnade planer. Det är sådant som djupare religiösa i Svenska Kyrkan skulle kunna säga, som sjungs i psalmerna i Svenska Kyrkan på söndagarna och som frikyrkor gör en stor poäng av.
Olika islamska ideer lyfts fram i Egyptsons bok och beskrivs på ett sätt som får det att framstå som suspekta ideer. Idén att människor i sina privata relationer, som sitt familjeliv, ska följa Guds lag (sharia). Idén att det finns rätt och fel (halal och haram). Ideer om att man ska lyda Gud. Idén att islam är missionerande och idén att islam är en tro som omfattar alla delar av livet samt idén att man vill påverka samhället och politiken med sin tro.
Vad är vanlig religiositet, vad är extremism?
Speciellt olika citat som rör imamen Othman Al-Altawalbeh i boken beskrivs på det sättet (Exempel ett och exempel två). På ett ställe i boken citeras Othman och citatet handlar om att antalet muslimer i Sverige ökar och att väst har problem och att den islamska civilisationen kommer att ersätta västs civilisation efter att väst fallit. (källa och källa). Nu bör man vara skeptisk till Egyptsons översättningar, som jag visat kan de vara helt felaktiga. Men även om de skulle vara korrekta så är de inte extremare än något som skulle sägas i katolska kyrkan eller i en massa svenska frikyrkor, eller i de koptiska kristna kyrkor Sameh Egyptson har sin bakgrund i.
Idén om att missionera är grundläggande för kristendomen. Idén att det sekulariserade väst har problem och att kristendomen kommer att ersätta den korrupta västerländska civilisationen allt mer gradvis, tillhör väl de centrala tankefigurerna i stora delar av kristenheten.
Elisabeth Svantesson som var arbetsmarknadsminister 2013-2014 och som sitter i Moderaternas ledning och i riksdagen var medlem i Livets Ord och brukar beskrivas som både flitig besökare hos Filadelfia i Stockholm och Kristet center i Örebro (källa). Om man kikar på kristet centers webbsida (källa) ser man många ord om att Guds lag står över människans lag. Det är också en av de centrala tankefigurerna inom kristendomen.
När det gäller muslimer misstänkliggörs ofta de som vill arbeta politiskt med sin islamska tro som grund i den svenska debatten. Det anses suspekt att vilja förändra samhället eller att påverka politiken och ha sin islamska tro som grund för det. Sameh Egyptson faller i samma fälla i sin bok. T.ex. misstänkliggörs samarbetet mellan muslimer och den Socialdemokratiska rörelsen Tro och Solidaritet med det som grund.
Om man vill kan man ju kika på vad katoliker eller frikyrkor anser i ämnet. Först Kristet center i Örebro (källa):
Att som kristen engagera sig politiskt är också ett sätt att bidra till förändring, men från en helt annan utgångspunkt.
– Utgångspunkten är annorlunda än den vi kan ha som församling och skillnaden ligger i att politiskt arbete sker utifrån partiernas ideologiska bas. Det innebär också att man kan tvingas göra kompromisser. Många kristna tvekar att gå in i politiken på grund av detta, men jag tror definitivt att det kan finnas ett kall till politiskt engagemang. Väl där är förbönen fortfarande en styrka. Att ha funktionen av Mordokaj i sitt liv.
Samma sak säger katoliker. Sharia betyder inget annat än Guds lag.
”Kyrkan manar den politiska makten att hämta inspiration för sina omdömen och beslut från sanningen om Gud… De samhällen som inte känner till denna inspiration eller vägrar att ha med den att göra med åberopande av sitt oberoende i förhållande till Gud, drivs att söka sin referensram i sig själva eller låna den från någon ideologi. De går inte med på att man ställer upp ett objektivt kriterium för vad som är gott och vad som är ont, och ger sig själva en öppet deklarerad eller underförstådd totalitär makt över människan – något som historien visar exempel på.”
men när man citerar en muslim kan man få det att framstå som om muslimen stöder Muslimska brödraskapet om hen vill förändra samhället med sin tro, för det vill ju MB också,.
Egyptsons metod är värre än så. Egyptson får till och med en artikel i DN om att man inte kan tolka heliga skrifter bokstavligt att framstå som suspekt (källa till DN artikeln). En artikel där det betonas att heliga skrifter, som t.ex. koranen, måste omtolkas för att hänga med sin tid, brukar annars ses som något positivt. Men inte så i Egyptsons bok.
Hur går man vidare?
Först och främst måste vi beskriva MB:s mest extrema ideer korrekt. Personer som säger sig gilla Qaradawi och Al Banna förtjänar kritik. Men vi måste göra det rätt, utan att misstänkliggöra alla religiösa i samma veva. Och i de fall en rörelse som IFIS motsätter sig MB:s mest extrema ideer måste det givetvis också framhållas, och gärna då som något positivt.
