Håller samhället på att gå tillbaka i utvecklingen?

Det som oroar mig mest i år är inte Sverigedemokraternas frammarsch eller hotet från radikal islamism. Det som oroar mig mest politiskt sett är att Alliansen samt Mp och mitt parti, Socialdemokraterna, öppet pratar om att ta flera steg tillbaka i utvecklingen. Vi skär ner LSS och det pratas om att LSS är för dyrt. Sjukförsäkringssystemet har problem så sjuka inte får hjälp och det pratas om att det måste sparas ännu mer. Och det pratas om att höja pensionsåldern, dvs att reversera trenden under 1900talet att minska arbetstiden för oss som arbetar.

Det oroar mig mycket mer än något annat. Mitt under djupaste depression på 30talet kunde vi införa två semesterveckor, förbättra sjukförsäkringen och förbättra vård och omsorg. Har vi inte råd med det idag utan måste göra tvärtom så måste vi ha en djup, djup ekonomisk kris, djupare än 30talet… eller så tänker våra politiker fel.

Av riksdagspartierna är det bara Vänsterpartiet som inte deltar i denna charad, och det hedrar dem!

LSS vår svenska medborgarrättsrörelse

Först LSS. LSS beskrivs ofta som en välfärdsreform. Det är det inte. Det är en frihetsreform av samma dignitet som när USA på 1960talet avskaffade segregationen och gav svarta samma rättigheter som vita. Och precis som det var ett resultat av svartas kamp för lika rätt under Martin Luther king, är LSS ett resultat av den kamp alla svenska funktionsvarierade ”Martin Luther Kings” fört.

LSS var en fantastisk frihetsrevolution som gav personer med svåra funktionsnedsättningar frihet för första gången. Friheten att kunna röra sig fritt i samhället, engagera sig politiskt, bajsa när man vill, leva, älska. Innan 1990talet fanns boendeservice. Då fick de gå ut en gång i veckan eller två om de hade tur. De som kan jämföra jämför mellan husarrest och frihet. De anser att de som vill återinföra boendeservice idag vill återinföra husarrest.

Frihet utan MÖJLIGHETEN att använda friheten är ingen frihet. På pappret fick personer med t.ex. CP-skada rösträtt och rätt att gå i skola och medborgerliga rättigheter på 60talet, men det var först med datorrevolutionen på 80talet och LSS 1993 de fick MÖJLIGHETEN att använda denna frihet.

Funktionshindrade är en grupp som förföljts diskriminerats, mördats, undanträngts, förlöjligats, hatats, använts som försökskaniner och tvångssteriliserats genom seklen, här i Sverige. Jag säger bara Vipeholm

Som grupp förintades de i nazityskland. Förintelsen drabbade inte bara judar utan även andra grupper, som personer med funktionsnedsättningar. Den första gruppen som började massavrättas med gas var de med funktionsnedsättningar. De första judar som förintades i förintelseläger var de 20.000 funktionsnedsatta judar som förintades 1941, innan Wannsee konferensen. De experter som förintade personer med funktionsnedsättningar 1940 och 1941 med gas var sen de som satte upp förintelselägren och massförintade judarna.

Det är DENNA grupp som mitt parti och Alliansen pratar om att minska rättigheterna för. Det har blivit för dyrt att ge denna grupp sina mänskliga rättigheter.

Det är lika illa som om man funderat på att stänga delar av landets synangogor och införa husarrest för judar… Eller som om USA beslutat att återinföra segregeringen.

”Men det kostar för mycket” hör man ofta. Ja LSS kostar. 3% av statsbudgeten. När frihetsreformer införs brukar kostnaden öka. Se bara hur kostnaderna för sjukvården, skola, ungdomare sätt till universitet ökat i stats- och regionala budgetar med åren. Innan den allmänna skolan infördes var statens utgifter för skolväsendet pytteliten. Innan vi införde mamma och pappaledighet var det utrymmet i budgeten noll. Så budgeten för LSS kommer att öka till mer än 3%, det är ok, och så måste det vara. Inget konstigt med det.

Det finns problem inom LSS vi måste hantera. LSS var ett område utanför lagen i mångt och mycket.- Det ser man bäst på personliga assistenters rättigheter. Först runt 2010 började arbetsmiljölagarna i praktiken att gälla för assistenter, och än idag vet man inte hur assistenter har det på jobbet. Först 2012 fick assistenter 2 veckors uppsägningstid i Kommunals avtal, innan avskedades de på studs. Jag vet många fall där assistenter brutits ner fysiskt och psykiskt på jobbet och fått höra av brukare och assistansbolag att ”eftersom de inte accepterar jobbet får de avsked på studs”. Många ”brukare” har haft arbetsledaransvar utan att kunna vara arbetsledare, systemet har inte byggts för att hantera sånt. På samma sätt har jag sett mycket svindel och fiffleri från oärliga assistansbolag och från kommuner.

