Tänk om Socialdemokraterna skulle pröva att kalla Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti?

För tredje valet i rad ska nu Socialdemokraterna bemöta Sverigedemokraterna genom att INTE prata om dem som ett rasistiskt parti. Istället jämför man i år, precis som 2014 och 2010 med Moderaterna och lägger fokus på att Sd , liksom M, är ett hot mot välfärden. Denna strategi lyckades inte så bra 2010 eller 2014. Man kan undra om den kommer att fungera bättre 2018? Dessutom positionerar partiet sig i mitten av svensk politik, också en medveten strategi för att ta väljare från Alliansen som inte är ny, det har pågått under många år.

Man kan undra vad som skulle hända om Socialdemokraterna övergav iden om att kalla sig ett mittenparti, la sig mer tydligt vänsterut i svensk politik och började kalla Sverigedemokraterna ett rasistiskt parti och utmana deras människosyn direkt? Kanske skulle det gå bättre än idag?!

Partiet har i flera år, med ganska dåligt resultat, positionerat sig för att sno väljare från Alliansen genom att tydligt markera att partiet rör sig mot mitten, inte vänsterut. På ett liknande sätt positionerar man sig gentemot Sd, man ska vinna Sd väljare och personer som pendlar mellan S och Sd i sina åsikter. Det är som i ett dåligt förhållande där ena partnern utplånar sin egen identitet, sina egna intressen och åsikter, för att vinna sin partners kärlek.

Jag ska visa vad jag menar. Först partiets retorik mot Sd.

Sverigedemokraterna

Mitt parti positionerar sig just nu för att ta väljare från Sverigedemokraterna. Det görs övertydligt med en rad budskap som lägger fokus på ordning och reda, trygghet och migrationsfrågor. Utspelen kommer i strida strömmar. Religiösa beskrivs som personer som inte kan tänka. Man pratar om språkplikt, som om nya svenskar inte vill lära sig språket. Det pratas om integrationsproblem, brist på poliser, kamp mot brottsligheten, etc, etc.

I valstrategin medger partiledningen öppet att syftet är att ta Sd väljare.

Detta är så kallad ”triangulering”. genom att lägga sig nära ett parti man anser är motståndare ska man ta röster från dem.

Sverigedemokraterna jämställs med Moderaterna och i valstrategin skriver man att Sd:s problem är att de vill försämra välfärden och gynna de rika. Lägg märke till att man inte med ett enda ord benämner Sd som ett rasistiskt parti. Det är en medveten strategi.

Det är samma som partiet hade under valet 2010, en strategi som i allt väsentligt föddes när Mona Sahlin blev partiordförande, 2007.

I det interna Socialdemokratiska materialet 2010 beskrevs Sd också som ett högerparti. man undvek att beskriva partiet som rasistiskt. Man gick till och med så långt att man sa att partiet ”tidigare” var högerextremt, men nu är höger, vilket bäst ses i skattepolitiken.

”I en debatt där SD deltar måste debatten handla om värderingar, om höger och vänster och att SD är ett högerparti som nästan alltid stödjer alliansen. I en direkt argumentation mot SD bör följande huvudbudskap framgå: Sverigedemokraterna är ett högerparti med rötterna i nazismen. De är arbetarfientliga, kvinnofientliga och främlingsfientliga. Sverigedemokraterna bryr sig inte om jobbfrågan, de har en oansvarig ekonomisk politik och en politik för ökade klyftor.

SD kallades tidigare högerextrema, men partiet har gjort vissa förändringar i sina politiska program som fört partiet mer mot mitten. Fortfarande finns dock partiet på högerskalan, något som framförallt manifesteras i partiets stora motstånd mot skatter.”

Socialdemokraterna kritiserade Sd för att vara för en minskad invandring och för dess prat om ”ökad brottslighet”.

Under valet 2014 gjorde man samma sak, Sd beskrevs i huvudsak som ett välfärdshatande högerparti. Men partiet beskrevs mer som höger än rasistiskt. Dock med tillägget att man också kritiserade både Sd (och Moderaterna efter Reinfeldts ”öppna våra hjärtan”-tal) för iden om att ställa invandring mot välfärd och vilja minska invandringen. På samma sätt ansågs prat om ”ökad brottslighet” vara fel.

I år fortsätter man på den inslagna vägen. Inte mycket har ändrats i partiets retorik sen 2007, mer än att man inte längre kritiserar Sd för att vara för en minskad invandring och man kritiserar inte längre dem för att de vill ha hårdare tag mot brottsligheten. (Undrar varför?)

