Det svenska kungahuset är inte opolitiskt, tvärtom!

Tvärtemot alla myter är inte vårt kungahus neutralt och opolitiskt. Vi har en kunglig familj som ofta ingriper i politiken. Detta är egentligen helt emot alla bestämmelser och konstitutionella regler, men det sker ändå titt som tätt. I denna artikel ger jag en översiktlig bild av kungahusets politiska arbete, med fokus på hur kungahuset stoppade en utbyggnad av Stockholms infrastruktur, med ringleder och sådant, det s.k. Dennispaketet, för snart 15 år sedan.

Fast det är få som ser det. jag är säker på att de flesta av mina läsare bara skakar på huvudet åt vad jag skriver, skrockar lite åt kungen med sina kaffeflickor och undrar om jag är galen. ”Alla vet ju” att kungen måste vara strikt opolitisk.

Just det där, ”alla vet” är tricket bakom kungahusets politiska arbete. Kungahuset arbetar bara politiskt i de områden vi inte anser är politiska utan ”självklara” och ”odebatterbara”. Men i de områdena ligger kungahuset ofta långt, långt före opinionen och driver den framåt.

Att kungen ska ingripa i Svenska Akademins kris och refererar till att en företrädare skapade akademin, och att därför kungen har mandat att ingripa, ses som ganska obetydelsefullt. Få reagerar. Många är säkert glada åt att kungen hoppar in i krisen. Det är så det fungerar, Få ser det som kontroversiellt. Fast med samma argumentation och bevisföring hade kungen kunnat ingripa även i riksdagens arbete. Det var nämligen en gång i tiden kungar som skapade riksdagarna. Egentligen är det långt ifrån okontroversiellt och oproblematiskt att kungahuset lägger sin näsa i blöt i härvan i svenska akademin

Men Svenska akademins kris är bara ett litet exempel på hur kungahusets ingriper politiskt.

Hur det fungerar: Barnporr och sexköp

Kungahuset driver på den svenska utvecklingen och kräver starkare lagar mot barnporr och sexköp, bland annat har drottning Silvia krävt striktare kontroll över internet och fastställt att det är viktigare att föra kampen mot barnporren än att skydda individers personliga integritet. Det borde vara förbjudet att ens se barnporr, menar hon. (källa och källa). En spin off av detta arbete är att hovet driver på lagarna mot sexköp genom sitt arbete om trafficking. (källa) Speciellt hennes politiska engagemang för Ecpat har ifrågasatts (källa).

Detta är ett talande exempel på hur kungahuset arbetar politiskt mitt framför våra ögon. Vi anser inte att frågorna är politiska ens. ”Alla är överrens” om att sexköp är fel, trafficking är fel och barnporr är fel och att det måste bekämpas genom censur av nätet… Eller så påstås det iallafall. Det beror på att ämnena faller innanför åsiktskorridoren. De som står utanför den tycker annorlunda och skulle inte anse att ämnena är opolitiska. Dels är det grupper som sexarbetarna som starkt ogillar att drottningen klumpar ihop frivilligt sexarbete med slaveri (trafficking). De anser INTE att kungahuset är neutralt i denna fråga.

Men även frågan HUR man ska stoppa tex barnporren är politisk och kontroversiell. Ska man verkligen censurera nätet i kampen mot barnporren, som kungahuset anser? MÅNGA håller inte med. De skulle inte heller anse att kungahuset är neutralt och opolitiskt i den frågan i och med att kungahuset lobbar för Ecpat.

Ta ”mangamålet” för några år sen. Svenska kungahuset och Ecpat anser att tecknad barnporr är viktigt att stoppa, men definitionen lämnas så vid att i praktiken det mesta kan klassas som barnporr.

Staten och polisen förstörde serieexperten Simon Lundqvists liv genom att döma honom för barnporrbrott för 6-8 år sedan. Bland sina hundratusentals mangabilder och serier hittade polisen 50 bilder vid en razzia, som de ansåg vara ”barnporr”. Högsta Domstolen friade senare tecknaren och bara en av de hittade bilderna ansågs vara straffbar barnporr, Teckningen nedan, av flickor av obestämd ålder, varav två med svans, frikändes men ansågs vara sexualiserade bilder av barn, och barnporr i tingsrätten som dömde Simon först. (Läs mer om Mangamålet här!)

