I kölvattnet efter Elin Erssons aktion: hur räddar vi asylrätten?

Elin Erssons aktion ombord på flygplanet till Turkiet har blivit en världsnyhet. Men här på hemmaplan har det blivit en fråga som polariserar debatten. Svart eller vitt. Antingen beskrivs Elin som en en ängel och en ny Rosa Parks, eller som en djävul och landsförrädare. Hur blir det med Elina aktion om man tittar lite mer nyktert och mångsidigt på saken? 

Ja, för det första så var den person Elin försökte ”rädda” en 52-årig kvinnomisshandlare som suttit länge i fängelse i Sverige och skulle utvisas för att han saknade asylskäl (han reste frivilligt hem). Elin hade planerat att göra en aktion för att ”rädda” en annan ung man, men tog fel plan och ombord på det planet fanns denna 52 åring. Hon bestämde sig då för att genomdriva aktionen, trots att hon inte visste ett smack om denna person. Det var bara fel att utvisa, per definition.

”Efter Elin Erssons uppmärksammade aktion har det framkommit att 52-åringen är dömd för brott i Sverige. Men han utvisas inte på grund av brottet, enligt polisen.

Visste du om att 52-åringen var straffad sedan tidigare och har suttit i fängelse i Sverige?

– Jag hade ingen information om honom tidigare och har inte tagit reda på något efteråt. Det var honom som människa som jag försökte hjälpa, och inte fokusera på vad han tidigare hade gjort i sitt liv. Det var mitt personliga beslut.” (källa)

Det är kort och gott bara fel att utvisa, var hennes åsikt. i Synnerhet att utvisa till Afghanistan.

Efter aktionen

Efter aktionen har Sverige delats in i två läger, för och mot Elin. Det pratas om att aktionen var fel rakt av, eftersom man ”måste lyda lagen”. Det pratas om att utvisa alla afghaner och det pratas om att inte utvisa någon afghan. Och man jämför Elin med både landsförrädare och den amerikanska medborgarrättsrörelsens frontfigurer som Rosa Parks och Martin Luther King.

Vad kan man säga om det?

  1. Det är givetvis inte så att allt lagen säger är ”rätt” per definition. Civil olydnad är enormt viktigt för staten. Eller skulle vi lydigt ha accepterat utvisning av judar på 30talet, rasbiologiska steriliseringar eller diskriminering av homosexuella förr, bara för att lagen sa en sak. nej, givetvis inte.
  2. Det betyder INTE att man kan jämföra det Elin gjorde med det den amerikanska medborgarrättsrörelsen gjorde. Tvärtemot vad stora delar av opinionen för Elin tror så tog INTE medborgarrättsrörelsen strid för alla svarta. Om någon person kom upp till Martin Luther King och Rosa Parks och ville ha deras hjälp tog de noga reda på skälen varför personen ville ha hjälp. Hade personen själv orsakat sitt eget och andras lidande genom att stjäla och misshandla eller mörda så ingrep INTE medborgarrättsrörelsen på dennes sida. (Medborgarrättsrörelsen var inte mot att svarta fängslades eller straffades, om de bröt mot lagen.) Enbart tanken att man skulle ingripa för någon utan att ta redan på vem denna är, är så långt från medborgarrättsrörelsens taktik man kan komma.
  3. Det som båda läger har gemensamt är att de inte utgår från asylrätten. Många av Elins motståndare struntar helt i asylrätten och vill bara avvisa rakt av. Men även de som stöder Elins aktion utgår inte från asylrätten. De vill att ingen ska utvisas. Asylrätten handlar om något annat: om asylskäl.

Asylrätten

Min åsikt är att det är asylrätten som är det viktiga att bevara, och att utveckla. Att utvisa personer, till och med till länder som är instabila, partiellt i krig eller lider av fattigdom strider INTE mot asylrätten. För det är de med asylskäl som ska få stanna. Och att utvisa personer som begått brott är absolut inget som strider mot asylrätten.

Afghanistan är partiellt i krig. 1,5 miljarder människor lever under sådana villkor att det är partiellt krig. Det är fortfarande inget argument mot utvisningar.

Asylrätten är hotad. Vi kan inte rädda asylrätten genom att strunta i den. Vi behöver fler som står upp för den. och därmed fler som ibland måste acceptera det oundvikliga: att vi inte kan eller ska ta emot alla som kommer hit, oavsett asylskäl.