Ett exempel. Qaradawi och Al Banna pratar om en stat och ett samhälle som styrs efter islamistiska ideer där demokrati ska tillåtas, men bara så länge de grundläggande islamska värderingarna följs. Genom lagstiftning, som t.ex. morallagar och lagar som begränsar yttrandefriheten, ska medborgarna tvingas följa den rätta läran. Mig veterligen har flera ledande aktörer inom IFIS motsatt sig sådan morallagstiftning och begränsning av demokratin.
Förra året gav Aje Carlbom tillsammans med bl.a. Magnus Norell ut en omdiskuterad rapport, som inte med ett ord lyckades bevisa något om Muslimska brödraskapet i Sverige. (Se mina 4 artiklar om den här: del 1, del 2, del 3 och del 4) Som belöning för det misslyckandet fick Aje Carlbom skriva en ny rapport. Den recenserade jag också (läs den här). Där gör han samma misstag som Sameh Egyptson gör i delar av sin bok, dvs sätter extremiststämpel på normal religiositet och utmålar muslimer som farligare än tex pingstvänner eller katoliker. Aje Carlbom lyfter t.ex. fram detta citat som ett viktigt citat som visar hur en medlem i Muslimska Brödraskapet tänker.
”’Jag har i grunden ett MB-tänkande… jag ser det som viktigt att individen praktiserar islam, att familjen gör det och att det är viktigt att sprida islamiska idéer i samhället” (Carlbom 2018, sidan 28)
Ja om det är extremism då är all religiositet extremism. Det lär bli svårt att hitta nån kristen som är mot att kristna inte ska praktisera kristendom eller inte sprida kristna ideer i samhället. Det är ett exempel på något vi INTE ska blanda in i debatten om MB.
Men Aje gör iallafall en sak klart i sin rapport. Han betonar att IFIS att IFIS tror på västerländsk demokrati, är mot en islamisering av staten och är mot terrorism samt följer principen om kvinnors och mäns likställning i lagen. Och att IFIS, enligt honom, på avgörande sätt skiljer sig från MB internationellt. Vill man utmåla IFIS och Ibn Rushd som MB eller Qaradawis adepter, bör man givetvis analysera dessa skillnader också.
Så hur går man vidare i denna debatt om MB. Ja först och främst genom att se att det inte finns ett MB, utan att MB är splittrat i många olika fraktioner. Det gör t.ex. att många av de främsta demokratiförespråkarna i arabvärlden, och de största kritikerna av Saudi Arabien, är personer som är med i MB eller inspirerats av MB. Men även turkiska Millî Görüş och Hamas har anknytningar till MB. dessutom finns det skillnader i synen på demokrati, en del vill ha islamsk demokrati a la Qaradawi medan andra vill ha en mer västerländsk sådan.
Dessutom… De rörelser som anklagas för att vara MB i Sverige är inga monoliter där alla tycker likadant. Ska man skriva om t.ex. IFIS bör man ju veta skillnaden mellan Aldebe och Omar Mustafa till exempel.
Men sen gäller det att man tar sig en funderare om vad som är extremism, religiös fundamentalism och normal religiositet? Vi kan inte ha en situation i Sverige där muslimer mäts efter en annan måttstock än andra religiösa.
Det gäller även då religiositeten är så djup att man i religionens namn sprider en del fördomsfulla ideer. Det är inte bra och jag är den förste att säga att det ska kritiseras, tex. i synen på homosexuella. Men det bör i rättvisans namn påpekas att många frikyrkor sprider långt värre fördomar än de svenska muslimer vi pratar om i denna artikel. Och Katolska kyrkan är inga duvungar, även där söker det sig till och med in fördomar och tvivelaktiga ideer i så officiella dokument som Katolska katekesen. Ortodoxa församlingar har också ofta ganska extrema ideer. Och i den judiska församlingen i Malmö sitter en ortodox rabbi som är av en tradition som är minst sagt fundamentalistisk också.
Ska vi samarbeta med judiska församlingen i Malmö eller katolikerna? Frågan bör ställas till de som ifrågasätter om vi kan samarbeta med IFIS och Ibn Rushd. Ja om vi kan samarbeta med dem kan man också samarbeta med IFIS och Ibn Rushd. Men ingendera bör undslippa kritik då det är befogat.
Men ett bra första steg i att få en vettig debatt om de grupper Muslimska Brödraskapet inspirerat eller eventuellt startat i Sverige är att översätta citat korrekt. kan vi inte ens få citaten att bli korrekta kommer vi ingen vart.
PS
En fråga till att besvara är hur Egyptson finansierat boken och varför den publiceras och översätts i Egypten. Egyptens regim har koll på allt som publiceras. Egypten är ingen demokrati.
Dessutom är flera av länkarna otillgängliga på Archive.org och nätet. Så sanningsenligheten för citaten kan inte bekräftas. Det rör t.ex. citaten om Othman.
Demokrati 