 

 

 

 

 

 

 

Exemplen på förment barnporr var skrattretande. Men många varnade för att det inte var skrattretande utan skrämmande. Om sånt som exemplet ovan ansågs vara barnporr skulle alla manga misstänkliggöras. I manga tecknas kvinnor ofta överdrivet flickaktiga. Dessutom skulle de otaliga nakenstatyer som finns på ungdomar och barn bli kriminaliserade.

Sist jag pratade med Simon ansåg han INTE att kungahuset är neutralt och opolitiskt. De drev på den politik som ledde till att hans liv slogs i spillror.

Andra områden

Det är så det fungerar. Kungen och kungahuset arbetar politiskt och har stor politisk makt genom att de arbetar i de områden de flesta anser är opolitiska. Det illustrerar för övrigt ganska tydligt vad en åsiktskorridor är. Det är åsikter som anses vara så självklara att alla ska dela dem. Därför är det helt okontroversiellt att kungahuset arbetar politiskt i de områdena.

Andra områden där kungahuset varit drivande och för en aktiv politisk linje är narkotikapolitiken, funktionshinderspolitiken, kulturpolitiken (drottningens stöd till Opera t.ex.), jaktpolitiken, miljöpolitiken och i flykting- och migrationspolitiken. Återigen områden där många säger ”men alla är ju”…. ”alla är ju för miljön, alla vill skydda naturen från vargarna, och alla vill ju stoppa knarket”, etc etc…

Stoppa knarket?

Fast så enkelt är det inte. Ta narkotikafrågan, där kungahuset alltid velat ha ”hårdare tag” (källa, och källa). Det finns många som inte anser att kungahusets engagemang är okontroversiellt eller opolitiskt. T.ex. är det mycket kontroversiellt att en sjukdom, missbruk, anses vara kriminellt och straffbart. Sveriges nolltoleranspolitik har dessutom lett till att vi har skyhöga dödstal bland missbrukare

”-Drottningen har allierat sig med de mer hårdföra lobbyorganisationerna, som stöder Sveriges traditionella politik. Hon har tagit ställning mot liberalisering, där till exempel avkriminalisering av eget bruk kan ingå. Den frågan är inte alls okontroversiell i Sverige. Vi har till exempel ett riksdagsparti som driver den i dag, säger Björn Johnson.

På konferensen som invigdes av drottningen fanns organisationer som, enligt Björn Johnson, enas kring stöd för en hård kriminalisering och även om man stöder vårdinsatser är många inom fältet skeptiska till skadebegränsade insatser, som till exempel metadonbehandling och sprututbyte.

Per Johansson är generalsekreterare på Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, en av arrangörerna för konferensen Sverige mot narkotika. Han tycker att det är bra att drottningen är ”emot knark”.

-Det handlar om mjuk makt där hon använder sin status i ett gott syfte. Det vore bra om fler gjorde det tycker jag.” (källa)

”Mjuk makt”… Drottningen använder ju sin politiska makt för gott syfte…

”Pang bom…”

Ett område som det ibland blir lite debatt om är kungahusets jaktpolitiska lobbyarbete. Kungen är själv aktiv jägare och viltvårdare genom sina kungliga slott. Kungen känner alla i toppen av jägarnas lobbyorganisationer.

Vad driver kungahuset för frågor då. Ja ofta ganska bra saker som jag håller med om. Tex frågor om biologisk mångfald (källa). Hur man ser till att inte skjuta av för mycket djur så att antalet djur hålls konstant. Även fiskepolitiska frågor lobbar kungahuset för. Jag har sett kungen lobba för starkare lagar mot överfiskning, av t.ex. ål (källa). Det kan ju låta okontroversiellt. Men kom ihåg att kungen enligt teorin ska vara opolitisk.

En annan fråga kungen ingripit i, där det blivit viss debatt ibland är att han vill skjuta vargar. (källa)

Miljön

Tydligast ser man nog kungahusets arbete i miljöfrågan. Där har kungen ingripit gång på gång genom att ge sitt stöd för sådant han, och kungahuset, anser vara bra för miljön. hans miljöengagemang går bak till förberedelserna inför 1972 års miljökonferens i FN:s regi i Stockholm. Han blev då god vän med konferensens ordförande, oljemiljonären Maurice Strong (källa sid 303-304).

