Vänster- och högermyter om sex timmars arbetsdag

Vänsterpartiet kontrasterar vinst med sex timmars arbetsdag på en affisch i valrörelsen. Man kan undra hur de tänker. Vinst är inte nåt som går ner i elaka, giriga, kapitalisters fickor. Vinst är även sådant som att en kommun får ett plus i budgeten och kan investera överskottet, eller att den lokala grönsakshandlaren får en vinst så inte bara han går plus, utan så han också kan betala tillbaka lånet han tog för att starta företaget. Även det faktum att en undersköterska får en bra lön kan betecknas som vinst. Undersköterskor jobbar inte ideellt. De måste få pengar så de klarar sig och kan spara till framtida behov.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utan vinst i någon form i företagen blir arbetsdagen 0 (noll) timmar. Dvs inget jobb alls för företaget finns inte. Det gäller kommuner också som måste ha plus i sin budget, annars blir det nedskärningar och ett överskott som kan gå till nyinvesteringar i kommunen.

Jag är för sex timmars arbetsdag. Jag anser att arbetstidsförkortningarna under 1900talet är en av de viktigaste händelserna i mänsklighetens historia. Människor har fått fritid. Allt var arbete tidigare.

Först 12 timmars arbetsdag och förbud för barnarbete. Sen 10 timmars arbetsdag för över 100 år sen. Sen 8 timmar på 20talet. Sen 2 veckors semester och rätt att vara sjuk och få lön på 30talet. Sen 3, 4 och slutligen 5 veckors semester på 70talet. Femdagars veckan på 60talet. Rätten att vara mamma- och pappaledigt. Allt är en utveckling som mer och mer visar att det viktigaste i livet inte är arbete, utan allt det andra: fritiden. Rätt till pension.

Den utvecklingen är hotad. För första gången på 150 år har partierna lagt förslag som bygger på ÖKAD arbetstid igen. Det är förslaget om höjd pensionsålder. Det är ett livsfarligt förslag.

Men som sagt. Arbetstidsförkortningar funkar bäst när företagen och samhället kan ta ut en vinst. Vinster står inte i motsats till sex timmars arbetsdag, tvärtom. Övervinster däremot kan stå i motsats.

Högermyt

Även i högern cirkulerar myter om arbetstidsförkortningarna

T.ex. den att vi omöjligt kan behålla lönen och sänka arbetstiden. Får jag påminna att man gjorde exakt det under 1900talets många arbetstidsförkortningar. Tex 50talet då man gick från 6 dagars till 5 dagars arbetsvecka. Det har fungerat utan problem.

Dessutom påstås det att samhället inte har råd, utan vi måste öka arbetstiden (höja pensionsåldern). Jasså, så vi har en så djup kris. Djupare än 30talet?! På 30talet hade flera länder råd att sänka arbetstiden. Bland annat Sverige som införde 2 veckors semester. Är den svenska ekonomin i värre kris idag än på 30talet tycker jag att politikerna först borde erkänna det och sen kräva att vi jobbar mer. (Men är krisen så djup bör varje ekonom och politiker i makten avskedas och vi bör hitta nya ekonomer och politiker!)

Idag pratar man om arbetstidsförlängning. Att höja pensionsåldern. Det gillar jag inte. Ska vi börja gå baklänges in i framtiden?

Nej arbetstidsförkortningarna måste fortsätta. 6 timmars arbetsdag eller fyra dagars arbetsvecka vore en bra början. Sen kanske en veckas semester till. pensionsåldern borde göras mer flexibel från 60 år. med bättre möjligheter att jobba deltid. Även efter 65 år.

Det är lätt för politiker och tyckare som inte kroppsarbetat en dag i sitt liv att kräva att deras medmänniskor pensionerar sig senare och arbetar tills de blir äldre! Men vidare snyggt är det inte.

Kort och gott. Det finns rum för en debatt, utan en massa vänster- eller högermyter. En debatt där man inte är nojjig för att kommuner och företag går med plus (vinst). En där man tittar på de historiska exemplen på arbetstidsförkortningar och lär sig av det man gjorde förr. En debatt utan överdrifter av typen ”vinst är stöld” eller ”vi har inte råd, vi måste jobba mer”.