Men att sätta tak för assistansen som innebär att medborgare berövas sina mänskliga rättigheter, är inte lösningen.

Vi måste lösa de problemen, men UTAN att minska rätten att få assistans. Tvärtom måste FLER få rätt till assistans.

Varför säger jag ordet ”måste”… Ja varför anser jag att svarta MÅSTE ha samma rätt som vita? Varför menar jag att judar inte ska diskrimineras? Det är lika självklart att fler MÅSTE få personlig assistans som att judar och svarta inte ska sättas i husarrest eller diskrimineras pga hudfärg och etnicitet. Eller hur?

Innan vi ens andas om att göra en reform i LSS måste regeringen ge en ursäkt till alla med funktionsnedsättningar för sekler av förtryck.

Sjukförsäkringarna

En annan kuslig tendens är problemen i sjukförsäkringarna. Det pratas även här om att systemet blivit för dyrt. Det pratas inofficiellt om att vi måste ta några steg tillbaka.

Denna utveckling har jag sett under ett par år nu. Det var en S utredning 2005-2006 som först uttalade att sjukförsäkringarna är för dyra och att folk måste arbeta mer. Det i sig är inte fel. Med det gamla systemet innan 2006 var det många som ville jobba som inte fick. Speciellt var det många som ville börja jobba deltid, som inte fick det. Systemet har blivit lite bättre. Men det är inte alls flexibelt.

Jag vet en person som ville jobba 50% på sitt ordinarie jobb som läkare efter en utbrändhet, med chans att komma tillbaka till 100%, som fick nej av Försäkringskassan. han var för frisk och skulle söka 100% jobb och ”prövas mot hela arbetsmarknaden”. Men han kunde inte jobba 100%, och varför skulle han överge ett jobb han hade, för att ta andra jobb?

Berättelserna från de som drabbats av försäkringskassans system är skrämmande. Dödssjuka har berövats sjukpeng och tvingats söka jobb, trots att de inte kan jobba. Utbrända har utsatts för ännu mer stress genom Försäkringskassan. Allt medan politiker av olika partifärger säger att systemet är för dyrt, vi måste spara.

Är vi i en så djup ekonomisk kris att vi måste reversera utvecklingen även här? Eller är det så att vi måste hitta ett sätt att ge alla sina rättigheter även här. Som rätten att kunna vara sjuk utan hotet att slängas ut från hus och hem eller att leva i fattigdom.

Pensionerna

Värst av allt är i mina ögon att man vill höja pensionsåldern. För första gången sen 1800talet vill man alltså att vi ska jobba mer. Trenden under 1900talet har varit att vi ska jobba mindre. Vi har gått från 12 timmars arbetsdag till 10 till 8 timmar. Från sex dagars arbetsvecka till fem. Från noll semesterdagar till fem veckors semester. Från i praktiken noll mamma- och pappaledighet till dagens månader.

Nu är vi visst i en så djup ekonomisk och politisk kris att vi måste ändra på detta och höja pensionsåldern.

Eller vad tror ni? Vi klarade av att reducera arbetstiden under depressionens 30talet men idag måste vi göra tvärtom, vad säger det om samhället?

Måste vi gå baklänges in i framtiden?

Det finns fler exempel på detta. Jag skulle kunna nämna hur man dragit ner den civila- och militära beredskapen sen 90talet. Det var ett par steg bakåt vi tog även där. Det pratas ibland i Alliansen om att försämra komvux och även det är ett steg bakåt. Fler exempel finns.

Måste vi gå bakåt?

Har vi inte råd? Ja då kanske vi tänker fel om ekonomin. Då kanske man bör kicka de ekonomer vi har idag och leta efter ekonomer som tänker annorlunda och som kanske varnat för att vi rör oss i fel riktning då vi drar ner på människors fri- och rättigheter.

Jag är för marknadsekonomin och den avreglering vi gjort sen 70talet. Men är det så att vi inte har råd att gå framåt längre, utan måste backa, så får vi väl införa den regleringsekonomi vi hade på 50-talet och 60talet igen. Det är inte konstigare än så. Den funkade bevisligen och vi klarade av att t.ex. minska arbetstiden under de decennierna. För mig är det viktiga att vi inte tar de där stegen baklänges.

Min roll som politiker är att säga ”stopp och belägg” när nån vill reversera utvecklingen. Och att påpeka att om rådgivarna säger att vi måste det, är det dags att söka nya rådgivare. 6 timmars arbetsdag, bättre sjukförsäkring och fler som får LSS är vägen vi MÅSTE ta. Utvecklingen måste gå framåt!