Det mesta som kungen och kungahuset bedriver politiskt påverkansarbete för är sådant jag håller med om. På 70talet var det att varna för den globala nedkylningen och att undvika en ny istid, idag är det att varna för den globala uppvärmningen och att undvika att världens klimat blir varmare. Den gemensamma tråden är givetvis att undvika föroreningar. Det är arbete mot DDT, mot nedskräpning, för biologisk mångfald, etc. (T.ex. källa, källa, källa) Han har hela tiden arbetat tätt ihop med Kungliga Vetenskapsakademin och Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien. Men den främsta lobbygruppen kungen samarbetar med är Världsnaturfonden, som har sitt högkvarter på Ulriksdals slott i Stockholm. Kungen är dess hedersordförande.

Kungen har en bra humor och kan skämta lite ibland, som när han lobbade för minskad vattenförbrukning och sa att man kanske bör förbjuda badkar (källa). Även det uttalandet är inte okontroversiellt.

Hur kungahuset arbetar politiskt med miljöfrågorna finns det många exempel på. Det kanske tydligaste exemplet är arbetet med att stoppa Dennispaketet och skapa en ”nationalstadspark” i Stockholm för 25 år sedan.

Hur kungen stoppade Dennispaketet

Den ”Kungliga Nationalstadsparken” i Stockholm förvaltas idag av kungahuset direkt, genom Kungl. Djurgårdens förvaltning. Att de förvaltar den beror inte bara på att hovet kontrollerar marken sen århundraden tillbaka, utan också på den roll hovet hade i att Nationalstadsparken skapades.

Runt 1990 började politikerna planera det som senare blev det s.k. Dennispaketet. Det fanns planer på att bygga ringleder runt Stockholm och bostäder, bland annat på Norra Djurgården, vid gasklockorna. Detta stoppades genom att man skapade Nationalstadsparken i Stockholm, och den som drev på detta var Kungen. (Fast kungen höll sig oftast i bakgrunden och lät HOVET sköta det politiska arbetet.

Den officiella boken om Nationalstadsparkens bildande heter Ekoparken, och har skrivits av Henrik Ekman och Gunnar Brusewitz, skriver öppet att initiativet kom från Kungliga slottet. Detta är vad som skedde:

KGB, det ”Kungliga Gröna Bältet”

1989 la ornitologen Henrik Waldenström, enligt boken, fram ett förslag till Kungliga Djurgårdsförvaltningen att man skulle stoppa bebyggelsen av Norra Djurgården genom att skapa en nationalstadspark. Vid ett möte på Kungliga Slottet i oktober 1990 mellan Christer Lignell på Kungliga Djurgårdsförvaltningen, Kungliga Ståthållaren Harald Smith och Jens Wahlström från Världsnaturfonden (som kungen var hedersordförande i och som hade kontor på ett av hans slott) bestämde sig Kungliga Ståthållarämbetet att betala Waldenström för att utreda det som de på mötet kallade KGB, det ”Kungliga Gröna Bältet”.  Samtidigt bestämde man sig för att bilda en lobbygrupp för att skapa en ”ekopark”.

I januari 1991 la Waldenström fram sin och hovets rapport, ”Ekoparken”, och förslaget anammades helt okritiskt av bland annat Miljöpartiet som ett motförslag mot Dennispaketets uppgörelse om ringleder och bostäder, som just då träffats mellan Socialdemokrater och Borgerliga. Sen var det politiska spelet i full gång.

I ALLA protestaktiviteter mot Dennispaketet kunde man se som ledande aktör nåt som kallades ”Förbundet för Ekoparken”, det var den lobbygrupp för Nationalsstadsparken som skapades som en direkt följd av det mötet på slottet den där oktoberdagen 1990. Som aktiv förening såg den dagens ljus som en förening i 1992, då hovet och några ”gräsrotsaktivister” från Djurgårdens vänner samt några miljöaktivister bildade den.

Den viktigaste stridsfrågan vart var den sk östra ringleden skulle gå. Över och under delar av Hagaparken och kungliga djurgården. När dessa delar av Dennispaketet stoppades dog Dennispaketet.

Till slut vann hovet, Dennispaketet stoppades, och i 1995 invigde Karl XVI Gustaf Nationalstadsparken.

Lobbyarbete

Låt oss se vad en annan författare än Ekman och Brusewitz skrivit om detta:

Waldenström söker kontakt på olika håll för sina idéer. Han skriver den 22 mars 1990 brev till Christer Lignell vid de Kungliga Hovstaterna (närmare bestämtStåthållarämbetet, Kungliga Djurgårdens Förvaltning). Kungliga Djurgården och Haga-Ulriksdalsområdena disponeras enligt Riksdagens beslut av HM Konungen men förvaltas av Ståthållarämbetet. Brevet rör bland annat skyddet för Djurgården.

