Socialdemokraterna får inte göra samma misstag som S i Nederländerna!

Jag tillhör de socialdemokrater som tror att en regering mellan C och S kan bli en vitamininjektion för det politiska systemet i vårt land, och för mitt parti. Men ska vi samarbeta med C måste vi bli mycket tydligare med vad vi Socialdemokrater är. Annars blir det farligt för partiet. Just nu verkar det mest som om Socialdemokraterna försöker vinna valet genom att kopiera de misstag S i Nederländerna gjorde inför valet 2017: att utmåla sig som ett mittenparti och fokusera på migrationsfrågorna.

Socialdemokratin i Sverige genomgår en identitetskris i vårt land. Att partiet kunde säga en sak september 2015 och en annan november 2015 visar bara på det. (”I mitt land finns inga gränser”, respektive ”i mitt land bygger vi gränskontroller”.) Att partiet numera nästan ibland verkar undvika färgen rött, att partiet undviker ord som socialism och vänster, tyder bara på det: kort sagt hela retoriken om att ”vi är ett mittenparti”.

Partiets fokus på migrationspolitik visar på detta. Inte för att jag anser att reformer i sig är fel. Jag har inget emot att reformera asylsystemet, som jag anser inte fungerar bra, varken globalt eller nationellt. Men hela retoriken har lagts om, från att hjälpa folk i nöd till att säga att flyktingar minsann har plikter. Man gör en stor poäng av att prata om ”ställa krav”. Att i Socialdemokraternas Sverige ska minsann flyktingar och invandrare jobba och inte leva på bidrag. De ska lära sig svenska för att få bidrag, t.ex. Man lägger skulden på invandrarna  för den förda politiken under många decennier. Den politik som INTE fokuserat på arbete. Den politik som INTE gav flyktingar rätt att lära sig svenska.

Man pratar man om att skära ner antalet asylflyktingar vi tar emot och antalet utomeuropeiska lågutbildade arbetskraftsinvandrare. Allt stämmer bra ihop med det retoriska målet: att visa att S minsann vill minska invandringen och tar ”ansvar för Sverige”.

Jag tillhör de som INTE tror det kommer att gå bra för mitt parti på sikt med denna nya strategi. På kontinenten har flera socialdemokratiska partier nästan utplånats. Väljarna har lämnat dem.

Lustigt nog verkar det som om samtliga S-partier som det gått dåligt för har fjärmat sig från sina grundideal på samma sätt som S gör.

Nederländerna 2017

 I Nederländerna föll partiet från 25 till 6% i valet mars 2017. Partiet hade då samarbetat med ett högerparti i flera år. De hade suttit i regeringen tillsammans med högerliberala VVD. VVD var störst parti och VVD fick representera regeringen i den politiska debatten. Detta var förödande för S i sig. Men det blev ännu värre av att S fjärmade sig från sin ideologiska grund och gled mot mitten, samtidigt som de försökte värva röster från Geert Wilders främlingsfientliga parti. Folk kunde inte se en anledning till att rösta på S som inte verkade ha något eget att komma med.

Valet 2017 i Nederländerna sades handla om  migrationspolitik och identitetspolitik, S anpassade sig efter det. Valet ansågs vara ett val där man skulle strida om ”mittenväljarna”. Partiet anpassade sig efter det.

”Mittens rike” lockade dem såväl som S i Sverige. Istället för att lägga ribban högre försökte partiet anpassa sig efter debatten. Det gick åt helskotta.

Vi borde nog titta närmare på den debatten i Nederländerna.

”Framåt Nederländerna!”

En månad innan valet 2017 kunde man se att Socialdemokraterna där förde en retorik som i mångt och mycket liknar dagens svenska. S pratade om krav och ordning och reda i asylpolitiken. Sammanfattningen om asylpolitiken inleds med ord om just skyldigheten att arbeta och studera. Dessutom kunde man läsa att flyktingarna inte bör röra sig för mycket inom landet. Mot slutet av den korta programförklaringen kan man läsa ett stort stycke om hur man kan skicka tillbaka folk till sina ursprungsländer, tex personer som inte får asyl eller ”ekonomiska migranter”. Man behöver träffa avtal med länder runt om i världen för att lättare kunna skicka tillbaka folk från Nederländerna till länderna de kom ifrån, skrev man. (Google translate här)

Det är som en spegel av S politik idag i Sverige.

PR experterna bakom Socialdemokraterna i Nederländerna inför valet 2017 hade gett partiet tipset att närma sig mitten och ”ta folks oro för invandringen” på allvar. På så sätt skulle man sno röster från Geert Wilders. Det märktes i retoriken.

”Globalisering leder till skarpa motsättningar mellan människor som dra nytta av och människor som kommer att sitta. Arbetsmigration i Europa leder till oskälig konkurrens mellan arbetstagare. Migration leder till spänningar inom och mellan samhällen.” (Jan 2017. Källa här!)

Partiet pratade mycket om ”ärliga spelregler” på arbetsmarknaden och i migrationspolitiken. Partiet myntade till och med ett begrepp: ”progressiv patriotism”.
”Progressiv patriotism är nödvändig som ett motstånd mot den nationalistiska politiken.”
Man ville ha ett EU som styrdes efter progressiva spelregler sa man. Och viktigast av allt, första punkten på dagordningen för att skapa detta progressiva EU, gissa vad det var? Jo, att stoppa arbetskraftsinvandringen, givetvis! (Källa) Speciellt den lågutbildade arbetskraftsinvandringen.

Lägg dessutom märke till hur partiet undvek den röda färgen i valpropagandan. (Se hemsidan här!)
Allt detta var i fokus för en strategi för att ta ”Nederländerna framåt”. Ja, det gick mest bakåt för S tyvärr.

Sverige 2018?

Jag tillhör inte de som anser att Löfven förvandlats till rasist för att han pratar om reformer och regleringar av migrationspolitiken, som många i sociala media uttrycker sig. Att vilja reformera och reglera är inte rasism. Men jag är djupt oroad över det fokus partiet bestämt sig för.
Den Socialdemokratiska ledningen kallar mitt parti ett mittenparti. Partiet minskar användningen av rödfärg på hemsidor och i propagandan. Partiet lägger innehållet i debatten någonstans vid mitten.  Samtidigt börjar partiet fokusera på migrationsfrågor. Alla andra sakfrågor hamnar givetvis i skymundan. Man vill minska invandringen, både asylinvandringen och arbetskraftsinvandringen. Och i retoriken börjar partiet prata om lag och ordning och spelregler och ”krav”.
Jag har sett det förut. Bland annat i Nederländerna. Men titta gärna på Socialistpartiet i Frankrike eller österrikiska SPÖ. Även där la man om politiken, på olika sätt, från det som upplevdes som vänsterpolitik till ”att ta folks oro på allvar”. Det funkade inte där, varför skulle det fungera bättre här?
Annonser