Att kritiken mot Sds invandringspolitik försvunnit, samtidigt som Sd i vanlig ordning inte beskrivs som rasistiskt, gör att retoriken om Sd som högerparti och ett hot mot välfärden lyfts fram ännu mer än tidigare år. Men, som synes, är idén inte ny. Den föddes med Mona Sahlin och valkampanjen 2010.

Vad skulle ske om partiet tonade ner retoriken om Sd som ett hot mot välfärden och la fokus på Sd som ett rasistiskt parti? (Givetvis utan att ignorera välfärdsfrågorna.)

Bra fråga. Gör Socialdemokraterna ett dåligt val 2018 så kanske vi kan testa det 2022?!

De fd sossar jag pratar med som har lämnat S och gått med i Sd, anser att S blivit menlöst, opersonligt, utslätat och utan egna ideer. De är oroade över välfärden och att den hotas och tycker inte att S skyddar den. Bortom retoriken om ”invandringen” hittar man ofta sådana tankar och känslor. Man vinner knappast tillbaka dem genom att fortsätta vara utslätade.

Alliansen

En liknande positionering pågår sedan ett antal år gentemot Alliansen. Att Alliansen, och Moderaterna, 2006 positionerade sig nära Socialdemokraterna är ganska välkänt. Moderaterna beskrev sig som ett arbetarparti, t.ex., och positionerade sig nära mitten i svensk politik.

Mitt parti har gjort samma sak mer och mer under samma tid. Dvs använder en retorik som lägger sig nära Moderaternas och Alliansens och positionerar sig i mitten i svensk politik. Numera undviker man färgen rött, pratar så lite om socialism, klass och vänster som möjligt och beskriver partiet som ett mittenparti. Det är helt medvetet och sker av samma skäl som Fredrik reinfeldt och Moderaterna 2006 beskrev M som ett Arbetarparti.

Denna strategi kan också spåras bak till Mona Sahlin, även om Göran Persson givetvis också förde partiet in mot mitten i svensk politik. Sahlin valdes 2007 för att hon var mittenorienterad och hennes retorik bar spåren av en anpassning till Alliansens retorik. Det var mycket prat om frihet och indvidens rättigheter och hon undvek kategoriskt att benämna S som ett parti som tillhör vänstern. Man orienterade sig för att vinna medelklassens röster.

Men det är under Löfven vi verkligen sett steget in mot mitten. Partiet är numera inget arbetarparti utan ett framtidsparti. För när Moderaterna snodde beteckningen arbetarparti kände Socialdemokraterna att de inte längre kunde vara det. Valplattformerna kallas numera framtidskontrakt.

Det man inte provat på ett antal år är att lyfta fram socialdemokratins kärna. Att prata om individens rättigheter och frihet, är givetvis bra, för utan sociala skyddsnät och välfärd har vi varken eller. Men betyder detta att vi inte kan prata om klass, socialism, vänster och använde rött som vår färg istället för det tråkiga gråa eller neutralt mesiga vita vi ofta utstrålar idag.

På 30talet bekämpade Socialdemokraterna och facket nazismen effektivt. Grundreceptet var enkelt. Man kallade en spade för spade. Ja, nazzarna var ett hot mot välfärden, men det grundläggande problemet var ett annat och djupare. Det var människosynen och demokratisynen arbetarrörelsen tog strid för. Och man mobiliserade de djupa leden i sin rörelse för att göra detta.

Partiet gick så långt att de gick på varje möte nazzarna arrangerade och krävde att nazisterna skulle debattera med dem. De ingrep i frågestunder. De tog diskussionen med varje mötesdeltagare om människovärdet. Det vore som om S skulle medvetet åka till varje möte Sd håller idag och konfrontera dem i öppen debatt. Som bekant gör man inte sånt. Det anses inte ok att ta debatten mot Sd. Frågan är om våra aktivister ens klarar av det. (Läs mer om S på 30talet i denna artikel.)

Oberoende av hur valet går 2018 tror jag det finns en annan väg Socialdemokraterna kan välja. En där man tydligare positionerar sig MOT Alliansen, ett där man INTE beskriver sig som ett mittenparti och ett där man gör det djärva försöket att minska Sds inflytande genom att beskriva dem för vad de är: ett rasistiskt parti.

Handen på hjärtat: har strategin att kalla Sd ett högerparti enbart lyckats?

Det bör nämnas att Nederländerna valde samma strategi i sitt senaste val som Socialdemokraterna valt för årets valkampanj, som att röra sig mot mitten, undvika att kalla rasister rasister och börja betona ”ordning och reda”, avvisning av flyktingar och migrationsproblem. I Nederländerna gick S från 25% av väljarstödet till 6%. (Läs mer om det här.)

Annonser