Waldenström tar under samma vår även upp sin idé kring det ”Kungliga Gröna Bältet” med Lignell. Kontakten med Lignell ska, som vi ska se i nästa kapitel, ha stor betydelse för bildandet Stockholms nationalstadspark.

Waldenström talar dessutom den 18 maj 1990 med Jens Wahlstedt, Världsnaturfonden (svenska avdelningen av World Wide Fund for Nature, WWF, en internationell naturvårdsorganisation), och beskriver sin tankegång att de kungliga grönområdena hör ihop och om kartläggningen av fågellivet…

Förhistorian till försöken att få riksdagsmän att skriva motioner är följande.Waldenström mobiliserar Stockholms Ornitologiska förenings medlemmar föratt inventera fågellivet på Norra och Södra Djurgården. Detta för att skaffa ett faktaunderlag som kan ge ammunition i form av argument mot exploatering, särskilt vid Bergiusvägen, jfr avhandlingens kap. 8.

Där framgår även att Waldenström lanserar idén om ett sammanhängande grönt bälte. Idén har vuxit fram hos honom under inventeringsarbetet. Han söker med det syftet upp Christer Lignell, Kungliga Djurgårdsförvaltningen, men även Jens Wahlstedt,Världsnaturfonden. Waldenström lyckas via Lignell få till stånd ett möte (18oktober 1990) med Harald Smith, Ståthållaren – Kungliga Hovstaterna. Där deltar även Lignell och Wahlstedt. Waldenström berättar om sitt uppslag om det Kungliga Gröna Bältet (KGB). Smith beslutar att han ska få utreda saken som konsult. Uppdraget är att studera möjligheten att skapa ett naturreservat på Ståthållarämbetets marker på Kungliga Djurgården, Haga och Ulriksdal.

Planerna konvergerar delvis med Stockholms kommuns förslag om att skapa ett naturreservat på Kungliga Djurgården. Kommunen framför dessa planer i en rapport (Översiktsplan 90). Ståthållarämbetet stödjer kommunens idéer i ett remissvar.  (Källa Michael Glemdal, Gubben på Kullen)

1995 klubbar riksdagen igenom nationalstadsparken. Då är Dennispaketet

Banden mellan hovet och förbundet för Ekoparken är starkt än idag. (källa)

Summa summarum

Jag har inte varit en anhängare av Dennispaketet någon gång. Själv har jag alltid föredragit kollektivtrafik. Järnvägar, tunnelbana och ny, framtida, teknik, som spårtaxi, framför allt. Snabbspårvägar är jag för idag, i den mån de byggs på vettiga platser. Jag har inte ens tagit körkort själv. Dessutom njuter jag av att nationalstadsparken finns. Hagaparken och Djurgården är värd att bevara.

Det är inte själva Dennispaketet jag är ute efter att försvara och inte nationalstadsparken jag är mot. (Även om jag ser att lobbyarbetet för nationalstadsparken effektivt stoppat många kollektiva trafiklösningar.)

Det är själva principen jag vill åt. Hur tusan kan det komma sig att ett förment opolitiskt kungahus, genom skickligt politiskt lobbyarbete, kunde stoppa Dennispaketet? Och hur kommer det sig att alla på den tiden visste att kungahuset låg bakom detta, men inte ens Dennispaketets förespråkare gjorde en sak av det?

På samma sätt är jag för biologisk mångfalkd och vill stoppa narkotikan (men inte med de metoder man använder idag) och jag är absolut mot barnporr och trafficking och vill ingripa mot det, etc, etc…

Det handlar inte om åsikterna, utan om principen.

Jag är republikan. Jag vill ha en president, eller kanske en folkvald kung. En person som faktiskt FÅR LOV att vara politisk men vars politiska arbete sker i det öppna, så alla är medvetna om det, och inom strikta konstitutionella ramar.

Det är inte okontroversiellt att kungen arbetar politiskt. Jag kan se det problematiska med detta, även om jag ofta hamnar på samma sida som kungen, politiskt sett. Det bör vi tänka på då vi applåderar att kungen ingripit för att rädda Svenska Akademin.

Annonser